Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv

Terrorism

Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv

Politiker och ersättningar

Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Ingen tillfredställer mig bättre än min Balenciaga-väska


"Jag fick min Balenciaga City Motorcycle Bag lördagen den 22 augusti. Han har inte vikt från min sida sedan dess. Han är mig ständigt trogen. Han är mjuk och följsam. Han lukar gott. Han tilllgodoser mina behov. Han är klädsam och snygg vid min sida. Och blir bara snyggare med åren. Jag älskar honom. Han bekräftar mig som kvinna." Det skriver MARIANNE DJUDIC, lycklig ägare till en av världens just nu mest eftertraktade handväskor.


Om författaren

Marianne Djudic är ägare och grundare till Taste PR.

Min relation till handväskor inleddes den 18 augusti 1971. Jag fyllde tolv år och vaknade på morgonen fylld av förväntan. I min säng hade min mamma lagt ett stort paket som var min "morgonpresent". Ni som är födda 1960 och senare har förmodligen ingen aning om vad jag talar om, men på den gamla goda tiden så fick man alltid en speciell present i sängen på morgonen. Jag betonar, en present. Detta gällde även namnsdagar, julafton och eventuella övriga högtidsdagar inom familjen. De stora högtiderna med andra ord. Det var alltid en väl utvald, personlig present.

Den här gången bestod paketet av en i mina ögon fantastiskt vacker vit väska i skinn med flera fack inuti och två utanpåfack. För mig representerade väskan en transitperiod i mitt liv. Nu var jag vuxen. Skinnet i väskan var smidigt, väldoftande och följsamt. Facken var praktiska. Väskan var välsydd och jag förstod på min mamma att den inte var billig. Jag tillbringade större delen av dagen med att prova ut vad jag skulle ha i de respektive facken. Facken representerade en del av mig och det gällde att allting låg på rätt plats. Ni som har läst historien om Iors födelsedag av A A Milne förstår precis vad jag pratar om. Likt Ior som flyttade runt en trasig ballongslamsa i en tom honungsburk så prövade jag alla upptänkliga kombinationer av sakers placering i väskan. Oerhört pragmatiskt. Var sak har sin plats. I den vackra vita välsydda och välplanerade väskan.

Sen går det några år... Drygt två år för att vara mer exakt. Jag börjar åttonde klass. Besöker Hultmans Sport i Hällefors och hittar en jaktväska i cognacsfärgad mocka. Hultmans Sport är "the store" i Hällefors för allt vad sport och idrott heter, och även om det kan verka märkligt idag så var jag faktiskt oerhört sportig. Idag kommer jag inte ens ihåg vad det var jag egentligen skulle inhandla - en ny gymnastikdräkt, ett par bomskor, ett hopprep, en gymnastiqe moderne-boll.... Det var ialla fall instant love mellan mig och den vackra väskan i hyllan. Den skrek praktisk taget mitt namn. Jag fick flashbacks till den vita väskan. Skinnet, doften, sömnaden, kvaliteten, följsamheten. Den representerade något för mig, fast då var jag inte medveten om vad det var.

Jag kommer aldrig att glömma känslan när vi (väskan och jag) kom hem. Jag satt en hel kväll och studerade ytterfacken, banden som egentligen var avsedda för patroner - vad kunde man ha där istället? Jo, läppstift, läppglans och Jane Hellens ögonskuggor! - innerfacken, banden med metallringar som var avsedda för att fästa döda småvilt i - de kunde man faktiskt i princip fästa vad som helst i. Väskan hängde med hur länge som helst, och ju äldre den blev desto snyggare blev den.

Där grundlades min vurm för märkesväskor. Från början var det egentligen inget speciellt märke, utan mer kvalitet och funktion samt vad väskan representerade. Transiten till vuxenvärlden. Att jag själv hade investerat pengar i något som då kändes odödligt. Och som nybliven ung kvinna något som både var snyggt och hade funktionalitet. Jag var ascool och jag hade med mig precis allt jag behövde. Rustad för livet.

Det var här jag la grunden till min inställning till handväskor. Jag insåg långt senare att vad det här betydde för mig var inte att jag var ute efter ett kvinnligt attribut utan något med funktion, kvalitet och lång livslängd.

Män investerar i golfklubbor, sportbilar och båtar. Kvinnor investerar i handväskor. Handväskor är billigare.

Jag är uppvuxen i en röd generation i Sveriges då rödaste kommun. Där var det oerhört fult med flashiga märken. Men mitt intresse för kvalitet stod över det. Och jag upptäckte att det fanns massor av fina märken som uppfyllde mina krav. Och ibland även rödvinsvänsterns märken, som exempelvis Mah-Jong (de har dock aldrig fallit mig på läppen...). Det första märke jag upptäckte var Dior. SSU har nog aldrig haft en snobbigare medlem än jag i slutet av 70-talet. Jag hade tre kuvertväskor från Dior: En svart, en blå, en vinröd. Och en svart bag. Och en vinröd necessär. Och ett svart paraply. Samt en svart Busnel-kavaj (den har min mamma fortfarande). Och jag var lycklig.

På 80-talet upptäckte jag Mulberry. Har fortfarande kvar ett nyckelfodral och en plånbok som inhandlades då. Och en jätteful väska som jag tyckte var supersnygg på den tiden. Den är dock tjugo år senare knappt biten av tidens tand fast jag tycker den är skitful, och den kommer snart att doneras till min 80-åriga moder. Allt inhandlades på NK, högborgerlighetens vagga. Kommunist-Marianne smög in... Den fula väskan är faktiskt mitt enda missslyckade märkesinköp.

Nu till den stora frågan. Blev jag lyckligare av alla dessa märkesprylar? Svar: Jaaaa! Då ställer man sig omedelbart motfrågan: Varför?
1) Kvalitet
2) Tidlöshet
3) Skitsnyggt!!!

Jag förstår att det här låter helt sjukt för pöbeln. Publicus vulgaris. Men vi insatta vet att de andra insatta vet precis vad vi talar om. Jag skiter fullständigt i om 99% av min omgivning inte har en aning om vad jag har för handväska, men den insatta enprocentaren är viktigare för de vet vad jag har. Det allra viktigaste är dock att jag vet vad jag har. Jag är påläst. Jag vet vad jag vill ha. Jag har valt. God design är tidlös.

Mina senaste inköp är en liten svart Mulberry Mabel, en mellanstor ceriserosa Mullberry Mabel och sen tidigare har jag en svart mellanstor Mulberry Bayswater och en Mulberry tote bag i brunt. Dessa väskor innebär total lycka för mig. Jag kan sitta med en väska i knät och smeka den. Välja på morgonen vilken väska jag ska välja utifrån dagens behov och mina uppdrag. Behöver jag ha med mig datorn och anteckningsblock? Då kanske jag ska ta tote bagen. Ska jag ut efter jobbet? Då kanske den lilla svarta Mulberry Mabel är bäst. Vill jag vara cool? Då är nog den ceriserosa Mulberry Mabel som passar bäst.

När jag fyllde 50 för några veckor sedan så var en av de få saker jag verkligen önskade mig en Balenciaga City Motorcycle Bag. Väskhelvetet kostar 15 000 kr och flera i min bekantskapskrets ställde sig frågande till mitt val. Dessutom tvivlade de på att jag hade så många vänner att jag skulle få ihop pengarna. De tvivlade också på mitt sinnestillstånd!? Är hon verkligen riktigt frisk och ska man inte önska sig prydnadsglas från Kosta Boda eller en skulptur från Orrefors när man fyller 50...!? Men jodå, mina tappra vänner samlade ihop pengar så det räckte. Fick dessutom ett par Marni-stövlar för pengarna som blev över (och ni som inte vet vad Marni är kan googla...). Lyckan var fullständig när jag öppnade paketet. För övrigt det enda paket jag öppnade under festen. Gick runt i två timmar med två handväskor. En full liten Mabel och en tom Balenciaga. Sen insåg jag att jag glömt mina Ior-egenskaper. Vad tänkte jag med? Den lilla Mabeln passade ju perfekt i Balenciagan. Nöjd fortsatte jag att festa.

Men nu till den stora frågan. Vad är det som får oss kvinnor (och ett fåtal män) att välja specifika exklusiva handväskor? Jag kan bara uttala mig i egen sak. Vad är det som får mig att sova med min nya väska i sängen och känna att jag är utvald? Förmodligen samma orsaker som får heterosexuella män att köpa en knallgul Mazerati (nej Katta, det stavas inte med två 't' - jag har KOLLAT!) eller ett Bang & Olufsen surround-hemmabiosystem. Känslan av att jag kan! Jag må försaka en jäkla massa saker men jag blir lycklig! Jag vet att jag har köpt kvalitet, identitet och samhörighet! Må så vara samhörighet med några få utvalda, men jag är speciell! Jag är utvald!

Jag fick min Balenciaga City Motorcycle Bag lördagen den 22 augusti. Han - för han är en han, och han heter Cristobal - har inte vikt från min sida sedan dess. Han är mig ständigt trogen. Han är mjuk och följsam. Han lukar gott. Han tilllgodoser mina behov. Han är klädsam och snygg vid min sida. Han passar till alla mina outfits - lika bra på puben som på smokingmiddagen. Kan till och med duga när jag går ut med soporna. Klagar och gnäller aldrig. Härbärgerar hur mycket skit som helst. Han förväntar sig ingenting av mig. Precis som väskan jag fick i tolvårspresent är han smidig, väldoftande, följsam, praktisk och välsydd. Han är manlig (doften av läder) och gjord för att tillfredställa mina behov. Och blir bara snyggare med åren. Jag älskar honom. Han bekräftar mig som kvinna. Jag älskar också att bli bekräftad av konnässörerna som vet vad en Balenciaga City Motorcycle bag är. Vi är få och vi står för kvalitet.

P.S. Jag ljög ovan. På födelsedagsfesten öppnade jag även ett paket innehållande en Mont Blanc-penna. Och ni som inte vet vad en Mont Blanc-penna är skiter jag i. Men den var sängvärmare tillsammans med Balenciaga-väskan...






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11920

111 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

oj

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-10-02, 10:35

50? Var det inte 15 du fyllde?

Permalänk | Anmäl #2 CASH, 2009-10-02, 10:55

Ett misslyckat försök till provokation månne?

Permalänk | Anmäl #3 Olof Carlstein, 2009-10-02, 10:57

Är det tänkt att man ska bli provocerad? Funkar det på er andra? Vill hon gnida sig mot en skinnbit får hon väl göra det. Så länge man inte köper väskor för appanaget så är det väl knappast en samhällsfråga att diskutera.

Möjligen kan vi ondskefulla sossar införa en väsk-skatt...hmmm....

Permalänk | Anmäl #4 Kenn, 2009-10-02, 10:59

Att du älskar dina handväskor är helt okej. Men poängen med de tidigare artiklarna var just att det kanske inte ger dig jättemycket status.

Permalänk | Anmäl #5 fanatixx, 2009-10-02, 10:59

Är det inte väskan som är utvald, snarare än Marianne?

Permalänk | Anmäl #6 Anders A Nilsson, 2009-10-02, 11:13

Lägger någon 15-laxar på en accessoar och tar sig besväret att utställa sin egen avhängighet av eländet, reser frågan sig om Marianne Djudic äger läderlappen eller läderlappen äger henne.

Permalänk | Anmäl #7 alfahannen, 2009-10-02, 11:19

Jaha?

Hajar inte riktigt poängen med den här artikeln. Du får väl ha hur många väskor du vill.

Permalänk | Anmäl #8 Johan Sundin, 2009-10-02, 11:30

Jaha! Såå trevligt då . Lycka till med alla dina väskor, hoppas de ger dig all den lycka du vill ha i livet-

Permalänk | Anmäl #9 KarinAndersson, 2009-10-02, 11:36

Herregud människa!

Permalänk | Anmäl #10 Tommi, 2009-10-02, 11:49

Jag älskar den här krönikan!

Föraktet mot att tycka om vackra saker är oändligt. Att dyrka radiostyrda flygplan är på sin höjd nördigt, hur kommer det sig?

VI är många som älskar vackra ting och allt vad de symboliserar och innebär för oss personligen: väskälskare, skoälskare, modelltåg, den som älskar sin bil, den som älskar sin båt eller sitt hus, sin trädgård, nytryckta magasin, lukten av bokhyllor, fotografier...

Lyft blicken.

Permalänk | Anmäl #11 Maria, 2009-10-02, 11:56

Hittade det här.

http://www.ioffer.com/i/120879245#

Där kostar en sådan väska bara 70.65 kr?

Har Marianne blivit lurad?
Eller är det kopior där?

Annars tycker jag att väskan är snygg i alla färger.

Permalänk | Anmäl #12 Läsare!, 2009-10-02, 11:59

finns det nåt mer politiskt korrekt än den här typen av "provocerande" icke-korrekta åsikter i dag?

Permalänk | Anmäl #13 lj, 2009-10-02, 12:07

Det låter ju onekligen lite sorgligt. Jag köper också dyra och, i mångas ögon, onödiga saker men jag förmänskligar dom inte. Jag gör dom inte heller till substitut för mänsklig kontakt och bekräftelse.

Permalänk | Anmäl #14 Daniel, 2009-10-02, 12:13

Kul artikel. Den har nog retat näsblod på en del sossar.

Permalänk | Anmäl #15 Surgubben, 2009-10-02, 12:19

Jag älskar kvinnor, men det är klart jag är lite tokig, rasist, främlingshatare och allmänt kucku.

Permalänk | Anmäl #16 Kryckan, 2009-10-02, 12:29

Om lyxartiklar är livet kanske man bör kolla lite närmare på stavningen även av lyxiga bilmärken - bilen heter Maserati.

Permalänk | Anmäl #17 Lina, 2009-10-02, 12:33

Ja det är ju sådana här artiklar som kraftigt förstärker att mäns och kvinnors hjärnor är exakta karbonkopior.

Genusvetarna jobbar bevisligen i motlut.

Handväskor måste vara ett interngenus statusverktyg. Jag har aldrig hört talas om någon man som bryr sig vilka handväskor som kvinnor bär.

Annat är det bevisligen med skor.

Permalänk | Anmäl #18 Anders B Westin, 2009-10-02, 12:35

Det är felaktigt att påstå att något som du ägt i en dryg månad: "…blir bara snyggare med åren".
Att säga: "Han är manlig (doften av läder) och gjord för att tillfredställa mina behov".
Är inte mycket annorlunda än att sägatt säga: "Hon är kvinnlig (doften av bensin) och gjord för att tillfredställa mina behov", för en man, om sin nya gräsklippare.
I övrigt en mycket sorglig artikel. Det ger en klump i halsen att föreställa sig detta som en del av ens kultur.

Krya på dig!

Permalänk | Anmäl #19 Cilla, 2009-10-02, 12:46

Ytligheten har fått ännu ett ansikte. Spelar ingen roll om det är en sportbil, handväska, skor eller fin penna. Att försöka gjuta liv i döda ting (prylar) och identifiera sig med dem är dessutom töntigt.

Permalänk | Anmäl #20 Örjan Bergh, 2009-10-02, 12:57

Jag tror inte riktigt jag förstår poängen. Det är väl skitbra om Marianne gillar sina väskor? Men hur rör det... mig. Eller någon annan? Förutom Marianne såklart.

Dessutom tycker jag själv att tjusningen i märkesvaror är just att ingen annan vet hur dyra / exklusiva de är, förutom jag själv. Det skriver Marianne visserligen, men sen motsäger hon det genom att gå ut i ett debattforum (?) och berätta om hennes exklusiva väskor.

Det känns lite som historien hon ville - men aldrig fick - berätta eftersom ingen egentligen brytt sig om vilka väskor Marianne har.

Permalänk | Anmäl #21 Nollbit, 2009-10-02, 12:59

Okej så du har ett väskfetich. Soft för dig, andra gillar bilar eller att inreda kök.

Vad har det här med statusdebatten att göra?

Permalänk | Anmäl #22 Jake, 2009-10-02, 13:13

Go girl!

Jag tänkte precis samma sak som Maria. Att den här krönikan handlar om handväskor är oviktigt. Det handlar om en människa som uppskattar vackra ting och samtigt är stolt över det. Tänk om alla människor kunde känna en så stark passion för något och samtidigt respekterade andras åsikter.

Permalänk | Anmäl #23 Mikael, 2009-10-02, 13:15

jävla psycho! döper sin väska... WTF!

DET ÄR EN JÄVLA VÄSKA, inte en levande varelse.
uppenbarligen har föräldrarna köpt presenter i stället för att kramas och ge kärlek till artikelförfattaren. tragiskt!

Permalänk | Anmäl #24 Mrhama, 2009-10-02, 13:26

50 år, och till denna grad efterbliven? Moderna människa, vad är det som händer med dig?

Permalänk | Anmäl #25 Martin, student, 2009-10-02, 13:28

Snart kommer lag som gör det tillåtet för dig att gifta dig med väskan så kanske det blir som i andra relationer då ni kommer att glida isär, typ efter att väskan har börjat tappa sin attraktionskraft?

Permalänk | Anmäl #26 ching iz, 2009-10-02, 13:32

Så var det åter igen bevisat att män och kvinnor inte tänker på samma sätt. När ska våra politiker förstå detta?

Vill du få en kvinna att tappa tråden? Dingla med något blänkande.
Vill du få en man att tappa tråden? Visa ett par bröst.

Så avancerad art.

Permalänk | Anmäl #27 Illwill, 2009-10-02, 13:48

#6 Anders A Nilsson: Vad menas? jag trodde du menade mej - men upptäckte sen att jag är visst inte ensam om det namnet ...

Permalänk | Anmäl #28 Marianne Johansson, 2009-10-02, 13:57

#1 Peter Ingestad: din reaktion gläder mej storligen...

Permalänk | Anmäl #29 Marianne Johansson, 2009-10-02, 14:00

Jag tycker att artikeln var intressant. Den speglar mitt förhållande till min - Luminox US Navy Seals-klocka - som dygnet runt suttit på min arm sen snart tio år tillbaka. De få gånger jag gått utan den har varit tomma och jag känt mig naken. När jag jobbade natt var det en fröjd att titta på klockan då den innehåller ett radioaktivt ämne som lyser i minst 25 år, inte som fosfor som blir mattare och mattare för varje år.
Innan jag köpte min - Luminox Navy Seals-klocka - så var jag en Klockoman och bytte klockor minst varje år, men när jag hittade min Luminox Navy Seals-klocka så kändes det som att komma hem. Efter det har besattheten av klockor försvunnit.

Det är intresant vad en - Luminox Navy Seals-klocka - kan göra.

Permalänk | Anmäl #30 suka, 2009-10-02, 14:03

Mont Blancs penna är töntig och tacky. Alla knoddar har den. Det som gäller är Pelican, den snyggaste och bästa pennan med klass...

Permalänk | Anmäl #31 Kit Walker, 2009-10-02, 14:14

Det handlar mer om den "sociala laddning" som tex. en Balenciaga väska har. Nu för tiden när alla basala behov är tillfredställda så konsumerar vi för att visa upp oss.

Väskan, Jackan, Bilen tappar sina ursprungliga funktioner och reduceras till status markörer. Varan i sig blir bara en bärare av märket vare sig det är ett par solglasögon, väska eller pike tröjja.

Det blir ett slagsnollsumme spel där alla måste vara först, när majoriteten köper samma vinterjacka eller reser till samma plats så verkar all glans vara förlorad.

Jag tror att om man kunde köpa Balenciaga väskor på Kappahl eller HM så skulle Marianne inte vara lika lyrisk .....

Permalänk | Anmäl #32 Per, 2009-10-02, 14:20

Du får gärna glädja dig åt din väska, men känns det inte lite tomt om prylar blir det viktigaste i livet? Och lite meningslöst att lägga ut stora pengar på en väska bara för att uppnå prestige (i det här fallet genom dina vänner)?

Permalänk | Anmäl #33 Anders Persson, 2009-10-02, 14:29

Visst jag bär själv märkeskläder som är snygga men det här är varufetischism på en fullkomligt absurd nivå.

Permalänk | Anmäl #34 Alex, 2009-10-02, 14:31

Vad var syftet med artikeln? Det enda intryck jag får att det är synd om tjejen. Hon verkar ensam och är kanske i behov av en partner i sitt liv (en mänsklig sådan då alltså).

Permalänk | Anmäl #35 Peter, 2009-10-02, 14:40

Underbart! Cred! Status! Jag förstår dig precis. Jag är medlem i klubben "Förstår kvalitet, praktiskhet och snygg design", även om min ekonomi inte tillåter riktigt så dyra investeringar. / Ann

Permalänk | Anmäl #36 Ann, 2009-10-02, 14:47

Jag tycker nog det är en aning bisarrt när folk från de som egentligen inte har råd trånar så efter rikemansaccessoarer, accessoarer för folk där 15000 knappt är kaffepengar. Men folk får naturligtvis lägga sina pengar på vad de vill, ingen större skillnad på att lägga 15000 på en handväska, onödigt lullull på en bil eller en mekanisk klocka etc män måste förstås alltid motivera sitt spenderande med någon sorts ”nyttoaspekt”.

Jag har förstås svårt att förstå människor som egentligen ”inte har råd” sätter sin ekonomi på svältkur för att kunna stoltsera med statusprylar, med det är jag och vill nu folk göra det får de väl göra det. :-)

Permalänk | Anmäl #37 Klerken, 2009-10-02, 14:47

Äsch. Bra artikel om att vad än kultureliten tycker så kan man finna glädje i prylar. Jag förstår precis hur hon känner inför den där 1% som är med i matchen. Låt folk gilla prylar det skadar inte.

Permalänk | Anmäl #38 LArs, 2009-10-02, 14:52

Underbart! Cred! Status! Jag fattar precis vad du menar. Jag delar ditt konnässör-skap för väskor. / Ann

Permalänk | Anmäl #39 Ann, 2009-10-02, 14:54

Marianne - jag forstar precis.

Permalänk | Anmäl #41 Miami, 2009-10-02, 15:17

Det är stor humor att diskutera stavningen på något och sedan misslyckas... Maserati stavas nämligen inte med Z.

Hursomhelst så gör ju Maseratin och Bang-anläggningen att man får ha sex med någon som man annars inte hade levt upp till. Det får du ju knappast med pga din väska. Men för all del, grattis till att trots allt funnit en mening med tillvaron - en mening som till och med är större än dig själv, Hallelluja!

Permalänk | Anmäl #42 jur.stud.Erik, 2009-10-02, 15:22

Det stod visst status överst - ja i vilket avseende status - kanske just detta att inte fästa någon vikt vid det andra upplever som status - kanske just det skulle kunna vara status - jag börjar nästan komma till den slutsatzen - mycket tack vare min ålder - som faktiskt - trot eller ej - är snart 67 år.. F ö har jag redan tidigare under rubriken status sagt: Ju äldre man blir desto mindre betyder detta som kallas status. Att gå sin egen väg och tänka fritt och självständigt - i filosofins bästa bemärkelse kan oxå upplevas som status - av en själv that is ... det är ju på ngt sätt en självupplevelse det är - eller åtminstone k a n vara - nästan på vippen större status ju mer man skiljer sig tankemässigt - och oxå vågar skilja sig tankemässigt från gängse mönster ... men dit - så långt - kommer kanske en del inte förrän vid 65plus - Somliga kan komma så långt redan i tidiga år - men det blir mer tyngd -pondus - i det hela ju äldre man blir - se även det jag skrivit om gerotranscendens under rubriken att stå på giganters axlar.... Tack för ordet ! PS: börjar så smått komma över allt spått/spott

och spe jag varit utsatt för här nyligen - tidiigt i morse - eller i natt - under en annan rubrik - nämligen hägglud har kanske rätt....

Permalänk | Anmäl #43 Marianne Johansson, 2009-10-02, 15:39

Helt OK att tycka så om sin handväska. Folk får köpa vad de vill. men det viktiga är att man själv är nöjd eftersom
1) de flesta inte vet om att du har en fin handväsa eller vad den kostar
2) även om de vet att du har en Ferarri, en dyr handväska etc. så blir du bedömd efter dina prylar i betydligt mindre utsräckning än vad du själv tror; de kommer snarare att bedöma dig efter ditt uppträdande.
Det finns forskning kring detta (och ja, jag kan ge referenser). Snygga prylar ger oss självförtroende, vilekt är bra, men inte nödvändigtvis så mkt status som vi tror

Permalänk | Anmäl #44 Carl D, 2009-10-02, 16:14

Vilken SKÖN historia...

Du har sâ RÄTT... Jag menar, jag föredrar fâ men BRA och sällsynta plagg samt märkesväskor och som du, sâ har en del inhandlats pâ NK men favoriten i Milano...

Permalänk | Anmäl #45 SephoraBaby, 2009-10-02, 16:26

"Jag förstår att det här låter helt sjukt för pöbeln. Publicus vulgaris."

Jaja. Det är nog bra det där.

Permalänk | Anmäl #46 Tomas Fredriksson, 2009-10-02, 17:00

Fint att du älskar din väska, och för min del får du ha vilket förhållande du vill till den.

Men status handlar om hur människor värderar varandra, och det är inget annan än motbjudande att värdera andra människor efter deras handväska. Att säga att mode inte är ytligt är som att förneka att himlen är blå. Det är sorgligt att mode och design tas upp som kultur. Visst finns det en yrkesskicklighet i att göra vackra saker, men det är lika lite kultur som en ny Volvo som drar 3 deciliter milen.

Människor som tycker att mode är viktigt är sorgliga. Alla kanske inte måste arbeta med svältande barn i afrika, men när man helst av allt tillbringar sin lediga tid med att leta efter vackra saker är man bara själsligt fattig.

Permalänk | Anmäl #47 Johan Wallin, 2009-10-02, 17:08

bra marianne! du står för vad du gillar!
I like....
henrik g..ll

Permalänk | Anmäl #48 henrik g.ll, 2009-10-02, 17:13

Vad skiljer märkeshandväskan från den illaljudande men blänkande B&O-anläggningen?

Jo, det är bara konsumtionen av den ena som får stöd i kulturdebatten.

Permalänk | Anmäl #49 Johan Wallin, 2009-10-02, 17:16

Jaha, har puckot Anna Anka lyckats skapa en trend nu? Kan vi se fram emot "provocerande" insändare av varenda bimbo som vill ha lite uppmärksamhet nu. Artikeln var väl ändå ett ganska lamt försök, men nån kanske orkar bli upprörd över din handväska. Gääsp!

Permalänk | Anmäl #50 Beppe, 2009-10-02, 17:19


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  2. Därför är otrohetstrenden här
  3. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  4. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  5. Därför är KD och SD överens om tvångssteriliseringarna
  6. Sveland gör feminismen en otjänst
  7. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  8. Vi moderater måste verka för fler organdonationer
  9. Energiministern mörkar om EU-möte som främjar kärnkraft
  10. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  1. Därför är otrohetstrenden här
  2. Därför är KD och SD överens om tvångssteriliseringarna
  3. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  4. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  5. Energiministern mörkar om EU-möte som främjar kärnkraft
  6. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  7. Absurt påstå att fascism och nazism är vänsterrörelser
  8. Vi moderater måste verka för fler organdonationer
  9. Fel påstå att terrorism skapade Israel
  10. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  1. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  2. Den israeliska statens sionism är rasistisk
  3. VÄNSTERN MÅSTE FÖRDÖMA PALESTINSK TERROR
  4. Därför är otrohetstrenden här
  5. Hellre ny reaktor här än i ryska Kaliningrad
  6. Nya skatter på flygtransporter skadar Sveriges konkurrenskraft
  7. Genom sitt angreppssätt har Björn Ulvaeus blivit en del av det förtryck han ifrågasätter
  8. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  9. Sverige bör visa att man står på Israels sida
  10. Det långa maktinnehavet bäddade för S-krisen

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.