Pojkarna behöver också trygghet i skolan !

Vi vet sedan lång tid att intresset för att prestera inom ett visst ämne starkt påverkar resultatet i detta ämne.

På motsvarande sätt fungerar intresset för att studera i skolan, skaffa sig bra betyg och en social karriär. Om du har intresse därför så är sannolikheten för att du når bra resultat också mycket högre än om du saknar intresse. Ganska självklart, eller hur ?

Orsaken att jag nämner detta uppenbara faktum är att jag anser att skillnaden mellan flickors och pojkars skolresultat helt är att hänföra till intresse och motivation för att studera skolämnen. Betydelsen av intresse/motivation är till den grad viktigt att jag anser att vi kan bortse från andra faktorer.

Så på vilka grunder hävdar jag att pojkarna är väsentligt sämre motiverade än flickorna att studera skolans ämnen ?

Det viktigaste skälet anser jag vara att studieprestationer i skolan ger pojkar relativt låg status i skolan jämfört med den position man lyckas säkra sig i killarnas spel om att vara "herre på täppan", dvs dominera klassen med fysiska medel.

Det är väl känt att pojkarna skapar sin hierarki baserat på fysisk styrka i lekar som "herre på täppan" och andra fysiska kraftmätningar inklusive rena slagsmål på främst skolrasterna. Och den som kommer alltför långt ner i den hierarkin riskerar att bli kraftigt mobbad med förödande resultat för deras studieprestationer liksom för den personliga utvecklingen till vuxen, till människa. Faran för att hamna långt ner i pojkarnas mer fysiska hackordning motiverar de maskulina eleverna att vårda sina relationer med klassens starkaste pojkar som tyvärr oftast inte är särskilt begåvade.

Den bristande korrelation som ofta finns mellan hög begåvning och fysisk styrka hos pojkarna leder till att klassens ideal för pojkar ofta formas av fysiskt starka men mindre begåvade pojkar. Och deras valda ideal är INTE den studiepresterande pojken utan tvärtom de pojkar som är mest obstinata och kaxiga i sin framtoning att framgångsrika studier inte är så viktiga för personlig framgång i samhället (vilket inom parentes faktiskt också delvis är riktigt ... )

Jag minns från min egen barndom hur "Julle" som hade klassens högsta betyg i 4:e klass i matematik (men inte fysisk styrka ) regelbundet mobbades av klassens busar medan jag lämnades i fred trots skolans kanske överlag bästa betyg just därför att jag också var starkast i klassen och bäst i sport innan puberteten.

Och jag minns tydligt och smärtsamt hur den situationen förändrades när de andra pojkarna fick en två år tidigare pubertet än mig och därför blev nästan dubbelt så stora som undertecknad, vilket gjorde mig försvarslös gentemot de största busarna. EN av dem valde att mobba mig och därmed var mitt liv och min framtid förstörd och ersatt med psykiska och sociala problem. Mina skolbetyg blev snart ganska medelmåttiga då jag slutade läsa läxorna och flydde in i skönlitteraturens förlovade land. Jag hatade lärarna och skolan därfär att de inte vidtog åtgärder för att stoppa min mobbare som varje dag i två års tid gladde sig åt att bevisa sin fysiska överlägsenhet gentemot mig. I brist på intellektuell överlägsenhet, obildad som han var. Min reaktion var typisk för den som mobbas : http://www.atypon-link.com/AAP/doi/abs/10.1375/ajgc.15.1.17

Jag tror att Julle led mindre av sin mobbing än vad jag gjorde och skälet därtill är att jag blev mobbad först i den känsliga puberteten medan Julle mobbades redan i folkskolan. I puberteten får nämligen mobbningen särskilt svåra konsekvenser eftersom mobbning minskar den mobbades nivåer av könshormonet testosteron. Samtidigt ÖKAR testosteronnivåerna hos mobbaren ! I puberteten är testosteronnivåerna avgörande för både prestationsförmåga och sexuell utveckling så skadorna av mobbningen just i puberteten är som störst.
( Ett par av många källor för dessa uppgifter: : http://www.futurepundit.com/archives/002441.html samt http://www.vasa.abo.fi/svf/up/articles/social_defeat.pdf )

En pikant detalj jag av humoristiska skäl inte kan underlåta att nämna här är att testosteronnivån under puberteten rimligen också måste påverka den slutliga storleken av penis ! Så en mobbare som genom mobbning höjer sin testosteronnivå bör därigenom få en större penis. Visserligen på bekostnad av att den han mobbar får en mindre penis av samma skäl, men jag gissar att mobbaren skulle ta detta förhållande med gott mod om han nu var bildad tillräckligt för att inse det. Det är han ju normalt ej, men intuitivt upplever han mobbningen som "lustfylld", vilket ju också är skälet till att han mobbar ....

Då testosteron är vetenskapligt associerat med dominans och status så bör mobbningen också något höja mobbarnas attraktivitet hos flickorna samtidigt som de mobbade pojkarna med all säkerhet förlorar i dragningskraft på det motsatta könet. Dessutom påverkar reduktionen av testosteron hos den mobbade pojken hans sociala kompetens och sexualitet negativt. Hans sexualitet blockeras och bisexualitet befordras. Och tvärtom för mobbaren .... (Slutsatserna i detta stycke följer i hög grad från övriga referenser, men finns dessutom till största delen explicit i en artikel jag tidigare har läst på nätet men vars internetadress jag inte kan återfinna )

Se där vilka viktiga värden som står på spel för oss pojkar i den maskulina klassens jakt på status i skolan .... Inte så konstigt att vi inte kan koncentrera oss på att nå höga studieresultat ...

Men varför kan inte klassen komma att domineras av tidigt mogna starka pojkar med hög intelligens vars intresse och motivation i kraft av sin intellektuella förmåga formar positiva ideal för studieintresserade pojkar. Varför är det mestadels mindre begåvade men fysiskt starkare pojkar som kommer att dominera klasserna rent fysiskt ?

Svaret på denna fråga har jag tidigare försökt förklara i min artikel http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/17/begavade-pojkar-slas-ut-i-skolan

Där konstaterar jag att den senaste forskningen indikerar att högt begåvade pojkar TENDERAR att ha en väsentligt senare och utdragen pubertet, vilket givetvis gör att de inte kan konkurrera fysiskt i sina klasser utan i stället ofta kväses eller mobbas av obildade men fysiskt tidigt mogna drumlar. Med svåra konsekvenser för de mobbade pojkarna. Och för samhället. Då många av de i barndomen mest kreativa barnen blir antisociala av att mobbas i skolan utan att lärarna ingriper. Enligt vetenskapliga artiklar jag har läst blir de fixerade vid att hämnas och därigenom återupprätta sin självkänsla. Många anser att detta har förorsakat de flesta massakrerna i amerikanska skolor. Förövarna av massakrerna lär ha mobbats av ett antal elever i den drabbade klassen. På sitt sätt rationellt, således. Jag kan tillägga att jag känner igen reaktionen av hämndlystnad från mitt eget liv. Det var i grunden min hämndlystnad som drev mig till att begå mina brott som yngre man. Att jag var kapabel att formulera min hämndlystnad i mer rationella termer än massmördare och att jag förstod att handla på grundval av en social kritik döljer inte ett besvärande emotionellt faktum för mig själv, nämligen att jag ytterst drevs emotionellt av lusten att hämnas min förödmjukelse i skolan. Att återställa min förlorade självkänsla. Det var mitt personliga motiv till min brottslighet. Pengar hade föga att göra med min brottslighet, anser jag.

Så den slutsats som gäller ämnet för artikeln är för mig uppenbar: Den avgörande orsaken varför pojkar - även högt begåvade pojkar - presterar sämre skolresultat än tjejer är att pojkarna är upptagna med ett statusjagande "herre-på-täppan-spel" utformat av fysiskt starka men intellektuellt normalt medelmåttiga pojkar.. Studieresultat ses som mindre viktiga och föranleder därför heller inte pojkarnas engagemang och intresse.Ju mer våldsfixerad och studiemässigt omotiverad pojke som "leder" eller dominerar klassen ju mindre studiebenägna torde pojkarna vara.

Samma syndrom gäller inte flickorna.  De studieintresserade flickorna har en väsentligt bättre utveckling därför att de av traditionerna är skyddade från pojkarnas fysiska våld. Om man inte utsätts för våld kan man så mycket lättare bevara den inre harmoni som en god utveckling i pubertet/adolescens förutsätter. Och de tidigt mogna flickor som ofta saknar intresse för studieprestationer förmår inte som motsvarande pojkar dominera majoriteten flickor med mer "normal" tidpunkt för pubertetens början. De tidigt mogna flickorna saknar nämligen den avgörande fördel de tidigt mogna pojkarna har: mannens fysiska styrka. Eftersom tidig mognad bland flickorna därför inte är förenat med status så blir heller inte sen mognad en socialt negativ företeelse bland flickorna. Detta särskilt som de sent mogna flickorna kan kommunicera väl med den egna klassens pojkar till skillnad från tidigt mogna flickor. (Referens finns bland kommentarerna till min tidigare artikel i ämnet).

Alas, där har ni problemet i ett nötskal: Pojkars benägenhet att rangordna sig och mobba varandra baserat på fysisk styrka i kombination med vår idiotiska stenåldersmässiga indelning av klasserna på kronologisk ålder i st f biologisk mognad skapar problemet med för studieprestationer dåligt motiverade pojkar.

Min slutsats här är alltså delvis detsamma som i min förra artikel i ämnet. När ska vi börja arbeta med problemet på allvar ?

Jag tillåter mig att här göra ett förslag som skulle drastiskt höja betygen för pojkarna i skolan: Inför i varje skola en modern s.k speed-dome kamera och utbilda de lärare som ska tjänstgöra som rastvakter på hur de ska nyttja den för att kunna i detalj följa det (anti)sociala samspelet mellan pojkar på rastgården. En sån kamera förstorar nämligen händelserna på rastgården några hundra gånger och det är tekniskt i det närmaste omöjligt för killarna att dölja sina slagsmål och mobbningar. Därmed kan de förhindras. Jag känner väl till denna teknik då jag har designat, byggt och sålt särskilda övervakningsdatorer utrustade just med dessa speeddomes. Oerhört kraftfulla kameror som också kan nyttjas till att vid behov på långt avstånd ta upp ljudsamtalen från observerade mobbningsincidenter på rastgården. Integritetskränkande ? Ja, för mobbarna ....

Tillägg: Mina referenser till vetenskapliga undersökningar i denna artikel för att styrka mina resonemang kunde vara mer utförliga, men det finns ett stort antal undersökningar som bekräftar min argumentation. Jag har läst mig till mina åsikter i mycket från dessa undersökningar men inte alltid sparat deras internetadresser. (Vissa ytterligare referenser finns i min tidigare artikel i samma ämne) Orsaken till mitt intresse för dessa frågor är givetvis min egen sociala problematik som jag tidigare har beskrivit, kanske mindre väl, i min bok "Rehabliteringsmyten". Om ni vill fördjupa er i mitt något annorlunda öde så finns det en länk till boken i min personbeskrivning här på Newsmill. Boken skrevs i april och är inte helt färdig. Bl.a. har jag där inte tillräckligt berättat om och detaljerat min hämndlystnad som drivkraft.
Men jag gör ju nu delvis mer detta här ...