När sakargumenten tystnar...

Gång på gång hör jag Alliansens anhängare och företrädare tala om Mona Sahlins person. Det är egentligen inte särskilt märkligt att just Alliansen vill diskutera just detta.

Alliansen gick till val på full sysselsättning men har i dagsläget som nettoeffekt inte kunnat skaffa fram ett enda jobb utan skattesubventioner, hushållsnära tjänster är som exempel "de facto" finansierade till stor del av gemensamma medel men kommer endast ett fåtal tillgodo. 

Lågkonjunkturen har mötts med en senfärdighet gränsande till passivitet ända tills det blev dags för en sista budget innan riksdagsvalet, i budgeten som Alliansen lanserade avsattes tillfälliga pengar som skulle räcka över valåret. 

För att kontrastera lånar Alliansen i samma budget till permanenta skattesänkningar och statens budget visar nu på ett underskott på 201 miljarder kronor. 150.000 människor har förlorat jobbet under det senaste året och utanförskapet har med Alliansens egna mätmetoder ökat med 70.000 personer sedan maktskiftet. Tiotusentals anställda i välfärden sägs upp.

Klyftorna mellan inkomstgrupperna, könen och härkomsten ökar.

Kombinera detta med total handfallenhet inför klimatfrågan, ett havererat lagstiftningsarbete och medborgardialog kring FRA-lagen, ett EU-ordförandeskap som kännetecknas av att vara en transportsträcka mellan kriser och nu växande vårdköer på många håll i landet.

I det läget är det inte så märkligt att Alliansen hellre vill prata om Mona Sahlin som person, inte hennes politiska gärning. Populariteten för statsministerkandidaten är det enda område där ett visst mått av framgång kan spåras. 

Det finns därför en logik att Alliansen implicit underblåser det negativa drevet mot oppositionsledaren. Logiken och krisplanen har sitt ursprung i ett uttalande från Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann som citerades i Expressen den 13 januari 2008 då Alliansens opinionssiffror var historiskt låga, drygt 36 procent att jämföra med de rödgrönas 56 procent. Krisplanen? Att rikta ilskan mot oppositionen.

- Vi måste mycket tydligare jaga Mona Sahlin, sade moderaternas partisekreterare Per Schlingmann då.

Detta förhållningssätt har slagit igenom hos mer än en handfull av de som titulerar sig politiska analytiker och ledarskribenter. Det finns exempel där en skribent vid totalt 14 tillfällen valt att i sina artiklar fokusera vid oppositionsledarens utseende med allt från att oppositionsledarens hals är rödflammig till utseendet på hennes hy. Vad detta har med analysen av politikens innehåll vet nog endast den enskilde analytikern (och eventuellt Per Schlingmann). Andra exempel är när nyheter om bilar med körförbud och påstådda konkurser (det senare ren lögn) får en märklig tyngd i nyhetsflödet.

Detta säger tyvärr mer om dessa analytiker och vissa nyhetsredaktörer i deras roll och kompetens  än något annat. Andra exempel är PR-byråer och ledarsidor i respekterade tidningar underkänner hennes statsministerkandidatur med hänvisning från en intervju från 70-talet där ordet "va" förkommer lite väl frekvent.

Kampanjen mot Sahlin är, som jag ser den, i allra högsta grad en medveten rörelse, den är utstuderad och dessvärre också effektiv. Var gång diskussionen handlar om hennes person skiftar den fokus från hennes politik, eller från regeringens politik. Det handlar inte om de 150.000 som förlorat jobbet, det handlar inte om de tiotusentals som utförsäkras, det handlar inte om de som inte får vardagen att gå ihop.

Att Alliansen och de Ledarredaktioner som sympatiserar med Alliansen ska sluta spela det enda kort de har som fungerar vore att hoppas på lite väl mycket, att valrörelsen ska komma att handla om politik är i dagsläget svårt att se framför sig.

Men det finns de i vårt eget politiska läger som helt enkelt inte gillar vår statsministerkandidat och därför stämmer in i kritiken. Men att haka på kampanjen mot Mona Sahlin är att försäkra sig om att Statsministern även efter den tredje söndagen i september 2010 heter Fredrik Reinfeldt.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Läs Johan Westerholm på Newsmill – När sakargumenten tryter [...] Blogg:Tusentals sjuka hamnar i kläm « Ett hjärta RÖTT, 2009-10-19, 12:33

[...] sin person från högern som ju behärskar pressen. Detta uppmärksammar bl.a Johan Westerholm i en artikel på Newsmill Det finns därför en logik att Alliansen implicit underblåser det negativa drevet mot [...] Blogg:arvidfalk.se » Blog Archive » Sluta inte, 2009-10-18, 01:20

[...] om än formulerad på ett något annat sätt pressenteras av Johan Westerholm i en artikel på Newsmill. Vad Johan Westerholm noterar är att alliansens och dess fans och företrädare har ett litet [...] Blogg:Personangreppspolitiken « Viktor Tullgren, 2009-10-16, 20:10

[...] När argumenten tystnar [...] Blogg:redundans » Jakten på Måna Muslim, 2009-10-16, 14:41

[...] att dölja sin politik är det effektivt att prata om personer. Om det har Johan Westerholm skrivit en väldigt tänkvärd och anlytisk artikel som tar regeringens passivitet inför rampljuset. Posted in demokrati, jämställdhet, [...] Blogg:Därför vill de borgerliga partier hellre tala om Mona Sahlin, 2009-10-16, 13:35

[...] När sakargumenten tystnar... - Artikel av Johan Westerholm - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2009/10/16/nar-sakargumenten-tystnar – view page – cached Artikel av Johan Westerholm - När sakargumenten tystnar... - När sakargumenten i den politiska debatten tystnar finns en klar tendens till att fokusera på personanalys av uppfattade och påstådda... (Read more)Artikel av Johan Westerholm - När sakargumenten tystnar... - När sakargumenten i den politiska debatten tystnar finns en klar tendens till att fokusera på personanalys av uppfattade och påstådda kvaliteter (Read less) — From the page [...] Blogg: Twitter Trackbacks for När sakargumenten tystnar... - Artik, 2009-10-16, 13:21

[...] På Newsmill tar Johan Westerholm upp en annan aspekt på detta: att istället för att lyfta fram sakargument kommer personangrepp: När sakargumenten i den politiska debatten tystnar finns en klar tendens till att fokusera på personanalys av uppfattade och påstådda kvaliteter. Detta är en klar och, bedömer jag, medveten rörelse som står att återfinna i såväl ledarredaktioner, den kår som titulerar sig politiska analytiker som inom de politiska partierna. [...] Blogg:Dagens mörker: en miljard hungrande och svenskar om samarbet, 2009-10-16, 13:10

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12549

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mona är ett skämt! Om hon arbetade i den privata näringen hade hon max fått ett städjobb!

Permalänk | Anmäl #5 robbe, 2009-10-16, 18:31

Köper inte det du skriver av flera anledningar.

1) Mona Sahlin ifrågasättas även internt.
2) Mona Sahlin kritiserades även innan finanskrisen.

Sen kan man ju också konstatera att du huvudsakligen bygger dina konspirationsteorier på ett citat från Schingmann. Sanningen är nog snarare att Mona Sahlin ifrågasätts baserat på egna meriter.

Permalänk | Anmäl #6 Jonas, 2009-10-16, 19:08

Mona Sahlin...hoppas innerligt att hon INTE blir nästa Statsminister

Permalänk | Anmäl #8 KarinAndersson, 2009-10-17, 19:46

Johan Westerholm har rätt i sak, men samtidigt är hon en sån katastrof för SAP och arbetarrörelsen att hon är omöjlig att ta i försvar. Sanningen är ju att hon egentligen hade platsat bättre i något mupp-organisationi som Folkpartiet. Ut med höger-eliten ur SAP!

Permalänk | Anmäl #11 Barren Wuffet, 2009-12-07, 22:20