Tidningsutgivarna visar färg

Sverige har en lång och löjlig tradition av högtidstal på temat "Tidningarna äro dock demokratins bålverk". Det är ett postulat som varken har stöd i pressens agerande i krigstider eller i de ansvarsregler som reglerar utgivningen. I 30 år har den lönsamma branschen dessutom löst ut en halvmiljard i skattestöd per år (räknat i dagens värde) med mångfalds-argumentet. Effekterna av presstödet har emellertid varit det motsatta: ägarkoncentration, minskad bevakning av samhällsfrågor, minskat grävande, ökad textreklam och förvandling av debattsidorna till megafoner för en ekonomisk och politisk elit.

En av effekterna av detta är att människor utanför medierna inte har en aning om journalisternas arbetsförhållanden: Det finns ingen plattform för sådana diskussioner. Problemet kan i förstone tyckas litet – varför skulle folk bry sig om journalister?! Men i förlängningen blir det givetvis ett demokratiskt problem om den yrkesgrupp, som framställs som fria pennor i verkligheten är tjänsteandar arbetande under mycket pressade förhållanden.

Mediedebatten har i stort sett varit och är alltmer en intern historia. SR har genom åren kunnat bidra till att föra upp vissa diskussioner till offentligheten men den egna monopolsituationen (och den i vissa fall rent obscena personalpolitiken) har givetvis inte blivit radioprogram. Nu har dessutom SRAO och TU lierat sig med varandra, vilket troligen inte kommer att öka förekomsten av kritiska inslag.

Egentligen har det bara funnits två riktiga arenor för en mediedebatt om tidningar och journalistik och det har varit i Journalisten, det fackliga organet, och Medievärlden, arbetsgivarnas tidning. Här har det handlat om utgivning som motiverats av partsintressen och idéer – vilket dock inte betytt att alla inlägg stöpts i samma form. Båda tidningarna har plockat in utspel och inlägg som inte gått i takt med respektive styrelses beslut i de olika frågorna.

Men nu har alltså TU beslutat a) att papperstidningen Medievärlden läggs ned från 9 november samt b) att webbtidningen inte ska innehålla opinionsbildande material. Det finns bara ett intresse TU därmed helgar och det är det ekonomiska intresset. Medievärlden har givetvis gått med underskott på drygt 3,8 miljoner och vad spelar det då för roll att skattebetalarna skjutsar in mer än hundra gånger så många miljoner till företagen i subsidier, trots att de går med vinst.

Beslutet är olyckligt. En redan skadskjuten mediedebatt blir liggande helt livlös och Tidningsutgivarnas trovärdighet i demokratifrågor är utraderad. Fast det kommer ju inte att betyda att högtidstalen tystnar. Och den som har lust kan ju alltid gå på Publicistklubbens möten och se Ulrika Knutsson, Jan Guillou och Stina Dabrowsky sippa vitt vin och mysa med varandra. I repris på repris på repris.

Martin Hedén (16 artiklar)
http://www.abacke.se/abacke.se/AKTUELLT/AKTUELLT.html

Anmäl