Med 100 kr per månad vinner Monas lag inte ....

Alliansens orättvisa jobbskatteavdrag - som delat in befolkningen i fraktionerna De Närande och De Tärande - har lett till upptäckten av hur både (s)-regeringar och borgerligt styrda majoriteter under de senaste 15 åren avsiktligt diskriminerat pensionärerna och istället gynnat andra medborgargrupper. Resultatet har blivit att pensionärernas realinkomst sedan 1994 bara ökat med +5 % - de yrkesverksammas med +40 % och riksdagsmännens med +90 %.

Den allvarliga världskrisen gör att kompensation för allt det som gjorts fel inte kan ges på en gång. Samhällsekonomin får inte äventyras. Viktigast är att rusta landet mot nya ekonomiska hot. Det är alls inte säkert att Sverige får igen alla de jobb som nu förloras. Åtgärder måste göras för att ungdomar och flyktingar själva skall bidra till sin egen försörjning. Om det skall lyckas måste bl.a. även villkoren för landets småföretagare förbättras så att fler kvalificerade vill starta och växa. För allt detta krävs omfattande insatser.

Om utrymme överhuvudtaget finns för skattesänkningar - då skall dessa fördelas efter samma skatteskalor för dem som jobbar och dem som har jobbat - d.v.s. pensionärerna.  Därför bör jobbskatteavdraget reduceras med 15 miljarder. Det skulle genomsnittligt ge pensionärerna 780 kr/månad. En sådan omfördelning skulle inte äventyra landets ekonomi mer än nu. Genomsnittligt skulle det bara sänka jobbskatteavdraget med 300 kr/mån från 1400 till 1100 kr. Om sedan mer pengar måste satsas för att få igång jobben kan skatterna höjas för alla.

RIV UPP  - GÖR OM  - GÖR RÄTT.

Rädda samtidigt det nya pensionssystemet (NPS) från att börja bryta samman. Det skulle gynna både nuvarande och kommande pensionärer. Metoden är:

Förhindra bromsen att slå till under åren 2010-2015 !

Det kan göras med ett enda beslut - nämligen att pensionsåldern höjs till 66 år. I samma stund som det beslutet tas så ökar premietillgången med 400 miljarder och bromsen behöver inte slå till.

Hur gynnar det de yrkesverksamma? Jo - den kommande pensionsnivån sänks inte - säg från 60 % till 52 % - av den aktuella lönen. Alla slipper en sänkning med 13 % av de kommande pensionerna.

Hur gynnas pensionärerna av det beslutet? Jo - en genomsnittspensionär behöver inte förlora 60 000 kr under dessa fem år - d.v.s. 1000 kr/månad.

Var och en som kan räkna förstår att 16 % i pensionspremie inte kan räcka till att ge anständiga pensioner när tiden som pensionär hela tiden ökar. Under 1900-talet ökade levnadsåldern med nästan 30 år - d.v.s. med 3 månader per åldersgrupp. Numera brukar man räkna med en ökning med 1 månad per  åldersgrupp. Det betyder att mina barn genomsnittligt kommer att leva 2 år längre än jag. Vid en genomsnittlig månadslön på 28 000 kr motsvarar det ett erforderlig pensionskapital på 400 000 kr. Ingen kan begära att få det kapitalet gratis. Den förlust som uppstår genom att pensionsåldern inte justeras i takt med att livslängden ökar - betalas av de äldre pensionärerna. Politikerna fokuserar felaktigt på en fast pensionsålder istället för på ett genomsnittligt fast antal arbetsfria pensionärsår - det som i längden avgör pensionspremiernas storlek. Alla andra påståenden är kvalificerat bedrägeri.

Trots egna positiva erfarenheter av riksdagsmäns höga etik så förskräcker ändå spåren när det gäller majoriteternas behandling över tid av pensionärerna. Margit Gennser (m) var en av de främsta och självständigaste pådrivarna vid NPS tillkomst. I sin faktaspäckade bok "Pensionsreformen", som utkom förra året, redogör hon öppenhjärtligt på sidan 62 för hur (s) och de borgerliga i samförstånd - lät ATP-systemet, överta betalningsansvaret för de kostnader, som idag går under beteckningen förtidspension, garantipension och bostadstillägg. Detta skedde utan att ATP-systemet tillfördes några resurser. De som fick sina pensioner så - betecknas av Gennser i boken - som ATP-systemets fripassagerare, som till nackdel för ATP-pensionärerna snyltade på deras avgifter och som bidrog till att ATP-systemet havererade. .

Bedrägeriet mot ATP-pensionärerna fullföljdes sedan när (s) och Allianspartierna överförde 258 miljarder från AP-fonderna till statskassan med motiveringen att statskassan istället övertog betalningsansvaret just för dessa socialt baserade pensioner. Riksdagen lät staten sålunda ta betalt för de åtaganden, som hela tiden egentligen borde ha ålegat statskassan att betala. Så gick det till när ATP-pensionärerna fick betala samma sak två gånger - fast de egentli-gen alls inte var betalningsskyldiga - och det var så det hände sig när Riksdagen förlorade sin heder.

Sålunda krävs nu att två beslut fattas - dels lika skatt för dem som arbetar och har arbetat - dels en höjd pensionsålder, som justeras upp i takt med att de genomsnittliga livslängderna ökar. Detta skall göras så att bromsen inte slår till 2010-2015. Det går inte av för mindre för att rikspolitikerna skall återvinna sitt goda namn.

Om riksdagsledamöterna fortsätter att sitta stumma och inte agera - hur skall det politiska systemet då i framtiden lyckas rekrytera seriöst inriktade personer? Visserligen satt inte dagens alla ledamöter i Riksdagen när dessa suspekta beslut fattades och har därför inte personligen den belastningen. Några som var med kanske inte förstod vad de beslöt. Syndare som ångrar sig har alltid chansen till förlåtelse. Men sitt då inte tysta och tryck. Försök åtminstone att försvara vad Ni gjorde. Vi behöver ha hedervärda riksdagsmän med stor integritet.

Det är ännu långt fram till valet - och tid och fakta finns att ytterligare belysa de orättvisor som politikerna utsatt pensionärerna för. Att sprida information om hur dessa våra förtroendevalda agerat kan vara ett av sätten att ge en sann bild av vilka som sänds till rikets högsta beslutande organ. Vi hörs igen - jag lovar!

Berthel Nordström

Berthel Nordström (24 artiklar)
http://www.aldreomsorgenipolitiken.se

Anmäl