Finanspolitiska förenklingar

I den finanspolitiska debatten används många slagord, som ger föga eller felaktig vägledning. Till de mest förenklade uttrycken hör ”slösa eller spara”, ”samla i ladorna”, ”fingrarna från syltburken”, ”låta sedelpressarna rulla”. I bilden av sedelpressarna frammanas en Riksbank, som på statlig beställning översvämmar marknaden med inflationsdrivande sedlar. Men detta har ingenting med verkligheten att göra. Riksbanken är en självständig myndighet, och man skiljer noga mellan utövandet av penningpolitik respektive finanspolitik. Förändringarna i sedelmängden speglar allmänhetens behov av kontanter, som tillgodoses genom banker, bankomater och kassadepåer. (Mängden kontanter i omlopp har i själva verket successivt minskat sedan 2005).

En varning för att ”låta sedelpressarna rulla” finns till exempel i ett så kallat ”moderat jobbmanifest”, författat av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Huvudtemat är emellertid där kravet på ”hållbara offentliga finanser”. Också detta uttryck är till sin innebörd oklart och inte förankrat i övergripande sysselsättningspolitiska mål. (Se min artikel i Newsmill 2009-07-18, http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/18/hallbara-offentliga-finanser).

Borg och Reinfeldt vill i sin artikel ”göra Sveriges politik för stabila och hållbara finanser till hela EU:s”. En sådan ambition innebär att man helt bortser från de fundamentala olikheter som finns mellan EU-länderna. Längst in i skamvrån skulle Storbritannien förpassas med ett för år 2009 beräknat budgetunderskott på omkring 14%. Detta är långt högre än den av Maastrichtavtalet stipulerade gränsen på 3%. Men hänsyn måste tas till att underskottet uppvägs av ett nästan lika stort finansiellt sparöverskott i den privata sektorn (hushåll och företag). Statens underskott stannar i stort sett inom landet det vill säga bytesbalansen är i ungefär jämvikt.

Även Sverige synes i år komma att, om än obetydligt, överskrida Maastrichtgränsen. Det privata finansiella sparandet i Sverige är å andra sidan av kinesiska proportioner eller omkring 10% av BNP. Ur den synpunkten borde alltså Sverige, så som det rekommenderas för Kina, föra en kraftfull expansiv politik och inte ha ”hållbara offentliga finanser” som ledstjärna. I vilket fall som helst bör ett lands finanspolitik inte styras av enkla tumregler. –

Bristen på klarhet kännetecknar också en kritik av regeringens finanspolitik, som framförts i en debattartikeln i DN: ”Majoritet emot att låna till nya skattesänkningar” (20 september 2009). Artikeln har författats av oppositionens partiledare, och dess budskap har flitigt framförts i debatten kring budgetpropositionen för 2010. Utgångspunkten är en enkät i vilken man frågat ett urval av tusen personer om de anser att de är rätt eller fel att staten lånar mer pengar samtidigt som inkomstskatterna sänks. Enligt enkäten avvisar sex av tio politiken att låna till skattesänkningar.

I enkätfrågan ställs mot varandra två valmöjligheter, som godtyckligt brutits ut ur budgetprocessen. Man kan ställa många liknande frågor till exempel om önskvärdheten att vid behov lånefinansiera en skattesänkning för pensionärer. Eller om våra krigskostnader i Afghanistan skall finansieras med lånade medel. Sådana alternativ bör infogas i ett större sammanhang. Skattepolitiken skall bland annat ta hänsyn till fördelningspolitiska mål och det statsfinansiella läget. Utrymmet för upplåningen och fördelningen mellan skatter och upplåning bör bland annat relateras till det aktuella konjunkturläget. I en svag konjunktur och med statsfinanserna under kontroll är lånefinansiering mer motiverad än under motsatta förhållanden.

I dagens läge i Sverige har vi en svag konjunktur. Vi har en statsskuld på ungefär 40% av BNP, vilket innebär en stor marginal till den så kallade Maastrichtskuldens riktvärde på omkring 60%. Sveriges ställning gentemot utlandet förbättras genom successiva överskott på bytesbalansen.

Starka finanser och lågkonjunktur är två faktorer som talar för både skattelättnader och statlig upplåning. Mot denna bakgrund är enkätfrågans formulering alltför enkelriktad.