Snedrekryteringen skadlig för Stockholms tillväxtmöjligheter

Media har under dagen rapporterat att snedrekryteringen till svenska högskolor är fortsatt mycket tydlig. På högskolorna i Stockholmsregionen är skillnaderna som allra störst, och trots att regeringen har ställt uttryckliga krav på ett bättre arbete för breddad rekrytering har inte mycket hänt under de senaste åren. På stora lärosäten som KTH och Stockholms universitet har 49 respektive 44 procent av studenterna högutbildade föräldrar. Motsvarande siffra för Handelshögskolan är hela 76 procent. Södertörns högskola sticker ut med en förhållandevis låg siffra på 32 procent, att jämföra med genomsnittet i hela riket som ligger på 34 procent.

Siffrorna är mycket oroande men knappast förvånande. För oss som arbetar med studiesociala frågor har det länge varit tydligt att man från politiskt håll inte uppmuntrar människor från studieovana eller ekonomiskt svaga hem att söka sig till högskolan. Studiemedlet har stadigt urholkats under ett par decenniers tid, vilket mer eller mindre förutsätter att dagens studenter antingen får bidrag hemifrån eller arbetar extra utöver sina heltidsstudier. Samtidigt är bostadsmarknaden hårdare än på mycket länge. Bara i Stockholm står 45 000 personer i kö till SSSB:s 8 000 studentbostäder. Allmännyttans bestånd av hyreslägenheter krymper, samtidigt som regeringen tycks ha bestämt sig för en bostadspolitik som i allt väsentligt missgynnar betalningssvaga grupper som studenter och ungdomar.
Utöver detta har avskaffandet av tidigare regler som den så kallade 25:4, som underlättade tillträdet för personer som fyllt 25 och har fyra års arbetslivserfarenhet, inneburit att erfarenheter som skulle vara värdefulla för samhället inte tas till vara inom den högre utbildningen.

Sammantaget är utvecklingen mot en högskola som endast rekryterar ur begränsade samhällskikt mycket olycklig, och för Stockholm utgör den roten till ett problem som kan bli förödande för regionens tillväxtmöjligheter. När landstingets Regionplanekontor analyserar Stockholms framtid konstaterar man att den förväntade bristen på högutbildade - upp till 73 000 fram till år 2030 - är ett av de allra största hindren för regionens fortsatta ekonomiska framgångar. I det handlingsprogram som håller på att ta form, och som läggs inför landstingspolitikerna i december, inriktar man sig därmed på åtgärder för att utöka tillgången på högutbildade. Även om en marginell del av behovet kan fyllas av importerad arbetskraft, så handlar det till största delen om att utnyttja den potential som finns hos regionens egna medborgare: det vill säga se till att fler stockholmare skaffar sig de kvalifikationer som kommer att krävas på framtidens arbetsmarknad.

Man kan på goda grunder hävda att snedrekryteringen till högskolan reflekterar vissa orättvisor, och att det som varit grundtanken med det svenska utbildningssystemet - att människors tillgång till högre utbildning ska vara oberoende av social och ekonomisk bakgrund - blir alltmer avlägsen. Men en mycket viktig insikt som tar form utifrån analysen av Stockholmsregionens framtid är att detta framför allt är en tillväxtpolitisk fråga.
Stockholm är helt enkelt för litet för att ha råd att stänga ute stora delar av befolkningen från den högre utbildningen. Det ligger i allas vårt intresse att bryta den trenden.

Nicke Grundberg (1 artiklar)

Anmäl