Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-10-08 00:10, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Göta Hovrätts dom att avtal inte får förlängas med automatik kan börja vrida samhället åt rätt håll igen! Avtal som förlängs automatiskt och genererar utgifter man som privatperson kanske inte ens hade råd med, men plötsligt har hamnat i ett bindande avtal och själv hade varit skyldig att ha koll på och komma ihåg att säga upp, är ett gissel som skapat många tragedier för många med till synes mycket lindriga funktionsnedsättningar.
Jag är 40 år, har Aspergers syndrom och drag av ADHD, och är ordförande i Organiserade Aspergare (OA), en förening av och för aspergare och andra högfungerande autister, som bildades som ett lokalt nätverk i Härnösand i november 2006 och konstituerades på riksplanet den 2 augusti 2008. Jag har träffat närmare 200 andra aspergare och högfungerande autister, och har också grundat internet-forumet adhdforum.se. Jag jobbar som webmaster för division 1-klubben Huddinge Hockey, kan då och då ses i statist- och småroller i film och på tv, och jag har ett stort intresse att informera och föreläsa om Asperger-problematik, och tillföra mer i den debatten.
"Var fanns alla ni med sådana där handikapp förr?" brukar vara en vanlig, förväntat spefull fråga till oss som på senare år har fått neuropsykiatriska diagnoser ställda.
Sanningen är ju mycket enkel. Samhället har inte alltid varit lika komplicerat och krävt lika mycket av den enskilde som det gör idag.
Avtal och abonnemang som förlängs automatiskt, och som enligt avtalsvillkoren hade varit upp till den enskilde att hålla koll på, och säga upp i tid, om man nu t ex de facto inte har råd med kostnaden för abonnemanget i fråga längre, är ett typiskt sådant modernt fenomen.
I såväl ADHD som Aspergers syndrom ingår nedsatt exekutiv förmåga. Vi är många som därvid inte har samma förmåga som vem som helst att hålla koll på allt här i livet, hålla ordning på olika prenumerationer, hålla ordning på en förflugen beställning och att säga nej tack till fler leveranser, inte minst när någon påstridig telefonförsäljare ringt upp oss i våra hem och vi inte har kunnat stå emot hans/hennes svada.
Upplägget med aktiv telefonförsäljning och sådana här typer av avtal är som gjort att sko sig på just dem som har svårt att säga ifrån, och dessutom har dålig grundstruktur på sitt liv. De högfungerande människor som inte har några problem med sådana bitar och klarar att hålla koll på allt och säga upp avtal man inte önskar förlänga tjänar dessa företag inte lika mycket på, men den rejäla vinsten gör man - just i och med sitt avtalsupplägg - på de grupper där många som inte hade velat köpa lika mycket, men som inte har så välfungerande liv i botten, kan tänkas missa att säga upp. Som varje månad gnisslar tänder "åh nej, jag måste hitta hur det är jag ska säga upp det här, så det här blir sista numret jag får..."
Och de allra bäst fungerande människorna måste börja ta av sig skygglapparna och inse att alla människor faktiskt inte har samma förutsättningar, kunskaper och förmågor på varje tänkbar punkt. Vad som helst som inte är någon konst för A kan vara något som B inte är kapabel för fem öre att lära sig. Det är bara en fråga om vilka A och B är, och den stora avgörande frågan är mest huruvida A är kapabel att förstå att B faktiskt inte kan.
I allmänhet förstår en högt utbildad hjärnkirurg att alla inte har hans kunskaper och färdigheter, och nästan vilken medel-Svensson som helst kan nästan ta till sig att en blind person faktiskt inte kan se med sina ögon, eller att en döv inte kan höra.
Men så fort det gäller mer kunskaper som råkar räknas som tillräckligt basala, och om den man ser framför sig ser helt kapabel ut, och om den personen dessutom kan något annat som man själv tycker är lika enkelt som det andra som han påstår sig ha problem med... då brukar det brista mycket mer i föreställningsförmåga, då brukar det ofta finnas en genuin ovilja att förstå att det handlar om "kan inte" och inte om "vill inte".
Förmågan att över huvud taget ha livet i en grundordning där man har koll på alla papper och liknande, och att raskt och enkelt kunna om nödvändigt lyfta en telefonlur och ringa ett samtal och avbeställa ett abonnemang är en sådan fråga. Många förstår det säkert inte.
Men undertecknad lider själv av bland annat just de här problemen. Det är en punkt där jag verkligen har lidit av mina ADHD- och Aspergerdrag.
Låt oss nu få se domen från Göta Hovrätt bli prejudicerande och att samhället börjar ta de här bitarna på allvar!
De högfungerande som har så lätt att hålla ordning på allt skulle ha lika lätt att aktivt förnya avtal de vill behålla om man ändrade allt sådant här i grunden. Och då skulle vi andra med stora problem inte behöva råka in i ändlösa prenumerationer vi kanske aldrig önskat, och dra på oss skulder vi är skyldiga att betala för saker vi inte velat ha.
Det är förståeligt om de företag som dragit fördel av sådana här avtalsvillkor hittills ser snett på att mista lite extra syndapengar från ofrivilliga kunder, som aldrig ville bli permanenta prenumeranter.
Men alla sådana företag vill säkerligen hävda att deras val av just sådana här avtalsvillkor aldrig har handlat om att man velat lura till sig pengar från sådana ofrivilliga kunder.
Och om det är så borde det väl inte vara några problem, eller hur?
Det är trots allt inte lättare för människor med nedsatta förmågor på t ex sådana här punkter att "lära sig bli bättre" än för de aktuella företagen att välja andra rutiner, som färre skulle behöva ha problem med.
Det här är en ren synsättsfråga. Det är här vi har dagens samhälle i ett nötskal. Strunta i att anpassa regelverk, normer och system till vad alla bevisligen klarar av, skruva åt lite extra... lite spill är inte så noga. Och nog sjutton kan väl alla ta i lite till?
Nej. Det är det många faktiskt inte kan, i många viktiga hänseenden. Men alla lever vi i samma samhälle, och borde ha samma rättigheter att få vara med i det, på våra egna villkor.
Det är dags att den aspekten börjar komma ut i debatten!
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Just som du skriver Anders, det är exekutiva förmågorna som sviktar. Jag avbryter alla telefonförsäljare direkt med att fråga om haken är att jag måste säga upp abbonemanget efter en viss tid, vilket jag kommer glömma. Samt om jag får betala postleveransen på gåvan. Jag säger alltid nej. Ny eltandborste, låter ju gratis. Om jag trots allt kommer ihåg att säga upp abbonemanget på borsthuvud till den eltandborsten jag ska betala leveransen av, så frågar jag om borshuvudena finns att köpa i vanlig affär, eller om jag måste börja abbonera på dem när jag behöver byta. Eftersom INGET ÄR GRATIS, så säger jag nej. Är jag på det humöret tillägger jag att jag har en funktionsnedsättning med koncentrationsstörning. Tar sällan till ordet ADHD.
Och du har rätt, det är alltid de funktionsnedsatta som måste förbättra sig, både i skolan och kontra resten av omvärlden.
Trots att det inte är omvärlden som lider av funktionsbrister.
DET, om något - är riktigt sjukt.