Korruption bekämpas med deltagande och bra ledarskap

Anna Chifungula, Zambias riksrevisor, kommer till European Development Days i Stockholm för att delta i ett seminarium om transparens och biståndseffektivitet. När vi på Global Reporting och BearingPoint bjöd hit henne anade vi inte vilken het debatt som strax skulle bryta ut om just dessa frågor.

Gunilla Carlssons första debattartikel på Newsmill om korruptionen i biståndet handlade just om Zambia - och om ett fall av korruption som troligen uppdagats tack vare Anna Chifungula och hennes teams arbete.

Biståndet har de senaste åren genomgått viktiga förändringar. Den så kallade Parisagendan, Accra-överenskommelsen och andra processer har inneburit att givarna rört sig från stöd till enstaka projekt, till att gemensamt finansiera större sektorprogram inom till exempel hälsoområdet. Det här är en viktig process eftersom den stärker ägandet i samarbetsländerna. Men som många debattörer, inklusive Gunilla Carlsson själv konstaterat, så ställer detta stora krav på kapaciteten hos mottagande organisationer och myndigheter. Risken för korruption behöver visserligen inte öka bara för att beloppen är större - men de negativa effekterna riskerar att bli större.

Varför bjöd vi då in Anna Chifungula till Stockholm?

Jo - för att hon inte är rädd att tala öppet och i klartext om korruption och om det svek det utgör både mot skattebetalare i givarländerna och mot samarbetspartners i mottagarländerna. Hon har satt igång en upprensningskampanj och anställt kvalificerad personal för att få ordning på myndighetens arbete, som ständigt haft en eftersläpning på åtminstone tre år. Hon har vunnit internationella pris för sina insatser och hon är nu inriktad på att se till att zambiska riksrevisionen i fortsättningen ska arbeta effektivt och förebyggande.

Vad kan då givarländerna göra för att se till att antalet korruptionsskandaler i länder som Zambia ska bli allt färre?

Medieföretaget Global Reporting har under många år arbetat med kommunikation som ett verktyg för att göra biståndet bättre och få fler att känna sig engagerade och delaktiga. Vi har erfarenhet från arbete med kommunikation och deltagande i många av det svenska biståndets samarbetsländer.

Konsultföretaget BearingPoint har lång erfarenhet från förändringsprocesser i näringslivet och arbete med vedertagna processer som Lean och Operational Excellence. Tillsammans ville vi undersöka hur våra erfarenheter kunde kombineras för att bidra till ett mer öppet och effektivt bistånd.

Gunilla Carlsson första inlägg skapade en viktig debatt om biståndets villkor, inriktning och utformning - liksom om själva korruptionsfrågan. Många som svarade vill se över formerna, andra ifrågasatte urval av länder, budgetfördelning och ämnen. I de svar som följt på Gunilla Carlssons inlägg ser vi dock lite om det som vi upplever som några av kärnfrågorna för ett effektivt bistånd och en minskning av korruption: Ett modernt managementtänkande och ett strategiskt kommunikationsarbete för att stärka de fattigas inflytande över biståndet.

Låt oss förklara vad vi menar:

· Management. Biståndsexperter är bra på ämnesområden, men har oftast mycket dålig kunskap om operationell konsulting kopplat till ledarskap. Kunskap om moderna näringslivsteorier lyser med sin frånvaro.

· Kommunikation. Trots att kommunikation ses som ett strategiskt ledningsinstrument i företag och avancerade organisationer är kommunikationen inom biståndet ofta reducerat till produktion av foldrar eller kampanjer, istället för att användas som ett strategiskt verktyg för att nå de uppsatta målen.

I en process som går från att hjälpa enstaka projekt till avancerade sektorsprogram krävs det omfattande kunskaper. En svensk hälsohandläggare som sitter som ledare bland givarna för ett sektorsprogram inom hälsoområdet i ett land i Sydamerika eller Afrika behöver inte bara kunna bistånd. Han eller hon måste ibland också ha kunskap motsvarande en sjukvårdsdirektör i ett svenskt landsting. Dessutom måste personen vara bra på att leda och kommunicera.

Finns den kompetensen inom biståndet idag?

Vi tror inte det. Biståndsbranschen är bra på att utveckla metoder för planering och utvärdering av verksamheten. Just nu sitter tusentals biståndsadministratörer på skolbänken världen över för att lära sig mer om hur man mäter resultat och för att förstå skillnaden mellan Logical Framework Approach, Results Based Management och andra verktyg. Dessa verktyg är utmärkta för planering och utvärdering, men ger liten ledning kring hur den operationella verksamheten ska drivas - och resultaten kommuniceras.

Näringslivet har under de senaste åren tvingats hantera samma frågeställningar som idag står på biståndets agenda: Beständiga resultat, ägarskap, hållbarhet, individers ansvar för förbättring samt mätbarhet. Förbättringsprogram inom näringslivet har de senaste åren fokuserat mer och mer på genomförande, snarare än planering. Det nya Pull-tänkandet innebär ett tydligare fokus på kundernas behov, till skillnad från det gamla Push-tänkandet som innebar att "ingenjörerna" avgjorde vad som var viktigt. Genom att stärka mottagarens möjlighet att själv förändra bidrar konsulten till ett långsiktigt hållbart tänkande. Lösningen finns ofta inom den egna organisationen, men medarbetarna måste få hjälp att identifiera den och därefter själva arbeta vidare. Detta gäller i näringslivet, likväl som i biståndet.

"Slutsatsen är att mer måste därför göras för att mottagarländernas regeringar inte bara känner sig ansvariga gentemot biståndsgivare utan också mot sin egen befolkning. Jag väljer att ta fasta på detta, men vill göra ett tillägg. Mer måste också göras för att givarländernas regeringar inte bara känner sig ansvariga gentemot biståndsmottagare utan också mot sin egen och utvecklingsländernas befolkningar", skriver Gunilla Carlsson i sitt andra inlägg på Newsmill.

Vi håller med. Och vi tror att modernt operationellt managementtänkande och ett öppet, deltagande kommunikationsarbete kan bidra till att nå dessa mål.

Revisorer, utvärderingar och andra formella kontrollfunktioner är viktiga och behövs. Men de som har störst intresse av att motverka korruptionen är de som drabbas - de som inte får skolböcker eller hälsovård för att pengarna försvunnit på vägen, de vars hus spolas bort i översvämningar för att kommunernas planeringsarbete misskötts, de som känner att de aldrig kan få rätt just därför att de är fattiga.

Om alla världens fattiga får veta vad de har rätt till, om de får kunskap om vad biståndsgivare och deras egna politiker lovat, då kommer de också att agera. Då kan de själv bli både watchdogs och whistle-blowers - och aktiva korruptionsbekämpare. Av samma anledning behövs bra managementkunskaper så att de som genomför biståndet känner att de kan utföra ett bra arbete, kommunikationskunskap för att stärka deltagande och fria medier som kan rapportera om allt det som vi faktiskt gemensamt lovat.

Vi kan inte lösa biståndets problem, vi kan inte garantera att korruptionen upphör. Men vi hoppas att vår kunskap när det gäller förändringsprocesser och kommunikationstänkande ska bidra till att biståndet blir bättre och mer effektivt - oavsett hur det ser ut och av vem det genomföras.

Gunilla Carlsson har uppmuntrat andra att ta tag i stafettpinnen och driva frågan om korruption vidare. Det gör vi gärna. Tillsammans med Revenue Watch har vi tagit initiativ till seminariet "How can civil society and communication strengthen transparency and accountability?" under European Development Days i vilket Anna Chifungula medverkar. Av samma anledning har Global Reporting och BearingPoint gemensamt tagit fram programmet "The Visible Hand" där vi visar hur våra verktyg kan bidra till biståndet. Läs mer och ge dina kommentarer på www.thevisiblehand.eu

David Isaksson (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12811

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ni som är intresserade är också hjärtligt välkomna att läsa Life & Peace Institutes tidskrift New Routes senaste nr Pilfering the peace: The nexus between corruption and peacebuilding
http://www.life-peace.org/default2.asp?xid=322
Mvh, Elin

Permalänk | Anmäl #1 Elin Göthe, 2009-10-21, 11:09

Med min erfarenhet av att både arbeta med biståndsadministration på fältet och med strategisk kommunikation kan jag bara hålla med.

Det senaste årets fokus på revisioner och kontroller löser inte alla korruptionsproblemen - de är viktiga men de kan också gömma korruption och det hjälper då mest av allt biståndsgivare och mottagare att få ryggen fri.

Planeringsmodeller som LFA, som ju har ett militärt ursprung, har varit bra på många sätt för arbeta strukturerat med planering och uppföljning men har också upplevts som fyrkantigt när biståndet skall användas för att lösa problem som är mera komplexa än att distribuera vaccinationer eller skolmaterial.

För att stoppa korruption krävs relationsbyggande, både interpersonellt men också till grupper av människor. För detta krävs strategisk kommunikationsplanering. Det krävs också förståelse för sammanhangen som man får framförallt genom erfarenhet.

Frågan är hur mycket man kan förväntas kunna som biståndshandläggare? Liknelsen med en sjukvårdsdirektör i landstinget är relevant. Modernt bistånd är egentligen inte en verksamhet för tillfälligt utlandskontrakterade individer (eller volontärer), som vill göra en insats för den goda sakens skull, utan en profession i sig där man blir professionell genom att jobba med det kontinuerligt.

Den retorik som finns idag runt det "biståndsindustriella komplexet" är skadlig. Vill vi verkligen att biståndsmedel skall spenderas på glada amatörer som av olika skäl vill ut i världen? Inte minst syftar jag nu på många glada entreprenörer från näringslivet som vill ha Sidas hjälp att marknadsföra sina produkter och tjänster.

Problematiken accentueras av det faktum att allt färre svenskar, av goda skäl är utlandsstationerade för biståndsarbete. Man blir än mer en professionell representant både i mottagarlandet som gentemot Sverige - kraven ökas.

Istället för att fokusera på vem som arbetar med biståndet, är det viktigt att lägga mera krut på hur biståndsprojekt utformas. Det innebär att man gör en kritisk utvärdering av vilken planerings- och uppföljningsmetod som man väljer att använda för att se om den passar, men också förvänta sig att även aspekter som relationsskapande, kommunikation, information och marknadsföring(!) tas med.

Den nuvarande "samma storlek passar alla"-strategin är definitivt inte vägen till ett bättre bistånd.

Permalänk | Anmäl #2 Utlandssvensk, 2009-10-21, 11:35

Delaktighet och lokalt ägarskap är nyckelfrågor

Vi i den globala organisationen Hungerprojektet har 20 års erfarenhet av arbete på gräsrotsnivå. Våra erfarenheter som organisation i det civila samhället har gjort oss övertygade om att det krävs tre saker för att hunger och fattigdom ska avskaffas en gång för alla: människor måste engageras i sin egen utveckling, kvinnor måste ses som jämställda och ha rätt att fatta beslut i frågor som påverkar deras framtid och människor måste ha ett fungerande samarbete med lokala politiker och beslutsfattare. Genom att människor blir medvetna om och engageras i sin
egen demokrati minskar även korruptionen genom att transparensen och kunskapen ökar.

Vi genomför ständiga arbeten med att utveckla våra mätsystem. En
oberoende internationell konsultfirma utvärderade nyligen vårt arbete i Uganda. De kunde påvisa ett stort antal indikatorer på förändring, såsom utökat jordbruk och fler brunnar, men den förändring som var den avgörande var det ändrade förhållningssättet. Att kvinnor och män hade gått ifrån att tro att deras situation var hopplös till att vara övertygade om att de kunde ändra den själva. Det stärkte deras drivkraft och med hjälp av stödjande strukturer hade ett stort antal initiativ inom inkomst, jordbruk, hälsa och utbildning initierats och genomförts. Stort fokus låg på samarbete och partnerskap med lokala myndigheter för
att öka effektiviteten i det befintliga politiska systemet och få avsatta resurser att nå fram till landsbygden. Utvärderingen kom också fram till att kostnaden för programmen var cirka 5 US dollar per år och person som nåtts (läs mer i sammanfattningen av deras rapport här: http://bit.ly/1ptJPB)

Permalänk | Anmäl #3 Hungerprojektet, 2009-10-22, 17:48

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #4 k247br, 2010-07-28, 04:13