Kan kontradiktioner existera?

Det är en utbredd uppfattning nuförtiden att den moderna vetenskapen har "bevisat" att kontradiktioner faktiskt kan existera. Idén att en sak kan både vara, och samtidigt inte vara, eller vara en sak och samtidigt vara något helt annat, må vara "kontraintuitivt", det må strida mot det "sunda förnuftet" - men om vetenskapen har *bevisat* att kontradiktioner kan existera, då måste det väl vara sant att kontradiktioner kan existera? Vi måste väl tro på vetenskapsmännen?

Alla "vet" väl att de moderna fysikerna har utfört vetenskapliga experiment med största möjliga nogrannhet, som otvetydigt bevisar att fotoner och andra elementärpartiklar är just partiklar, men *också* vågor, samtidigt? Och alla "vet" väl att fysikerna har bevisat i experiment, att en partikel kan befinna sig på ett ställe, men samtidigt befinna sig på ett annat ställe, samtidigt? Så länge den inte observeras d.v.s.?

Men tänk efter - om kontradiktioner kunde existera, hur skulle då *bevis* vara möjligt överhuvudtaget? Inklusive "beviset" att kontradiktioner kunde existera? Vetenskapsmän måste nämligen använda logik för att tolka resultaten av sina experiment. Vetenskapliga teorier och principer är logiska slutledningar från resultaten av observationer, ofta av observationer av resultaten av experiment. Och logiken är konsten att göra identifikationer utan kontradiktioner. Om kontradiktioner kunde existera, då vore ingen logik möjlig. T.ex. hur skulle jag kunna bevisa att jag är en gift man, och inte en ungkarl, om kontradiktioner kunde existera? Jag skulle ju likaväl kunna säga - "Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru, alltså är jag en ungkarl." - som -  "Ungkarlar har inga hustrur, Thi är min hustru, alltså är jag en gift man och inte en ungkarl." Det första resonemanget innefattar en kontradiktion, men om kontradiktioner kunde existera, då skulle slutsatsen att jag är en ungkarl kunna vara precis lika sann som slutsatsen att jag är en gift man. (Thi *är* min hustru, och jag *är* en gift man, ifall ni undrar).

Ingen vetenskap skulle vara möjlig om kontradiktioner kunde existera. Varje experiment, utan undantag, skulle kunna bevisa vadsomhelst, och skulle därför inte bevisa någonting alls.

En fysiker skulle t.ex. kunna göra så här: Han skickade en elektron genom ett magnetfält. Hans instrument visade att elektronen svängde mot vänster. Han resonerade sedan - "En partikel med en negativ laddning svänger mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denne elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen en positiv elektrisk laddning!" Detta skulle givetvis vara en kontradiktion. Men om kontradiktioner existerade skulle detta resonemang vara möjligt. Men fysikern skulle inte veta om elektronen hade en positiv laddning, en negativ laddning eller vad. Därför att han skulle lika väl ha kunnat resonera, om kontradiktioner kunde existera, - "En partikel med en negativ laddning svänger mot vänster, när den skickas genom ett magnetfält med detta fälts polaritet. Denna elektron svängde mot vänster. Alltså har elektronen *ingen* laddning!" Detta resonemang skulle också den innebära en kontradiktion. Men om kontradiktioner kunde existera - då kunde man komma fram till vilka slutsatser som helst - från vilka experiment som helst. Och om kontradiktioner kunde existera, skulle en elektron kunna ha en negativ laddning, en positiv laddning och ingen laddning *samtidigt*! Och inte. Samtidigt. Om kontradiktioner kunde existera, skulle vi alla bara prata nonsens.

Och "vetenskapsmännen" skulle inte ens behöva göra några vetenskapliga experiment. Därför att om kontradiktioner kunde existera, då kunde ju en person som ville veta vad elektronens laddning var kunna resonera - " Planeten Venus´ position i förhållande till planeten Mars´ position har ingenting att göra med elektronens laddning. Venus står nu i opposition till Mars. Alltså är elektronens laddning positiv (eller negativ eller obefintlig, beroende på vad "forskaren" känner för att tro på)". Så om kontradiktioner kunde existera, skulle ingen kunna *bevisa* att vetenskap är en bättre väg till kunskaper än astrologi, eller läsandet av teblad eller skådandet av Tarot kort o.s.v. Bevis är ju omöjligt om kontradiktioner kunde existera, eftersom icke-existensen av kontradiktioner är en förutsättning för att det skall kunna existera bevis.

Så hur "bevisar" moderna kvantfysiker att kontradiktioner kan existera? De resonerar så här, i princip -  "Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster ("diffraction grating" på engelska), då skapas en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron en våg!" Men om den slutsatsen vore giltig, skulle det genast bli möjligt att lika väl resonera - "Om en våg skickas genom ett sådant här randmönster, då skapas en viss sorts mönster på väggen bakom randmönstret. Vi skickade en elektron genom ett sådant här randmönster. Och den sortens mönster skapades på väggen bakom randmönstret. Alltså är en elektron *inte* en våg!" Och då hade det väl *inte* "bevisats" att kontradiktioner kunde existera? Du ser, alla våra resonemang blir till nonsens om kontradiktioner kunde existera.

Hur förklarar man då att kvantfysikerna själva tror att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera? De måste helt enkelt ha misstolkat resultaten av sina experiment. Och det är naturligt att moderna vetenskapsmän skulle kunna misstolka resultaten av sina experiment, med tanke på vilka djupt irrationella filosofiska premisser somliga vetenskapsmän släpar på idag (premisser som t.ex. subjektivismen, skepticismen, determinismen, indeterminismen, rationalismen, pragmatismen, logiska positivismen o.s.v.).

Men vad har då kvantfysikern för grund att tro att kontradiktioner kan existera? De "vetenskapsmän" som inbillar sig att deras experiment bevisar att kontradiktioner kan existera, sågar av grenen de själva sitter på. Deras slutsats att kontradiktioner kan existera upphäver grunden för sig själv. Om kontradiktioner kunde existera, då skulle man inte kunna veta att kontradiktioner kunde existera.

"Kontradiktionsdyrkarna" - om jag tillåts att mynta ett begrepp, vill både äta sin kaka och ändå ha den kvar. De förutsätter att kontradiktioner inte kan existera, för att kunna "bevisa" att kontradiktioner *kan* existera. De är kunskapsteoretiska parasiter. De plockar logiken från riktiga tänkare, och använder sedan logiken för att rycka undan grunden för samma tänkare. De använder Aristoteles för att förstöra Aristoteles. Och det är deras syfte, att rycka undan grunden för tänkarna. Kontradiktionsdyrkarna är nihilister, de vill vara fria att motsäga tänkarna och komma undan med det.

Kontradiktionsdyrkarna vill vara obehindrade att säga sådana saker som - "Vetenskapen säger att det är en kontradiktion att man kan konsumera utan att först producera, men kontradiktioner *kan* existera, så . . ." (Keynesianerna) - och - "Vetenskapen säger att "Creationism" utgör en kontradiktion mot de vetenskapliga beläggen från bl.a. fossilerna, men kontradiktioner *kan* existera, så . . ." (de religiösa) - och - "Vetenskapen säger att det är en kontradiktion mot verklighetens fakta att man kan få vadhelst man känner för att önska sig genom att bara önska det, men kontradiktioner *kan* existera, så . . ." (subjektivisterna) - och "Vetenskapen säger att alla tillgängliga belägg motsäger att människors moraliska karaktär bestäms av deras gener, men kontradiktioner *kan* existera, så . . ." (nazisterna och rasisterna).

Så du ser, den här frågan om kontradiktioner kan existera är inte bara en massa fikonspråk som bara tillhör elfenbenstornen. Frågan är på dödligt allvar. Vår civilisation hänger på huruvida vi och våra intellektuella ledare accepterar eller förkastar idén att kontradiktioner kan existera.

Men det är inte en vetenskaplig fråga. Det är en fråga som med nödvändighet kommer *före* vetenskapen. Det är en filosofisk fråga, närmare bestämt en metafysisk fråga. (Metafysiken är den gren av filosofin som studerar existensens natur). De metafysiska frågorna, som huruvida kontradiktioner kan existera, måste besvaras innan några vetenskapliga frågor kan besvaras.

Titta på historien. Först uppstod *primitiv* vetenskap, för flera tusen år sedan. De första vetenskapsmännen att tala om verkade i det antika Grekland. De försökte hitta naturliga förklaringar till skeendena i världen, förklaringar som inte hänvisade till gudar och andar. Den kanske första vetenskapsmannen/filosofen, Thales, försökte leda i bevis att allting bestod av vatten. Andra giganter följde på honom i antikens Grekland. Under det fjärde århundradet före Kristus, levde den största vetenskapsmannen och filosofen av dem alla, Aristoteles. Denna gigant grundlade den systematiska logiken. Först när han hade gjort det, kunde den vetenskapliga utvecklingen ta fart på allvar. Aristoteles´ tänkande glömdes bort i Europa under det mörka årtusende som Kristendomen åstadkom. Men mot slutet av Medeltiden återupptäcktes Aristoteles´ tänkande av européerna. Och strax därefter inleddes Renässansen och framväxten av den moderna vetenskapen. När Europas intellektuella, tack vare Aristoteles, fick lära sig hur att tänka, utan kontradiktioner, kunde de resonera systematiskt, och då kunde de för första gången utföra experiment, och tolka resultaten. Först då blev det möjligt för mänskligheten att dyka flera kilometer ner i havet, tämja kärnkraften, flyga i överljudsfart, resa till månen, upptäcka elementärpartiklarna, skåda galaxer många miljarder ljusår borta i rymden o.s.v.

Filosofin föregår vetenskapen, kunskapsteoretiskt. Filosofi har företräde framför vetenskapen s.a.s. Om en vetenskaplig teori motsäger en giltig filosofisk princip, då måste den vetenskapliga teorin förkastas, inte den giltiga filosofiska principen. Därför att annars sågar man av grenen som man sitter på. Därför att annars försöker man använda vetenskapen till att rycka undan vetenskapens grund. Vetenskapens grund är giltiga filosofiska principer, som den att kontradiktioner inte kan existera.

Det är förvisso sant att de antika grekerna hade en *primitiv* vetenskap före Aristoteles och hans formella logik. Men det berodde på att de allra första vetenskapsmännen/filosoferna använde logiska resonemang, utan att riktigt vara medvetna om vad de gjorde. De hade ingen systematisk, formaliserad logik utan bara ad hoc logik. Ad hoc logiken var en förutsättning för den primitiva vetenskapen, på samma sätt som Aristoteles´ formella, systematiska logik var en förutsättning för den moderna, systematiska vetenskapen.

Vill du fortsätta att njuta av modern läkekonst, av det moderna jordbrukets överflöd av mat, av snabba kommunikationer, av Internet, av persondatorer, av billig energi, av rinnande vatten i bostaden, kort sagt av alla de moderna bekvämligheter som den moderna vetenskapen har möjliggjort? Vill du leva i en civilisation i stället för ett stenålderssamhälle? Då måste du försvara vetenskapen mot kontradiktionsdyrkarnas angrepp på den. Fortsatt vetenskap blir inte möjlig om idén att kontradiktioner kan existera får burskap. Med acceptansen av kontradiktioner, kommer vetenskapens och den moderna civilisationens kollaps att följa. Det är hög tid att mänskligheten börjar ta metafysiken på allvar.

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12649

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ett litet tips, Henrik.
När du bemödar dig om att skriva utförliga och genomtänkta artiklar, sänk inte helhetsintrycket genom att använda infantila * *-tecken kring ord du vill betona. Helst av allt ska dessa inte ens behövas i texter som dina, men måste du göra en grafisk-stilistik betoning så använd fetstil eller kursiv, om det är möjligt att göra på Newsmill.

I övrigt instämmer jag ;-)

/Palle.

Permalänk | Anmäl #1 Palle, 2009-10-19, 08:59

Ett tips. Ibland är det inte så tokigt att förstå det man skriver om, innan man sätter pennan till pappret. Grundkurser i vetenskapsteori och fysik kanske vore något?

I övrigt var det ett varv till på åkern.

Permalänk | Anmäl #2 Steppo, 2009-10-19, 09:06

Till Steppo: Jag förstår den filosofiska grunden för vetenskapen, och det är det som är väsentligt för denna artikel. Jag behöver inte mera än rudimentära insikter i kvantfysikens tekniska teorier för att skriva denna artikel. Filosofin har företräde framför de specifika vetenskaperna.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2009-10-19, 17:22

Problemet är att du inte ens uppvisar "rudimentära insikter i kvantfysikens tekniska teorier" (sic!) och därför tydligt visar att du faktiskt inte förstår vad du skriver om.

Mitt tidigare exempel med kontradiktionen om olika stora oändligheter har du fortfarande inte kommenterat. Har logiken också fel enligt dig?

Är det inte dags att släppa det sekteristiskt krampaktiga greppet om Ayn Rand och objektivismen snart, och bredda din syn på världen lite? Det är svårt att ta en person med fickorna fulla av pingisbollar på allvar, men jag antar att vi får se åtskilligt fler varv ute på åkern innan det händer.

Permalänk | Anmäl #4 Steppo, 2009-10-20, 09:07

Till Steppo: Jag minns inte nu vad det var för frågor om de olika stora oändligheterna det var som du ställde. Men försök med att ställa en fråga om dem igen, så ska jag se om jag kan ge dig ett begripligt svar.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2009-10-20, 19:36

Då tar vi det en gång till, vilket egentligen inte borde behövas med tanke på hur många gånger jag redan ställt frågan.

Du kan alltså inom logiken bevisa att oändligheter kan vara olika stora. Det är en filosofisk kontradiktion eftersom oändligheten är just oändlig, och inget kan vara större än något som är oändligt. Alltså måste logiken, med ditt resonemang, vara felaktig.

Ditt sätt att resonera kring filosofi är ganska nedlåtande mot såväl historiska som samtida vetenskapsmän. Du implicerar att det är något dom inte har förstått och att hela deras kunskap bygger på ett svårdefinierbart missförstånd. Du inte är kompetent att vare sig ifrågasätta eller ens bedöma de experiment och beräkningar som ligger bakom ex kvantmekaniken och de teoretiska resonemangen kring den, men med svepande penseldrag avfärdar den istället på mycket snävt avgränsade filosofiska grunder.

I all välmening. Antag, vilket är mest sannolikt givet vad du visat prov på än så länge, att det är din snäva filosofi som är fel och inte omvärlden den försöker uttala sig om. Vad skulle behövas för att övertyga dig om det, eller antar du den sekteristiska ståndpunkten att den filosofi du förespråkar faktiskt ger dig samtliga svar du behöver, och därför måste vara den bästa per definition? Är det så är objektivismen mycket närmare religion än filosofi och har oroväckande många saker gemensamt med ex scientologin. Din samlade skrift hittills pekar tyvärr åt det hållet, särskilt de rikliga och nära nog tvångsmässiga referenserna till Ayn Rand Bookstore och diverse objektivistiska källor.

Permalänk | Anmäl #6 Steppo, 2009-10-22, 23:28

Till Steppo: OK, Steppo. Du inbillar dig att oändlighet är något som finns. Och sedan, givet den falska premissen, använder du logik till att komma fram till att kontradiktioner existerar, vilket "motbevisar" att logiken är logisk. Du bör ta en fundering över huruvida oändlighet kan finnas i universum. En "oändlighet" är en mängd som inte har någon identitet. Den har inte någon bestämd storlek, därför om du tar en viss bestämd storlek, måste oändligheten vara ännu större. Oavsett hur länge du räknar, måste du fortsätta att räkna ännu mera, och ändå kommer du *aldrig* att ha räknat till oändligheten. Oändligheten finns inte, därför att oavsett hur länge du har räknat, har du aldrig kommit dit.

OK, om oändlighet inte existerar, hur kan den då bevisa eller motbevisa något? Något icke-existerande, intet, kan inte ha några effekter, icke-existens kan inte ge upphov till några slutsatser om existensens natur.

Vad skulle kunna övertyga mig om att obektivismen var fel? Att någon visade mig att den motsade någon varseblivning jag har haft. T.ex. om du kunde visa mig ett äpple som var både helt röd och helt grön samtidigt, eller om du kunde visa mig en kvinna som var både gravid och icke-gravid samtidigt. Då skulle jag vara tvungen att medge att objektivismen hade fel om att kontradiktioner inte kunde existera!

Permalänk | Anmäl #7 Henrik Unné, 2009-10-23, 03:32

Du har en mycket mycket märklig syn på kunskap och vetande. Du blir upprörd över exemplet från logiken som bevisar olika stora oändligheter. Själv har du inga problem att använda samma logik för att bevisa den objektiva verkligheten. Ska vi då anta att en del av logiken är sann (dvs den del som stöder din uppfattning) medan en annan är falsk (dvs den som inte gör det)? Logiken är antingen sann eller falsk i sin helhet, du kan inte välja och vraka.

Ingenting i matematiken eller logiken är empiriskt prövbart utan bygger på axiom. Däremot kan matematik och logik tillämpas på verkligheten. Du kan inte vända på steken och säga att eftersom inget i verkligheten stöder matematiken och logiken måste båda vara fel. Hur vet du förresten att det inte finns någon oändlighet, kan du empiriskt påvisa frånvaron eller närvaron av oändlighet, eller är det som ett axiom ?

Ditt sätt att argumentera kring objektivismens ofelbarhet är i sig felaktigt. Det du stöder dig på är just logiska argument, inte objektivistiska, och du har just förkastat logiken i och med att du inte godtar beviset om olika stora oändligheter. Ska du motbevisa kontradiktioner får du prestera bättre än så.

Som jag sagt tidigare. Du argumenterar på exakt samma premisser som scientologerna, bortsett från att dom är mer explicita i sina villfarelser. Ditt sätt att argumentera på sätter objektivisterna på samma sektbänk som dom.

Permalänk | Anmäl #8 Steppo, 2009-10-26, 11:42

Till Steppo: Det är inte fel på logiken. Det är fel på din premiss att oändligheter kan existera.

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Unné, 2009-10-26, 21:15

Das Leben ist voll Widerspruechlichkeiten. Livet är fullt av motsägelser - av sådant som verkar vara motsägelsefullt.

Permalänk | Anmäl #10 Marianne Johansson, 2009-11-15, 11:31

Till Marianne Johansson: Kan du ge ett enda konkret exempel på en självmotsägelse som existerar i verkligheten? Och jag menar en *riktig* självmotsägelse, och inte bara en ordlek eller en sofism.

Permalänk | Anmäl #11 Henrik Unné, 2009-11-15, 20:30

henrik - jag har en massa sentenser jag samlat på mig från böcker jag läst - företrädesvis tyska sådana - eftersom jag för ca 25 år sedan läste tyska och var ganska så mycket intresserad av att fördjupa mig i filosofiska frågor - frågor dock av annan art än de du har känt dig mer eller mindre tvingad att ansluta dig till - förlåt ordvalet - om jag i min röra kommer att hitta den boken där just den meningen stod och därvid kanske mer försöka förklara vad som menas - så skulle du antagligen ändå inte fatta för du har vad jag kan förstå inte den öppenheten som kanske behövs i vissa fall för att inse vissa saker - förlåt saker är ej rätt ord - men rätt ord är ej alltid så lätt att hitta - men rent personlighetsmässigt är vi väl lite olika - du med din f d schizofreni - jag med min bipolära läggning - som innebär att man har ett speciellt psyke ... förlåt jag vill inte vara ofin - men jag kan förstå om du kanske uppfattar mig som ofin - jag är bara så himla glad om jag har chansen att kommunicera med någon - så jag hoppas du inte stänger dörren för mig - utan att vi kan fortsätta kommunicera - och försöka hitta rätt ord som har samma innebörd för oss båda - se det svar jag skrev till Bergqvist om ateismen och att jag tyckte ordet hade en negativ laddning och mitt försök till förklaring - tack henrik och förlåt - jag menar inget illa - vill inte mena illa - hoppas du förstår det!

Permalänk | Anmäl #12 Marianne Johansson, 2009-11-15, 21:09

@#11 henrik - vid närmare eftertanke - nej ett konkret exempel kan jag nog inte komma med - inte så där utan vidare - och det var väl det du förväntade dig - att jag inte skulle kunna - så sett hade du rätt - det var väl bra - för mig handlar det ju i första hand inte om att vara konkret utan om någonting helt annat - som du antagligen inte skulle förstå med dina ganska strikta ramar för förståelse - vissa människor tycks aldrig till fullo kunna förstå varandra - jag känner rent intuitivt att så är fallet här - alltså obefintlig förmåga till förståelse mellan dig och mig - det var ju bra att detta redan nu blev klarlagt - så man slipper gå in på fler missförstånd och konstigheter...

Permalänk | Anmäl #13 Marianne Johansson, 2009-11-16, 14:18