Nu bygger vi en jämställd föräldraförsäkring

Politiker skall låta föräldrarna bestämma. Carin Jämtin kan bestämma i sin familj, min hustru vill bestämma i vår familj. Där har Carin inte att göra.

Tur att jag inte är bidragsberoende! föräldraförsäkringen styr inte min familjs val. Jag kommer att vara hemma exakt det antal dagar som passar mig och min hustru. i mitt fall cirka 20 dagar. tid för familjen har jag ÄNDÅ! - EFTER jobbet !

det är min fasta övertygelse att mamman spelar och bör spela en annan roll under barnets första 10 år (minst).. Om det retar andra så är de upp till dom... Jag tycker dock synd om de familjer som inte har samma valfrihet som jag, och tvingas dela som staten vill för att inte förlora sina futtiga slantar.

sverige är bäst på¨att va sämst =)

Den socialdemokratiskt organiserade islamiseringen kommer säkert att göra Sverige till ett bättre land för barn. Säkert!

Trångboddhet och förslumning, en skola i upplösning och en tsunami av ungdomskriminalitet kommer säkert att gynna svenska barn.

Säkert!

Nej. ni ska inte dela på försäkringen. Löjligt! Låt mannen få vara man och kvinnan kvinna. Satsa istället på att NÅGON kan vara hemma med barnen i flera år eftersom ni gjort detta viktiga värv till en KVINNOFÄLLA.

En man kan också ge barnen mjölk, bullar och lugn och ro när barnen kommer från skolan. Stackars dom barn som börjat ettan t ex och måste gå med en överstimulerad hjärna till fritids. Poor kids!

Se dessutom till att kvinnor som väntar barn får vara sjukskrivna så mycket dom vill. Det nämligen det mest PRODUKTIVA ARBETET av alla att vänta och föda fram ett barn.

Marco1985.

Om du tror att 20 dagar och tiden efter jobbet ger en lika nära kontakt med barnet som att stanna hemma en längre sammanhängade tid på heltid är du nog aningen naiv. Man behöver stanna hemma länge och hela tiden för att barnet ska komma en riktigt nära och för att känna att barnet litar lika mycket på pappan som på mamman. Så enkelt är det. Man kan också göra andra val, men de valen innebär sannolikt inte nära kontakt med barnen så det är bara dumt att försöka inbilla sig något sådan.

Dock sympatiserar jag inte med Jämtins utspel. Dagens system är ok, även om man borde kunna ta ut lägstanivå-dagar redan från dag 1. Att uttaget av dagar ser ut som det gör beror mer på attityder och ovilja att förändra mönster än på att systemet som sådant är dåligt.

Jag fick barn 1992 med mitt X. Jag känner inte igen mig i det du skriver alls. Jag ville vara hemma med barnet men fick ej det då mamman ville ta ut allt. Hon ville dessutom inte dela vårdnaden. Hon ville ha alla penningar från staten. Självklart ville hon inte diskutera namn heller. Jag minns när "tanterna" på familjerätten rekomenderade vårdnaden till mamman. Det kändes som en kniv i ryggen då jag hade bättre arbete och bättre förutsättningar samt att jag var villig att kompromissa.

Självklart kan man inte med den inställningen fostra barn till produktiva och positiva medborgare. Nu är min dotter 17 år. Hon har men nöd och näppe kommit in på gymnasiet. Hon fick inte godkänt i årskurs 9 och fick gå om årskurs 7.

Jag anser att din artikel är motbjudande och alla artiklar likt denna ökar motsättningarna mellan könen. Män skall betala ännu mer skatt till de (o)beroende kvinnorna.

Märkligt...
Du skriver i inledningen att er politik utgår från barnen bästa. Men hela artikeln i övrigt handlar om huruvida mamman eller pappan ska vara hemma med barnen. Det är snarare så att artikelns rubrik avslöjar utgångspunkten i er familjepolitik -nämligen jämställdheten. Det verkar som om vissa politiker inte har en aning om att det faktiskt finns familjer där det inte förekommer maktkamp mellan man och kvinna. Utan där man gemensamt tar kärleksfulla beslut för sina egna barn bästa. Vi vårt köksbord, där vi planerar för våra liv, sitter varken Carin Jämtin eller någon annan politiker och deltar. Vi har inte bjudit in er att ta beslut åt oss. Men sorgligt nog sitter det politiker någonstans och tar beslut som stryper möjligheter för oss att ge våra barn det som vi anser bäst.

Jimmy
Politiker vill ersätta den Gud folk förut trodde fanns.
Politiker kan göra nytta men har man inte kunskap om det komplexa i tillvaron skapas endast sk suboptimeringar. De negativa biprodukterna förtränger man skyndsamt om man ens fattat att de finns.

I detta fall det ökade antalet barn med otrygg och sk desorganiserad anknytning.

Det lustiga i detta är att man genom att fokusera på kön skapar ett ännu större kraftfält i det sk "klassamhället"

Men det ju ett tag sedan man brydde sig om klass och de utsatta perspektiv. Nu är det kön och genus som gäller.

Familjer måste få chans att välja själva vad som passar båda föräldrarna bäst. Detta är inte något som staten ska styra.

Rätten till privat- och familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som skyddas såväl av FN:s Deklaration (Artikel 12) som Europakonventionen (Artikel 8) och FN:s Barnkonvention (Artikel 16). FN:s Artikel 16 stycke 3 lyder: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd." Tyvärr upplever vi inte detta skydd i detta land!
FN satsar stort på återförening av splittrade familjer.

I Sverige splittrar man familjer - i lagens namn.

Man skapar sina egna offer istället för att hjälpa familjen.
Från officiellt håll i Sverige anses vi inte behöva familjen. Vi har ju socialtjänsten.

Ett 100-Tal barn bl.a. flickor med muslimisk härkomst, många unga som 13 år, har den senaste tiden tvångsomhändertagits av myndigheterna och har placerats på skyddat boende för avprogrammering ”hjärntvättning” och sedan på HVB eller fosterhem.
Socialtjänsten bryter dagligen mot svensk lagstiftning respektive Europa Konventionen, (dessförinnan FN-avtalet).
Som förevändning för tvångsomhändertagande av barn, missbrukar socialtjänsten en flitigt använd term “omsorgsbrister i hemmet”. Denna term används såsom standardformulering i de flesta utredningar, men redovisas eller styrks sällan inför domstol, varför många omhändertaganden saknar laglig grund.
Har ditt barn omhändertagits så syftar nästan alla utredningar, samtal och domstolbeslut endast till att motivera en fortsatt tvångsvård.
Socialnämnd, länsrätten och till sist kammarrätten bekräftar omhändertagandet baserat på de utredningar socialsekreterarna gör och vilka är ofta förfalskade, fördomsfulla, rasistiska, osakliga, bristfälliga och partiska. Allt vad Du säger till socialtjänsten, länsrätten och kammarätten kan komma att vändas emot Dig. De låtsar förtroende och hjälpsamhet, men har ofta endast som mål att fylla HVB hemmen (barnhemmen) och familjehemmen (fosterhemmen), som drivs kommersiellt och där de själva/deras vänner har ekonomiska intressen. Idag utgör fosterbarnen en stor lukrativ industri som omsätter miljarder.
Tonåringar som omhändertas för samhällsvård får inte den trygghet och den goda vård de har rätt till. "Samhället sviker dem", säger Bo Vinnerljung, kritisk forskare på Socialstyrelsen. "Vi vet inte om vården gör någon nytta eller om den tvärtom skadar ungdomarna."
Varning
Det finns ingen offentlig insyn och kontroll av institutionsvården. Misshandel, barnarbete, sexuella övergrepp och annan vanvård är vanligt förekommande.
Svenska myndigheter har konstruerat ett system där man kan kontrollera obehagliga genom deras barn. Än så länge används bara systemet mot de svaga i samhället bl. a. invandrare men systemet är nu så förfinat att det snart kan börja användas gentemot för myndigheten och staten obekväma element. Systemet kan tysta oliktänkande aktiva troende muslimer och samhällskritiker genom att visa dem hur enkelt det är att ta deras barn och hur omöjligt det blir för dem att bevisa sin oskuld. Vi bör skrämmas när vi inser att staten ostraffat kan ta barn och bryta mot grundlagar. Hotet är allvarlig och kräver snabba åtgärder. Vi kan stoppa omänskliga tvångvård/Statlig barnhandel/kidnappningar genom vår protest!
Stoppa Stalinism i Sverige!
Stoppa barn som vapen mot föräldrar!

Detta är inget annat än socialdemokratisk förmyndarmentalitet, resultatet blir att kvinnorna förlorar en tredjedel av sin föräldraledighet.

Visst är det härligt med politiker som vet bäst för oss alla. Kom, ta hand om mitt liv Carin. Ta mina pengar i skatt och dela sedan tillbaka den när jag gör som du vill. Eller så röstar jag inte på (s) i valet om detta blir en valfråga...

Tycker det är ett fegt och mesigt förslag. Självklart ska föräldraförsäkringen knytas helt till individen. Hälften av dagarna till den ena partern och hälften till den andra. Väljer den ena att inte ta ut sina dagar har vi fortfarande bland världens högsta föräldrastöd. Vi är unika i världen med så lång betald föräldraförsäkring. Det är klart att den ska knytas till individen. Liksom att barnbidraget ska delas på föräldrarna. Varför ser ni inte det självklara i detta?

Socialdemokraterna pratar gärna om vad som är bäst för barnen. Problemet är bara att det de anser är bäst för barnen är det Socialdemokraterna bestämmer är bäst för barnen. De utgår ifrån att samma sak är bäst för alla barn, det finns inget utrymme för att olika familjer har olika situation. Det finns inget utrymme för de föräldrar som anser att en annan modell är bäst för sina barn.

Vad händer om en av föräldrarna inte kan ta ut sin del? Jo, då förlorar barnet den tiden med föräldrarna. Socialdemokraternas förslag innebär att dagis måste erbjudas för barn vid 9 månaders ålder. Vad ska annars kvinnan göra när mannen inte kan eller inte vill ta ut föräldraledighet och hon inte har någon som kan ta hand om barnen när hon måste börja jobba igen?

Det är inte alla som har möjlighet att ta ut föräldraledighet på lägstanivån - vilket motsvarar ca 5000 kr före skatt per månad.
Om en förälder inte kan ta ut föräldraledighet alls återstår 330 dagar, vilket redan idag innebär att det fattas en månad tills man kan få dagis.

För de som har gott om pengar är föräldraledigheten inte ett problem. De som drabbas är de som har minst marginaler. Det här är bara ännu ett exempel på att Socialdemokraterna vill detaljstyra våra liv oavsett konsekvenserna för vanligt folk.

Julia - hälften hälften innebär 7 månader om den ena föräldern inte tar ut sin del. Vet du hur liten en 7 månaders bebis är? Vet du vilka konsekvenser det får för en 7-månaders bebis att skiljas från mamma 8-9 timmar per dag fem dagar i veckan? Jag skulle hellre säga upp mig från jobbet. Att dela hälften hälften ignorerar också det faktum att mammor ammar.

Jag håller med om att föräldraförsäkringen ska knytas till INDIVIDEN - i det här fallet BARNET. Barnet ska ha rätt till ett visst antal dagar med en förälder. Det är en rättighet som man ignorerar i det här förslaget.

En familj är ett team där man hittar olika samarbetsformer beroende på vad som fungerar bäst. Det finns lika många varianter som det finns familjer. Att tvinga alla att göra samma sak är typiskt för socialismen. Förtryck är förtryck, frihet är frihet. Med sådana här förslag från socialdemokraternas sida vinner de borgerliga lätt nästa år.

#5 Förvånade pappan.

Hur definieras "närheten" med pappan som du pratar om? Är det att det ska vara exakt likadan relation som till mamman? Att barnet får två exakt likadana förebilder? Finns det bara en sorts "närhet"?
Vem har fått definiera vad som är den rätta närheten?

Ni för inte en politik som är till barnets bästa. Ni för en politik där ni sätter kvinnors karriärer före barnets bästa. Ni för en politik där den lilla elit av kvinnor som vill göra denna karriär, tvingar andra kvinnor att leva som dom för att inte karriäristerna ska drabbas av fördomar (i blandstämmer dom) om hur kvinnor är. Det ska vara upp till varje familj hur man fördelar dagarna bort med dom fastslagna pappa respektive mamma månader som redan finns.

"Government's first duty is to protect the people, not run their lives." Ronald Reagan

...and the second one is to ruin it...?

Jag är förvånad över att så många uppfattar det här förslaget som någon typ av övergrepp eller förmyndarskap. Ur mitt perspektiv är det snarare ett skydd för både föräldrarna och barnet. Låt mig förklara:
Jag och mina syskon är födda under 80-talet med två högutbildade arbetande föräldrar. Det har alltid för mina föräldrar varit självklart att vi var en familj och att alla typer av ansvar skulle delas lika dem emellan, givetvis med hänsyn till tillfälligt ökade krav på arbetsplatsen, sjukdom etc. De har alltså båda utfört alla typer av sysslor. (Matlagning, tvätt, städning, trädgårdsskötsel, renovering, serva bilen, läxhjälp etc.) Ännu viktigare var det att de kunde dela på föräldraledigheten, att vi barn fick chans till en lika bra relation med båda våra föräldrar och att ingen av dem på något sätt "uteslöts" ur vardagen och gemenskapen. Men där tog det stopp. I sitt hem fick de göra som de ville men i arbetslivet gällde andra regler. Jag skulle gissa att min pappa tog ut knappt 40%dagarna. Som barn förstod jag inte varför (jag är äldst så jag kunde se mönstret) min mamma hänvisade till amning etc. och min pappa tyckte frågan var lite jobbig, rena skuldkänslor tror jag. När jag var i tonåren kom det fram att det egentligen handlade om krav från min pappas arbetsgivare. Tydligen var det ok att säga till en man att han borde begränsa sin föräldraledighet, det skulle aldrig vara accepterat om det gällt en kvinna. Mina föräldrar hade på den tiden väldigt likartade jobb med lika mycket ansvar och samma lön, dock på olika arbetsplatser. Min mammas arbetsgivare var inte heller precis förtjust men uppfattade det som ett nödvändigt ont. Hade pappa kunnat byta jobb? Det hade han nog om de varit beredda att flytta. Av samtal med mina jämnåriga har framgått att han inte var den ende som valde att försöka undvika konflikter med sin arbetsgivare för att kunna fortsätta jobba med något han älskade. I en av mina närmaste vänners fall resulterade det i att pappan valde att inte ta ut någon föräldraledighet alls. Det var, enligt honom själv, ett av de största misstag han gjort i sitt liv. Han har inte upplevt att alla de eftermiddagar, kvällar, semestrar etc som han har tillbringat med sina barn har kunnat kompensera för det han förlorade.
När jag började närma mig 30 och vänner runt omkring började få barn kom nästa chock. Igenting har ändrats. Samtliga manliga vänner jag har pratat med som har försökt ta ut 3 månader eller mer av föräldraledigheten har fått negativa kommentarer av sina chefer. Vilket skydd finns för dem? Har inte deras barn rätt till sina fäder? Har inte de rätt att kunna upprätthålla vad de upplever som ett sunt familjeliv? Genom den här typen av förslag skulle deras position stärkas, liksom de män (som faktiskt är lika många om inte fler) vars fruar/flickvänner inte vill låta dem vara så delaktiga som de skulle vilja. Jag skulle önska att männen i kommande generationer inte behöver dras med det jag kan se hos mina far- och morföräldrar och hos många av mina vänners föräldrar nämligen ånger över att de inte tog chansen att verkligen lära känna sina barn och att få en ökad förståelse för sina partners genom att vara hemma mer när barnen var små.
Jag har ju läst de andra kommentarerna här så jag förstår att många av er har en annan uppfattning än jag. Jag tror inte att den som fött ett barn nödvändigtvis måste ha en närmare relation till det livet igenom än andra vuxna i barnets närhet. Jag tror att den som tar hand om ett barn och som barnet litar på är barnets förälder, varken mer eller mindre och att det alltid (med några få undantag) är bättre att ha två föräldrar än en. Och ja, de första åren är viktiga, det går inte att dyka upp när man tycker att det passar en själv, jag minns såväl ett citat från en före detta arbetskamrat: "nej, men nu kan han ju prata och göra saker själv och så, så då känns det som att jag får mycket större utbyte av vårt umgänge, det är bara trist att han alltid springer till mamma först". Till mamma först? Så konstigt, hon har ju bara tagit hand om honom de första fyra åren av hans liv...
Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som till att säga att det inte bara borde vara en pappas rättighet utan också skyldighet att vara hemma med sitt barn. Det är givetvis inget man kan lagstifta om, däremot har staten (dvs vi, det är vi som väljer våra politiker) rätt att bestämma på vilka grunder man ska få ut olika typer av bidrag. Jag tycker att det vore dumt att missa den möjligheten till att stärka barns rättighet och möjlighet till umgänge med sina fäder.
Och vad gäller att barn skulle få vara hemma med förälder bara hälften så länge som nu så tror jag inte att det är någon större risk. Redan nu finns det ju möjlighet för en förälder att få hela vårdnaden och föräldraledigheten själv om den andra är olämplig att ta hand om barnet. Den möjligheten kommer alltid att finnas kvar.

Kvoterad föräldraförsäkring = likafördelat bidrag

Mammamonopolet och den ojämlika fördelningen av föräldrapenningen är tydlig i statistiken. Föräldrapenningen är vanligtvis 360 dagar som skyddas av föräldrarnas löner. Den genomsnittlige pappan tog ut under barnets första två år? Det övergripande syftet med statens bidrag är att föräldrarna själva ska ta hand barnomsorgen under barnets första tid.

Hur många dagar tar då den genomsnittlige pappan ut under barnets första tid. Statistik visar att papporna tar i snitt ut 52 dagar under barnets första två år. Och mammorna tar ut 292 dagar.

Så vad statistiken visar är att mammorna fortfarande tar det överlägset största ansvaret under den tid då barnet ännu inte börjat på dagis och som mest behöver någon av föräldrarna för omsorg.

Svenska barn behöver mera tid med sina föräldrar. Det så kallade jämlika samhället har blivit en fälla för barnen. Båda föräldrarna kan inte göra karriär samtidigt och fixa familjelivet med vänsterhanden.Antingen får man turas om att göra karriär eller så får den ena avstå. Dagisstart vid 3 årr ålder och max 30-40 timmar i veckan borde vara ett minimikrav för barnens väl och ve.
Det obetalda arbetet i hemmet ska inte drabba den hemmavarande förälderns pension.Skaffa ett pensionsystem som inte straffar hemmaarbetande föräldrar.
Sluta prata om livspussel. Har man skaffat barn får man bannemig ta hand om dom. De som inte vill vara föräldrar utan göra karriär kan välja att adoptera bort sina barn till de som helhjärtat vill vara goda föräldrar. Har egen erfarenhet av egotrippade förädrar.Barn behöver sina föräldrar mer än någonsin i detta materialistiska samhälle. Sveriges framtid byggs med ett gott föräldraskap med närvarande föräldrar som inte är helt utarbetade och trötta när de ska vara familj efter skola och dagis. Den förälder som har störrst intresse och vilja att var hemma med barnen ska naturligtvis vara det. Har vi inte råd att var tilsamman med våra barn har vi fått hela livet om bakfoten. Är sagoligt trött på föräldrar som jobbar mycket för att kunna superkonsumera istället för at spendera tid med sina barn. Vill man inte försaka sin karriär ge fan i att skaffa barn. När man fått barn borde det vara en rättighet att kunna arbeta 50 %procent och inte 75 % .Trygga kloka vuxna har nästan alltid haft närvarande föräldrar .Är det inte dags att studera hur de människor som mår bra och är goda medmänniskor som vuxna hade det som barn. Mera forskning på det friska och inte det sjuka behövs för att kunna bygga ett bra samhälle.

Hur ska man försvara reformer om det inte finns förståelse för varför reformen från början kom till? På 50-talet, då jag växte upp, var det självfallet så att mamman var hemma medan barnen var små, och inkomsten kom från pappans arbete. Det fanns ingen föräldraförsäkring alls. Föräldraförsäkringen kom till för att kvinnorna skulle kunna komma ut på arbetsmarknaden, utan att därmed förlora möjligheten att vara hemma under den tid då barnen var små. Tiden för föräldraförsäkringen är inte heller någon lagenlig rätt eller någon skyldighet för var och en att ta ut. Att som s-politiker försöka påskina att det finns en sådan rätt eller skyldighet är olyckligt i en tid då mänskliga rättigheter återigen har kommit upp som argument i debatten. Och vidare så omfattas inte alla av föräldraförsäkringen. För att ha en föräldrapenning så måste man ju ha haft en inkomst först, eftersom föräldrapenningen baserar sig på den inkomst man haft genom anställning eller eget företagande. Att använda föräldrapenningen som ett sätt för småbarnsfamiljer att fördela tiden att vara med barnen, låter för mig som ett bakvänt resonemang. Däremot arbetsgivarnas attityd mot att pappor tar ut föräldraledighet tycker jag är en väldigt viktig fråga att ta upp mer om. Det är på tiden att det kommer fram! Väldigt bra inlägg där!

Tänk vad mycket skit och liten sanning det kommer från politiker nära valtider...

Socialdemokratisk politik har vi utan konkurrens haft "alltid" i Sverige, så NYA allomfattande FANTASTISKA hjärnor inom partiet som NU helt plötsligt har svar, De RÄTTA svaren på hur ALLT ska skötas i S grönröra om de kommer tillbaks....

Tjaa....det FALLER PLATT....tror inte ett smack på alla vackra ord....Historien talar alldeles för sig själv...

#13 Julia

Håller helt med. Det är självklart i vårt samhälle. Förstår inte heller vad folk tänker med. Det är som att deras intellekt gått i baklås, kört fast, åkt in i en återvändsgränd eller helt enkelt att de inte tänker - alls.

Det blir så uppenbart när man läser argumenten. När man ser hur människor uttrycker sig osv. Att individualisera föräldraförsäkringen är det givna alternativet. Det är bara lite grus i maskineriet som ligger i vägen.

Vi behöver klartänkta människor. Inte populistiska mesproppar.

Javisst, kvotera på bara, men prata inte om att det är för barnens bästa. Det kanske är bra för barnen, kanske inte, det viktiga är att det inte spelar någon roll vilket. Det är en synlig handling som är "för" kvinnor, det är allt den är. Hade den varit usel för barnen så hade det bara behövts en feministisk studie som dekonstruerat klagomålen och visat att de var en typisk startegi hos patriarkatet och inte hade med verkligheten att göra.

Det där med att "barnen har rätt till sina fäder" är en rätt knepig sak. Det har förmodligen aldrig genom historien varit så att män varit hemma med barnen. Det är en annan sak om det är trevligt, om man anför jämställdhetsargument etc. Givetvis skall fadern spela en fadersroll. Men att det inte finns könsroller, att de är oviktiga osv. det är en tidsstämning, det är ingenting man har kommit fram till på något sätt. Det finns inget stöd för det någonstans utanför väldigt ideologiskt färgade socialvetenskapliga sammanhang.

#25 Josefine, 2009,

har du inga argument för vad du hävdar?