Barns integritet offras på det heliga allmänintressets altare

Ett allmänintresse är ett intresse som är allmänt. Den delas kanske inte av ALla MÄNniskor, men man antar att det är många som är intresserade. Barnens och sambons intressen ingår inte i denna grupp av allämintressenter. De representerar ett särintresse. Dramatiseringen ingår i en serie olika fall som enligt SVT: "...alla skapat stora rubriker i Sverige under 2000-talet". Alltså kan man tänka sig att det finns en viss korrelation mellan stora rubriker och allmänintresse. Det är som att det är fallet som skapar rubrikerna - av sig självt liksom. Allmänintresset kan också ses som SVTs intresse, som då kanske mer är också det ett särintresse. Två traumadrabbade barn mot SVT. Och en diffus allmänhet. Som uppenbarligen visar intresse. Det vore intressant att göra en maktanalys här: Vem tjänar på beslutet i slutändan? De anhöriga eller SVT?

Och visst är det intressant att se läckra kändisar i tv och sedan läsa snaskigt skvaller om desamma. Eller att läsa om grymma mord, både påhittade i deckare och de som hänt på riktigt och som skildras med närmast pornografisk detaljrikedom i tidningar. Ja ni vet, rubriker som "ritualmord" som de anhöriga får läsa om innan de ens vet om vad som hänt. Skvaller och skräckhistorier är sådant som människor alltid ägnat sig åt, det har varit och är ett sätt för oss att definiera vår sociala identitet. Vi älskar att prata om vad folk gör med vem och hur. Vi älskar det som sticker ut, det som osar sex och blod och skräck. Och andras skam. För det gör vår egen skam lite mindre.

När det gäller kändisarna, även om också de råkar illa ut i media så har de ändå någon gång valt offentligheten. De vill bli sedda och omtalade och snurra runt i Let's dance. Om de sedan vaknar till en löpsedel där dagens tittgodis är ens underbyxor som blottats mitt i piruetten så kan man säga att det är något som ingår i jobbet. Visst, det är jätteintressant med bilder på trosor, särskilt kändisars, och så länge ingen blir skadad så kan vi väl fortsätta leken.

Men. Ingen väljer en pappa som begår brott. Ännu mindre en pappa som begår brott som "skapat stora rubriker i Sverige under 2000-talet". Man väljer inte vad som händer ens anhöriga. När brodern till min gode vän hittades i en sopsäck för ett antal år sedan och man ännu inte visste hur han hamnat där och vilka som var skyldiga, ringde en av våra kvällstidningar upp och framförde - i allmänhetens intresse tjänst: "Det finns indikationer på att din bror blev torterad. Kommentar?" Mordet klarades upp. Mördaren fick medialjus på sig. Det spekulerades om brodern, vad hade han gjort för att orsaka mordet på sig? En bok skrevs också. En bok som var en blandning mellan fakta och fiktion. Den blev ingen storsäljare, men jag råkade hitta den på biblioteket. Min vän läste den och blev utom sig. Allt drogs upp igen. Detaljerna i själva händelseförloppet stämde, men intet i relationen mellan mördaren och offret, det var påhittat och boken spekulerade vilt om motivet. Brodern var skildrad på ett mycket trist sätt. Men då namnen var påhittade kunde ju författaren komma undan med att det var fiktion.

Jag menar att SVT i att välja sända programmet om Hagamannen har gjort ett olyckligt beslut. Man strör salt i såren och kör över fullständigt oskyldiga anhöriga. Programmet är dessutom delvis påhittat. Sambon är med som en rollkaraktär och man föreställer sig hur deras relation kanske har varit. Sedan intervjuar man en rättspsykiater i slutet, som visserligen ger adekvata och kunniga svar på intervjuarens frågor, men det som blir skevt är att intervjun handlar om sexualbrott generellt, inget specifikt om Hagamannen. Man konstaterar bl.a. att sexbrottslingar i allmänhet har en hög porrkonsumtion. Så har man just sett en film om Hagamannen och utan att veta om det stämmer i det specifika fallet är det fullt logiskt att tanken föds: Aha den jäveln satt säkert och porrsurfade nätterna igenom... Rättspsykiatrikerns förklaringar förklarar inte Hagamannen för mig, jag förstår just inte detta fall bättre. Han får i programmet representera alla sexbrottslingar. Det blir problematiskt att blanda fakta och hittepå, filmen blir en egen berättelse och det är inte tydligt vad som faktiskt är konstruerat. Det påhittade är de anhöriga också nödgade att förhålla sig till. Det är ett övergrepp.

Vill man att folk ska förstå sexualbrottslingar bättre går det alldeles utmärkt med enbart fiktion. Vad betydde inte Moodyssons "Lilja forever" tex för vår förståelse för trafficking-offren? Eller en film, som gjorts i samarbete med de inblandade. Som "Lasermannen", som baserades på en bok där Gellert Tamas gjort ett gediget jobb med 40-tal intervjutimmar med Ausonius förutom en rad andra inblandade.

Sverige har undertecknat FNs barnkonvention och det betyder att man alltid ska utgå från barns bästa. Det gäller tydligen inte SVT. SVT har i detta fall inte utgått från barns bästa, utan valt att totalt köra över deras integritet. SVT har valt att utgå från allmänhetens intresse. Bättre att satsa på en goodwill-gala istället. Samla in till brottsoffer, kanske? För att reparera skadan?

I dessa dagar kan man som förälder googla fram obduktionsbilder på sina mördade barn. Man kan också som intresserad allmänhet klicka på en vårdnadstvist som någon pdf:at och lagt ut på spridning via skvallerforumet fashback. Där står barns sjukvårdsjournaler - som via vårdnadstvisten blivit offentliga handlingar - alla och envar fritt fram att läsa. Klick and read. Allt ingår, namn och personnummer och intima detaljer och rubbet. Så intressant! Klick sa det och barnens integritet är med stora mått skadat. Detta är vad som sker "på nätet". Och visst, det är väl härligt att bo i ett fritt land där man kan blogga och skvallra och säga sitt hjärtas mening.

Men i allt detta blir det lättare att någon kommer i kläm. Här menar jag att de etablerade medierna bör ta ansvar och tänka till två knyck till. Inte bara skalla "allmänintresse" som får gå före allt utan också värna de som har svårast att försvara sig. Tex barn. Jag litar på att det säkert sker etiska diskussioner. Jag vill att det ska ske ännu mer. Att man ska försöka komma ihåg att det bakom varje rubrik om brott, varje mord, varje bilbomb, varje tsunami finns livs levande människor. Mammor, farfäder, döttrar, brorssöner, flickvänner, en bror...som far illa och som behöver stöd och möjligheter att arbeta med sin sorg, kanske skuld, kanske skam - i lugn och ro från spotlighten och allmänintresset. Utan av offentligheten pålagt sekundärtrauma som riskerar att motverka en frisk bearbetning.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12361

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oerhört bra synpunkter.

Det privata må vara offentligt, men definitivt inte på det här sättet - det ska inte fylla funktion av spektalel och gladiatorspel för allmänheten. Och just barn har inte en chans att bygga upp ett mentat skydd mot ovissheten om vem som vet vad om dem och deras familj, som blir fallet när de ofrivilligt dras in och får sina föräldrar uthängda inför en hel nation.

Permalänk | Anmäl #1 anew, 2009-10-13, 18:11

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #2 k247br, 2010-07-31, 04:40