Thorbjörn Larsson! Jag tackar nej till DN! Jag vill inte bidra till pappersslöseriet!

Jag sålde själv prenumerationer på DN och SvD nästan hela 90-talet.

Jag var den förste som sålde över 500 prenumerationer på SvD under en månad, vilket skedde för 15 år sedan.

Det som drev mig då var främst att värna folkbildningen.

Vartannat hushåll saknade då en dagstidning.

En viss förändring ägde rum när SvD som första svenska dagstidning började ges ut som nättidning hösten 1994.

Sedan kom ju Metro som gratistidning.

Allt detta ökade tidningsintresset ordentligt.

Många som aldrig läst en dagstidning och helt saknade tidningsvana, började helt plötsligt läsa.

Den kvalitetsmässigt bästa svenska dagstidning som jag jobbat på var FinansTidningen, som numera tyvärr är nedlagd, vilket är typiskt.

Jag sålde prenumerationer på FT tills jag flyttade till Belgien i april 2000.

Det är således nästan 10 år sedan jag sålde prenumerationer och annonser åt tidningarna.

Jag minns att problemet med söndagstidningen var att distributionen av den kostade mer än de andra veckodagarna tillsammans.

Distributionen av dagstidningar i Sverige är annars helt fantastisk.

Tidningarna flygs till en mängd orter, varifrån de senare distribueras vidare på morgonen.

Försök bara med att få en tidning hemskickad på morgonen i Bryssel!

Prenumerationer av dagstidningar i Sverige är väldigt billigt.

I många andra länder kostar en prenumeration pga distributionen flera gånger lösnummerpriset och dessutom delas den då ut med post mitt på dagen så man får en gammal tidning på kvällen…

Papperstidningen kommer aldrig dö ut, men det är helt klart att nättidningen blivit viktigare idag.

Philippe: Men va´intressant! Vi har det alltid bäst på något sätt. Men vilet korkskalligt system om det sitter i distributionen. Man kan med andra ord säga att tidningsdrakarna biter sig själva i svansen. Och det rejält.

Men så går det när man skaspara genom att lägga ut olika delar på olika företag.

Delvis rätt har ni båda, men en viktig pusselbit saknas. Morrontidningarna har ingen konkurrens i praktiken eftersom distributionen är gemensam. Läs http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/01/morgonntidningen-dor-som-facit
och se parallellen till en rad stora företag som är eller varit i kris. Facit dog, men andra mångmiljardföretag har tvingats byta ägare på grund av samma strategifel som nu morrontidningarna gör. Och det är, menar jag, att förledas till att använda sänkta kostnader för att få lönsamhet.

Med sänkta priser på marknaden tvingas man sänka kostnaderna men de sänkta priserna leder till ständigt sänkta priser eftersom konkurrenterna på annonsmarknaden också sänker. Konkurrenssituationen blir densamma men från en olönsammare prisnivå.

På säljsidan till privatkunder, dessa kunder som lite nedlåtande kallas abonnenter eller prenumeranter, finns ingen, i varje fall ingen besvärande konkurrens utom möjligen mellan DN och SvD, eftersom distributionen är gemensam.

Om distributionsföretagen kompletterade med andra produkter eller tjänster och det uppstod flera med varandra konkurrerande distributionsföretag, då skulle konkurrens uppstå även mellan morrontidningarna.

Distributörernas övriga utbud skulle komplettera papperstidningen som skulle få en mix med konkurrensmedel där den egna tidningen utgjorde en del. Svag eller obefintlig konkurrens har aldrig främjat utveckling eller förändring.

Papperstidningarna leds från elfenbenstorn eller i vart fall från dammbeklädda mahognyskrivbord. Och alla sneglar skrämt på alla och alla är lika fega. Ingen vågar ta ett stort steg först. Så inga steg alls blir tagna. Likheten med Facit är skrämmande stor.

Om det hackar i motorn, vem kommer på tanken att leta efter felet i skuffen? Korv- och fläskfirman Scan, ett mångmiljardföretag, gjorde förluster i mer än tio år och var genomruttet när det istället för konken slumpades bort till finska ägare. De letade i skuffen alla år, dvs sänkte kostnader och sänkte priser. Men felet fanns i motorn, de hade inte kompetens klara marknadskriget.

SAS håller på med samma självmordsstrategi som ofelbart leder till döden om än långsamt. Slaget på marknaden kan aldrig vinnas med enbart sänkta priser i en ständigt pågående spiral. Nedåt.

Morrontidningarna skulle kunna blomstra av lönsamhet med en annan strategi, det är jag fullständigt säker på. Lika säker är jag på att distributionen måste kompletteras med fler tjänster eller produkter. Och lika säker är jag på att en konsekvens i så fall blir att även kunna erbjuda frukosttidningen av papper 365 dagar per år till dem som vill ha det.

Tyvärr, det är lite tragiskt, så är redaktörer och tidningsdirektörer så självgoda att hoppet inte känns så stort. Enligt Martin Jönsson, nybliven redaktionschef på Svenska Dagbladet, så har SvD ökat antalet betalda prenumerationer till ungdomar de senaste åren. Detta förvånade mig mycket och borde få tidningsledare att reflektera en aning. Läs även

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/01/morgonntidningen-dor-som-facit

Bergh: Ja. dom är verkligen tröga bakom sina skrivbord. Och en annan grej är uppdelningen mellan redaktion och annons. En hjärna som är delad. Och gud nåde den som korsar demarkationslinjen. Dom som jobbar på redaktionen går med näsan i vädret och tror att dom är någon. Glor dessutomsnett på annonskillarna som inte är något i deras ögon. Det är bara det att det är marknadssidan som tar in stålarna. Men det är ju fult i journalisttänket.

Och en tredje grej är att drakarna är så tröggörliga. Det verkar inte finnas någon som har ansvar. Det är knappt man kan se vem som är chefen och som har ansvaret. Makten är osynlig även där. Det sparkas helt enkelt för lite i toppen på tidningsborgarna. Det är jag fullständigt övertygad om. Nu ska folk på DN bort. Och journalisterna tvingas att söka sina jobb igen. Som alltid städas trappen nerifrån.