Det var en gång en sjukförsäkring och den avsåg grundläggande värdighet och välfärd, inte propaganda på låg nivå Gunnar Axén (m)

För att en människa som under lång tid återkommande bedömts sjuk av medicinskt sakkunniga plötsligt ska betraktas som frisk krävs inga mirakel. Det Gudskomplexet har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson överlämnat till Försäkringskassan. En myndighet som en gång i tiden utgjorde välfärdssamhällets kärna. Hur var tanken när riktlinjerna gavs att ignorera prevention, flexibilitet och graden av sjukdom? Att enbart bedöma utifrån det otydligt definierade och subjektiva begreppet arbetsförmåga - oavsett ålder, utbildning eller erfarenhet på den reguljära arbetsmarknaden?

Betrakta den bild som uttrycks, följ text och länkar, och du som läsare träder in i en verklighet där sjukförsäkring och rättssäkerhet saknar reellt värde för en redan utsatt stor grupp i det svenska samhället av idag.

Sjukdomsgradens allvar utifrån människan upptar allt mindre vikt i kedjan av det nya konceptet rehabilitering utan verklighetsförankring. För denna "kund" existerar ingen försäkring. För denna "kund" existerar enbart ohållbara krav, fiktiv arbetsförmåga, fördefinierade diagnosbegrepp och dikterande beslut innan den frustrerade, nedbrutne och ekonomiskt dränerade, men fortsatt lika arbetsoförmögne, människan plötsligt befinner sig på botten av arbetsmarknadens redan överbefolkade värld av friska arbetsförmögna. Något i samhället är allvarligt fel när piskans vikt vida överväger den för moroten. Ändå är regeringens mål med sjukförsäkringen slående enkel - "bekämpa fusket" och låt domstolarna avgöra rätt eller fel i Försäkringskassans restriktiva tolkning och tillämpning av föreskrifterna. Vad andra instanser anser om kommande förändringar i arbetsmarknads- och sjukförsäkringsreglerna är relativt tydligt. Remissvaren osar av kritik. Ska vi dödliga hoppas att kritiken osar svavel så Regeringen känner igen doften och tar till sig instansernas synpunkter. För, vad hände med utrymmet för hållbar medicinsk- och arbetslivsinriktad rehabilitering? Eller betraktar Regeringen utförsäkring av sjuka till socialbidrag och några dagars arbetsmarknadsåtgärder som rehabilitering?

I tillvägagångssättet väljer den medvetet att rikta diskursen bort från beslutens reala effekter på individnivå genom tystnad eller upprepat mantra om minskat utanförskap. För vem har kraften att tänka på riktlinjer och sjukregler i sjukförsäkringen när ekonomisk misär och omänskliga arbetsmarknadskrav står för dörren. Inte är det den sjuke och knappast den som är frisk nog att hantera arbetsmarknadens krav. Än mindre den som är frisk och redan befinner sig fungerande i ett arbete. Regeringens konservativa toner sänder ett tydligt budskap till dess nations befolkning att inget stöd över svältgränsen ska skattefinansieras. Effekterna är på god väg att förverkliga ett sprakande haveri av den sjukförsäkring som avsåg att underbygga goda och korrekta beslut. Än värre är att exkluderingsprocessen fortsätter anta allt obehagligare toner.

Föreställ er följande:

Behöver du söka ersättning? Ok! Vårdas du på sjukhus eller får du på annat sätt omfattande vård i hemmet eller via sjukvården? Saknar du på grund av svår sjukdom verklighetsuppfattning eller förmåga att orientera dig? Medför återgång i arbete eller deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program risk för allvarlig försämring av din hälsa?

Läs gärna frågorna igen och betrakta nu varje ord av Husmarks kriterier i dess mest bokstavliga betydelse. För det är ur en oflexibel och restriktiv tolkning av ett juridiskt regelverk utifrån underlag av medicinska termer som en tjänsteman med incitament och avslagsbaserad lön, i en myndighet med sparbeting, dömer om en "kund" får vara kvar i sjukförsäkringssystemet. Besitter du någon form av arbetsförmåga för arbete på den reguljära, inte normala, arbetsmarknaden är du att betrakta som frisk. Regeringens kriterier utesluter människor hur sjuka och utsatta de än är, där inte ens människor med livshotande sjukdomar undgår gallring. Sveriges "välfärdspolitik" sedan 2006 har fört landet in i en ytterlighet där Försäkringskassans riktlinjer för dess tjänstemäns myndighetsutövande utan motsvarande tjänstemannaansvar, tillsammans med det osynliga rådgivande läkarna och de nya försäkringsspecialisterna, har distanserats från dess medborgare. Ändå är textens yttring på intet sätt avsett som påhopp på enskilda tjänstemän. Det är inte där galgbacken byggs. Frågan är istället om Regeringen på fullaste allvar anser att arbetslinjens reala effekter är värd ett samhälle där medmänsklighet och mänsklig värdighet urholkas på det sätt som återges runt om i vårt land?

Att situationen är fel framstår inte minst i domstolarna som återkommande ändrar Försäkringskassans ursprungliga beslut. Statistisk de senaste åren visar att mellan vart tredje och vart fjärde beslut som når Länsrätterna är fel. 25-35 % av Försäkringskassans beslut i försäkringsfrågor om långvarig sjukdom är alltså felaktiga beslut. Sådan felprocent i enbart denna grupp kan inte accepteras. Sådan felprocent oavsett grupp får inte accepteras. Vad hade statistiken visat om parterna varit jämställda? Om alla som inte haft kraften att hävda sin rätt faktiskt hävdat sin rätt? För glöm aldrig att det är de redan försvagade och utsatta människorna som här ska orka och ha kunskap att föra sin rätt mot en massiv och resursstark myndighet. Här finns ingen rättshjälp eller offentliga ombud för individen. Söker du upprättelse så får det ske från sjuksängen och med egna medel. Frågan är hur ett sådant systems konstellation kan motiveras vara rättssäkert under denna ojämlika tillgång av resurser mellan parterna? För oavsett intentionen att Försäkringskassan är en myndighet med ett oberoende utredningsansvar så utgör utredaren alltid potentiell motpart efter beslut. Om beslutet dessutom når Länsrätternas utredningsansvar så kvarstår faktumet att ärendets beredning fram till denna punkt har genomförts av en förfördelad part. Var i ligger rättssäkerheten för den försäkrade?

Medias beskrivning över människors situationer tolkas naturligtvis olika. Tyvärr återkommer ett nedvärderande uttryck av åsikter i det mindre kreativa kommentarerna kring människoöden. Argumenten genomsyras allt oftare av en nonchalant och antik retorik som framställer att bakomliggande orsak till sjukdom eller arbetslöshet är arbetsskygghet och bidragsfusk där stödet för åsikterna inte sällan genomsyras av ett eget självförhärligande. Beteendena är lika ovärdiga som vanliga. Självklart ska felaktigheter justeras och uppsåtliga brott straffas. Men jag ber er, försök inte att jämställa en tre dagars kraftlöshet med utbrändhet (Husmark Pehrsson, DN 070817). Försök inte att jämföra nackspärr med en pisksnärtskada, träningsvärk med fibromyalgi eller ett krånglande knä med en belastningssjukdom. Utan att förringa någon part så förekommer funktionsnedsättning i många former och nivåer. Det är mycket skilda världar som kritiker försöker att jämställa. Den ena har möjligheten till relativt kort återhämtning medan det för den andra kan ta en livstid.

Människorna bakom Regeringens kalla statistik är vanliga människor i det svenska samhället. Människor vars liv kom att förändras till en kamp för varje enskild dag efter kanske ett ögonblick av olycka. Det kan hända oss alla. Men, eftervärkningarna måste också hanteras så att livet åter kan balanseras. Den balansen är inte möjlig att återfå under ett oflexibelt sjukförsäkringssystem med restriktiva tolkningar av allt mer verklighetsfrämmande sjukregler. Sverige har hundratusentals människor idag vars familjers nuvarande och framtida situationen är ohållbar under rådande förhållanden. Det sägs att olycka och sjukdom inte ser till klass, ändå vidgas en avgrundsdjup klyfta under välfärdssamhällets allt tunnare skorpa.

Sällan har ett politiskt oppositionsuttalande varit så sant, men ändå så cyniskt bemött av sittande Regering, som Mona Sahlins ord under höstens första partiledardebatt i riksdagen den 14 oktober 2009 när hon sade "Någonting håller på att gå i grunden fel i Sverige". Ja, något är grundligt fel i Sverige. Ett steg på vägen att åtgärda problemen kanske kan vara att Gunnar Axén (m), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, visar respekt nog att besvara de frågor som nätverken RESURS, Slussa, och Vänkraft ställt i ett öppet brev publicerat på Newsmill den 12 oktober 2009. Jag förutsätter även att Axén accepterar mötet som erbjudits i november i den svenska demokratins hjärta, Riksdagen. Och Axén, varför inte be Cristina Husmark Pehrsson slå följe, även Regeringens och Sveriges Socialförsäkringsminister bör kanske ha anledning att ta till sig ny insikt i en öppen debatt om sjukregler.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12496

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den artikeln förtjänade en bättre rubrik. Såhär är det. Regeringen är bakom flötet. Den vill förbjuda människor att vara kroniskt sjuka. Ja, det är ju bara så man tappar andan. Där finns överhuvudtaget icke en redig tankegång.
.
LYSSNA NU!
.
Kronisk sjukdom kan vi alla drabbas av.
.
Kronisk sjukdom kan vi alla drabbas av.
.
Kronisk sjukdom kan vi alla drabbas av, och den har INGEN tidsbegränsning.
.
Med denna enkla insikt (god morgon, Sverige!) bör alla tänkande människor sopa BORT den nyliberala berlusconipuckohögermobb som utgör alliansens väljarunderlag, oaktat att de mer eller mindre mangrant påstår sig rösta på Sverigedemokraterna, forza forza, med hopp om att postborgerlighens totalt underbegåvade amatörpotentater ALDRIG ska få chansen att leka med oss dockor igen. Evig skam över Göran Hägglund! Nu är jag så förbannad så jag tar och nytänder ett och annat Sanningens Ord på min dissidentblogg Samizdat:
.
http://skyddsrummet2.blogspot.com/2009/10/falskheten_15.html

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-10-15, 06:52

En MYCKET bra artikel och tyvärr alldeles sann! Dagens hetsjakt på sjuka människor är bara för mycket. En kroniskt sjuk människa blir inte frisk av att förlora sin inkomst, bara sjukare av oron för hur man ska överleva. Den sittande regeringen för en utsorteringspolitik och visar tydligt att sjuka människor är en belastning som samhället vill bli av med. Blir nästa steg en "avlivningscentral" för de sjuka som inte blir friska eller är meningen att sjuka helt enkelt ska svälta ihjäl?
Varje människa borde ha rätt till en individuell bedömning av sin arbetsförmåga och de som inte klarar att arbeta måste få sin sjukersättning. Det som nu har hänt är ju att regeringen ändrat ordet försäkring till bidrag!!! Det är inte bidrag att få ut pengar från en försäkring vi alla bidragit till och även sjuka fortfarande betalar till genom skatten. Sjuka är inte bidragstagare, bara genom att kalla sjuka detta är en förolämpning.

Permalänk | Anmäl #2 kicki, 2009-10-15, 09:33

Låt oss anta att v i faktiskt måste göra en besparing på sjukförsäkringarna; låt oss anta det, forza forza. Nåväl, då kan man trappa av, eller sänka med en bestämd procentsats, klart och enkelt, vad som helst utom detta, som kostar sjuhelvetes administration och skapar total otrygghet och oförutsägbarhet. Reinfeldsmaffian är helt klart vår inkompetentaste regering i mannaminne.
.
UT MED BORGARPACKET 2010!!! Må de ALDRIG få en chans att förstöra vårt fina land igen.

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2009-10-15, 09:37

"Det som nu har hänt är ju att regeringen ändrat ordet försäkring till bidrag!!" ÄGGZAKTLY. En samling bedragare är vad de är. Inte en redig tankegång som sagt var, i klappjakten på samhällets svagaste dugar precis vad skamgrepp som helst, till forzaiandrägglets skamlöst bubblande skadeglädje. Nå, bara skrapa på den illblå ytan - och se, brunfärgen tittar fram direkt.

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2009-10-15, 09:40

Samma fascister här som där, nu som då. Borgarklassens perfida charm.

Permalänk | Anmäl #5 Peter Ingestad, 2009-10-15, 09:53

Det poreras hejvilt om FRA-lagen, och för all del, jag instämmer med protestkören, men den är det så mycket väsen om så jag tar inte upp det. Vad som upprör mig är de välbärgadesallmänna likgiltighet för alla de människor som regimen tippar ut i misär och som får sina liv förstörda. Det är därför absolut nödvändigt att ryta i med sina lungors fulla kraft, för det är det ENDA som biter på 1. regimens maktberusade tjockskallar och 2. på en dum opinion.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-10-15, 14:20

Kan bara hålla med författaren, huvudet på spiken.

Permalänk | Anmäl #7 Karin, 2009-10-15, 15:48

Det är en medvetandefråga! Människan är ett flockdjur, suckar och slavar, vågar inte tänka själva, vågar bara göra uppror kollektivt och vräka ut sin ilska på de folkligt vedertagna hatobjekten, som islam. Det gäller att stå på egna ben förutsättningslöst och tänka bara fullkomligt enkelt, klart och rakt fram - och man ser som i blixtljus hela den officiella dårskapen i all sin skrämmande vidd. Någon måste gå före. Vädur, Skorpion.

Permalänk | Anmäl #8 Peter Ingestad, 2009-10-15, 18:41

Jo, att tro att 50 000 sjuka ska ut och jobba för fullt nästa år måste man, som Axén, var PR-konsult.
Och ha en rätt konstig verklighetsbild.
Se vidare under artiklar kring sjukförsäkringsreglerna.

Permalänk | Anmäl #9 william, 2009-10-15, 19:52

Vilken arbetsgivare vill anställa dessa? Jag bara frågar!

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2009-10-16, 02:42

http://skyddsrummet2.blogspot.com/2009/10/falskheten_15.html

Permalänk | Anmäl #11 Peter Ingestad, 2009-10-23, 13:21