Politikerna har HELA ansvaret för krisen

Socialismen inom penningsystemet är en direkt kontradiktion som uttryck. Ett penningsystem är per definition ett system där pengar skapas av olika aktörer som ansvarar för värdet på valutan ifråga.

Detta är en gammal kvarleva ifrån de gamla och små kungarikena i Europa, där varje kung ansåg att det var hans rätt att använda sitt anlete som uttrycka för att inflatera värdet av folket arbete, företrädesvis på krigsfot.

Problemet i nu är att penningsystemet i sig har ett antal aktörer som inte varken tar eller har något ansvar för valutavärdet på den penningmängd som skapas.

I den mån som nu det tekniska begreppet penningsystem skall användas, och detta skall fungera långsiktigt, så måste aktörernas valutabildning hela tiden ske i förhållande till ett motvärde som är värdebeständigt över tiden, och då duger inte fiktiva värden som efterfråga.

Om i stället staten helt och hållet ansvarar för detta, men då har detta alltså rent tekniskt övergått till att vara ett kreditsystem, så måste staten vara ensam operatör av penningskapandet och därtill ha ansvar för det valutavärde som följer med penningmängden.

Att som i nu ha det sämsta av båda dessa system i en blandning som är skapad för att förvirra allmänheten och berika synnerheten, det är ett av mänsklighetens större bedrägerier.

Om nationalstaten kan antas vara den största fysiskt geografiskt hanterbara enhet som går att administrera framgångsrikt till långsiktig välståndsökning, så följer att försvar och rättsväsende som exempel måste följa det statliga ansvaret, vilket ur sitt egna perspektiv måte ge ett statligt kreditsystem för att inte riskera att att våldsmonopolet bryts genom "falskmynteri" eller andra fördelningsmässiga bristförhållanden.

Kort sagt så har inte staten råd, att om den vill fortleva som stat betraktat, att avhända sig rätten till varken våldsmonopolet eller det valutafinansiella systemet, och i detta så måste den statliga rätten bestå i att värna det valutafinansiella systemet genom våldsmonopolet, varefter övriga systemfunktioner kan komma i beaktande.

Staten kan inte existera i ett penningsystem med mindre än att situationen är hotad till hela sin existens genom att kontrollen över det valutafinansiella systemet då kan verka samhällsomstörtande.

Så ur det demokratiska perspektivet, eller det rent samhällsnyttiga, så kan givetvis inte det komma på fråga med en privat valutabildning.

Att detta likafullt ändå uppstår är en konsekvens av de mänskliga strävandena att kompensera en bristande självkänsla med yttre bekräftelse. Så länge staten kontrollerar ränta och valutabildning till samhällsnyttans bästa så kan inte dessa inflationsbubblor uppstå.

Det finss inte ett enda historiskt exempel där det har varit en fråga om någonting annat än att staten i systemet, antingen har korrumperats eller så har valutabildningsrätten delats.

And there´s nothing more 2 it.

Kort sagt så har inte staten råd, att om den vill fortleva som stat betraktat, att avhända sig rätten till varken våldsmonopolet eller det valutafinansiella systemet, och i detta så måste den statliga rätten bestå i att värna det valutafinansiella systemet genom våldsmonopolet, varefter övriga systemfunktioner kan komma i beaktande.

Staten kan inte existera i ett penningsystem med mindre än att situationen är hotad till hela sin existens genom att kontrollen över det valutafinansiella systemet då kan verka samhällsomstörtande.

Så ur det demokratiska perspektivet, eller det rent samhällsnyttiga, så kan givetvis inte det komma på fråga med en privat valutabildning.

Att detta likafullt ändå uppstår är en konsekvens av de mänskliga strävandena att kompensera en bristande självkänsla med yttre bekräftelse. Så länge staten kontrollerar ränta och valutabildning till samhällsnyttans bästa så kan inte dessa inflationsbubblor uppstå.

Det finss inte ett enda historiskt exempel där det har varit en fråga om någonting annat än att staten i systemet, antingen har korrumperats eller så har valutabildningsrätten delats.

And there´s nothing more 2 it.

Till Carl Norberg: Varför kan vi inte ha privata pengar, och samtidigt lagar mot falskmynteri? Privata pengar, behöver inte innebära anarki. Jag tycker faktiskt att dagens system, med statliga pengar som förändras i värde hela tiden, är tämligen kaotiskt.

Du får naturligtvis tycka vad du vill, men faktum kvarstår att kontrollen över det valutafinansiella systemet kommer att skapa möjligheter att omintetgöra det demokratiska och öppna samhället.

Det blir alldeles för enkelt att genom kartellbildning och maktcentrering åsidosätta samhällets olika bärande funktioner, om kontrollen av finans och valutasystemet åläggs annan än staten. Systemet som vi har i nu skulle upprepa sig tämligen omgående genom att banker kartellbildade och investerade i krigsindustri, mer behövs det knappast egentligen för att åsidosätta den demokratiskt konstituerade makten.

Att tro att lagstiftning skulle fungera, belyses bäst genom studier av Krister Wan Der Kwast och dennes framgångsrika äverntyr med exempelvis BAE.

Kontrollen av det valutafinansiella systemet är en sekundär nödvändighet för upprätthållandet av den primära nödvändigheten som våldsmonopolet utgör för upprätthållandet av statligheten.

Till Carl Norberg: Ekonomisk makt kan inte trumfa politisk makt. En rik kapitalist eller bankir, kan inte *tvinga* en politiker, eller ens en arbetare, till någonting. Så länge han inte får uppbackning av korrupta *politiker*. Det är politikerna som har makten att förstöra, i och med att de förfogar över våldet. Privata medborgare har inte den makten.

Men för att inte den ekonomiska makten skall kunna trumfa den politiska, så krävs det att den politiska innehar våldsmonopolet, vilket omgående blir ifrågasatt om den ekonomiska makten, läs makten över finans och valutasystemet släpps till annan part än staten. Det spelar ingen roll med lagar om olovlig kårverksamhet, det räcker med korrupta militärer eller poliser. Det går inte för det öppna samhället att tillåta alltför vidlyftiga kartellbildningar eller maktkoncentrationer, som kan verka begränsande på samhället som helhet.

Till Carl Norberg: Så du vill inte ha maktdelning? Du vill inte att staten "släpper den ekonomiska makten till en annan part än staten"? Då måste du vilja att staten skall ha den ekonomiska makten. Är du socialist? Och hur du kunna ha ett öppet samhälle om det rådde socialismen?

Nej staten måste vara den sammanhållande kraften inom den geografiska yta som utgör nationen. Jag är inte mycket för feodalväsenden och skattefrälsen.

Jag är liberalsocialist vilket innebär att det individuella frihetliga perspektivet är det främsta, men att detta skall tillgodoses genom statligt upprätthållande av rättigheterna.

Det fungerar mycket sämre om annan part än staten skall svara för upprätthållandet av demokratiska fri och rättigheter inom nationen.

Till Carl Norberg: Så du är en anhängare av "rättigheter"? Men du vill förmena mig rätten att själv välja vad jag vill använda, eller inte använda, som pengar. Idag kan staten sätta mig i fängelse om jag vägrar att acceptera statens "funny money" som betalning, när jag säljer något. Är inte det en rättighetskränkning som svenska staten utsätter mig för? Och vad säger du om statens stjälande av mina besparingar, via inflationen?

Du behöver knappast diskutera bristerna i det rådande penningsystemet som infiltrerats med alla möjliga varianter på systembygnnad, vilket skapat en mycket assymetrisk systemfunktion, vilken alltså oundvikligen måste haverera när motvärdegrunden för valutabilningen brister.

Du behöver inte acceptera betalning i statliga pengar, det står dig fritt att ta betalt i vadhelst du önskar. Andra parter kanske måhända inte finner det lämpligt att bedriva handel mid dig då, men detta är en annan fråga. Du får byta saker med andra. Du får även acceptera vilka sedlar och mynt som helst som andra betalar dig med, men du måste inte, men du kan inte tvinga någon annan till att acceptera dessa sedan.

Till Carl Norberg: Det där var en nyhet för mig! Jag trodde att Sverige hade "legal tender" lagar. Har jag fel? Kan någon upplysa mig? Om inte Sverige har "legal tender" lagar, då har ju svenska staten inte ett monopol på pengarna. Då torde det vara fritt fram för vilken bank som helst att börja ge ut guldpengar, och konkurrera ut staten. Där har vi i så fall en bra affärsidé! Som samtidigt vore samhällsnyttig!

Nej den svenska staten har inte monopol på att bilda valuta, vilket är just det som har skapat den innevarande situationen.

Att rent fysisk producera pengar är däremot en rent statlig angellägenhet, men jag antar att du begriper skillnaden däremellan.

Att du sedan är fullt berättigad att bedriva handel med guld som bytesmedel är ingen lagreglerad verksamhet utöver det vanliga.

Att bedriva handel i guldvikter kan därför knappast ses som en affärsidé.

Fast du kanske tror att det är möjligt att ta ett guldvärde på 100 kronor och prägla ett mynt och åsätta detta ett högre värde.

Då förstår jag bättre varför du uttrycker det som du gör.

Det finns alltså ingenting som hindrar att du byter din guldrolex emot en liten bil.

Till Carl Norberg: Ja, nu förstår jag vad du menar. Staten ger privata banker en maktförläning, rätten att skapa fiat pengar ur tomma luften, genom "fractional reserve banking". Men staten har likväl ett monopol på att skapa och sköta den penning, kronan, som utgör basen för bankernas skapande av ytterligare pengar, ur tomma luften. Detta system är *inte* objektivt, och det är därför inte stabilt.

Till Carl Norberg: Ja, nu förstår jag vad du menar. Staten ger privata banker en maktförläning, rätten att skapa fiat pengar ur tomma luften, genom "fractional reserve banking". Men staten har likväl ett monopol på att skapa och sköta den penning, kronan, som utgör basen för bankernas skapande av ytterligare pengar, ur tomma luften. Detta system är *inte* objektivt, och det är därför inte stabilt.

Till Carl Norberg: Ja, nu förstår jag vad du menar. Staten ger privata banker en maktförläning, rätten att skapa fiat pengar ur tomma luften, genom "fractional reserve banking". Men staten har likväl ett monopol på att skapa och sköta den penning, kronan, som utgör basen för bankernas skapande av ytterligare pengar, ur tomma luften. Detta system är *inte* objektivt, och det är därför inte stabilt.

Ja det ansvaret kan man ju kalla ansvarsmonopol, inget annat eftersom skapandet ligger fördelat till fler parter.

Argumentet om att staten som valutabildare leder till hyperinflation, bygger på historielöshet.

Eftersom dessa hyperinflationer alltid varit uppsåtligt skapade, ända från Weimar tills nu.

Argumentet med hyperinflation har en historisk vinkel avseende
Weimarrepubliken som inte kan förbises, och som har att göra med
Versaillesfördraget och dess egentliga syfte, samt vidare i allmänhet med
det kommittésystem som hanterade efterkrigssituationen i Tyskland och i
synnerhet den personella sammansättning som dessa kommittéer hade.

Argumentet om hyperinflation skapades uppsåtligen genom detta förfarande
Versaillessystemet efter WWI, var redan ifrån början ägnat att kollapsa,
därav deltagarna Dawes och Young i kommittéväsendet, detta hade kommitté
ligan (Dulles, Wallenberg, Schacht, Young , Dawes) alltså otvivelaktigt
ifrån början föresatt sig, vilket det också som bekant sedermera gjorde; och
sedan efter detta haveri så skulle det införas ett nytt finanssystem, vilket
det alltså gjordes 1931, med bildandet av Bank for International Settlements
(Internationella regleringsbanken), som finns kvar ännu i dag.

Dessa individer var de som utom alla diskussion låg bakom "skapandet" av
beviset om att staten som aktör ovillkorligen skapar hyperinflation

En nyckelperson i Bank for International Settlements bildande var den Tyske
ekonomiministerna Hjalmar Schacht, som vidare var en av konstruktörerna som
låg bakom det strukturella i skapandet av Hitlers styrelseskick, och som var
en principiellt rent Anglo-Amerikansk agent, närmare bestämt en agent för
Bank of Englands chef Montague Norman Ring.

Adolf Hitler tillträdde som bekant Tysklands kanslersämbete 1933, och var
snart absolut diktator.

Montague Normand Ring, chefen för Bank of England, skapade Hitler's
krediter, med hjälp av sin protegé Hjalmar Schacht vilken då innehade
befattning som finansminister i Tyskland, och som därigenom rent praktiskt
arrangerade krigsrustning av Nazi Tyskland, och koordinerade strategierna
från Hitler's supporters Rockefellers, Warburgs, Wallenbergs och Harrimans.

Samtida ytterligare med detta, så tar även andra förlopp sin början, vilka
alla syftar till samma ekonomiska vinningsprocess som i det ovan beskrivna,
och som genom osannolika omständigheter i historien, vilka faktiskt nog mer
ser ut som tankar, så är det samma spelare med i alla uppsättningarna.

År 1931, så var alltså den virtuelle diktatorn av finansvärlden, Bank of
England
Chefen, Montague Ring Normand, vilken för övrigt inte av en slump, var en
före detta Brown Brothers partner, vilkens farfar dessutom hade varit chef
för Brown Brothers under amerikanska Inbördeskriget. Montague Norman Ring
tilldrog sig omvärldens intresse i sådan grad att författare som Tolkien
skrev hela trilogier under analogi om detta monetära system.

"There should only be one source of money; one fountainhead from which flows
the nation's blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity
and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words,
it has always been and still is our contention that the prerogative of
creating and issuing the money of the nation should be restored to the
state." ( [Tolkien, writing in "Candour" magazine] August 3/10, 1956, page
48)

J.F. Dulles som dyker upp lite varstans i detta var alltså densamme som kom
att verka som ombud för familjen Wallenberg efter krigsslutet, när
Amerikanska myndigheter verkade för frysning av tillgångar, i enlighet med
fientligt samröre. Och vid förhandlingarna i Washington och New Haven.

New York Times publicerade den 25 maj 1933 en stor artikel om senatsförhören
rörande oegentligheter och J.P. Morgan. Däri redovisas något hundratal namn
vilka befunnits medverka i ekonomisk brottslighet. Där fanns bland annat
Charles Dawes i (Dawes planen), Harriman banken, General Pershing och Owen
Young i (Young planen) samt tyvärr Charles Lindbergh.

Däribland återfanns så även en chef för National City Bank, vid namn C.
Mitchell. Denne Mitchell är just densamme person som uppsöktes av
häradshövding Marcus Wallenberg, som på regeringens uppdrag var utsänd att
framför en begäran om en valutakredit på 75 millioner dollar. Man kan väl
säga utan att tveka att det inte precis var Herr Mitchells enda styrelse
uppdrag.

Att Marcus Laurentius Wallenberg var delegat i handelsdelegationen för
handelsavtalet, Sverige England 1916-18, kanske inte var så viktigt i detta.

Vad som var viktigt däremot, var att han faktiskt var ordförande, i
kommittén för tyska industrins belastning, detta var då givandes en
möjlighet att påverka skadeståndsuttaget ifrån omvärlden. Denna kommitté
bestod av samma deltagare, som i princip alla kommittéer bestod av, som hade
något värde för frågor rörande detta ämne. (Schacht, Wallenberg, Young,
Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp)

Av knappast en slump var han även vid och efter Versailles, ordförande i
Kommittén för ordnandet av Tysklands naturaleveranser (import, av malm till
exempel, och export), enligt Dawesplanen 1924-25, det vill säga vilket
avgjorde vilka omständigheter, som skulle föreligga vid natura leveranser i
både köp och sälj led.

Så utifrån att om malmpriset ökade, så blev den möjligt uttagbara
skadeståndsmarginalen mindre för de skadelidande, så om inte det förr eller
senare skulle uppdagas att malmhandelsförhållandet och dess regleringar,
egentligen bara utgjorde en förtäckt stöld av de krig skadelidandes pengar,
så måste situationen ovillkorligen revideras och förändras.

Att Marcus Laurentius i detta läge vidare var skiljedomare i tvister emellan
Tyska regeringen och reparationskommittén, vilken ansvarade för de
allierades etablerande av en funktionell infrastruktur 1925-30, måste ha
varit en skänk från ovan, eller sannolikt kan inte ha varit.

Marcus Laurentius var dessutom även ansvarig medlem för tolkningen av Young
planen från 1930. Vilken var en finansierings modell i vilken svenske Ivar
Kreuger var delaktig som finansiär. Och där satt som beskrivits även Owen
Young.

Och 1931-34 så var denne Marcus Laurentius ordförande i den skiljedomstolen
som behandlade korta Tyska krediter vid upprättandet av det tyska
Moratoriet, eller ackordet i nutida benämning, som upprättades 1932 i
Lausanne. Vari en avgörande insats alltså var att se till att de Tyska
skulderna till Frankrike återbetalades först.

Och vidare var han även tillförordnad expert åt, märkligt nog, den Tyska
regeringen och Hjalmar Schacht när rekonstruktionen 1931-32 av tyska
bankväsendet vidtogs.

Mitt tips är att ni tar till er detta/C.

Till Carl Norberg: Det är inte bara "dåliga" regeringar som Weimar-republiken och regeringen i Zimbabwe som förstör penningvärdet när det råder ett statsstyrt papperspengarsystem. I USA har den av staten styrda korporationen Federal Reserve minskat dollarns värde med mera än 90%, sedan det grundades år 1913. Det kallar jag för penningvärdesförstöring, d.v.s. inflation!

Men jag tror att jag svimmar! Det var ju Warburg som bildade Federal Reserve och som fick Woodrow Wilson att skriva på denna skapelses konstitutionella grund.

Det är exakt samma Warburg (Max) som finns uppräknad i ovan, och det är exakt samma gäng som körde Versaillesbedrägeriet som skapade Federla reserve! Tror du att det är en slump att det återkommande är exakt samma individer som ingår i dessa grupperingar.

Table 2-2: The Directors of American I.G. at 1930:
American I,G.
Director Citizenship Other Major Associations
Carl BOSCH German FORD MOTOR CO. A-G
Edsel B. FORD U.S. FORD MOTOR CO. DETROIT
Max ILGNER German Directed I.G. FARBEN N.W.7 (INTELLIGENCE) office. Guilty at Nuremberg War Crimes Trials.
F. Ter MEER German Guilty at Nuremberg War Crimes Trials
H.A. METZ U.S. Director of I.G. Farben Germany and BANK OF MANHATTAN (U.S.)
C.E. MITCHELL U.S. Director of FEDERAL RESERVE BANK OF N.Y. and NATIONAL CITY BANK
Herman SCHMITZ German On boards of I.G. Farben (President) (Germany) Deutsche Bank (Germany) and BANK FOR INTERNATIONAL SETTLEMENTS. Guilty at Nuremberg War Crimes Trials.
Walter TEAGLE U.S. Director FEDERAL RESERVE BANK OF NEW YORK and STANDARD OIL OF NEW JERSEY
W.H. yon RATH Naturalized Director of GERMAN GENERAL U.S. ELECTRIC (A.E.G.)
Paul M. WARBURG U.S. First member of the FEDERAL RESERVE BANK OF NEW YORK and BANK OF MANHATTAN
W.E. WEISS U.S. Sterling Products

Source: Moody's Manual of Investments; 1930, p. 2149.
Note: Walter DUISBERG (U.S.), W. GRIEF (U.S.), and Adolf KUTTROFF (U.S.) were also Directors of American I.G. Farben at this period.

Max och Paul Warburg var bröder.

Försök att inse sammanhanget, där en annan ledning kan vara Keynes sociala leverne gentemot att han de facto blev så hyllad av dessa individer i ovan lista........

Försök att begripa att detta är en uppdiktad kuliss, inget annat.

Försök förstå att J.M. Keynes är en av de värsta sociala katastrofer som funnits, och det fanns ett skäl till att man valde att mediera fram honom som en stor ekonom. Det var ingen slump att det var just dessa medier som gjorde detta.

Hej, vad ska man göra , yttrandefrihet..

Norska muslimer protesterade
Oslo/TT-NTB
RelateratTusentals människor, de flesta av dem män, deltog på fredagen i en demonstration i Oslo mot vad man uppfattar som hets mot muslimer.

Många norska muslimer är, oavsett om de är praktiserande muslimer eller inte, upprörda över tidningen Dagbladets publicering nyligen av en teckning föreställande profeten Muhammed som en gris.

Den senaste veckorna har hundratals taxichaufförer demonstrerat genom att lägga ner arbetet.

Demonstrationen inleddes med ett massmöte vid universitetsplatsen, varefter deltagarna tågade förbi stortinget på väg mot Dagbladets redaktionslokaler.

Aktionen förlöpte i stort sett lugnt, uppgav polisen som inte behövde ingripa.

"Vi är muslimer - inte terrorister" och "stoppa hetsen mot muslimerna" stod det på demonstranternas plakat. Uppgifter om antalet deltagare varierade, men demonstrationen uppgavs under eftermiddagen ha vuxit från några hundra till flera tusen deltagare.

En ny protest har utlovats till lördagen.

Demonstrationen har varit omstridd eftersom en av initiativtagarna är Arfan Bhatti, som 2008 åtalades för terrorbrott, bland annat för att ha beskjutit synagogan i Oslo. Bhatti dömdes dock aldrig efter terrorparagrafen utan för andra brott.

Av fruktan för att aktionen skulle komma att urarta hade en del muslimska organisationer avrått sina medlemmar från att delta, trots att demonstrationen i sig hade polistillstånd.

Inte bara muslimer har kritiserat Dagbladet. Flera stortingspolitiker anser att Dagbladet låtit sig utnyttjas av personer som velat piska upp en hatstämning. Även här har man pekat på Bhatti, som tipsade Dagbladet om att en länk i ett inlägg från en person som deltog i diskussioner på den norska säkerhetspolisen PST:s Facebooksida gick till en webbsida med den förhatliga Muhammedteckningen.