Skälig lön för arbetet

Tyvärr måste jag säga att jag till en grad håller med min namne som valde att starta en debatt om latheten som han antyder ska leda till klassklyftor. Det jag håller med om är att aktion snarare en att kontinuerligt klaga över diverse personers situation är ett bra sätt att nå förändring på. Håller även med att graden av aktivitet i Sverige i nuläget är lite under vad jag personligen skulle önska, i alla fall i den utsträckning som en enskild individ kan ha en uppfattning om hur stor aktivitet som faktiskt bedrivs, men här slutar nog mitt medhåll till resonemangen i artikeln.

Klassklyftor föds definitivt inte utav gemene kvinna eller mans lathet. Naturligtvis finns det personer som utstrålar ett större driv i att skapa sig en karriär, klättra på näringskedjan osv., men detta är en väldigt liten del av problemet. Som de flesta troligen är medvetna om har vi i Sverige en demokrati med partier som i lång utsträckning strävar mot liknande mål men till olika grad skiljer sig i hur vi ska nå dit. Några av dessa partier har ett partiprogram som i alla fall på papperet strävar mot att minska klyftorna i befolkningen, andra inte lika mycket. Att kräva av varje enskild individ att ta beslut i alla frågor är på tok för mycket att begära, detta är en av anledningarna varför vi väljer personer som vi tror kommer att agera i stor utsträckning mot att forma ett samhälle som liknar det vi vill leva i. Det som istället föder, eller snarare göder, klassklyftorna i vårt land är en enträgen tro på att alla har samma möjligheter, en försvenskad vision om den amerikanska drömmen. Tyvärr är detta inte fallet även om många års arbete för att minska skillnaderna fört oss till en betydligt bättre position än den i många andra länder kvarstår problemen som klyftorna skapar och dessa krävs att ha i åtanke och politiskt agera emot (om det är detta som är målet).

Som exempel kan väl sägas att jag knappast tror att en ensamstående förälder med heltidsarbete, vilket krävs för att försörja familjen, kommer ha samma möjlighet att agera över alla individuella problem som "bör" tas ställning till. Inte heller kommer alla direktörer kunna ta dessa beslut, jag antar i alla fall att det arbete som avlönar dem så pass väl tar en del tid och tanke att utföra. Förhoppningsvis kan däremot politiker att kunna ta en hel del av de beslut som utformar vårat samhälle och våra intresseområden. Huruvida de gör detta på ett sätt som tillfredställer de flesta lär kunna urskönjas i nästa val.

Med detta vill jag inte säga att politiker ska besluta om lönerna för direktörer eller andra högt uppsatta. Vad jag vill ha sagt är att dessa personer åtminstone bör kunna ta ansvar över det som de själva har möjlighet att påverka. En viss mängd av samhällsanknytning lär saknas om man anser sig ha rätt till hutlösa löne- eller avgångsvederlag, inte minst för dem som befinner sig på offentliga befattningar men även till viss mån inom näringslivet. Den dagen jag möter en direktör eller annan högt uppsatt person som kan klargöra för mig exakt varför denne har en så pass mycket högre lön än många andra så ska jag sätta mig ner och fundera över vad jag själv tycker om resonemanget och sedan göra mitt eget beslut om jag anser detta korrekt eller inte, väl medveten om att min egen åsikt är min och därmed inte behöver reflektera huruvida det jag anser kan ses som någon form av sanning. För många av de som inte arbetar inom yrken som faller under kollektivt satta löneavtal så hänvisas ofta till att man ska lämna in ett löneanspråk. Ett offentligt sådant, med kortare redogörelse för varför nivån satts där den sitter skulle vara oerhört intressant att läsa, tycker åtminstone jag.

För att återgå till klassklyftor vill jag avsluta med att säga att jag knappast tror att busslaster till de mer förnäma delarna av Sveriges städer kommer att lösa problematiken men jag tror ändå att det kan ge en viss insyn i vilket samhälle dessa människor bor i, vilket för många jag tror är ganska otydligt, mig själv inkluderat. Stereotypen jag får upp i mitt huvud och funderar över väcker i vilket fall frågor om det verkligen är så att de personer som tjänar de enorma summor så att de har råd att leva på ett sådant sätt verkligen anser sig behöva detta?

Självklart strävar alla vettiga människor att uppnå någon form av levnadsstandard som kan klassas som dräglig, gärna bekväm, men lyx är något som är relativt få förunnat, när vi talar om materiell lyx, och det som jag ser som problematiskt är att detta ursäktas med att ange personers position inom ett företag. Oavsett om företaget går bra eller dåligt ska dessa personer tjäna extrema pengar.

Klart gångbart är detta inom egenföretag där den ansvariga står och faller med företaget självt men för tillsatta direktörer i aktiebolag eller liknande som "bara" har sin framtida karriär och sitt eget rykte som insatts ter sig detta tämligen absurt.

Därmed vill vara sagt att det inte är rikedomen i sig utan anledningen till varför man anser sig ha rätt till denna som är skevt. Alla har rätt, nästintill skyldighet att sträva mot att agera på ett sätt som i slutändan gagnar en själv och ens livssituation men det finns gränser för hur mycket det får kosta andra. Denna senare reflektion bör alltid finnas med i folks agerande och handlar inte om någon form av altruistiskt agerande utan snarare ett agerande i solidaritet och harmoni med sin omvärld.

Marcus Nilsson (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12503

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikel! Den går dessutom i linje med nobels ekonomipris i år, "ett agerande i solidaritet och harmoni med sin omvärld", utan att därmed vara altruistisk (=osjälvisk). Sen kan jag undra över att osjälvisk blivit ett nästan fult ord. Jag vet att har med att göra att det inte brukar anses för trovärdigt. Men att helt bortse från möjligheten att det skulle finnas osjälviska handlingar har alltid för mig varit en svår nöt att knäcka. Men du har fört frågan vidare, grattis!

Permalänk | Anmäl #1 Birgitta Måhl, 2009-10-15, 12:31