Myter och sanningar om LAS

Förmodligen är det som Per-Anders Larsson delvis sant. Men han sitter också på ett fackförbund vars medelålders medlemmar främst arbetar på stora företag och där LAS är ett mindre problem.

Kanske är det så att vanligt folk är klokare än vad Per-Anders tror? För syftet med LAS är ju just att ha ett kösystem där den senast anställde åker ut först medan gamla trotjänare sitter säkert. Det är ju hela meningen med lagen. Varför låtsas något annat?

De negativa konsekvenserna är att folk håller sig kvar ohälsosamt länge på jobb där de inte trivs. För att inte tappa sin turordning.

Jag har själv arbetat på ett betydligt mindre företag där vi tvingades säga upp ungefär tio personer, en tredjedel av personalen, eftersom företaget håll på att förblöda. Det här är förvisso många år sedan men lagstiftningen är densamma.

Då var det precis så som Per-Anders säger att det INTE är - de senast anställda fick gå. Trots att de behövdes bäst. Och så går det till på mindre företag.

Kvalifikationerna som Per-Anders talar om kan vara alldeles för svåra att faktiskt sätta på pränt på ett sätt som bevisar vid en rättsprocess att man gjort rätt. Trots att alla chefer vet vilka deras bästa medarbetare är, vilka som är nyckelpersoner och vilka som egentligen borde göra något annat.

Arbetsgivaren kan förhandla med facket om undantag från turordningen. Men på riktigt små företag, dvs 95 % av Sveriges företag, finns inte ens någon facklig motpart. De yngsta medarbetarna - som drabbas hårdast av LAS - skyr dessutom facket, antagligen eftersom man med viss rätt uppfattar det som en gammalmodig institution som inte ger tillbaka vad det kostar.

Så min egen erfarenhet är att undantagen från LAS gäller stora företag och där facket är med på noterna. Annars är det tvärnej.

Själv har jag inte anställt någon i mitt företag under de sista åren. Det är lugnast så och jag sover mycket bättre på nätterna.

Ingemar, 2009-10-06, 17:52

Men bara LAS försvann så skulle du helt plötsligt ha massor av utrymme för nyanställningar?

Tillgång och efterfrågan på vad ditt företag än gör har inget med saken att göra?

#2
Det är lätt att raljera om tillgång och efterfrågan. Men det är faktiskt inte det som styr.

Efter den erfarenheten jag tidigare fått så drar jag mig för att binda upp mig med anställda.

Jag har haft utomordentligt god efterfrågan i mitt företag och förmodligen hade jag kunnat expandera för flera år sedan. Det vet man ju aldrig i efterhand. Men jag har låtit bli, av flera skäl.

Jag upplever arbetsrätten som krånglig. Det är inte bara LAS, utan det är ett helt regelkomplex som man inte behärskar som liten företagare och jag har inte råd att driva någon tvist om jag gjort fel någonstans. Då är det enklare att avstå.

Det finns en faktor som sällan kommer fram i debatten och som människor som själva är anställda sällan funderar över. Som företagare tar man (oftast) stora risker och för att vilja göra det behöver man få betalt för den risken man tar.

Jag har precis som alla andra lån på bostaden och räkningar som ska betalas. Samtidigt har jag inte haft en intäkt jag kan räkna med på nio (9) år. Jag vet vilka kostnader jag har, men det är kunderna som i hög grad bestämmer intäkterna.

När man är företagare är riskerna stora för privatekonomin. Samtidigt är uppsidan för en mindre företagare begränsad pga 3:12-reglerna. Man får dåligt betalt för att ta risker helt enkelt. Regelverket har förändrats till det bättre de senaste åren, så att det är skattemässigt fördelaktigt att ha många anställda. Men inte några få.

LAS är en del av det som gör att många småföretagare med mig tycker det är enklare och mindre riskabelt att gifta sig än att anställa folk. Tyvärr kan jag tycka, men jag förstår varför.

Ur en anställds perspektiv så kanske LAS verkar rimlig. Men för mig som företagare, som tar risken, kostar det mer än det smakar.

Du blir av med jobbet om företaget går omkull. Jag blir av med jobbet. Och min bostad. Och privatekonomin förvandlas till aska.

Den lösning jag har valt och som de flesta i min situation har valt, är att anlita konsulter och bemanningsföretag vid toppar. Självklart blir det dyrare, så det är kanske en mängd arbete som inte blir utfört, men jag vet vilka kostnader jag har och sover gott om nätterna.

Det är verkligen inte bara anställda i stora företag som har nytta av lagens turordningsregler. De berör alla anställda och Per-Anders återgivning av dess effekter är korrekt. Arbetslöshet blir inte mer tilltalande om den skulle drabba äldre personer med längre anställningstid på arbetsmarknaden. Förutom att dessa ofta har en större försörjningsbörda har de inte lättare än yngre människaor att få ett nytt arbete. Turordningsreglerna gör också att den som blir uppsagd inte behöver betraktas som en lågpresterande odugling av omgivningen.

Företagarna vet i motsats till Per-Anders Larsson att turordningsreglerna i LAS är ett betydande problem för småföretagen. När det gäller tillräckliga kvalifikationer så innebär det att man bara uppställer minimikrav som dessutom ofta svåra att exakt mäta. Det blir då så att duktigare får gå från jobbet om de har kortare anställningstid än andra som bara uppfyller minimikraven. Detta är ett av problemen med LAS. LAS ger vidare en falsk trygghet (eftersom den kan förhandlas bort via facket när företaget är bundet av kollektivavtal). LAS ger också inlåsningseffekter (eftersom personer stannar kvar på sina jobb istället för att söka ett nytt där de passar bättre). Det är bättre att öka rörligheten och därmed sannolikheten att kunna hitta ett nytt jobb, såsom t ex är fallet i Danmark.

Arbetsrätten i Sverige leder till en rädsla att anställa och expandera, vilket gör att många möjliga arbetstillfällen går förlorade. En undersökning som gjorts av Sentio Research på uppdrag av Företagarna visar att nästan hälften av de allra minsta företagen uppger att de arbetsrättsliga reglerna försvårar eller ökar risken vid nyanställningar. I jämförelse med till exempel danska företag är det tydligt att den svenska arbetsrätten är ett klart större bekymmer. 47 procent av de minsta företagen i Sverige uppger att de arbetsrättsliga reglerna medför ökade risker eller försvårar nyanställningar, jämfört med endast 21 procent i Danmark.

En följd av att turordningsreglerna är ett stort problem, blir givetvis att det möjliga undantaget
från dem – tvåundantaget för företag med max 10 anställda – är viktigt. Regeln är viktig för de 16 procent av samtliga företag (som haft den möjligheten) och utnyttjat regeln. Det förtjänas också att uppmärksamma att inom tillverkningsindustrin, byggsektorn och övriga tjänstesektorn är det omkring vart femte företag som tillämpat tvåundantaget. I elektronikindustrin är det hela 61 procent av företagen som gjort det. I många branscher är andelen över 30 procent. Än fler företag avser att använda undantaget i kommande nedskärningar. Sammanfattningsvis är turordningsreglerna i LAS ett stort hinder vid personalneddragningar, och undantagen är därmed en helt nödvändig säkerhetsventil för att företagen ska kunna behålla nödvändig kompetens. Av forskningen vet vi att turordningsreglerna skapar problem för nya grupper att komma in på marknaden, samt ger inlåsningseffekter för dem som redan har jobb. Slutsatsen att regelverket kring LAS måste moderniseras är entydig.

Läs mer på Företagarnas hemsida:

http://www.foretagarna.se/sverige/newspage____120903.aspx
http://www.foretagarna.se/sverige/contentreport____111821.aspx

Anders Fogelberg / Jurist - arbetsmarknad
Företagarna

Bra att någon skriver positivt om LAS för det sprids så många lögner om LAS från borgarna och Svenskt näringsliv.

Stop nu Newsmill. Det här är ingen artikel.....det här är en partsinlaga.

Om ni vill sprida fackens Propaganda så går det väl lika bra att klippa och klistra in informationen ifrån fackets webbsida. Det här är ju bara pr så att Unionen kan fortsätta stämma företag som "bryter" mot LAS eller vägrar kollektivavtal.

Sen till sists vad gör inte folk för pengar...försvara LAS gör bara en person som aldrig drivit företag.

Det är inte Las fel att rörligheten på arbetsmarknaden inte är så hög som vissa vill ha den. Det är på grund av den dåliga A-kassan som skrämmer folk från vettet och till varje pris klamrar sig fast i en anställning som de många gånger skulle må bra av att lämna. För om de tror att de är först ut vid eventuella uppsägningar, oberoende av vilken tjänst de har på företaget de byter till, så törs de inte byta. Höj A-kassan så vågar folk röra på sig.

Dessutom skapar Las trygga arbetsplatser, vilket gynnar kreativiteten på företagen och har bidragit till att företagens produktivitet har stigit till bland de allra högsta i världen.

Bra artikel för övrigt -- som motvikt till arbetsgivarnas skräckpropaganda.

It's take two for a Tango!!

Bra artikel och med mina egna erfarenheter hur samverkan fungerar på ett företag då arbetsgivare och fackförening står upp och tar ansvar för tecknade kollektivavtal och svensk arbetsrätt , så är det beklämmande att läsa om den okunskap som verkar ha fått fäste kring hur LAS fungerar på våra företag.

Låt inte debatten bli mer snedvriden och sluta undergräva den svenska modellen som har varit och framförallt är framgångsrik och möjliggör de förändringar och omställningar som behövs för en fortsatt god arbetsmarknad. Det är en unik stryka att näringslivet ihop med arbetstagarorganisationerna tar ansvar för vår och våra barns framtid

Hans Lindau

LAS fungerar kanske inom företag där du har en fast anställning och där företaget är ett "riktigt" företag. Det fungerar inte i bemanningsbranschen kan jag upplysa. Där är det bemanningsföretagets kunder som bestämmer vilka de vill ha kvar.
Jag var anställd genom Lernia Bemanning och jobbade på Sandvik. När kraschen kom blev jag uppsagd efter 3,5 år. Det fanns jobb på Ericsson men där bestämmer Ericsson vilken personal de vill ha. Det tar för lång tid att lära upp nya. LAS är idag en tandlös lag, endera sparkar facket företagen i arschlet så de vaknar eller så tar man bort lagen.

En sak Per-Anders Larsson inte tar upp är den effekt folks uppfattning om LAS har, att då folk tror att de sitter säkert med många års anställning gör att de inte vågar byta jobb. Vad man brukar kalla inlåsningseffekter, även om systemen rent reellt inte har så stora effekter så har folks uppfattning det. Men, men han har ju helt rätt i att turordningreglerna är ett problem, många tenderar att se det som att LAS=turordningsregler, diskussionen har fått en konstig vinkel. För jag tror att få vill att man ska kunna säga upp folk hur som helst, helt utan reglering. Lagen är däremot i ett stort behov av reform, i det håller jag med honom.

Är det någon arbetsrättslig lag som kunde skippas helt så är det MBL, medbestämmanderättslagen, eller "förhandlingsskyldighetslagen" som den borde kallas där alla arbetsgivare tvingas genom ett ytterst komplicerat system förhandla med facket inför alla större förändringar inom företaget. Den används knappt, både fack och arbetsgivare inser att tid är pengar och det skulle kosta för mycket, så man struntar i den. Den är en skapelse från en tid då man faktiskt trodde att allt skulle bli bättre om man bara hade långa stormöten om allt, i fin demokratisk anda. Idag har man insett att det där stjäl en hel del tid från det viktigaste; verksamheten, även om facket har en bit att gå för att nå dit och även de flesta statliga organisationerna.

Finnar skrattar åt oss "svenskar bara pratar och pratar, men de gör aldrig någonting", de har så rätt. Mycket snack och lite verkstad, det är verkligen något som stämmer på våra fackföreningar, om man utgår från vad det är de borde göra. Vara nere på golvet, se till enskilda människor och att de viktigaste arbetsrättsliga lagarna följs, åtminstone. Men de verkar vara mer intresserade av makt, sin egen makt, sina egna inkomster än till anställda. Bojkotta företag utan kollektivavtal, det ger media; "go home!" till Lettiska företag som gått med på löner enligt kollektivavtal, men Byggnads kräver medellöner, man skäms.

Herregud, inom Unionen hade jag på mitt senaste jobb två karensdagar och 60,75 i garantilön per dag. Resten var provision, ren slavlön. Lyssnade facket? Nej de åkte på kurser i förhandlingsteknik.

Jag uppskattar stort den ärlighet Per-Anders Larsson uppvisat och den vilja till förändring. Mer av det, mer av det och mer med att jobba med själva verksamheten, skär gärna bort en del av arbetsrätten, ingen följer ju den fullt ut, då kan ni fokusera på de viktiga delarna i den. Jag har läst arbetsrätt på universitetet och efter många år i arbetslivet blev jag helt chockad, verkligen. Ja men det här är det ju ingen som följer, väldigt, väldigt, väldigt långt därifrån. Så varför då ha en så utförlig lag? Om ändå ingen följer den och ingen kontroll finns? Jag blev riktigt upprörd över att man skapat en lag som är omöjlig att följa. Man verkar ha bara lagt på lag efter lag, som ett lapptäcke utan att någonsin dra en konsekvensanalys. Omöjligheten i att följa arbetsrättens lagar och hålla vinst gör ju att många arbetsgivare struntar även i de viktigaste lagarna i arbetsrätten. Det blir lite "Peter och vargen".

Jag skulle vilja att men reformerade HELA arbetsrätten och detta för arbetstagarnas skull. Jag skulle även vilja att facket lämnade sitt maktanspråk och fokuserade på arbetstagarna, för dom skiter ni i, faktiskt. Såvida det inte gynnar er rent medialt.

Jag vill be om ursäkt till alla de som kämpar och hjälper folk, de som är underbara och förstår vad en fackförening bör göra, jag tror faktiskt Per-Anders är en av dem. Ni är säkert en majoritet. Men resten, de som är fackombud för att slippa jobba, "klubben för inbördes beundran" alla förfärliga saker jag stött på samt den genuint odemokratiska och osunda symbiosen mellan vänstersidan och fackföreningsrörelsen. Facket ska inte göra reklam för vissa partier. Basta!

Oj, oj oj. När jag läser Per-Anders artikel känns den som ett stort hån. Tvärtemot den fackliga representanten från Unionen som jag förhandlade med i våras. Undrar om allt detta är förankrat i de egna leden?

"Problemet är att de generösa möjligheterna till tidsbegränsade anställningar gör att unga utnyttjas som buffert. De åker ut och in på arbetsmarknaden, den situationen gäller säkerligen även för många utlandsfödda. "
Tja, jag skulle då göra bedömningen att detta är ett STORT problem. Det innebär ju att kunniga människor ( de lär ju vara det eftersom de får uppdragen ) aldrig får någon trygghet. Tryggheten blir sparad till de etablerade, de med kontakter som får de fasta anställningarna.
Sverige är fantastiskt, eller hur?
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord!
Hanna, akademisk rallare

Det som kallas lag blir alltid mer anspråksfullt än det som kallas avtal eller förhandling. Det finns idag så många sätt att kringgå lagen om anställningsskydd så att det är nästan löjligt att angripa LAS, men det är ju bra för arbetsgivarna att ha något att skylla på, och för facket att ha något att ursäkta sig med, då de inte kan lova någon någonting.
Mitt recept lyder: skrota lagen och gå till förhandlingsbordet istället!