Vår egen lathet föder klyftor

I kvälles "Debatt" på Sveriges Television diskuterades huruvida de alltid lika omtalade klassklyftorna utgör ett hinder för att nå framgång i dagens Sverige. I programmet deltog bland annat en representant för en nybildad organisation som anordnar guidade bussturer i storstadsregionerna där deltagarna får möjlighet att beskåda välbärgade direktörers och företagares luxuösa bostäder. Detta med syfte att åskådliggöra den påstådda girighet och penningbegär som genomsyrar samhället, förkroppsligade av dessa skamlösa profitörer.

Detta tillvägagångssätt kan inte kategoriseras som någonting annat än besynnerligt och rent löjeväckande. Hur bussturer i rika förorter ska kunna förebygga orättvisor i samhället är för mig ett olösligt mysterium. Denna trend, att peka ut enskilda förmögna personer och anklaga dem för att bidra till segregering i samhället är ytterst underligt, då det är vi som medborgare som möjliggör deras vidlyftiga leverne och guldkantade bonusavtal.

Välavlönade bankdirektörer får ofta klä skott för överklassens parasiterande på de hederligt arbetande låg- och medelinkomstagarna. Att det är folkflertalet, till största delen bestående av just medelsvenssons, som genom sina beslut och sin konsumtion gör dessa orimligt extravaganta arvoden möjliga talas det betydligt tystare om. Istället för att uppmana folk att byta bank eller slopa ett visst företags produkter är det entreprenörer och styrelseledamöter som ska lynchas trots att folk bevisligen är villiga att betala vad dessa krösusar begär för att tillhandahålla sina varor och tjänster. Om samtliga sparare hotade med att ta ut sina medel ifrån SEB om inte Annika Falkengrens löneavtal reviderades är jag tämligen övertygad om att det skulle ske en rask förändring.

Dessvärre tenderar politiker, debattörer och såkallade "vanliga människor" att enbart kritisera och förfäras istället för att själva skrida till handling och av egen kraft bidra till en förändring. Att omplacera besparingar till förvaltare och institut med andra villkor för sin personal upplevs ofta som alltför omständligt och komplicerat. Måhända att det kan vara så, men så länge människor inte själva agerar och praktiskt demonstrerar sitt missnöje är det bara löjligt att gnälla på dem som livnär sig på befolkningens egen lättja och ovilja att sätta ned foten.

Marcus Bäckström (21 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12435

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag hoppas att övriga läsare inser att det finns stora grupper i vårt samhälle som inte har några pengar att placera, än mindre omplacera. Deras barn kommer födas in i fattigdom och hur mycket de än försöker kommer de få arbeta i både uppförsbacke och motvind med tung last på ryggen

Permalänk | Anmäl #1 Janna, 2009-10-14, 16:49

Otivivelaktligen finns det grupper av människor vars förutsättningar är avsevärt mycket sämre än vad som borde fallet. Men att hävda att deras liv enbart kommer bestå utav umbäranden och lönlöst slit, i ett land som Sverige, är inte bara lögnaktigt utan ett smärre hån mot alla dem som dagligen kämpar för en mer dräglig tillvaro.

Vad gäller artikeln är den inte menad att belysa fattigdomen i stort utan den generellt rådande dubbelmoralen där människor kritiserar ett system som de själva gladeligen deltar i.

Permalänk | Anmäl #2 Marcus Bäckström, 2009-10-14, 19:39

#2 Poäng! :o)

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2009-10-17, 15:22