Världens regeringar måste bekämpa sina egna folks fattigdom

Visst kan det låta bra att säga "Företagen måste ta ett globalt ansvar". Men hur skall världens företag kunna avskaffa fattigdomen när de är bundna till händer och fötter av världens regeringar?

Efter 1900-talets alla katastrofala erfarenheter av socialismen och blandekonomin, borde det stå klart att politiska ingrepp i ekonomin utgör den viktigaste orsaken till fattigdom. Så när världsförbättrare söker efter lösningar på världsfattigdomen borde de inrikta sina ansträngningar på att ta bort politiska ingrepp i ekonomin. Och det finns fortfaranda alltför många av dem i världen. I synnerhet i Tredje världen, där fattigdomen är värst.

Ett iögonfallande galet ingrepp i ekonomin är de nationalistiska begränsningarna av utländska investeringar. De fattiga länderna lider en skriande brist på kapital. Fattigdomen beror ju på att arbetarna i Tredje världen i stor utsträckning saknar moderna, högpresterande maskiner och andra kapitalvaror, som skulle höja deras arbetes produktivitet. Men regeringarna i Tredje världen försöker stänga investeringarna som de så väl behöver ute! Det finns lagar i många länder i Tredje världen som säger exempelvis att utländska företag inte får äga mera än 50% av aktierna i industriföretagen i landet. Och många regeringar i Tredje världen tillåter inte utländska företag att investera inom vissa sektorer av ekonomin, som t.ex. oljeindustrin, gruvindustrin och flygtransportindustrin överhuvudtaget.

Inte att undra på att Tredje världens ekonomier förblir underutvecklade! De potentiella utvecklarna släpps inte in.

Tänk dig tanken att Tredje världens regeringar införde en "Big Bang" inom ekonomin. De avskaffade alla restriktioner på utländska investeringar över en natt. Vad skulle hända? Det skulle bli en explosion av direktinvesteringar i Tredje världen. Industriländernas kapitalstarka storbolag skulle springa benen av sig för att investera i oljefält, gruvor, jordbruk, kraftverk, telebolag, textiliefabriker, kemifabriker, stålverk, byggbolag, järnvägar, bilfabriker o.s.v i Tredje världen. Alla dessa nya industrier skulle givetvis efterfråga arbetskraft. Det skulle bli mycket lättare för Tredje världens lönearbetare att ställa krav på sina arbetsköpare. Näringslivet i Tredje världen skulle ju nu skrika efter deras arbetskraft. Arbetarna skulle ha en mycket starkare förhandlingssits visavi sina arbetsköpare än vad de har idag, då de är i desperat behov av vilket jobb som helst de kan få, oavsett hur dåligt betalt det är.

Och det skulle inte skada om regeringarna i Tredje världen avreglerade sina arbetsmarknader också. Idag har många regeringar i Tredje världen lagar som är utformade för att förhindra uppkomsten av självständiga fackföreningar. Regeringarna i Tredje världen har också ofta lagar som syftar till att hålla lönerna nere för att "stimulera" de privata företagens investeringar. Men om bara Tredje världens regeringar inte lade hinder i vägen för näringslivets investeringar, skulle det ju inte finnas något behov av sådana rättsvidriga "stimulanser" av investeringarna som artificiellt låga löner! Släpp ekonomin fri, och låt lönerna anpassas till marknaden bara! Då blir det välstånd till alla.

Det skulle också hjälpa enormt om världens regeringar, både i Tredje världen och i industriländerna, införde konsekvent frihandel. Länderna i Tredje världen behöver åtnjuta fördelarna av arbetsdelning.  De flesta av länderna i Tredje världen är för små för att kunna hålla sig med såväl en egen bilindustri, en egen datorindustri, en egen stålindustri o.s.v. Därför att sådana industrier är till sin natur storskaliga. Ett litet land skulle kunna ha en eller två sådana storskaliga industrier, men inte allihopa. Med arbetsdelning skulle ett litet land, säg Vietnam, kunna ha en egen stålindustri, medan det lilla grannlandet Kambodja hade en egen bilindustri. Vietnam kunde exportera stål till Kambodja och därmed få storskalefördelar i sin stålindustri, medan Kambodja i gengäld kunde exportera bilar till Vietnam och få storskalefördelar i sin bilindustri. Både Vietnam och Kambodja skulle tjäna på en sådan ordning. Men så länge som Vietnam håller sig med tullar på bilar, och Kambodja håller sig med tullar på stål, förhindras en sådan ordning från att uppstå. Och både Vietnam och Kambodja förblir fattiga och underutvecklade.

Det finna även många andra liberaliseringar som skulle gagna världsekonomin. En av de viktigaste skulle vara ett införande av fri invandring i alla världens länder.. Med rätten att flytta till vilket land som helst de ville, skulle världens fattiga ha större möjligheter att skaffa sig yrkeserfarenheter. Fattiga människor från exempelvis Indien och Brasilien, skulle t.ex. kunna flytta till Sverige, arbeta i bilfabrikerna på Volve eller Saab några år, och sedan flytta tillbaka till Indien och Brasilien, och hjälpa till att bygga up bilindustrin där, med hjälp av kunskaperna i konsten att bygga bilar, som de skaffade sig under sin tid i Sverige. Fri invandring skulle leda till ett ökat internationellt ekonomiskt samarbete!

Vad är det som förhindrar de gynnsamma politiska reformer som jag har målat upp här? Gammal unken nationalism. Nationalismen åstadkom så mycken förstörelse under 1900-talet. Nationalism ger upphov till krig, förtryck, protektionism, handelskrig o.s.v. Hitler, Stalin, Hussein, Pol Pot o.s.v., alla dessa fiener till utveckling och fred var nationalister. Nationalism ger m.a.o. upphov till underutveckling.

Vi måste därför göra oss av med nationalismen. Mera allmänt måste vi göra oss av med *alla* varianter av kollektivismen. Vi måste göra oss av med inte bara nationalismen, utan också sådana andra varianter av kollektivismen som socialismen och rasismen. Vi måste släppa människan loss. Och människan är ju en individ, inte ett fragment av något kollektiv. Människor är inte som myror, som sliter för kollektivets skull. Varje människa måste få styra sitt eget liv, hon behöver m.a.o. frihet, om hon skall kunna bygga välstånd. Så ökad individuell frihet och minskad statlig makt, är vägen till välstånd. Världsfattigdomen kan bara avskaffas om kapitalismen införs i hela världen.

Ett införande av kapitalismen i hela världen förutsätter förstås ändrade attityder hos världens beslutsfattare. Det behövs därför en "kulturrevolution" till förmån för individualismen. Den kulturrevolutionen kan börja här www.aynrand.org och www.radikalen.se .

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12269

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu börjar det bli lerigt där ute på åkern och säkert lite svårt att cykla runt med mängden pingisbollar i fickorna, men kämpa på.

Permalänk | Anmäl #1 Steppo, 2009-10-10, 12:48