FRA-lagen visar på liberalismens rättspolitska kollaps

För en kort tid sedan kritiserade jag på Newsmill hur liberala företrädares retorik på rättspolitikens område. Den liberala rättspolitiken har kapitulerat, framhöll jag. Den finns inte längre kvar. Istället präglas rättspolitiken av ofokuserade ansatser att ta "hårdare tag". Ideologin har slängts på historiens sophög till förmån för pragmatism. Problemet är att när rättspolitiken dränerats på sitt ideologiska innehåll så kan resultatet bli hur som helst. Det har vi sett märkliga exempel på sedan förra artikeln publicerats.

Under denna korta tid har vi kunnat notera hur ledande folkpartister i en pågående undersökning om brott - misstankarna mot en barnläkare på Karolinska sjukhuset - mobiliserar ett generalangrepp på de enskilda företrädare för rättsväsendet som ansvarar för undersökningen. Birgitta Rydberg har således i flera sammanhang beskyllt åklagaren i ärendet för att bedriva en "häxjakt" och för att låta sig drivas i ärendet enbart av sin prestige. Kritiken framförs i ett läge när ingen fortfarande kan veta vad som hänt. Men en politiker som angriper rättsväsendet i ett sådant läge är tondöv. Kritiken saknar känsla för rättsstatens grundläggande värderingar. I en liberal tradition värnas rättsstatens integritet: Politiker ska inte tafsa på rättssäkerheten genom att överpröva juridikens prövningar medan de fortfarande pågår. De får vänta till efteråt, då de kan ändra regelverket. Angreppen korrumperar rättsstaten och uppvisar en bristande förståelse för den liberala rättsstatstanken att de rättsvårdande myndigheterna och domstolarna skall skyddas från politiskt inflytande.

Eller ta förslaget om det skadeståndsrättsliga föräldraansvaret. Förslaget är en dolkstöt i ryggen på den liberala juridikens största framgång, det individualiserade civilrättsliga ansvaret. Nu föreslår regeringen ett unikt frånsteg från grundtanken om att ingen ska riskera civilrättsligt ansvar för händelser som hon inte kan påverka, för skador som uppstår utom hennes kontroll. Ett ur principiell synvinkel, men knappast ur praktisk synvinkel, dramatiskt steg från liberal individualism till repressivt motiverad godtycklighet. Och förslaget applåderas av liberala ledarsidor - dock ej Expressen, vilket kan framhållas som en förebild härvidlag - och företrädare för partier som säger sig värna om det liberala arvet.

Situationen är paradoxal. Liberala tankegångar har nämligen varit framgångsrika på sistone. Tekniken har hjälpt till. Det digitala samhället bygger på frihetliga grundvärderingar - och har mer eller mindre skapats av frihetliga liberaler av anarkastiskt snitt - vilket smittat av sig på politik och juridik. Men rättspolitiken har gått åt motsatt håll. Vi bevittnar på rättspolitikens område liberalismens ideologiska kollaps.

Nu invänder någon kanske att liberalismen är en sådan mångbottnad tradition att det inte går att säga vad som är en liberal rättspolitik och vad som inte är det. Det finns nyliberaler och socialliberaler och mellan dessa två poler rymmer sig hela det svenska politiska spektrumet. Att "liberalismen" därmed är indeterministisk. Ideologin ger ingen vägledning i rättspolitiska frågor alls. Anything goes, liksom. Men en liberalism som på ett sådant sätt gör principlösheten till princip är ingen liberalism alls. Det är bara tomt skal. Terminologin blir missvisande och falsk. För visst har liberalismen har vissa ganska tydliga ramar. Redan "liber" indikerar emfasen. Liberaler vill överlag maximera människors frihet så länge det kan ske utan att trampa på andra människors rättigheter. En sådan enkel formulering ger en riktning. På rättspolitikens område är insikten om denna riktning viktigare än på något annat område.

Men vad är då en liberal rättspolitik mer konkret? Enligt min mening är en liberal rättspolitik en politik som tar avstamp i sin ideologi som en kompass, en kompass som inte ger några exakta svar på frågor men som pekar en åt rätt håll i avvägningar. Med en sådan kompass kommer man långt. Här skall vikten av ideologiskt förhållningssätt illustreras med den frågeställning där den liberala rättspolitiken allra tydligast tappat det initiativ som det borde ha. Integritetsskyddet. En fråga där liberala politiker - med ett undantag - uppvisade en ideologisk tondövhet av häpnadsväckande slag i samband med processen fram till beslutet rörande den s.k. FRA-lagen.

Integritetsskyddet är en av vår tids hetaste rättspolitiska frågor. Det är dessutom en liberal hjärtefråga, eller borde vara det. Idén att vi alla har rätt till ett skyddat privatliv ligger djupt i den liberala rättighetstraditionen. Men traditionen har förskingrats. Det blev tydligt under FRA-lagsdebatten där det med undantag för vissa avvikande röster knappt några röster som talade om integritetsskyddet ur det ideologiska liberala perspektivet. (Det samma gällde för övrigt i debatten om sanktionsdirektivet på immaterialrättens område, IPRED.) Som en följd av att det inte fanns riksdagsrepresenterade partier som var trovärdiga i integritetsfrågorna har vi idag en situation där det i stora väljargrupper finns ett massivt misstroende mot det politiska etablissemanget, som uppstickare som Piratpartiet försöker exploatera. Hitintills med framgång, vilket Europaparlamentsvalet visade.

Ett problem med dagens integritetsdebatt är att den är så fixerad vid staten. Integritetsskyddet måste gå bortom storebrorsdystopier. Hoten kommer lika mycket från lillasyster, från grannen som är nyfiken, snuskgubben som vill använda dina nakenbilder eller det jättestora företaget som vill kapitalisera på din privata information. Och storebror staten har dessutom en rättslig skyldighet att ge oss juridiska vapen - effektiva rättsmedel - mot lillesystershoten. Den statsfixerade integritetsdebatten kollapsar i detta ljus. Denna insikt är grunden för en liberal integritetsskyddspolitik.

Integritetsskyddet kräver att jag slipper bli filmad i smyg av staten, men det innebär också att jag ska kunna sätta stopp för spridandet av privata och komprometterande bilder i ett fildelningsnätverk. Det rättsliga integritetsskyddet rör både FRA-debatt och obduktionsbilderna från Arboga-rättegången. Det är en viktig insikt för lagstiftaren. Det är dessutom ett uttryckligt krav på svensk lagstiftning under Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna: Svensk lag måste tillhandahålla effektiva rättsmedel som en individ kan använda mot en annan individ. Det här innebär svåra avvägningar för svensk rätt, särskilt eftersom vi har så långtgående regler om transparens inom ramen för yttrandefriheten. Här kommer vi att tvingas tänka om i fall vi inte vill komma i konflikt med Europakonventionens regler, t.ex. när det gäller möjligheten för den som inte vill bli fotograferad av paparazzi-fotografer att ha tillgång till rättsliga verktyg för att stoppa en fotografering eller en publicering - eller utkräva ett kännbart ansvar i efterhand.

Att ta integritetsskyddet på allvar kräver att man tar avstamp i grundtanken om att individer som självständiga varelser har rätt till en privat sfär, en sfär som alla skall ha rätt att freda från insyn. En rättspolitik som tar integritetsskyddet på allvar bör sträva efter att expandera det lagstadgade skyddet för den privata sfären. Idag är det fullt av hål, både grundlagsskyddet och i specifika lagar. Det har konstaterats i den stora integritetsskyddskommitténs betänkande för något år sedan. Men inget har hänt. Här borde liberala politiker ta initiativet och driva på utvecklingen. Till exempel på följande sätt.

* Stärk integritetsskyddet i lagen! Det finns flera behov av förbättringar av det rättsliga integritetsskyddet. För in en generell integritetsskyddsnorm i regeringsformen och täpp till de kända luckorna i straff- och civilrätten. Förslag finns redan, men de är förmodligen inte tillräckliga.
* Tillsätt en integritetsskyddsombudsman! Ombudsmannen kan ha ett övergripande ansvar för att se till att svensk rätt efterkommer de krav som ställs på oss under den europeiska rätten och som kan fungera som en vakthund mot staten och myndigheter. Liknande institutioner finns idag i Storbritannien.
* Integritetsskydd mot stat - och mot företag och brottslingar! Betona att integritetsskyddet är rätten att få vara ifred - och att det gäller både mot staten och mot individer och företag. De stora integritetshoten står inte bara att finna i statens insamlingar och användande av privat information utan lika mycket hos företags eller individers beteenden. Massinsamling av privata personuppgifter från företag kan utgöra stora risker - inte minst eftersom dessa informationsmassor kan överföras till staten. Och även om det kan vara förödande att få privata filmer exponerade på Youtube kan det vara nog så illa att en person filmar mig i mitt badrum eller att en person sprider en sådan film till en annan person: Integritetsskyddet går bortom skyddet mot offentlig övervakning.
* Stärk individens möjligheter att själv driva ansvarsprocesser om integritetskränkningar inträffat, och särskilt om det gäller ansvarsutkrävande av andra individer: Lägg makten hos den enskilda snarare än hos åklagaren. Med andra ord: Fokusera på civilrättens verktyg snarare än straffrättens.

Ovanstående fragment till en liberal rättspolitik på integritetskyddsområdet räcker inte. Men de visar att en ideologisk liberal rättspolitik på integritetskyddssområdet ligger rätt i tiden. Det stannar förstås inte vid det här: Liknande ideologiskt förankrade förslag kan formuleras på t.ex. upphovsrättem område, brottsofferområdet, diskrimineringsområdet, rättighetsskyddet i stort, på kriminalpolitikens område. Detaljerna kan man ha olika åsikter om, inklusive detaljerna i detta förslag. Och det finns alltid behov av kompromisser. Men grundpoängen är kompromisslös: En liberal rättspolitik är trovärdig enbart om den är lojal mot sitt frihetliga arv. En liberal rättspolitik som sätter pragmatismen framför ideologin vinner inga debatter och inga röster.

En liberal rättspolitik som vågar bottna i sina traditioner ligger däremot helt rätt i tiden. Och det är en sådan liberal integritetsskyddspolitik vi behöver i svensk debatt

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] FRA-lagen visar på liberalismens rättspolitska kollaps - Artikel av Mårten Schultz - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2009/10/16/fra-lagen-visar-pa-liberalismens-rattspolitska-kollaps – view page – cached Artikel av Mårten Schultz - FRA-lagen visar på liberalismens rättspolitska kollaps - — From the page [...] Blogg: Twitter Trackbacks for FRA-lagen visar på liberalismens rät, 2009-10-16, 20:32

[...] Mårten Schultz skriver lysande om bristen på en liberal rättspolitik på dagens Newsmill. Schultz ryter till om liberalismens rättspolitiska [...] Blogg:Schultz om liberalismens rättspolitiska kollaps! | Liberati, 2009-10-16, 18:24

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12551

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant artikel, men detta skulle kräva en ren polisstat för att implementera:

>>Integritetsskyddet kräver att jag slipper bli filmad i smyg av staten, men det innebär också att jag ska kunna sätta stopp för spridandet av privata och komprometterande bilder i ett fildelningsnätverk.

Vidare...

"Problemet" är att vi blir rikare och får bättre tekniska möjligheter med tiden. Det gör att idealister eller tokar (det där var nog tautologi) har betydligt mer möjligheter för sina hobbies. Massterror var svårare att organisera när det inte fanns sprängmedel. Snart kan biokemiutbildade antagligen odla "passande" bakterier hemma...

Sen har vi nästa problem -- det kommer antagligen snart att vara vanligt att folk går omkring med kameror och loggar allt de gör under dagen till video-bloggar. Koppla det till sökningar med algoritmer för ansikts-igenkänning på framtida "vloggar" och det blir svårt att gömma sig...

Fördelen med videologgar är att personvåld kommer att bli svårt, när en knapptryckning kan skicka sista minuternas händelser direkt till polisen. Vill verkligen artikelförfattaren förbjuda något som skadar integriteten -- men kommer att omöjliggöra majoriteten av t.ex. våldtäkterna?

Jag tror integritet och frånvaro av övervakning är en förlorad strid. För några hundra år sedan, så fanns den inte. Om något decennie kommer det inte att finnas heller.

Permalänk | Anmäl #1 Bernt, 2009-10-16, 11:37

Det är väl tämligen uppenbart att det inte finns några liberaler värda namnet i riksdagen. Vi är ju ett av världens mest övervakade och registrerade folk, och dessutom världens hårdast - eller möjligen näst hårdast - beskattade befolkning. Att överhuvudtaget nämna liberalism i samma andetag är tämligen absurdt.

Att Folkpartiet råkar ha den missvisande epitetet "Liberalerna" i sitt namn gör dem inte till liberaler.

Permalänk | Anmäl #2 ChX, 2009-10-16, 11:56

Det är verkligen enkelt att sätta sig på höga hästar i en ganska svårt fråga. Hur ska det fria samhället skydda sig mot de som vill ha ett annat än fritt samhälle. Var går gränsen för integritet? Att slippa bli åtalad för saker jag får göra? Att jag råkar illa ut för att det inte funnits bevis nog för att övervaka någon misstänkt? Att det är integritetskränkande att ta fram band och finns brottslingar, för vem i så fall? Vad är det vi bör diskutera och vilka vägar finns framåt? Ett är ju säkert och det är att det alltid finns tyckanden.

Permalänk | Anmäl #3 BluePrint, 2009-10-16, 12:16

Hävdar du alltså att vad mina barn gör är händelser som jag inte kan påverka? Och att det de gör är helt utanför min kontroll? Det låter som en ganska självuppfyllande tanke.

Permalänk | Anmäl #4 raz, 2009-10-16, 18:21

Precis som när Sossarna kontrollerade kommunister och andra subversiva element med IB är det toppen att vi har och får en förstärkt FRA verksamhet.
Detta gråtmilda prat om integritet gäller bara dessa nämnda subversiva element. Vi andra kan sova lugnt som inte ägnar oss år skumraskverksamhet i syfte att största Sverige i fördärvet. Förtroende är bra men kontroll är bättre sa Lenin.

Permalänk | Anmäl #6 S. Palm, 2009-10-16, 18:30

Raz: Lagförslaget gäller i praktiken bara just de handlingar som dina barn begår och som du inte i praktiken kan påverka. De andra handlingarna var redan tidigare skadeståndsgrundande - d.v.s. föräldrar ansvarar redan idag om de inte ingriper mot barn som de kan hindra från att begå brott eller skada.

Lagförslaget gör föräldrar ansvariga för saker som de dessutom kan vara förbjudna i lag från att hindra. Föräldrar som misstänker att deras fjortonåring skall slå ner någon i skolan kan inte hålla fjortonåringen hemma. Men om han sedan nitar klasskompisen blir mamma ansvarig enligt förslaget.

Permalänk | Anmäl #7 karl Z, 2009-10-16, 19:00

Folkpartiet har mer än trovärdighetsproblem i de här frågorna. En översikt av partiets orientering i europapolitiken bidrar. Mig veterligen har partiet övergett namnet Folkpartiet Liberalerna, varför en stor del av skribentens kritik är obefogad.

De som borde ha riktigt svårt att sova om nätterna torde emellertid vara de moderata riksdagsmän som röstade igenom FRA-lagen. Något mer motsägelsefullt är svårt att föreställa sig. Men det ligger tydligen i linje med de nya moderaternas direktiv. Partiet misstror individen. En stor del av partiets argumentation har den bidragsfuskande och kriminelle svensken som utgångspunkt. FRA-lagen passar antagligen bra in i det mönstret.

Permalänk | Anmäl #8 Munin, 2009-10-16, 19:31

Skydd mot en situation liknande arbogamålet kunde ju lätt anvhjälpas om den med skuld för att situationen uppstod kunde råka illa ut för sitt dåligt utförda arbete: faderns advokat.

Hade denne advokat kunnat få ett passande straff för att denne inte tog hand om faderns rätt att slippa få domstolen att offentligt publicera bilderna så hade han kanske skött sitt jobb ordentligt. Då hade domen kunnats spridas vitt och brett (som den ska kunna göras i en rättstat) utan att fadern behövts skadas.

Permalänk | Anmäl #9 Lortungen, 2009-10-16, 19:45

Som vanligt en bra skriven artikel!
Angående barnläkaren så förstår jag bättre dina synpunkter efter att ha läst den senaste artikeln.
Även om jag trots detta vidhåller att det fortfarande innehåller en schism mellan juridiken och sjukvården.
Upplever det som det är ett väldigt hårdkokt "liberalt" klimat just nu dvs de som ska representera det "liberala" i samhället flörtar med populistiska frågor och dessa frågor går inte mot en integritetsfrämjande framtid.

Permalänk | Anmäl #11 Petter, 2009-10-16, 21:19

Det som måste kommas ihåg är att den tid då begreppet Liberal utformadess innehöll det allt från libertarianska kapitaliser till blodröda socialister, en fragmentering som grundade sig i hur frihet - rättighet-uppdelsningen skulle se ut i samhället.

Permalänk | Anmäl #12 Jonas, 2009-10-17, 08:34

"Politisk korrekthet" och moral(panik)värderingar är på väg att gå före bevisning.
Politiska utspel och "bloggbävningar" påverkar det tidigare systematiska och noggranna utredningsarbetet.
För att inte tala om hur affärsintressen och ekonomiska muskler påverkar.
Överdrifter, halvsanningar och rena lögner (ofta med "tolkad" statistik till stöd) om den lavinartat ökade brottsligheten ger det ena förslaget och kravet efter det andra som kränker rättssäkerhet och integritet.

Balansen mellan att förhindra eller i efterhand utreda brott å ena sidan och integriteten å den andra, är svår.
Ibland kan viss övervakning vara av nöden, även om integriteten kan naggas en smula i kanten.
Men det som skett och sker, är att övervakning införs utan att lägga ansvar på övervakarna och beställarna. Det gäller tyvärr såväl staten som stora företag, mindre näringsidkare och privatpersoner.
Läcker uppgifter ut eller används till annat, eller av annan, än det som ursprungligen och i förväg var beslutat, då ska ett kännbart ansvar kunna utkrävas.

Håller med om att fokus är för stort på staten. Faran med att ge staten för mycket makt och för många verktyg är uppenbar. Men de närmaste åren tror jag den stora faran för integritet och rättssäkerhet kommer från helt andra håll än från staten. Dock med statens benägna stöd som lagstiftare, tyvärr.

Permalänk | Anmäl #13 pr1vat3, 2009-10-17, 21:47

Intressant artikel som kokar ner till bra förslag. FRA-argumentationen är dock tveeggad. Å ena sidan tycker du att inga partier i riksdagen företräder integriteten. Å andra sidan är det för mycket fokus på integritetshot som härstammar från staten.

Den återkommande kritiken mot Folkpartiet liberalerna från liberaler som inte är partipolitiskt engagerade (nu syftar jag både på dig Martin och på en del av de läsare som har kommenterat artikeln) förstår jag mig inte riktigt på. När det gäller allt ifrån insemination för ensamstående till krav på författningsdomstol, rättssäkerhet för flyktingar, könsneutrala äktenskap, skatter, federalism, frihandel och yttrandefrihet är Folkpartiet det tydligaste partiet i svensk politik. Sveriges viktigaste FRA-kritiker, Mark Klamberg, är aktiv folkpartist. Det finns en märklig eternal-sunshine-of-a-spotless-mind-inställning från partipolitiskt obundna liberaler som ägnar sig mer åt att sparka på Fp än att kritisera bristande jämställdhet, konservatism eller sossesamhället. Det får bli en Newsmill artikel på det temat inom kort. Gå med i Folkpartiet och påverka istället för att sitta på sidlinjen och tala om hur det borde vara. Det finns många inom Fp som delar de åsikter som t.ex. du Martin framför.

Permalänk | Anmäl #14 Per Altenberg, 2009-10-17, 22:25

Jag vet inte riktigt om det var till mig de här synpunkterna till "Martin" var riktade men det verkar så. I vilket fall så förstår jag mig inte riktigt på synpunkterna. Menar du att vi som är kritiska mot att ett parti i liberalismens namn för en politik som vi inte tycker är liberal borde kanalisera vår kritik genom att gå med i just det partiet? Min personliga uppfattning är att Folkpartiet gör mycket bra för att främja liberala idéer i Sverige i stort, men att partiet helt missar målet på rättspolitikens område. Och för mig är det centralt för ett liberalt parti.

Inte heller förstår jag riktigt vad det är som är tveeggat? Integritetsskyddsaspekterna har inte fått framträda så tydligt i lagstiftningssammanhang som de borde ha fått göra under denna mandatperiod. Lagstiftaren borde i integritetsskyddsfrågorna naturligtvis göra två saker: 1) Låta bli att stifta lagar som kränker integriteten så gott det nu går; 2) Skapa effektiva rättsmedel för individer som kan användas för andras integritetskränkningar, så gott det nu går. Det är väl inget tveeggat med det?

Permalänk | Anmäl #15 Mårten S, 2009-10-18, 20:25