Kulturelitens fel att vanligt folk tröttnat på att läsa böcker

Kulturelitens förekomst är bara en spegel av att det finns en dold maktstruktur som oavbrutet måste verka för sin egen fortlevnad och beständighet.

Så sant som det är skrivet. Som tur var struntade jag i analyserandet av August Strindbergs texter eller Moa Martinssons levnad. Jag ägnade mig "bara" att läsa och skapa mina egna bilder.

Självklart är underhållning en delad upplevelse. En del blir underhållna av Aida andra av Stefan & Krister. Ingen är fel!

Litteraturrecensenter är troligen en rädd grupp. De skulle aldrig våga säga att deckare är roliga att läsa. Och skulle någon recensent dryfta sig till att hosta något om detta i största diskretion är det bara deckarförfattare som Stieg Trenter eller Agatha Christie som kan tas upp som duktiga. Absolut inte dagens.

Jag skulle gärna vilja att någon kunde ge exempel på personer som ingår i den här kultureliten samt exempel på vad de gjort som är så hemskt. Som debatten ser ut i dag så är den väldigt abstrakt och jag tror faktiskt att det 90% är halmdockor som attackeras.

Men visst, de finns. Som Åsa Linderborg skriver i dagens Aftonbladet så finns det bland kultureliten "de som föraktar de kulturuttryck som de breda lagren uppskattar, såsom dansbandsmusik och Camilla Läckberg-deckare. Som på fullaste allvar tror att världen blir bättre om alla bara går på Dramaten och läser Proust".

Åsa Linderborg och jag skulle tro de flesta andra i kultureliten är dock inte en av dem. Ändå får de ta smällarna i debatten och hamnar också lätt i en försvarsposition. Det är därför det är viktigt att angreppen är mer konkreta!

Ett begrepp som "kultureliten" är alldeles för brett och inkluderar den kanske tiondel som angreppen faktiskt riktar sig mot, men även den stora majoritet som egentligen inte representerar den företeelse som kritiseras.

Det är därför som diskussionen om kultureliten är så obehaglig för den slår så brett. Snälla försök vara mer precisa!

Artikelförfattaren försöker göra folket till en martyr för att de är för djupt nedsjunkna i konsumtionsträsket. Kultureliten utgör en nyttig och bildningsfrämjande motpol till dagens fördummande samhälle.

Bra skrivet Camilla! Jag håller helt med, jag har varit en bokslukare sedan jag lärde mig läsa, men minst varannan bok jag läser är sk skräplitteratur (trots att jag har läst på universitet i många år). Jag tror att det var bland annat den här frågan Göran Hägglund menade när han pratade om "verklighetens folk" och att kultureliten hånar och ser ner på vanligt folks kulturkonsumtion.

Att kultureliten inte alls är en elit framgår av en och annan erbarmligt dålig författare som fått nobelpriset på senare år.

Till Alex:

varför ska vi sjunka ner till samma låga nivå som "kultureliten" genom att peka ut personer som vi tycker är von oben betraktare?

Det finns ingen anledning till att sparka neråt eller uppåt på vad som är bra kultur. Det räcker sååå bra att bara tycka att kultur ser olika ut och att all kultur är till för de som vill avnjuta den. Men vi betackar oss för pekpinnarna om vad som är just bra kultur!

Den här debattartikeln är helt obegriplig. Camilla Läckberg pekar ju i klartext ut det som får folk att läsa: bra böcker som knyter an till människors vardag som inte har för stort tuggmotstånd. Med detta i bagaget kan man känna sig lockad att gå vidare till sådant som erbjuder mera motstånd. Troligen fotrsätter de flesta som "går vidare" att också läsa lättsmälta deckare och underhållningslitteratur. Det är ju inte antingen eller. Annars kan man ju fortsätta läsa Camilla Läckbergs böcker och ingen lär ju titta snett. Horace & Vänner har ju ingen hemlig smakpolis som fängslar folk för att de inte läser Sartre.

Men var kommer kultureliten in? Denna luddiga grupp varav några få skriver på kultursidor som de flesta inte läser speciellt noga? Jag fattar inte riktigt.

Visst har man hört folk som gnatar på dessa "intellektuella" men jag har ju inte hört någon som känt sig direkt nedtryckt i skorna av dem. De som gnatar mest nu verkar vara de som i grund och botten bryr sig minst...

Läs vad ni vill, se vilka filmer ni vill, läs gärna Camila Läckbergs böcker för de är bra, men man får nog fundera några varv till om man skall hitta en politisk lösning (det var ju faktiskt en politiker, Göran Hägglund, som började) på detta som också är demokratisk. Bäst är väl om man börjar skriva själv på kultursidor, eller om det inte passar (eller om man inte "släpps in"), varför inte starta egna tidskrifter eller forum för populärkultur? I så fall, lycka till i bruset!

är den litteratur som camilla läckberg är en företrädare för *smal och nydanande*? - jag har inte läst en enda bok av camilla läckberg så jag vet inte riktigt - prejudices ska man ju helst inte ha - men aningar och känningar - och rent intuitivt så känner jag ej för camilla läckbergs böcker - öht deckare är definitivt ej min smak - har ej under mitt snart 67-åriga liv läst en enda deckare - ...

Så sant som det är skrivet. Som tur var struntade jag i analyserandet av August Strindbergs texter eller Moa Martinssons levnad. Jag ägnade mig "bara" att läsa och skapa mina egna bilder.

Permalänk | Anmäl #2 Ramona Fransson, 2009-10-18, 13:57

Jag har aldrig sett utifrån den vinkeln. Jag kan bara hålla med, böckerna skolan valde var stela och tråkiga och det dödade ens läslust. Jag minns att jag tvingades en bok av Strindberg, den var fylld med ord från 1800-talet och boken var allmänt tråkig.

Jag tycker att det är bra att det finns en diskussion om bra respektive dussinlitteratur. Alltför mycket av genrelitteraturen, som Läckbergs deckare till exempel, har blivit 00-talets pulp. Det gör absolut inte att den litteraturen saknar värde. Läckberg argumenterar väl för att all litteratur har sitt värde.

En diskussion om litteraturens kvaliet behövs dock. Vi är inte dumma. Man behöver inte tycka om något bara för att kritikerna tycker om det. Men utan en diskussion om vad som är bra litteratur så har man bara topplistor och förlagens reklam att gå på. Skulle jag bara ha dom att lita till så skulle jag efter tio "isprinsessor" och fjorton "sonater till miriam" ha slutat läsa böcker för länge, länge sedan.

Sen är jag duktigt less på uppmålandet av en massiv mäktig "kulturelit" som styr över hur vi tänker. Som någon sa ovan, säg vem dom är.

Ett tips är att gå in på Bonniers gigantiska marknadsundersökning som har formen av ett socialt nätverk på internet - boktipset.se Där är folk inte fega att hylla sånt som anses vara skräp och såga nobelpristagare vid fotknölarna. Folk kan tänka själva, och de läser vad de själva vill.

som en liten kontrast till det camilla läckberg säger om sig själv och sin uppväxtmiljö: - jag kom själv från ett hem där min far endast läste dagstidningar i mån av tid och ork - när han inte slet i fabriken som fabriksarbetare - och jag slukade själv ej böcker - det fanns inga sådana öht i mitt hem - men jag gjorde mina läxor efter bästa - dvs ringa - förmåga... // sen att jag utvecklat en smak för poesi - s k smal litteratur - det har med ens psykiska läggning att göra - mer än ngt annat - skulle jag nästan vilja tro - känner man släkltskap med andra poeter så gör man - känner man bristande släktskap med deckarförfattare så gör man - vi är helt enkelt olika som människor - that's it ...

Camilla Läckberg, du skriver ovan att du författar böcker för att underhålla, om jag nu förstått rätt. Är det verkligen så det är? Skriver du inte av en enorm lust att berätta något? Om det sedan är bra eller dålig litteratur, får väl ligga i läsarnas ögon.

Som lärare har jag alltid sagt till eleverna: Det finns alltid böcker till alla, men svårigheten är att finna dessa. Ge en ny bok ca 25 sidor, om du då inte gillar den BYT. Det finns miljoner böcker, så ta inte upp din tid med att plåga dig igenom en bok som du inte gillar.

Jag har nämligen sett elever hitta sin "egen bok" och fått läslust. Det värmer verkligen.

Men jag håller med dig om att skolverksamheten förstört elevernas läsande. Och det intressanta är ju mer skolorna, främst på 90-talet, fokuserat på de s k dåliga läsarna, ju större har ointresset blivit från elevhåll. Ja, jag har t o m hört hur lärare förstört skrivarglädjen hos elever genom att endast koncentrera sig på formen, stavning och dylikt. Och det är ju inte det som skrivande handlar om i huvudsak.

Skolan har antagligen berövat många, många elever den underbara förmågan att läsa och skriva. Helt i onödan.

Vänligen
Läraren Tommy

"Det finns en självutnämnd kulturelit".
Om nu denna kulturelit är vänster enl. Hägglund ,så är det väl inte att förbjudet att högerns kulturelit visar sig. Sluta gnälla utan kom ut ur garderoben och för debatten utan att gömma er bakom det vanliga folket.

jag har en känsla av att det här rör sig om människor som är yngre än jag själv - är man i 70årsåldern så tänker man öht inte i dom här banorna ... jag tycker bara det hela verkar helt främmande ... men det har vad jag kan förstå mycket med åldern att göra - jag är ingen elit - även om jag lyckades ta studenten i början av 60-talet trots min arbetarbakgrund ...

Jag har alltid tyckt synd om dom inskränkt intellektuella som aldrig gottar sig i en slafsig deckare, aldrig fäller en tår till Lilla huset på prärien, och aldrig skrålat MUCK! eller AIK! på stan. Dom går miste om så mycket av tillvarons innersta kärna. Deras sågning av skräpkultur tror jag mest handlar om avundsjuka gentemot att alla andra har så mycket roligare. Fast ibland tror jag att den del av dom är så störda att dom inte ens har FÖRMÅGAN att ha roligt med så kallad skräpkultur, om dom så skulle våga. Dom är det RIKTIGT synd om.

Läs DN, s kulturdel. Där finns det många ”finkulturare”! Maria Schottenius är deras överste-tyckare och hennes personliga åsikter är inte alls så intressanta för allmänheten som hon i sin uppblåsthet är enfaldig nog att tro! Med nästan samma rätt att tycka om det mesta kommer sedan resten av redaktionen på DN, s kultur (med några få undantag tack och lov!) Dessa medlöpares recensioner är ofta påfallande partiska och/eller partipolitiska. De folkliga mera publiktillvända ”berättande” romanerna sorteras genast bort och/eller deras läsare behandlas föraktfullt som mindre vetande som på intet sätt tillåts konkurrera med ”riktiga” skribenter. Deras ”Boklista” består allt som oftast ( men inte alltid) av allt för många oläsliga eller politiska titlar och är snarare en lista som talar om för mig vilka böcker jag bör undvika.
Vill i sammanhanget passa på att beklaga att det i Sverige råder en personkult av guds nåde. Upphovsmannen/kvinnan kommer i första hand, vem han/hon är till synes viktigare än själva innehållet! Det går inte att läsa en bok utan en bild av författarens anlete på omslaget! Har själva ”läsandet” blivit sekundärt? Är det i stället författaren och vad som är dennes bakomliggande motiv som är huvudsaken? Självklart inte! I en läsupplevelse är det alltså inte nödvändigt att genast få veta namn adress och personnummer på den person som åstadkommit denna eventuella litterära njutning .
Camilla! Hörde att Bruno K. Öijer (ett pretto som kallar sig ”Sveriges störste poet”) är förbannad över att han inte säljer lika mycket som du och att han i det sammanhanget klankade ner på ditt språkbruk! I det sambandet håller jag absolut på dig Camilla! Money talks, bullshit walks. Du är alltså bättre! Skit i vad finkulturen säger.
Till sist: Glöm inte att ordet litteratur kommer från latinets litteratura som i latinet används i tre betydelser: Någonting skrivet, till exempel filologi (vilket betyder kärlek till ord) eller lärdom eller vetenskap. Litteratura kommer av littera, som betyder bokstav.( Källa Wikipedia.)

Vi är numera ganska många som gärna skulle vilja få en lite mer konkret definition på kulturelit, och några exempel på hur denna kulturelit verkligen har vållat skada. Annars kommer denna artikel tillsammans med väldigt många liknande att sorteras in i den fylliga pärmen "erbarmligt billig populism". Det är fullständigt fritt fram för alla att välja vilken kultur som vi vill konsumera eller drabbas av. De som njuter av Läckbergs alster har aldrig haft några som helst problem att få det behovet tillfredsställt. De som vill gå vidare uppskattar sannolikt den form av konsumentupplysning som litteraturkritiker tillhandahåller, och gör man det inte så kan den ignoreras. Var finns problemet?

Ramona Fransson: "varför ska vi sjunka ner till samma låga nivå som "kultureliten" genom att peka ut personer som vi tycker är von oben betraktare?"

Varför är det lågt att nämna de man anklagar vid namn? Då har de ju åtminstone en chans att försvara sig.

Ni vill ju inte ens specificera exakt vad det är ni har problem med. Istället blir det svepande, abstrakta halmdocke-resonemang om en luddig kulturelit som ser ner på "verklighetens folk" och vill bestämma hur människor ska vara och vad de vill tycka. Inga konkreta belägg någonstans.

"Det finns ingen anledning till att sparka neråt eller uppåt på vad som är bra kultur. Det räcker sååå bra att bara tycka att kultur ser olika ut och att all kultur är till för de som vill avnjuta den. Men vi betackar oss för pekpinnarna om vad som är just bra kultur!"

Jag har väldigt svårt för den här relativismen, att alla uppfattningar skulle vara jämbördiga. Om en viss typ av kultur är bra eller dålig beror på vad man vill åstadkomma, då de påverkar på olika vis. De som är experter på kultur och vana att tänka i dessa banorna måste få komma med sin kritik, deras perspektiv kan vara viktiga. Däremot ska de förstås inte diktera vad människor ska läsa eller inte, men det är det ju heller ingen som gör. Jag ser inga bokbål på Läckberg-böcker, fan i Sverige så är folklighetskulten så stark att t.o.m. DN Kultur måste ha flersidorsuppslag om Melodifestivalen.

Man behöver inte hålla med "kultureliten", men en del av dem har ändå något att komma med. De kan inte bara avfärdas rakt av som elitister (jag tycker för den delen inte att majoriteten av dem uppträder elitärt, många av dem ser sig nog tvärt om som ett slags folkbildare). Höjden av elitism är tanken att de intellektuella ska hålla sig till varandra och sluta försöka sprida sin kunskap till folket, d.v.s. just den strävan som Hägglund representerar.

Många gånger när jag läst någon av den nya vågens deckarförfattare, ofta tjejer, har jag förvånats över den goda reserch de bedrivit. Många ger en god insyn bakom en glättig samhällsyta. Det finns ju en värld utanför den smala akademiska remsan. Vad Hägglund tyvärr missar när han talar om verklighetens människor är ju att vi alla är verklighetens människor oavsett vi vill eller inte. Såvida inte han har någon sidoingång i någon sluten liten sekt som leder till en "alldeles egen måne". Men då borde han istället tala om overklighetens människor. Och det gör inte en mediaskolad toppoliteker. Är det stressen från riksdagens 4% spärr som fått honom att fiska på dessa för honom okända vatten?

Jag har uppfattat kultureliten mer som en idé som bärs fram av många utan att det finns företrädare. En bra liknelse är patriarkatet, som inte heller är en rörelse med klara företrädare.

Alltså är det rätt meningslöst att efterfråga företrädare för kultureliten, och det missar poängen men deras kulturelitism.

#21 Kaonashi

Själva poängen med att tala om "patriarkatet" är att det genomsyrar hela samhället. Det är ett sätt organisera mellanmänskliga relationer. Om "kultureliten" skulle vara jämförbar med "patriarkatet" så skulle den inte längre vara en "elit".

Med andra ord: Elitbegreppet handlar om konkreta grupper av personer som kan iakttas och undersökas.

Till Alex:

Okej, jag ska peka ut en som jag är störtförbannad på: David
Lagercrantz. En mer pompös och självgod jävel får man banne mig leta efter.

Första gången jag hörde honom prata var i efter tre på radions P4. Som en av de sista frågorna i intervjun fanns: Har du förändrats som författare efter att du fått barn? Och svaret blev:
Ja, en författare som inte fått barn kan ALDRIG bli så bra som en författare som har fått barn.

Efter den meningen trodde jag på fullt allvar att jag ville strypa fanskapet!

Och jag säger bara ett enda namn: SELMA LAGERLÖF. Hon var barnlös och fick Nobelpriset i litteratur.

Häromdagen satt återigen detta självgoda stycke i TV rutan, denna gång TV4 Malous efter tio. Se programmet så får du både se och höra de dryga uttalanden som trillar över denne mans läppar.

Nu handlade det om real crime och om boken I´m wanted som skrivits av en kriminell person som är efterlyst och bor i Thailand. Denne David Lagercrantz påstod att det inte kunde vara den kriminelle som skrivit boken. Så bra är inte kriminella på att skriva. Hahahhaa.

Jag hade redan för sex månader sedan varit inne på denne kriminelles blogg och läst och förstått att det var han som skrev...

Därmed försvarar jag inte den genren av böcker men bara att höra hur David Lagercrantz än mer förminskade den kriminelle mannen gjorde mig skitförbannad. Bara för att någon är kriminell betyder det per automatik att man inte kan läsa eller skriva. Uppblåst fånigt sagt av David Lagercrantz än en gång.

Japp där var mitt exempel. Om inte du vet vem David Lagercrantz är föreslår jag att du läser om honom på Wikipedia. Han är bland annat gift med TV4:s chef för Nyhetsredaktionen.

Alla böcker behöver inte vara Nobelklass, vist har man rätt att frossa i kioskvältare vars ända syfte är att underhålla.

Kaonashi: "Jag har uppfattat kultureliten mer som en idé som bärs fram av många utan att det finns företrädare. En bra liknelse är patriarkatet, som inte heller är en rörelse med klara företrädare"

Både styrkan och svagheten med begreppet "kultureliten" är att det kan betyda lite olika saker beroende på vem man frågar, det är inte alltid ens säkert att det finns någon minsta gemensamma nämnare.

Ingen tycks förmögen att avgränsa kultureliten sig professionellt som i "människor som försörjer sig på att tycka till om kultur" då bara en liten del av dessa har de åsikter och värderingar som kultureliten påstås ha. Det går heller inte att avgränsa kultureliten ideologiskt, då inte behöver ha några politiska eller ideologiska mål gemensamt. Det enda som återkommer i de flesta olika angreppen på "kultureliten" är att de ser ner på "vanligt folk" (?) och vill bestämma vad andra människor ska tycka. Men finns det inte redan mer precisa begrepp för den här typen av attityder?

Återigen så blir det bara en jävla röra när "kultureliten" angrips eftersom de flesta som ÄR kulturelit (i bemärkelsen att de besitter ett ovanligt stort kulturellt kapital, och ofta även kan försörja sig på detta) inte kan relatera till den bild av "kultureliten" som framhävs och angrips.

Det är också så att många, med rätt tror jag, känner att den senaste tidens attacker mot kultureliten egentligen inte handlar om kultursnobbar utan om ideologi och hegemoni. Intellektuella har ofta genom historien varit en viktig allierad för arbetarklassen, en sådan enhet vore för många väldigt obekväm. VI har tidigare sett i USA hur det republikanska partiet, ett parti vars politik i mycket handlat om att försämra för arbetare och fattiga och gynna den rika företagareliten, arbetat efter liknande mönster för att misstänkliggöra de intellektuella för arbetarklassen. Det blir plötsligt intellektuella som blir eliten, medan kapitalistklassen som sitter på resurserna hamnar i skymundan precis som de vill.

Och det är förstås tacksamt att få folket att vända sig mot de intellektuella eftersom det bland de senare alltid finns en del som vänt sig emot folket. Och det är lätt att använda ett antal enskilda exempel som framgångsrik propaganda mot intellektuella i största allmänhet. De intellektuella måste utveckla en motstrategi, vad vi behöver är en större enighet och ett starkare samarbeta mellan arbetarklassen och de intellektuella. Det är av yttersta vikt för vår gemensamma välgång. Men det är just detta som högern gör allt för att förhindra, de vill till varje pris inte ha en diskussion om makt och ägande, det goda samhället osv.

" [...] så är det en välkommen vardagslyx att någon gång ibland kunna sätta sig ner med en bok och tänka på något helt annat en stund, helt utan att också behöva ha prestationsångest över vilken litteratur man läser."

Visa mig en enda människa som på allvar har prestationsångest efter att ha valt Läckbergs "Sjöjungfrun" istället för "På spaning efter den tid som flytt "som kvällslektyr så ska jag personligen avlägsna mitt kulturelitistiska kön från resten av kroppen.

Alex det är inte svårt att peka ut vilka de är! De är bland annat på DN, Aftonbladet och Expressens kulturavdelningar för att nämna exempel. De sitter i SVT och TV4 och är tyckare om vad som är bra eller dålig kultur. De skriver i samtliga rikstidningar om vad som är BRA för ditt intellekt ATT LÄSA.

" [...] så är det en välkommen vardagslyx att någon gång ibland kunna sätta sig ner med en bok och tänka på något helt annat en stund, helt utan att också behöva ha prestationsångest över vilken litteratur man läser."

Visa mig en enda människa som på allvar har prestationsångest efter att ha valt Läckbergs "Sjöjungfrun" istället för "På spaning efter den tid som flytt "som kvällslektyr så ska jag personligen avlägsna mitt kulturelitistiska kön från resten av kroppen.

Jag skulle vilja uppmana Ramona Fransson, Göran Hägglund och Camilla Läckberg att ta ett djupt andetag och sakna räkna till tio. Era förvirrade angrepp på "Kultureliten" (alltid i bestämd form) liknar mest av allt vissa konspirationsteoretikers fanatiska utspel om hemliga sammanslutningar av världens mäktigaste män som i hemlighet styr världen.

Det jag kan hålla med Läckberg om är att det inte finns något som är "bra" eller "dålig" litteratur, eftersom dessa begrepp är subjektiva. Läckberg nämner visserligen inte kulturradikalism, men i skenet av Hägglunds utspel så tar jag det för givet att Läckberg är kritisk mot de kulturradikala. Problemet här är att kulturradikalismen är kulturrelativistisk och därför inte erkänner begreppen "bra" eller "dåligt" som objektiva, och därför kan de kulturradikala inte styra vad människor ska läsa eftersom det ingår i den kulturradikala läran att det är upp tll var och en att besluta om vad som är "bra" respektive "dålig" litteratur.

@#16 fluringen: - det är ju TUR att du har FÖRMÅGAN att ha roolitt - man får glädja sig å dina vägnar...

De flesta människor har ingen smak, därför läser de Camilla Läckberg m fl så kallade deckardrottningar. Så är det, så kommer det alltid att vara, finns ingen möjlighet att göra något åt det. Och det spelar ingen som helst roll så länge det finns kvalitetslitteratur tillgänglig åt oss andra.

@23 ramona - jag måste anmäla avvikande uppfattnng - jag gillade högeligen olof lagercrantz - och jag känner även smypati för david hans son - däremot känner jag noll sympati för selma med efternamnet lagerlöf (så har jag gjort hela mit liv ) PS kan mycket väl förstå att du retar upp dej på det han sagt om att det ä r skillnad på att vara en som fått barn och en som inte fått barn - du har ju vad jag har förstått haft stora problem i den vägen ocb jag kan förstå din sorg och frustation - det hela är ganske genomskinligt - if you ask me ...

Ab=c Konspirationsteori? Hahahaha det är ingen teori käre Watson, det är elementärt.

Marianne Johansson: Jag hade en gång stora problem med just att få barn och ja, jag gillar inte uttalanden som sätter sig över andra. Samma som att jag skulle inte säga nedsättande saker om någon där jag kan ana mig till att personer blir ledsna. OM människor vill vara elaka och därmed få uppmärksamhet ger jag inte ett stinkande rött öre för- Vilket många så kallade kändisar tycks vara en roande genre Alex Schulman hans före detta fru och en del andra tycks gilla att kasta omkull andra människor det är avskyvärt i mina ögon. Lägre än fotsulonivå.
Man ska tänka efter före.

Ramona Fransson: "Alex det är inte svårt att peka ut vilka de är! De är bland annat på DN, Aftonbladet och Expressens kulturavdelningar för att nämna exempel. De sitter i SVT och TV4 och är tyckare om vad som är bra eller dålig kultur. De skriver i samtliga rikstidningar om vad som är BRA för ditt intellekt ATT LÄSA."

Fast nu pekar du inte ut vilka de är, utan var de är.
Varför är det ett problem för dig att de tycker till om vad som är bra resp. dålig kultur?

Och jag kan inte låta bli:
http://www.youtube.com/watch?v=5EtpoNcbbY0

#33 Ramona Fransson

"Ab=c Konspirationsteori? Hahahaha det är ingen teori käre Watson, det är elementärt."

Du hånar ju människor i dina kommentarer. Du sätter dig över människor.

Det som är så bra med konspirationen som "kultureliten" står för är att den är öppen för alla att kritisera. Den är där - rakt uppe i fejjan på alla som läser de dagstidningar du kritiserar. Om det är en konspiration så är den riktigt dålig.

Vad är det för fel på Kafka? Han är ju jävligt underhållande.

Jag förutsätter att Peter givetvis begriper att jag anser kulturelitens varande som elit, är lika välgrundad som maktelitens ledaregenskaper

Böcker är en form för ’kulturyttring’. Den bärs då upp av text. Med samma resonemang är TV/film och musik former för kulturyttringar som på motsvarande sätt består av rörliga bilder/dialog/ljud respektive ljud. Är det verkligen relevant att jämföra Allsång på Skansen med Six Feet Under? Jag svarar nej, och det gör säkert många med mig. Märkligt nog verkar just böcker vara en form som ska förena alla till ett tycke och en smak.

Jag kan aldrig gå med på att det skulle vara läsandet i sig som förenar ’tyckardebatter’, utan snarare vad man söker i kulturyttringar: spänning, underhållning, samhällsanalys eller existentiella frågor, för att ta några exempel.

Ditt märkliga exempel om att akademiledamöter skulle ha börjat sitt läsande med seriemagasin har ungefär samma logik som et exempel om någon (öh, i 30-årsåldern) som såg Björnes magasin för tjugo år sedan och som idag planerar in sina semesterdagar efter art house-filmfestivaler i regniga europeiska städer.

Det är väl snarare frågan om var man för tillfället befinner sig i livet som avgör vad man väljer att lägga sin dyrbara tid på, vare sig det är DVD-utgåvan av Scener ur ett äktenskap eller en olöst mordgåta i pocketform. Det verkar ju högst märkligt att tro att om man läser 500 sidor i veckan i några år, så blir man automatisk intresserad av Proust?!

Jag tycker av dessa anledningar att du är helt fel ute i din artikel, men! på samma sätt är lejonparten av landets kulturredaktörer ute och cyklar. (och bara jag har rätt…..)

Så, Camilla, en slutats: istället för att bli upprörd över vad ’kultureliten’ säger om litteratur, och vad de/du jämför dina verk med, så kanske du borde se dina ’konkurrenter’ i massproducerade Beck/Wallander-filmer.

Till sist: lägg ner detta pinsamma grepp att hänvisa till ’vanligt folk’, det är precis lika löjeväckande när det kommer från ditt tangentbord som i fallet Göran Hägglund. Troligtvis är det så att ’vanligt folk’, direkt då de ser din artikel, mumlar: ”jaså, hon behöver publicitet inför någon ny bokutgivning”, på samma sätt som tanken ”nämen, har KD hamnat såå nära 4%-spärren” infinner sig så fort Hägglund tycker till om tyckarna.

Förövrigt saknar jag Sara Lidman i mitt liv.

RE: #35 nafetS, 2009-10-18, 19:55

Mycket trams här. Förstår inte riktigt vart du far. Svårt för språket?

Camilla, definiera kultureliten!

I min värld är det ganska självklart att det behövs en "kulturelit" som eventuellt ser ner på storsäljande deckarförfattare etc. Den litterära utvecklingen hade ganska snabbt stannat upp annars. På samma sätt behövs det en akademisk elit som sysslar med kvantmekanik istället för att klura på vem nästa Idolvinnare blir. Världen hade snabbt blivit ganska grå utan folk som utforskar nya områden och genrer. Jag säger inte att det är fel med det som är populärt i den breda massan, jag säger dock att det tyvärr krävs extra insatser för att föra samhällsutvecklingen framåt (i form av en "elit" som ska få känna sig speciella om det nu är det som krävs).

#39 Blueprint

Följ tråden...

Kultureliten, visst finns den, stolpskott som Björn Ranelid - sveriges kanske mest överskattade författare (det är därför du inte får piratenpriset) t.ex. Själv skulle jag säkert kunna anses tillhöra någon form av vänsterintellektuell kulturelit. Dock så finns det sedan länge en tydlig linje hos kultureliten, populärt är inte sämre än "högt", det har bara andra syften. Detta framgår tydligt från humanistiska institutioner i vid svenska universitet och högskolor (och det om något är väl kulturelit). Högt och lågt anses vara något gammalt, som Hägglund och Björklund kanske vill damma av i form av litterär kanon i svenskundervisningen etc. Den kulturella eliten blir en elit för att den framstår som påläst, eller ges medialt spektakelutrymme. De som låter Björn Ranelid och Staël von Holstein sprida sin dynga, de är ansvariga, inte de som faktiskt intresserar sig för kulturen och dess olika aspekter, deras fiende är staten, som ständigt gör hårda nedskärningar inom kultursektorn, nu med kultureliten som en morbräcka mot alla former av offentlig kultur.

Om man ser sig om i sammhället så finns det experter ("eliter") inom många områden. Sport, fysik, psykologi, snickeri, fiolspelande, trädgårdsodling, fågelskådning och så vidare. Det är underligt att folk som råkar vara experter på kulturyttringar ska bli så hårt ansatta. Få skulle protestera om Peppe Eng sa att fotbollsälskare borde se italiens ligafotboll och inte korpfotboll. Antagligen är det så för att de flesta begriper att det krävs hård träning att bli fotbollsekvibrillist.

Lite konstig uppdelning i bra och dålig litteratur. Det handlar inte så mycket om vem som läser, utan i vilket sammanhang. Litteraturkritiker är proffs som kan läsa på betald arbetstid, medan de flesta av oss knappast orkar avsluta kvällen med Pamuks senaste. Läckberg och Pamuk fyller olika syften, helt enkelt.

Och jag har full förståelse för att de som läser böcker som jobb har högre krav, att de är lite bortskämda med att kunna läsa bra böcker under optimala förhållanden. Jag förstår inte ens varför de bryr sig om att diskutera tex Läckbergs skräp. Inte f-n analyserar sportnytt div 3-matcher bara för att de spelas?

Och framförallt: Ingen skulle bry sig om att kritisera en korpspelare för att han är sämre än Zlatan.

Ja Camilla läckberg: Du är en av dem som kultureliten inte tycker är fin nog att läsa!

En eloge också till Göran Hägglund som "vågat" kritisera kultureliten!

McD är väldigt populärt, men analyseras väldigt sällan av matkritiker. Ingen kallar väl det för elitism?

Vad är det för forskning du hänvisar till? Enligt vad jag kan se visar forskningen snarare att bokläsandet är ganska konstant över tid. LIte minskande bland män, lite ökande bland kvinnor.

Och vilka är dessa elitister du hugger efter? Vad är det du vill?
Lika oprecis och fladdrig som i dina böcker.

Men du kanske egentligen inte ville åstadkomma något med din artikel, du kanske bara ville underhålla en stund?

Svara på följande frågor:

1. Var någonstans vet du vad som är på listan att läsa?

2. Hur får dina vänner reda på att en bok är bra innan de läst den?

3. Hur många böcker lånar/köper du genom att du letat reda på en författare som du aldirg hört talas om någonstans?

4. Vem talar om för dig vad du ska läsa?

5. Frågar du i bokhandeln vilken bok de rekommenderar?

6. Frågar du i bokhandeln efter tio-i topp listan?

7. Läser du DN: s boktips? Köper/lånar du dessa böcker?

8. Tittar du på SVT/TV4 och får tips om böcker? Lånar7köper du dessa?

9. Lotta Bromé har en bokklubb på Efter 3 i P4 köper/lånar du dessa böcker?

Vore väldigt roligt att få svar på en hysteriskt ovetenskapligt undersökning men dock en undersökning.

Tackar på förhand!