Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 1

Vad media nästan aldrig tar upp och riksdagspartierna nästan aldrig talar om är hur pass "skitigt" deras egna förflutna ser ut när det gäller sympatier för och även aktivt samarbete med den nazistiska ideologin. Att riksdagen via en socialdemokratisk motion 1922 drev fram Statens institut för rasbiologi (Rasbiologiska institutet, även förkortat som SIFR) är väl kanske en mer allmän vetskap, men vet folk i allmänhet att detta stöddes av samtliga riksdagspartier? Institutet var det första i sitt slag i världen, och det är väl knappast något som Sverige har anledning att vara speciellt stolta över. Dock finns det oändligt mycket mer information liknande denna som visar att Sverigedemokraternas samröre med nazismen i sammanhanget är, om än inte försumbar, så av blygsammare omfattning.

Den skarpa pennan och outtröttliga gisslaren av politiska lögner och hyckleri, Inger-Siv Mattsson (f.d. internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd) har skrivit en serie brev och insändare som vi för enkelhetens skull kan ge samlingsnamnet "Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna". Där ställer hon med djup kunskap som bakgrund en samling mycket besvärande frågor till respektive parti. I vilken omfattning hon överhuvudtaget fått några svar på sina frågor kan jag för dagen inte uttala mig om, men sannolikt har detta bemötts med den tystnad som är närmast legio när det gäller den smutsiga byk dessa partier går och drar på. Det är ju som bekant lättare att se grandet i sin grannes öga än bjälken i sitt egna......Jag kommer, mer i egenskap av "redaktör" än artikelförfattare, sammanställa och återge Inger-Siv Mattssons alster i en serie artiklar, och börjar med en insändare som är en del i en serie betitlad "Alliansens bruna förflutna". Denna första insändare är daterad 18/8 2008 och ställd till Kristdemokraterna. All text jag presenterar här är alltså Inger-Siv Mattssons egna ord och all upphovsrätt skall därför anses tillhöra henne. Explicit tillåtelse att sprida detta har dock givits mig.

"Alliansens bruna förflutna 1

Skeletten i kd:s garderober

Med anledning av Ert senaste angrepp på Sverigedemokraterna i Almedalen vill jag med nedanstående historik påminna om Ert eget och Era allianspartners bruna förflutna.

"Grumliga vatten" och s k "rumsrena" partier

Hela det politiska etablissemanget tiger så det knakar om det som utspelades i Sverige fram till då Hitlers krigslycka vände i och med Stalingrads fall i januari 1943. Då rodde skaror av fascister och nazister - s k "roddare" snabbt över de "grumliga vattnen" och anslöt sig till "rumsrenare" partier. Det var Ture Nerman som lanserade det träffande begreppet "roddare". I sin antinazistiska tidskrift Trots Allt! konstaterade Nerman 1945: "Det är inte så trevligt för vederbörande, men vi måste också här i Sverige hålla reda på vad våra demokrater av yngsta årgång har för antecedentia när de nu rott fram till den rätta kajen."
De partier, som med öppna armar tog emot "roddarna" borde rimligtvis placeras i kategorin odemokratiska och rasistiska partier dvs den stämpel Ni och Era alliansfränder är så snabba att sätta på Sverigedemokraterna.
Otaliga "roddare" gjorde karriär - inte enbart i sina nya partier - utan också inom fackföreningsrörelsen, utbildningsväsendet, rättsväsendet, näringslivet, försvaret mm.

Kristdemokraternas bruna förflutna

1941 hade rådman Harald Ljungström ingått i Sveriges Nationella Förbunds, SNF styrelse och var ledare för SNF:s ungdomsorganisation. SNF var tydligt antidemokratiskt och antisemitiskt och vurmade för de ideal som förknippas med fascismen i Mussolinis och Francos tappning. Åren före kriget hade den ca 40 000 medlemmar. (1)
Två dagar innan KDS samlades till sitt första riksting den 21 augusti 1964 avslöjade Expressen Ljungströms förflutna i SNF och att han gjort både rasistiska och odemokratiska uttalanden. I det tal han höll vid rikstinget förnekade han att SNF varit nazistiskt och sina judefientliga uttalanden hade han ångrat!
Varken Lewi Pethrus eller KDS partiledare - statskyrkoprästen Birger Ekstedt - ansåg att Ljungströms bruna förflutna utgjorde något hinder för att Ljungström skulle kunna stå som första namn på partiets riksdagslista för Stockholm. Dessutom förnekade Ljungström vid KDS' första riksting att SNF varit nazistiskt! "Ekstedt hade tidigare varit ombudsman för högerpartiet och lärare vid högerns folkhögskola i Gimo och kunde knappast ha svävat i okunnighet om vad SNF var för orgnaisation" skriver Karl N Alvar Nilsson i sin bok Svensk överklass och extremhögern under 1900-talet.

Det var rådman Ljungström som i huvudsak skrev KDS första partiprogram!
Kaptenen och gymnastikdirektören Folke Dahlström i Bankeryd med bakgrund i det nazistiska Svensk Socialistisk Samling, SSS och Sveriges Nationella Förbund, SNF var också med när KDS bildades i början av 60-talet. Han var Lindholmsnazist och bl a utgivare av tidningen Ungt Folk. Trots detta bruna förflutna uteslöts han inte ur KDS. Dahlström hade redan 1942 pekats ut i Holger Carlssons bok Nazismen i Sverige - ett varningens ord så hans bakgrund kan knappast ha varit okänd för KDS-ledningen!
Pastor Eric Grönlund, som hade kopplingar till Ungsvenska klubben, lanserades trots detta som tredje namn på KDS' riksdagslista för Stockholm. Nomineringen stöddes av general Nils Rosenblad och advokaten och Ungsvenska klubbens ordförande och ordensbrodern i Sanct Michaelsorden Ulf Hamacher.
Det avslöjades också att ledamoten i KDS' rikskommitté och en av partiets pressombudsmän Lennart Aas delat ut antisemitiska och nazisympatiserande flygblad i vilka det bl a förklarades att Anne Franks dagbok var ett falsarium och att förintelsen aldrig ägt rum, Detta var litet väl magstarkt för KDS och Aas skildes från sitt uppdrag som pressombudsman.

Ett par präster hade ett förflutet i det nazianstrukna Kyrkliga folkpartiet, som leddes av kyrkoherde Ivar Rhedin. Kyrkoherden i svenska församlingen i Johannesburg Torsten Borghammar var nazistsympatisör och hade dessutom en välvillig syn på apartheidregimen i Sydafrika.
Andra nazianstrukna medlemmar i partiet var Werner Öhrn, som varit ordförande i Sveriges Nationella Förbund och i Narvaförbundet, och varit medlem i 4 decemberklubben, som var en nazistisk sammanslutning som startats av Otto Hallberg, deltagit i möten hos Carlbergska stiftelsen och demonstrerat mot filmen om Anne Frank Öhrn var mycket aktiv inom KDS och höll egna valmöten men uteslöts när hans bruna förflutna avslöjats.. (2)
Hovrättsrådet Seth C:son Bjurners skamliga förflutna hade upptäckts redan innan valet och han drog sig tillbaka från riksdagslistan. Nils Rydström i Moheda hade också avslöjats i tid och hans ekonomiska bidrag återsändes.
Efter valet 1964 tillsatte KDS en utredning för att undersöka den "nazistinfiltration" man påstod att "partiet utsatts för."

Sankt Michaelsorden och KDS

Sankt Michaelsorden hade ett avgörande inflytande på utformningen av det partiprogram som KDS presenterade inför valet 1964 och påverkade nomineringen av rådman Ljungström och pastor Eric Grönlund till KDS  riksdagslista.
Den 9 februari 1965 skrev Expressen :"Sanct Michaelsorden spelade en avgörande roll vid tillkomsten av det partiprogram KDS presenterade inför riksdagsvalet i höstas och den genomdrev att rådman Harald Ljungström trots avslöjanden om hans politiska förflutna behölls som första namn på KDS riksdagslista i Stockholm. /.../
Sankt Michaelorden bildades den 29 september 1959. Förebilden var en tysk orden som bildats 1683. I statuterna heter det bl a att man "skall verka för den Kristna Tron, Kungamakten och Fäderneslandet." 1963 hade ordens stormästare lanserat valspråket: "Prudentes sicut serpentes et simplices sicut columbae" dvs " Var sluga som ormar och menlösa som duvor."
Karl N Alvar Nilsson konstaterar i sin bok Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet att "Det är tydligt att det i stort sett var samma personer som var verksamma i Sankt Michaelsorden, Ungsvenska klubben och SNF."
Också enligt Expressen "hade Sankt Michaelsorden band till olika nazistorganisationer." (2)
Bl a fanns det ett intimt samröre mellan orden och Ungsvenska klubben: Tre ledande ordensmedlemmar satt i klubbens styrelse - ordföranden advokat Erik Bremberg, sekreterare och 1:e revisor P-J Bergelin och klubbmästaren Ulf Hamacher. Kyrkolokaler uppläts inte sällan för ordens verksamhet.

Det var inte bara kristdemokraterna som anslöt sig till Sankt Michaelsorden. Förre marinchefen och moderata samlingspartiets försvarsexpert Per Rudberg talade vid ett av Sankt Michaelsordens möten.
Sankt Michaelsordens ledamöter deltog -"klädda i högtidsornat" - vid den katolska dödsmässa, som hölls i Stockholm när general Franco avlidit 1975.
Man kan undra varför dessa f d nazister och fascister aldrig nämns varje gång deras partier omtalas i massmedia? Varför är däremot varje koppling till nazismen - om än aldrig så perifer - så intressant när det gäller sverigedemokraterna?
"Sverigedemokraterna försöker bli rumsrena och salongsfähiga genom att nödtorftigt skyla den bruna färgen. Men ett sådant parti vill jag inte se i Sveriges riksdag" sade Ni.
Med tanke på bakgrunden hos de partier vi idag "ser i riksdagen" och som "nödtorftigt försöker skyla över" sitt bruna förflutna tycker jag att det inte finns någon som helst anledning för Er - eller någon annan i Alliansen - att förhäva sig!
"Det är en vedervärdig tanke att ett parti som graderar människovärdet efter ursprung skulle finnas i Sveriges parlament." Var det inte så Ni sade?

Feghet och brist på moral i kyrkans led.

Även kyrkans män var befläckade av nazismen. Mest känd är kretsen kring Göteborgs Stifts-Tidning som tog klar ställning för nazismen. "Under trettiotalet fanns en religiös antisemitism och förståelse för Tyskland bland åtskilliga präster i svenska kyrkan. Det är inget at hymla med" sade biskop Martin Lind i Linköping i en artikel av Jonas Fredén i DN för några år sedan.
"Ärkebiskop Erling Eidem var "ytterst återhållsam" i fråga om det nazistiska barbariet och har fått namn om sig att vara både tyskvänlig och feg" konstaterade Folke Schimanski under rubriken "Hundra år av svenskhet i Tysklands hjärta" i en artikel i SvD den 2 december 2003.
Ärkebiskopen hörde till dem inom det svenska etablissemanget som redan i november 1942 fick utförlig och konfidentiell information om koncentrationslägren. "De som berättade för honom om den pågående judeutrotningen gjorde detta med fara för sitt eget liv med en förhoppning att han skulle slå larm inför världsopinionen. Om ärkebiskopen från ett neutralt (nåja) land avslöjade vad som hände med Europas judar kunde det inte bara avfärdas som krigspropaganda. Han valde att tiga och försökte agera genom tyst diplomati, en metod som inte gav något resultat i detta fall. Ynkryggat och fegt agerat av ärkebiskopen" konstaterade Stefan Svärd i DN den 27 januari 2007. (3)

Enligt Svärd var den kristna pressen "under en lång period helt tyst när det gällde förintelsen. De ledande samfundstidningarna Vår Kyrka och Svenska Veckotidningen bemötte nazisternas härjningar med tystnad. Den ledande kristna morgontidningen Svenska Morgonbladet förde ett försiktigt och resonerande tonläge i stället för att stå på barrikaderna och kraftfullt bekämpa nazismen och judeförföljelserna. Det finns också exempel på att tidningen tolkade händelser utifrån Tysklands perspektiv och inte utifrån perspektivet hos dem som blev drabbade av kriget. "
Svärd konstaterade också att de bruna ränderna inte gått ur i kyrkans led: "det propalestinska engagemanget i vissa kristna kretsar tangerat den antisemitiska nivån. Ahmed Rami som dömdes för hets mot folkgrupp och antisemitism hade ett aktivt stöd från de kristet engagerade forskarna Jan Bergman och Sigbert Axelsson. Antisemitismen tycks knacka på dörren både från höger och från vänster."
Professorn i teologisk exegetik i Lund 1933-64 Hugo Odeberg blev 1941 ordförande i den pro-tyska Riksföreningen Sverige-Tyskland. Han såg stora skillnader mellan kristen och judisk etik och ansåg att judendomens synsätt fått breda ut sig alltför mycket. Också professorn i exegetik vid Uppsala universitet Anton Fridrichsen hade en liknande uppfattning och hade redan i början av 30-talet i Dagligt Allehanda konstaterat:."Tack vare hjälp från grannlandet i söder har den stora generaluppgörelsen med judendomen kunnat börja, och därmed finns det hopp för kyrkan att överge sin förlorade anfrätta livsnerv." (4)
Man kan undra varför alla dessa f d nazister och fascister aldrig nämns när deras nuvarande partier omtalas i massmedia? Varför är däremot varje koppling till nazism och fascism - om än aldrig så perifer - så intressant när det gäller sverigedemokraterna?

Avslutningsvis...

Ovanstående exempelsamling ur kristdemokraternas bruna förflutna är givetvis bara toppen på isberget och man har anledning att undra vad mer som döljer sig i arkiven. Alliansen har - liksom socialdemokraterna - starka skäl att darra inför vad som kan avslöjas i framtiden. En viss
återhållsamhet i Era fördömanden av Sd skulle därför vara klädsam.
Mot den i detta brev skisserade bakgrunden har allianspartierna betydligt större och mörkare fläckar i sitt förflutna än Sverigedemokraterna. De - idag - etablerade partiernas tidigare idéer om ras,
invandring, flyktingmottagande, "vi och dom" etc stiger som sumpgas ur det förflutna. De som med stora bokstäver talar om "alla människors lika värde" bemöter sverigedemokraterna som om de vore mindre värda än andra. Hur går den ekvationen ihop, hr Hägglund? Vilken människosyn tycker Ni det ger uttryck för?
Avslutningsvis ber jag att få citera Václav Havel: " Den kvävande slöja som omger 'livet i lögn' består av ett märkligt material. Så länge den hermetiskt täcker hela samhället, tycks den gjord av sten. Men när någon bryter igenom den på en enda punkt, när en ensam människa ropar 'kejsaren är utan kläder' - och när en ensam speldeltagare bryter mot spelets regler och därmed avslöjar att det är ett spel, står plötsligt allt i ett annat ljus. Hela slöjan tycks nu gjord av papper och ser ut att ohjälpligt trasas sönder i småbitar."

Källor som Inger-Siv Mattsson hänvisar till:

(1) Ola Larsmo i DN den 8 maj 2008
(2) Karl N Alvar Nilsson: Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet
(3) Stefan Svärd är fil dr i statskunskap och styrelseordförande i Evangeliska frikyrkan
(4) Karl N Alvar Nilsson: Svensk överklass och högerextremism under 1900-talet, Federativs förlag, 2000

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] publicerad på Newsmill [...] Blogg:Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 1 «, 2010-01-20, 18:32

[...] Nazismen, Alliansen och Socialdemokratin. Del 1 (KD). [...] Blogg: SKELETTEN I RIKSDAGSPARTIERNAS GARDEROBER, 2009-11-04, 01:55

[...] Läs resten på Newsmill [...] Blogg:Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 1 «, 2009-10-03, 16:39

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11872

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant läsning för mig som sverigedemokrat.

Tack!

Permalänk | Anmäl #2 Bertil, 2009-10-03, 22:25

'Man ska inte kasta sten i glashus...'
'Som man bäddar får man ligga...'
'Se om sitt eget hus först...'

Det finns otalet talesätt att dra till gällande dessa ändlösa diskussioner om 'rasism' (ett ord som f.ö. används felaktigt i 98% av alla fall), invandrarhat/fientlighet, religionsförtryck och antidemokrati. Oftast dras SD in på bananskal, när bananbåtarna i själva verket körs av andra partier.

Detta är bara första inslaget av ett par kommande och bäddar för en intressant läsning. Spännande att se argumenten tryta när serien är klar och de 'korrekta' diskussionerna ska ta vid.

Kanske dags för media att se om sin 'pressetik' och faktiskt komma med korrekt information som ej är vinklad? Inte ens Expo har ju mycket att sätta emot när det kommer till ren fakta som presenteras. Ärlighet lönar sig heter det ju... Eller hur var det nu...

Permalänk | Anmäl #3 Thomasson, 2009-10-04, 08:24

Passar på att zappa på TV-kanalerna i väntan på att mitt AIK (fotboll) skall möta Elfsborg om några timmar.

På en av kanalerna dyker Stina Dabrowski upp i ett sk soffprogram.

Jag reagerar över att hon bär ett märke på kavajslaget som hon stollt visar upp och kommenterar.

Märket har hon fått på Cuba och är en symbol för kommunistregimens frihetskamp.

Alla lyssnar med andakt när hon berättar om denna händelse.

Min reaktion är kraftig över hur en diktatur förhärligas och hyllas.

Vi ser här ännu ett skrämmande exempel hur det politiskt korrekta får framföras och förhärligas.

Hur hade reaktionerna blivet om det var ett SD-märke?

Hade gästerna i studion lämnat sändningen, som Bengt Westerberg gjorde mot Ian och Bert?

De flesta av er vet redan svaret.

Nu närmar sig tiden för avspark och svaret på hur matchen slutade vet man aldrig innan slutsignalen.

Bertil Dahl.

Permalänk | Anmäl #4 Bertil, 2009-10-04, 17:22

Intressant läsning för mig som nybliven sverigedemokrat.

Tackar

Permalänk | Anmäl #5 KarinAndersson, 2009-10-04, 20:13

Angående Stina Dabrowski och komunistmärket: -Folk handlar prylar i affärerna, kläder osv utan att tänka på att de kan komma från kommunistdiktaturerna Kina och Vietnam. Kina stödjer ju dessutom en av världens värsta diktaturer, Nordkorea! Samtidigt som Kina tvångsflyttar och "kinesar!" i Tibet osv!
-Det är inte bara Alliansregeringen och EU som struntar i att Kina är en av världens värsta diktaturer! "HSBestämde G.Person"Hyllade stabiliteten i Kina. Var inte royalisten. Monark Bernadotte där och hyllade Kina också?

Visst ligger det något i din fråga ang SD-märket!
Tänk om någon i TV skulle ha Che-tröja och SD märke! -Nu är det knappast sannolikt. Hur skulle journalisterna reagera då?

Permalänk | Anmäl #6 Ingemar, 2009-10-17, 23:32

Jag påpekade häromdan på en SD:ares blogg att Patrik Ehn i Göteborg i senaste SD-Bulletinen där (internt material) beskrev Armin Mohler, som var en ideolog för den konservativa revolutionen som var ideologin som nazismen byggde på. Armin Mohler deserterade även från Schweiziska armén till den nazistiska tyska armén.

Detta gjorde alltså Patrik Ehn i Oktober 2009, och han får även som SD-politiker vara medlem och aktiv i den BNP-nära organisationen Third Way.

När jag påpekade detta som just nu är ett faktum blev svaret att jag hade tagit upp vad som hände för länge sedan och att andra partier var minst lika belastade.

Borde det finnas "logik-körkort" för SD:are?

-
Men om man nu ska diskutera svenska partier på 30- och 40-talet, är det verkligen jämförbart med att en stor del av SD:s ledande politiker 1995 enligt en undersökning redovisad i boken "Sverigedemokraterna från insidan" inte tog avstånd från nationalsocialismen?

Permalänk | Anmäl #8 Magnus Andersson, 2009-11-04, 09:56