Biståndet

Gunilla Carlsson om Biståndet

Nu startar jag en stafettdebatt om biståndet!

Publicerad: 2009-10-14, Uppdaterad: 2009-10-15

Den 25 augusti presenterade jag ett 100-dagarsinitiativ för nytänkande kring biståndets förutsättningar att göra nytta i en värld där korruptionen är ett faktum. När femtio dagar nu gått vill jag klargöra att det inte räcker med att öppna debatten - vi ska öppna själva biståndet, skriver biståndsminisern GUNILLA CARLSSON.

109 millningar
40 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Gunilla Carlsson (m) är biståndsminister.

Låt mig först berätta hur jag tagit intryck av de inlägg som gjorts i debatten hittills.

Flera generalsekreterare för centrala biståndsorganisationer engagerade sig tidigt i debatten. Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, identifierar liksom Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén, att en kärnfråga i korruptionsbekämpningen är att skapa förutsättningar för folkligt ansvarsutkrävande i mottagarlandet.

Som Bo Paulsson, generalsekreterare för Individuell Människohjälp, skriver handlar det om att se till att målgrupperna för biståndet har insyn i alla projekt, att medborgare har möjlighet att utkräva ansvar för det bistånd som går till staten.

Slutsatsen är att mer måste därför göras för att mottagarländernas regeringar inte bara känner sig ansvariga gentemot biståndsgivare utan också mot sin egen befolkning. Jag väljer att ta fasta på detta, men vill göra ett tillägg. Mer måste också göras för att givarländernas regeringar inte bara känner sig ansvariga gentemot biståndsmottagare utan också mot sin egen och utvecklingsländernas befolkningar.

Insynen i hur biståndsmedel disponeras är som Ag påpekar ofta undermålig. Svenska Missionsrådets Eva Christina Nilsson, Afrikagruppernas Gabi Björnsson, Forum Syds Inger Björk, Världsnaturfondens Lasse Gustavsson och PMU Interlifes Niclas Lindgren, sammanfattar det i en enda mening: Det är genom att arbeta för transparens och ansvarsutkrävande på alla nivåer inom samhället som korruption kan bekämpas. Det gäller både vårt eget samhälle och samhällen långt borta.

Stöd till förändringsaktörer och whistle blowers

Mina allianskolleger i riksdagen, kristdemokraterna Holger Gustafsson och Adina Trunk, betonar behovet av stöd till stärkandet av demokratiska politiska krafter, fria medier och det civila samhället som granskar att makthavarna levererar det medborgarna önskar. Petter, under signaturen qwerty, är inne på samma linje. Även han ser det som angeläget att satsa långsiktigt på att stärka lokala demokratiska politiska krafter och krafter i det civila samhället som granskar makten.

Anna Lekvall på IDEA problematiserar att biståndet kan bidra till det svaga demokratiska systemet i många utvecklingsländer och framhåller även hon att en viktig bidragande faktor är avsaknad av en granskande "fjärde statsmakt" i form av fria, granskande medier.

Bra bistånd och dåligt bistånd

Bo Paulsson, generalsekreterare för Individuell Människohjälp, tycker att det är olyckligt att allt bistånd ofta klumpas ihop. Det håller jag med om. Som Torbjörn Pettersson skriver måste vi välja våra samarbetsformer noggrant och anpassat efter en politisk maktanalys. Men för att det ska vara möjligt krävs att vi inte bara ställer, utan också har förutsättningar att besvara den fråga som Latinamerikagruppernas Francisco Contreras föreslår: Vilka typer av bistånd och vilka metoder är effektivast för att fattiga människors förutsättningar att förbättra sina levnadsvillkor verkligen ska öka?

Många debattörer, till exempel signaturen Svempa, ber om exempel på länder där demokratispridning och fattigdomsbekämpning med hjälp av bistånd lyckats. Signaturen Klas_k frågar om man kan nämna något land som Sidas verksamhet frälst från diktatur och fattigdom?

För att kunna besvara denna typ av grundläggande frågor krävs att vi blir avsevärt mycket bättre på att systematisera information och data om biståndsinsatser och deras resultat. Vi måste också bli bättre på att dra slutsatser av forskning.

När femtio dagar nu återstår innan vi ska summera höstens diskussion vid ett större möte den 9 december ställer jag mig frågan: Hur kan biståndet dra nytta av dagens teknologiska framsteg, i syfte att minska glappet mellan skattebetalare och biståndsmottagare, mellan givare och samarbetspartners i utvecklingsländerna, mellan insatser och resultatuppföljning? Min egen analys är att en stor del av svaret ligger i ökad transparens - vårt bistånd måste helt enkelt öppnas upp. Det räcker inte att öppna debatten, vi måste öppna själva biståndet.

I takt med att allt fler människor fått tillgång till Internet och mobila kommunikationslösningar har nya kanaler öppnats för det fria flödet av information. Ökad tillgång till information leder till en förskjutning av den traditionella makten och stärkta möjligheter för medborgare att hävda sina rättigheter. Välinformerade medborgare kan ställa andra krav än medborgare som hålls utanför beslutsprocesser och politiska skeenden. För den som sätter kampen för människors frihet främst är det en central insikt.

Transparens är inte bara centralt för kampen mot förtryck och fattigdom, utan också för biståndets möjligheter att stödja denna kamp så effektivt som möjligt. Vi vet till exempel att framgångsrikt arbete mot korruption kännetecknas av öppenhet och många kanaler för ansvarsutkrävande, liksom möjligheter för så kallade whistle blowers att anonymt och säkert sprida information. Precis som Bo Forsberg m fl framhåller var det inte minst tack vare enskilda organisationers krav på en utredning av skandalen i Zambia som den överhuvudtaget uppmärksammades. Debattören Sören Lindh föreslår i ljuset av detta satsningar på ökat skydd för meddelare (whistle blowers) och en förstärkning av resurser för internationella korruptionsärenden för att komma till rätta med korruptionsproblematiken.

Maktförskjutningen i den digitala revolutionens spår öppnar också för en ny, mer jämbördig relation mellan givare och mottagare av bistånd. Ett exempel på detta är Rwandas finansdepartements effektivitetsrankning av de biståndsgivare som är aktiva i landet.

I den bästa av världar skulle jag som biståndsminister likaväl som en medborgare i Bangladesh, Burundi, eller Bolivia med ett klick kunna ta reda på hur mycket pengar Sverige och andra givare bidragit med under en viss period i ett visst land, till vem pengarna har gått och vilka resultat som uppnåtts. Idag krävs flera dagars eller veckors arbete i flera olika system för att få tillgång till sådan information. Tyvärr lever vår egen biståndsvärld i hög grad kvar i skrivmaskinernas tidevarv trots att det mitt framför näsan på oss finns verktyg för idéutbyte, samarbete och innovationer som vi bara hade kunnat fantisera om för några år sedan. Men vi är dåliga, för att inte säga usla, på att ta tillvara dessa verktyg. Det gör också att vi många gånger saknar en faktabaserad bild av verkligheten, vilket i sin tur försvårar utformningen av effektiva insatser.

I egenskap av stor biståndsgivare och ledande IT-nation med en lång tradition av öppenhet har Sverige anledning att höja sin profil ytterligare på detta område, i samspel med näringslivets, forskarsamhällets och det civila samhällets aktörer. Ett led i detta är att förtydliga informations- och kommunikationsteknologins betydelse för frihetsagendan i biståndet. Ett modernt bistånd kräver såväl kablar som kunskap och tillgång till fria, öppna kommunikationsverktyg.

Som ett led i det 100-dagarsinitiativ för ett öppet bistånd som jag presenterade på Newsmill den 25 augusti vill jag berätta om två steg som vi nu tar för att öppna det svenska biståndet i enlighet med många av de synpunkter som lämnats i debatten:

Det första steget handlar om e-bistånd och digital demokratisering. Tanken på att inom biståndet lägga kraft på att främja människors tillgång till information och kommunikation med omvärlden är något som fångats upp av exempelvis Expressens ledarsida (090817) och den nybildade Juliagruppen, som arbetar för ett fritt och öppet Internet. Trots att demokrati och mänskliga rättigheter sedan länge är den största sektorn inom svenskt bistånd, har insatserna inte utvecklats i takt med tekniken. Det är ett faktum att Internet på många sätt förkroppsligar grundläggande demokratiska principer och erbjuder en möjlighet för medborgare att göra sina röster hörda, organisera sig och påverka det samhälle de lever i. På många håll är Internet det enda effektiva kommunikationsmedel som står till buds för människor som vill förändra sin och sina medmänniskors egen situation till det bättre.

Jag är därför stolt över alliansregeringens särskilda biståndssatsning på demokratisering och yttrandefrihet som nästa år ökar till 120 miljoner kronor. Inom denna satsning finns utrymme för innovativa projekt som syftar till att förbättra möjligheten att sprida och erhålla information och åsikter som kan leda till demokratisk förändring. Därmed har jag också besvarat Lena Ags fråga om hur regeringen avser öka det politiska och finansiella stödet till förändringsaktörer som utmanar korrupta ledare.

Men även om vi verkar för öppenhet genom biståndsinsatser, så krävs mer än så. Själva biståndet måste också öppnas. Som Sidas generaldirektör framhåller bedriver Sida redan många insatser för att öka medborgarnas insyn i hur ett lands medel används. Låt oss lära oss av detta och rannsaka oss själva: Hur stor insyn har svenska medborgare och medborgare i våra samarbetsländer i hur svenska biståndsmedel används?

Framåtblickande politiker ser i allt högre grad nyttan i att inbjuda medborgare i politikskapandet och att med ökad transparens stärka förutsättningarna för ansvarsutkrävande och granskning av hanteringen av skattemedel. Det andra steget, inspirerat av bland annat president Barack Obamas arbete för ökad öppenhet, handlar därför om att tillgängliggöra biståndsdata. Människor i utvecklingsländerna är biståndets främsta uppdragsgivare och måste ha möjlighet att söka kunskap om och granska våra biståndsinsatser.

Vi vet att korrekta data är en nyckel till framgångsrikt bistånd. Genom att öppna datakällor och tillgängliggöra material kan transparensen stärkas och bana väg för ökad samverkan mellan olika projekt, givare och mottagare av bistånd. Dessutom skulle forskningen kunna dra stor nytta av en större öppenhet genom att åskådliggöra data på sätt som statliga aktörer aldrig skulle kunna. Professor i internationell hälsa Hans Roslings insatser med sitt projekt Gapminder, som bidrar till en god global utveckling genom att göra statistik lättare att använda och förstå, är det mest tydliga exemplet på detta.

Nu inleds ett arbete på Utrikesdepartementet och Sida med att öppna det svenska biståndet. Jag är inte nöjd förrän vi har ett bistånd som gör det möjligt för vem som helst - och särskilt människor i våra mottagarländer - att enkelt ta reda på vem som gör vad, var de gör det, vad de har lärt sig och varifrån de får sin finansiering. Det är också ett budskap som jag tar med mig i mina samtal med kollegor i samband med European Development Days (EDD) som äger rum i Stockholm den 22-24 oktober.

Dessa två steg är bara de första i en lång resa mot ett modernt svenskt bistånd. Vi som arbetar med bistånd har mycket att lära innan vi kan påstå att vår verksamhet är i takt med tiden.

Därför förnyar jag nu min uppmaning till alla med ett intresse för bistånd - till representanter för näringslivet, kulturen, forskningsvärlden och politiken, att bidra till nytänkandet. Frågan jag nu ställer är: "Hur kan biståndet dra nytta av dagens teknologiska framsteg i syfte att öka öppenheten?"

Min förhoppning är att detta blir ett startskott för en kritisk och öppen debattstafett om det svenska biståndet som ger upphov till idéer och tankar inför vårt stormöte den 9 december. Jag tar mig friheten att räcka över stafettpinnen till en av dem som har tänkt mest kring dessa frågor - professor Hans Rosling. Hans, om du antar utmaningen ger jag dig även i uppgift att skicka frågan vidare till nästa debattör.

Gunilla Carlsson (3 artiklar)

Anmäl

Vad är milla?

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.

Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Så ska jag upprätta förtroendet för biståndet - Artikel av Gunilla Carlsson - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2009/10/14/sa-ska-jag-uppratta-fortroendet-bistandet – view page – cached Artikel av Gunilla Carlsson - Så ska jag upprätta förtroendet för biståndet - Den 25 augusti presenterade jag ett 100-dagarsinitiativ för nytänkande kring biståndets förutsättningar att... (Read more)Artikel av Gunilla Carlsson - Så ska jag upprätta förtroendet för biståndet - Den 25 augusti presenterade jag ett 100-dagarsinitiativ för nytänkande kring biståndets förutsättningar att göra nytta i en värld där korruptionen är ett faktum (Read less) — From the page [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Så ska jag upprätta förtroendet för , 2009-10-15, 11:09

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/12465

40 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Lägg ner korruptionshärden SIDA, Gunilla. Vill folk slösa bort pengar på biståndsturism är det fritt fram att ta av egna tillgångar.

Regeringen kanske borde inrikta sig på Sverige och svenskarnas behov om man har tänkt behålla maktpositionen. Bara en tanke.

U-landsekonomin håller på att sprida sig i Sverige. I över hundra stadsdelar är förvärvsfrekvensen lägre än 50%. Gör något åt det istället för att lägga skattebetalarnas pengar på att göda antisemitiska maffiaklaner som PLO.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-10-14, 14:32

Gunilla, kasta inte första stenen - Korruptionen är ju också vanlig i riksdagen

Gunnilla Carlsson talar om korruption som om det vore något som bara händer i utlandet. Strix avslöjade ju för ett litet tag sedan i TV att följande riksdagdmän var öppna för korruption vid ett arrangerat mutförsök:

Margareta Cederfelt (M)
Lennart Hedquist (M) (orförande i skatteutskottet - högsta politiskt ansvariga i riksdagen för mutbrott )
Yvonne Andersson (KD)
Rolf Gunnarsson (M)
Isabella Jernbeck (M)
Chatrin Pålsson Ahlgren (KD)
och sex andra riksdagsmän

Enligt en undersökning som gjorts av Aftonbladet har omkring en tredjedel av de svenska riksdagsmännen tagit emot mutor.

Kanske vore det klädsamt att sopa famför egen dörr innan vi kastar anklagelser emot politiker i andra länder.

Permalänk | Anmäl #2 Tommy Sandström, 2009-10-14, 14:55

Till detta kommer att justitieutskottets ordförande

Thomas Bodström (S)

gladeligen tar emot advokatarvode och ersättning för spilltid av staten trots att han samtidigt har riksdagslön. Han ljuger dessutom om det hela, precis som Lennar Hedquist (M) tills han blir överbevisad om motsatsen. Fy farao säger jag.

Permalänk | Anmäl #3 Tommy Sandström, 2009-10-14, 15:04

Gunilla gör ett bra jobb, se bara till att ta död på den heliga kon om 1% av BNP, 0,7 % är FNs mål för i-länderna.

Permalänk | Anmäl #4 Adam, 2009-10-14, 15:19

Det är alldeles utmärkt att Gunilla Carlsson öppnar upp för en bredare debatt om biståndet och dess effektivitet.

När det gäller transparens, korruption och effektivitet så är det självfallet svårare i länder som saknar vår öppenhet, lagar om register, offentlighet mm.

Det vet alla som i någon mån varit i kontakt med biståndsprojekt.
Det finns alltid snabba lösningar på svåra problem. Det enklaste är ju att stoppa biståndet. Ni får inget bistånd så länge det finns korruption i landet. Då kommer vi att spara 1 procent av biståndet.
Samtidigt kommer våra och andra länders företag att ständigt och i ökad omfattning råka in i komplicerade, kostsamma och framför allt långdragna tvister som beror på att det finns korruption och saknas bärande system i utvecklingsländer och demokratier-på-väg.

Jag tror att det är alldeles utmärkt att i ökad omfattning ta upp korruptionsaspekten och utveckla gemensamma internationella standard för genomförande av biståndsprojekt.

När det gäller korruption så kan den se väldigt olika ut i olika länder. Det finns olika institut som rankar länder ur korruptionssynpunkt. Där brukar de nordiska länderna hamna högt bland de minst korrumperade, vilket kanske gör att vi trots allt har en del at lära ut. Vi är nog rätt bra på att upphandla, transparens(offentlighetsprincip m m) samt stabila fundament(långvarig tjänstemannatradition, statsrevision m m).

Därmed inte sagt att vi inte har problem. Men det ena utesluter inte det andra. Med avseende på korruption bland riksdagsledamöter borde man som i USA låta registrera lobbyister. Folk som inte känner varandra mutar mera sällan. I Sverige springer olika lobbyister ut och in i riksdagskomplexet. Om Pelle från Telebolaget X har besökt ledamöter från ett visst utskott ett antal gånger,
lunchat och varje riksdagsledamot registrerar sina möten med registrerade lobbyister så skulle mutförsöken säkert minska. Här finns en del som Sverige och EU kan lära från det betydligt misstänksammare USA.

Vi behöver bekämpa korruptionen inom biståndet för våra egna affärers skull. Inte minska biståndet för att det finns korruption eller borsta färdigt framför dörren innan vi göra något på det internationella planet.

Permalänk | Anmäl #5 Stefan Hagberg, 2009-10-14, 16:06

http://en.wikipedia.org/wiki/John_Githongo

Gunilla, jag kräver att du arbetar för att ge Johan Githongo upprättelse och att du rycker Tony Blair i örat nästa gång du ser honom och frågar varför han översåg med AngloLeasing och Kikuyus totala dränering av Biståndet och Kenya som land.

SIDA hade kunna varit urtydliga - men valde att jamsa med.

http://en.wikipedia.org/wiki/John_Githongo#Anglo_Leasing

http://en.wikipedia.org/wiki/Corruption_in_Kenya

Rädda detta underbara land från sina nyrika stambröder.

Permalänk | Anmäl #6 Tom Croker, 2009-10-14, 16:10

Carlsson rättfärdigar ständigt sin politik genom påståenden som att "förtroende för biståndet måste upprättas". Detta trots att förtroendet är stort. Se här: http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/14/sa-ska-jag-uppratta-fortroende...

De enda som driver en annan linje, och som har tämligen lågt förtroende för svenskt bistånd tycks vara Svenskt Näringsliv och Timbro, som sedan länger drivit linjen "sänk biståndet och ge stödet till företagen istället".

Well well.

Permalänk | Anmäl #7 Catti , 2009-10-14, 16:35

Well well.

Permalänk | Anmäl #8 Catti , 2009-10-14, 16:35

Bra att någon äntligen tar tag i detta svarta hål för Svensk ekonomi.
De 0,7% av BNP som FN har som mål, räcker gott för Sverige med. Dessutom måste vi vidga begreppet till att även inkludera militära och katastrofbistånd, som vid Tsunamin.
Hittills har vi bara använt hjärtat men glömt hjärnan och det har kostat, samt blivit väldigt missriktat och gött fel människor i många fall.

Permalänk | Anmäl #9 Johan, 2009-10-14, 16:59

Vilket förtroende?

Vi skänker 93 miljoner i bistånd varje dag året om

Samtidigt skär vi ner på sjukhus

Vi har hetsjakt på sjuka

Vi har nedskärningar i äldreomsorgen

Våra kommuner och landsting går på knäna

Stockholm landsting ska spara 53 miljoner i cancervården tex!

Lunds sjukhus ska spara 37 miljoner

Karolinska spara hundratals miljoner!

Men det är klart... det är viktigare för er politiker att SKRYTA utomlands om solidariet!

Permalänk | Anmäl #10 Thomas Karlsson, 2009-10-14, 17:37

Vi har skänkt flera miljarder i bistånd till Palsetina

Ändå har folket inte råd att köpa toaletpapper

Var går pengarna?

Permalänk | Anmäl #11 Thomas Karlsson, 2009-10-14, 17:37

När blir det läge att öka transparensen om kostnaderna för invandringen? En förteckning över alla bidrag och kostnader som skattebetalarna har uppspjälkat per invandrare. Inklusive allt så att säga?

Permalänk | Anmäl #12 goran, 2009-10-14, 17:40

Sluta lura småfolket

#8 Catti ,

Att förtroendet är högt beror ju bara på att folk inte få reda på mer än en tusendel av sanningen. Våra småkorrupta politiker ger pengar till ännu mer korrupta politiker i tredje världen - viket förtroende förtjänar en sådan process? Och vilket förtroende förtjänar våra media som inte tar reda på sanningen? Ni som sköter de här frågorna har för länge sedan förverkat vanligt folks förtroende.

Permalänk | Anmäl #13 Tommy Sandström, 2009-10-14, 18:20

Börja med att lägg ner SIDA och börja om med ny personal. De kan inte visa något lyckat projekt av betydelse men en faslig massa som de inte haft ens rudimentär kontroll på.

Permalänk | Anmäl #14 Surgubben, 2009-10-14, 18:21

#14 Surgubben,

SIDA har ju alltid varit ett tillhåll för världsfrånvända drömmare. En nedläggning och en nystart låter som ett kanonförslag. Upprätta samtidigt hårdare korruptionskontroll av svenska politiker och svenska myndigheter enligt amerikansk modell.

Permalänk | Anmäl #15 Tommy Sandström, 2009-10-14, 18:38

Att lägga ned SIDA är enda sättet för Gunilla att verka någorlunda seriös.

Permalänk | Anmäl #16 LArs, 2009-10-14, 18:38

Grattis moderaterna till att ni har Gunilla - hon är ju helt super. Dessutom detta att först ställa frågor, inte trumpeta ut vad man tycker, sedan sammanställa - och återkomma med feedback samt slutsatser av ställda frågor. Det är visserligen förslaget, men modernt och väldigt pedagogiskt. En superminister. Om Reinfelt tröttnar är detta den givne efterträdaren. Mer ska jag inte skriva, för då kanske sossarna vaknar ur sin sömn och börjar lyssna på fotfolket som de kallar väljarbasen, men det är nog ingen risk, för skulle de ställa frågan skulle de inte få artiga och verserade svar.

Heja Gunilla du är toppen.

Permalänk | Anmäl #17 Sven Svensk, 2009-10-14, 19:26

Forza Gunilla du är botten. En rent svinaktig regim som driver hetskampanj mot sjuka och arbetslösa SVENSKAR för att på så sätt vinna berlusconiväljarslöddrets röster ska sannerligen inte sitta här och posera som Mänsklighetens Älskare. LÄGG NER BISTÅNDET! Pengarna behövs här hemma.

Permalänk | Anmäl #18 Peter Ingestad, 2009-10-15, 07:23

Lägg ner SIDA! Ett såll för korruption. Rikta bidragen om vi måste ge hela tiden. Gör projekt på plats. Lär folk att fiska. Ge dom inte fisk. Lär folk att baka. Ge dom inte bröd.

Plantera träd. Satsa på kvinnorna.

Permalänk | Anmäl #19 Helena Palén Olofsson, 2009-10-15, 09:59

Bra Gunilla! Kan inte komma på nån bättre än Hans.

Permalänk | Anmäl #20 Jonas, 2009-10-15, 10:32

Vilken djävla dynga! Bistånd handlar om att vinna val - inte om att hjälpa de utsatta. Man kan inte ösa miljarder över "palestinierna" och sedan hävda att man gör en god insats för mänskligheten. De miljarderna är till för att djävlas med Israel och hålla terroristerna under armarna - inget annat!

Permalänk | Anmäl #21 David Jacobsson, 2009-10-15, 10:56

Vill korrigera i mitt tidigare inlägg. "Då kommer vi att spara 1 procent av biståndet" Ska vara:..en procent av BNP.

Ursäkta.

För övrigt är det som vanligt hög nivå när det gäller biståndsdebatten.

Brräääää! Lägg ner skiten...Nu representerar ni inte majoriteten som tur är, utan en liten sorglig samling som nån snodde nappen för tidigt för.

Det är klart att det finns massor av lyckade biståndsprojekt.

Dessutom är bistånd en förutsättning för att vi kan handla med utvecklingsländer.

Efter att ha gjort affärer tre år i Irak 2003-2006 kan jag meddela att det behövs massor med bistånd, fr a kunskapsöverföring.

Det är inte så att man gnider på lampan och sedan blir det demokrati. Det är en process där det som har större erfarenheter solidariskt hjälper de som har mindre erfarenheter. Irak har möjligen pengar men saknar demokratiska traditioner och kunskaper hur man bygger de institutioner som krävs i ett demokratisk samhälle.

För att sådana som jag och andra ska kunna göra affärer i ett land där de nya beslutsfattarna inte vet vad en bankförbindelse är utan tycker att man ska komma dit och montera upp ett 80-miljoners tryckeri och sedan får betalt när det rullar, så krävs det utbildning och uppbygge av system som gör att både vi och irakierna kan känna sig trygga.

Samma sak gäller andra länder. Kan det vara så komplicerat att fatta?

Permalänk | Anmäl #23 Stefan Hagberg, 2009-10-15, 11:31

#17- är det sven svensk som skrivit en så kort kommentar - i ett enda/ensamt stycke - artig och verserad - det är väl det som gäller - om man ska komma nån vart - om man ska kunna ge ett respektabelt intryck -åtminstone i vissa kretsar ...

Permalänk | Anmäl #24 Marianne Johansson, 2009-10-15, 12:28

Har svenska folket redan glömt Bai Bang? Ett vanvetts projekt som kostade milijoner för svenska folket.
Det var på den tiden Palme fick för sig han skulle bli ny FN generalsekreterare.Då kunde varenda apa komma till svergie. Bara den hade grön khaki uniform och röd stjärna på magen samt kallade sig socialistisk revelutionär. Sen rann skatte milijonerna ner i fickorna på allsköns dreg runtom i världen. Och så har det fortsatt.
Nä Gunilla.Stäng SIDA ,och tala om vad den generösa invandrings och flykting politiken verkligen kostar svenska folket. Den är en u-hjälp av stora dimensioner.
Sen kanske våra övergödda politiker kan sända o skänka dem en tanke som byggde upp vårt land på30,400ch 50 talet. Dom sitter som hjon idag.

Permalänk | Anmäl #25 kaim, 2009-10-15, 12:32

19 Varför skall man satas enbart på kvinnorna? Är det bara dom som har det djävligt? Satsa på människorna, och naturen som de är beroende av. Och sluta untnyttja dem för enbart egen vinning, inkl. politisk!

Permalänk | Anmäl #26 Joakim Steneberg, 2009-10-15, 13:15

Lägg ner SIDA!

Ingen har blivit hjälpt av bistånd, ingen. Göder bara korrupta tjänstemän såväl där som här.

Bistånd är orsaken till att människor inte kommer sig för att själva arbeta på en lösning av sin situation. Bistånd förslavar.

Ingen utomstående kan göra en kraftfull och bestående förändring i något främmande land, vi klarar ju knappt av att ta om hand våra egna svaga.

Fokusera på att bygga upp ett bra Sverige och låt föredömet hjälpa andra, det är det enda som fungerar.

Pappsen

Permalänk | Anmäl #27 Pappsen, 2009-10-15, 14:44

Och hur skall vi göra vid naturkatastrofer, svält, klimatproblem, flyktingströmmar och annat då? Bland det mest väsentliga är ju att vi slutar sno deras produkter (bl.a som EU:s fiskeflottor utanför Afrika) eller att vi börjar betala ordentligt för deras varor. Och slutar skicka dit elektroniskt och annat miljöavfall som till Nigeria. Vi lever numera i en tät global verklighet, där vi alla är beroende av och påverkar varandras liv.

Permalänk | Anmäl #28 Joakim Steneberg, 2009-10-15, 16:19

"Bistånd är ett sätt att överföra pengar från fattiga människor i rika länder till rika människor i fattiga länder." Citatets källa okänd.

Permalänk | Anmäl #29 Bull Shit, 2009-10-15, 16:43

Minns Sune Perssons rapport till SIDA om det totala vansinnet att ge mer pengar till Arafat - http://www.riksdagen.se/upload/Dokument/utskotteunamnd/200405/KU/SIDA-ra...

Den enbart hemligstämplades och detta totala bortkastande av pengar har fortsatt än i dag. Hur många miljarder har palestinaaraberna fått nu - utan att det har gjort ett skapande grand för freden?

Säg om Sverige/EU någonsin hade KRÄVT något i gengäld? Hade de krävt ett av stegen in på Vägplanen - att Abbas absolut stoppar hatpropagandan mot judar/Israel i media, skolböcker, moskéer - (vad har Abbas gjort med de 50 miljarder kronor han fick i Paris i dec. 2007?) hade araberna plötsligt kunnat börja tänka egna tankar igen och till och med fått självbevarelsedriften tillbaka! Arafat sa ofta att han älskade barn shaheeds, när barn mördade en jude, vilket var direktväg till Paradiset. Abbas forttsätter, liksom Hamas, med tv-serier för de yngsta som säger samma sak.

I år ger vi Abbas nästan en hundralapp per person till denna hatpropaganda!

Vi hade också kunnat LÅNA dem pengar till en industriby och lovat köpa av producerade varor som höll godkänd standard. Men varken Sverige eller EU litar så mycket på dom......... Det är bara socialbidrag utan villkor som gäller. Det är ju gammal svensk tradition........

Permalänk | Anmäl #30 Ralph Haglund, fil.lic., 2009-10-15, 17:24

Det är allltid bra med nyanser både när det gäller bistånd och debatt om sådan.

Permalänk | Anmäl #31 Joakim Steneberg, 2009-10-15, 19:11

Jag föreslår att en del av de avsatta cirka 100 milijarder som går till bistånd utomlands och som tydligen vi inte har full insyn i över hur de används, istället använder dellar av dessa pengar till den invandring vi har här hemma.

Då får medlen samma mål och vi hjälper oss själva och dem som redan har kommit hit och har det svårt på olika sätt. men framför allt har vi koll på vad pengarna används till och kan styra insatserna.

En del av utlandsbiståndet kanske kan vara en del av de medel som återvändande Irakier redan nu får? det blir ju annars bistånd på bistånd, om det inte är någon som tänkt på det innan?

Permalänk | Anmäl #32 John J, 2009-10-15, 19:16

Arma svältande människor.
Inte nog med att dom lider. Nu ska dom utsättas för Gunilla Carlssons politiska missionering också. Dom skulle vilja äta, ha kläder på kroppen och lära sig läsa, men Gunilla har bestämt att rösträtt är viktigare.
Inte nog med det. I sann nyliberal anda omdefinierar hon begreppet demokrati till att alla som har råd själv får bestämma över andras livsvillkor.
Snart är också biståndet utom demokratisk kontroll och istället en privat avdragsrätt för välnärda vita självömkande girigbukar.
Precis som inhemsk välgörenhet redan har blivit.
Och hur länge dröjer det innan Gunilla skickar våra 10 miljoner för många, av inkompetens inköpta, doser vaccin till u-länder som inte bett om det. Och drar av det från biståndet?
Kolonialistfascist.

Permalänk | Anmäl #33 Olof Lindberg, 2009-10-15, 21:11

Vem ska denna låtsasdemokrat öppna biståndet åt?
Ska vi få klicka för på internet vilka bistånd som ska stoppas?
"Rösta på biståndstoppen, du behöver ingen kunskap, det räcker med dina fördomar"
Bevare människan för empatiskt handikappade makthavare.

Permalänk | Anmäl #34 Olof Lindberg, 2009-10-15, 21:24

Budgetbiståndet som afrikanska stater får i södra o östra Afrika är väldigt märkligt. Dessa stater har inget fungerande skattesystem , vilket gör deras samhällsekonomi svag och beroende av pengar utifrån. Dessa budgetförstärkningar har gett utrymme för t.ex vapenköp . Den fattigaste pensionär i Sverige ger ofta mer pengar till deras statkassan än många rika afrikaner.
Afrika har varit mottagare av bistånd i årtionden utan att det förändrat villkoren för medborgarna. Fattigdomen verkar vara nästan konstant och staterna har svagt intresse för att minska den. Se bara på aids epidemin . Länderna struntade i att upplysa befolkningen om riskerna utan medverkade till att div myter skapades om hiv.
K-G Johansson ,Täby

Permalänk | Anmäl #35 K-G Johansson, 2009-10-16, 10:31

Bistånd = Business
Ambassader och SIDA = Förmåner

Det finns och har alltid funnits en skara eldsjälar som kämpar ute på fälten för att deras projekt skall gå bra och hjälpa mottagarländerna. Tyvärr delas inte deras entusiasm och vilja att hjälpa längre upp i organisationen, för där är det business, förmåner och internpolitik som gäller.

Har själv varit ute på uppdrag och med egna ögon sett hur prioriteringen är. Rangordningen är ungefär som följer:

1. UD-tjänstema. Flyger in på kortvisit och inspekterar.
Prioriterar bytesbalans, politik, "bra" rapporter.

2. Ambassadpersonal. Gör det dom tvingas till, inte mer.
Prioriterar egna förmåner och utnyttjar diplomatpost. mm.

3. SIDA Gäller att direkt jobba mot nästa kontrakt.
Prioriterar det som leder till nästa kontrakt.

4. Biståndsarbetare. Här har vi eldsjälarna, hjältarna.
Prioriterar mottagarlandet och projektet.

5. Volontärer. Vill väl, men saknar ofta resurser.
Prioriterar (har inget val) att köa för toa-papper, bensin etc.

Det som det pratats om mycket är mindre projekt, närmare mottagarna och detta är inget nytt. Redan för 20 år sedan föreslog vi liknande. Inget händer. Varför? För många har för mycket att förlora om vi inte fortsätter med stora, fina industriprojekt.

Bistånd = Business

Permalänk | Anmäl #36 Svensson, 2009-10-16, 22:52

SIDA stödjer auktoritära, korrumperade, odemokratiska grupper i Mellan Östern, i en konflikt med en solid demokrati.

http://www.ngo-monitor.org/article.php?id=784

Från Hitler till Fidel och Arafat, det har alltför länge funnits en elit i Sverige som dras till auktoritära svin, oavsett ideologi...
Det får var nog nu med de fantasierna. Lägg ner SIDA.!
Vapnet mot fattigdom är kapitalism.
Folkrepubliken Kina bevisar det dagligen...

Permalänk | Anmäl #37 Demokrat, 2009-10-17, 17:42

Det hedrar Gunilla Carlsson att hon tar sitt arbete på allvar, men jag tror det här försöket är dödfött. Problemet är ett begrepp jag aldrig hört översatt till svenska -- "regulatory capture".

http://en.wikipedia.org/wiki/Regulatory_capture

Som jag lärde mig av den ursprungliga diskussionen, så är starka lobbyister (Olof Palme-Centret!) integrerade med pengar för biståndet.

Gunilla Carlsson har nog en bra strategi att försöka dra ut den smutsiga byken i ljuset för en diskussion, men det lär helt enkelt vara för många starka lobbygrupper vid köttgrytorna som vill fortsätta missbruka många miljarder av skattepengar. Det här kommer inte att tas upp ordentligt av medier, etc.

Permalänk | Anmäl #38 Bernt, 2009-10-18, 00:11

Satsa på bred kompetensutveckling i projektledning (RBM)!
Satsa på att stärka samarbetsländernas kapacitet att planera, genomföra/följa upp och utvärdera projekt och program (mål-och resultatstyrning. RBM förstålig & tydlig för var och en( inte teoretiskt högtravande). Tillse även att finansiärssamfundet har samma kompetens samt NGOs, myndigheter alla aktörer som ingår i utvecklingssamarbetet. Viktigt att alla talar samma språk, att kunna agera stöd, istället för att stjälpa och att ha kontroll. Programstöd i all ära, men det leder till att finansiärer kommer allt längre bort fr. genomförandet/dialogen och kontrollen, hamnar i donor coordination istället för i fält. Ett program=många projekt, vart och ett av dessa projekt måste ha genomgått en god resultatyrningsprocess och ha god projektledning. Idag faller många program & projekt på dålig ledningskapacitet! Satsa på att kompetensutveckla i RBM/LFA, god hantering av hela prockektcykeln, alla parter! Kunskap & bättre kontroll inkl. uppföljn. och bättre och tydligare dialog skulle minska risken för korruption!

Permalänk | Anmäl #39 Kari Örtengren , 2009-10-29, 09:32

Var och en har sin stil. Gunilla tycks fråga istället för att se till att få gjort.
Hur svårt är det att kopiera upp några av deras största datafiler till myndighetens webbsajt, samt lägga upp en länk? Det tar någon halvtimme maximalt.

Ifall lagen kräver skydd av några personuppgifter så kan de kolumnerna raderas innan filerna publiceras, så som ibland görs när utbetalningar av EU-jordbruksstöd publiceras.
Det är viktigt att kunna jämföra mellan datafiler, t ex för att jämföra år till år, och därför behövs ofta någon unik information för att jämföra mellan olika år, så som organisationsnummer.

Permalänk | Anmäl #40 Simon B., 2009-11-18, 21:43

Klicka här för att kommentera