Ett Stockholmsmanifest

Staden har vuxit och fortsätter att växa. Ingen pratar längre om stad och län, alla från Danderyd i norr till Botkyrka i söder befinner sig idag i det som är Stockholm. Men inte bara invånarna är fler, staden har också vuxit. De gamla miljonprogrammen som präglades av sina slitna hus av varierande höjd har idag ersatts av modern bebyggelse med stadskaraktär. Innerstaden har också förändrats och framför allt vuxit på höjden. Men genom att aktiv planering är det inte bara kontorslandskap som inryms i de byggnader som kännetecknar stadens skyline, bostäder, butiker och serviceinrättningar av olika slag blandas. Genom att låta staden växa på höjden har många av de befintliga grönområdena och parkerna kunnat bevaras. Så bland dem som flyttade för tio år sedan och nu kommit tillbaka är det inte många som skulle känna igen sig. Samtidigt som staden har förändrats har den behållit känslan för sin egen historia. Mest har de norra stadsdelarna ändrat karaktär. Villabebyggelsens totala dominans bröts till sist när allt fler insåg det orimliga i att utnyttja stadens markytor på detta ineffektiva sätt. Genom aktiv politik skapades nya billiga lägenheter vilket har förändrat demografin i dessa stadsdelar som tidigare så kraftigt dominerats av personer med helsvensk bakgrund.

Den dynamiska puls som präglar Stockholm har också ställt krav på en flexibel arbetsmarknad. Ingen räknar längre med att kunna arbeta inom ett och samma yrke under hela sitt liv. Få är de som önskar detta heller. Istället präglas staden av sina innovatörer och entreprenörer. A-kassa och sjukförsäkring har reformerat för att fylla funktionen av att ge människor trygghet utan att för den delen skapa utslagning eller utestängningsmekanismer. Den känsla av utanförskap som tidigare präglade de södra förorterna har bytts till en känsla av att alla är del av en samma stad. Den förändrade bebyggelsen har varit en viktig del men även att lönearbeten har ersatt offentliga finansierade projekt och stödinsatser. Det visade sig tydligt i början av 10-talet att kraften att förändra områdena var stark bland befolkningen i dessa områden, det som saknades var verktygen att verkligen göra skillnad inom sitt eget område. Skapandet av nya bolagsformer var en viktig del i för att släppa innovation och skapandekraft fria.

Den nya och växande staden ställer stora krav på att snabbt kunna transportera sig mellan arbete, bostad och service. Ingen ser längre bilen som ett alternativ för annat än varutransporter in och ut från staden. Att ta bilen skulle ta minst tre gånger så lång tid som att brukar några av de olika varianter av spårlösningar som finns. Tunnelbana och pendeltåg är fortfarande stommen i Stockholms transportsystem, vilka sedan kompletteras med spårvagn och på vissa ställen även spårbilar. Sedan ett antal år tillbaka finns det även expresslinjer på tunnelbanan, vilket förkortade restiderna markant för långpendlarna.

Stockholm 2020 är den stad som samfattat alla de drömma som funnits Per-Anders Fogelströms Henning till Hasan-Kemiris Hamil.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12286

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En vacker vision minsann, men mycket problematisk. Visst vore det bra om Stockholm vore en större enhet med ändrade kommungränser och visst vore det fantastiskt med en stad där alla har tillgång till atttraktiv kollektivtrafik. Men att det skall ske på bekostnad av Stockholms särart och genom att utplåna egnahemsområdena kring staden känns som ett eko från det kryptostalinistiska sextiotalet.

New York är tydligen idealet enligt Tomas Eriksson, det känns gulligt 50-tals naivt; Allt som är stort och bullrigt är bra, typ jänkarbil. Nu råkar New York vara som många andra städer, dvs tät citykärna (Manhattan) med kringliggande småhusbebyggelse.

Varför detta dåliga självförtroende hos så många yngre tyckare i det här landet? Vad är det för fel att associera sig till den europeiska stadsbyggnadstraditionen i stället för det stora landet i väst eller, ännu värre, de nyrika staterna i asien.

Stockholm kommer alldrig att bli något Manhattan hur vi än anstränger oss. Satsa istället med stolthet på en stadsplanekultur baserad på ekologi och en utvecklad regional tradition.

Permalänk | Anmäl #1 Michael Berglöf, 2009-10-16, 19:12