Kommunal: Vinst på rätt villkor är OK

Jag har hittills haft en ganska negativ bild av kommunal som ett gnällfack som inte har några djupare ideer om framtiden. Den här artikeln är dock mitt i prick. Man kan bli ungefär lika förbannad på vissa borgerliga politikers bortskänkande av verksamheter som socialdemokraternas problemignorerande och pubertala vinstförbud.
Som Ylva helt riktigt påpekar är det primära inte vem som driver vården utan att kvalitetskrav (inkl. arbetsmiljö etc) är definierade och mätbara så att en viss nivå kan garanteras oavsett driftsform. Orsaken till att offentliga verksamheter tenderar att bli ineffektiva är bristen på konkurens. Om det inte går att jämföra med någon annan som gör det bättre så hamnar man fort i en "det går inte"-attityd. Det gäller dock i lika hög grad privata företag som dessutom har ett vinstintresse. Alltså skall man inte privatisera verksamheter som är naturliga monopol. Istället får man försöka utveckla dem verksamheterna med erfarenheter från de ställen där man kan konkurensutsätta. Eftersom en stor del av vården är naturliga monopol (sjukhus på mindre orter tex) är det viktigt att även dem försöker låtsas att det råder konkurens och försöker lära sig av framgångsrika vårdgivare samt fostra en egen innovationskultur.
Egentligen borde offentlig effektivitet vara Socialdemokraternas viktigaste valfråga eftersom det är bästa medicinen mot privatiseringar.Det är fullt möjligt att ha konkurens även med politisk styrning av vården, Anti-vinsttramset gör bara att man gömmer ineffektivitet.

"En annan viktig princip är att det ska vara de demokratiskt folkvalda organen - aldrig marknaden - som ska bestämma om välfärdens omfattning, inriktning och närmare utformning."

Just det, men KAN denna princip upprätthållas. Det är frågan. Om vi tar Celesio som ska ta över Apoteksverksamhet så har de en omsättning på 220 miljarder. De har en armé med PR-bolag, opinionsundersökningar som stödjer deras tolkningar av verkligheten, parti- och personstöd, stöd till forskning osv.

Ylva Thörn är naiv, hon inser inte svårigheten med att styra över de elefanter till företag som man när man väl släppt in dem kommer att bli viktiga politiska institutioner för privat vård i Sverige.
Och vinsten kommer för sådana företag före allting annat.

hm, rubriken och ingressen i denna artikel länns lite otydlig. "Kommunal: Vinst på rätt villkor är OK" Vad är inte ok med fel villkor, vinst eller företaget?

"Företag som lever upp till kvalitetskraven och ger bra arbetsvillkor ska kunna gå med vinst." Ska kunna gå med vinst? Vem driver företag med förlust? Är det inte mer en hobby då? Och ska Kommunal hindra företag som drivs med "fel villkor" att göra vinst? Vilka är dem att bestämma det och efter vilka kriterier?

Förr hade arbetarrörelsen folk som Wigforss, Undén, Möller, Erlander, och Sträng. Tyvärr finns bara nötter kvar.

Frågan som snarare borde ställas och utvärderas ÄR:

Hur sköts kommunala vårdgivare och skolor etc som går med FÖRLUST?

(Eftersom privat dito både blomstrar och får vinst)

Vad bra att Kommunal vill problematisera debatten om vinstdriven vård. Att inte utan vidare acceptera försäkringarna från t ex Vårdföretagarna om att "vinst alltid är ett kvitto på kostnadseffektiv kvalitetsproduktion" eller nöja sig med att, med ett cirkelbevis, konstatera att "skälig vinst är bra".

Kommunals medlemmar är de som är allra närmast brukarna i vård och omsorg. Deras ögon, öron och händer är en nödvändig förutsättning för god vård och omsorg. För att inte nämna deras ryggar, armar, axlar och ben. Eller empati och tålamod. Därför är visionen om och strävan efter "det goda arbetet" och mönsterarbetsplatser inom just vård och omsorg så viktig.

Men denna vision definierar Thörn också i politiska termer: det goda arbetet/mönsterarbetsplatsen ska förverkligas inom demokratiskt styrd välfärd. Jag tolkar detta som att Thörn inte riktigt litar på att vare sig arbetsförhållandena eller välfärden kan fixas av vinstdriven marknadskonkurrens. Vad än t ex Vårdföretagarna säger om den saken. Vinst är kanske ändå inte ett tillförlitligt kvitto på vare sig det ena eller det andra. I alla fall inte vinstbegreppet, som det marknadsekonomiskt definieras, dvs som grundbulten i all vinstdriven verksamhets beslut och planering, vare sig det handlar om sjukvårds- eller bilaffärer.

Men hur Thörn själv definierar 'vinst' blir lite oklart när hon så hävdar att "alla verksamheter bör ge överskott som tryggar framtiden" och åsyftar därmed också vinsten i privata företag. Jo tack, det borde kanske vara så, men det stämmer dåligt med den verklighet som Thörn säger sig utgå ifrån. Är det inte just motsatsen, dvs kortsiktiga intressen för t ex börsvärdering och bonusutdelning som präglat denna vinstdrivna del av verkligheten? Långsiktigheten och tryggheten beror av det kortsiktiga utfallet. Och beträffand fortsatt investeringsvilja och tillskjutande av nytt ägarkapital etc så är det ju ytterst dessa avkastningsförväntningar, jämfört med andra alternativ (obs!), som fäller avgörandet. Helt i enlighet med både marknadsekonomisk teori och Aktiebolagslagen.

Offentligt finansierad och driven sjukvård, omsorg och utbildning uppstog inte pga förväntningar på ekonomiskt överskott som skulle garantera verksamheternas överlevnad. Utan pga uppenbart bristande intresse/förmåga hos vinstdriven verksamhet att åta sig de uppgfterna. Genom demokratisk politik kunde ett samhälleligt producerat och förvaltat överskott slussas över till dessa områden, men som sagt inte för att generera nya vinster som rent affärsmässigt säkerställde överlevnaden för resp skola, sjukhus eller ålderdomshem, utan för att det ansågs behövas. Och för att det på längre sikt troligen också var samhällsekonomiskt nyttigt.

Först nu, när detta samhälleliga överskott omfattar 350 miljarder skattekronor/år har det privata vård- och omsorgsintresset vaknat. Först nu, när man alltså kan räkna med att osäkerheten i den svåra prissättningen av komplexa och högst individualiserade välfärdstjänster inte längre är så ekonomiskt begränsande och svårhanterlig vid utformningen av olika mer eller mindre generösa ersättningssystem och därför också ökat det politiska utrymmet för att enligt trial-and-errormetoden experimentera på området.

Man kan alltså fråga sig varför inte det privata näringslivet var intresserat av att gå in långt tidigare med sin föregivet kostnadseffektiva förmåga i hantering av också sjukvård och omsorg. Och sanningen torde vara att man väntat tills kalkylerade vinstmarginaler skulle bli lika attraktiva som i andra aktuella investeringsbrancher. För så bör ju, eller i vilket fall måste, vinstdriven verksamhet bedrivas. Eller hur?

Den nyliberala privatiseringsattacken baserar sitt ideologiska försvar på den matematiskt bländande skönheten i den neoklassiska marknadsekonomiska teorin från sista delen av 1800-talet. Den konstruerades för att med algebraisk precision avväpna motståndet från de arbetar- och fackliga rörelser som var under uppbyggnad och som hade hämtat en hel del rätt bra argument ur verkligheten. Precis som Thörn vill göra nu.

Att försöka projicera verklighetens behov och önskningar till en 2-dimensionell värld av utbuds- och efterfrågekurvor låter sig lika lite göras nu som på 1800-talet. Sammanbrottet i den extremt vinstdrivna finanssektorn ger (äntligen?) upphov till allvarligt ifrågasättande av just detta, dvs marknadens förmåga till uthållig kostnadseffektiv kvalitetsproduktion. Liksom kalabaliken i USA:s sjukvård, ända upp på federalbudgetnivå, även får motståndarna till Obamas reformförsök att enas om att profit-mekanismen, faktiskt sett, misslyckats i detta avseende. Och dessutom efter mycket lång prövo-/utvärderingstid med en uppsjö av kvalitetsinstitut och industriellt producerade sjukvårdsindex.

Mot denna bakgrund ska det bli oerhört intressant att följa Kommunals ansats att inte bara omdefiniera själva det marknadsekonomiska vinstbegreppet så att det fungera tillfredsställande och lockande för såväl hugade vinstdrivna producenter och investerare som för välfärdsbrukare och personal. En definition som också måste finna sitt fungerande uttryck i rörelseresultat och balansräkningar, i harmoni med Aktiebolagslagens överhängande hot om likvidations- och konkursförfarande. Inte minst m t p verksamhetens överlevnadsförmåga och övergripande kontinuitetsaspekter. Dessutom önskar Kommunal uppenbarligen skapa ett regelverk som ger en demokratiskt politisk insyn och bestämmanderätt över utbudets utformning, oavsett vad bolagets egna kostnads- och vinstkalkyler säger. Eller vad som nu räknas som affärshemligheter.

Vad säger t ex Vårdföretagarna om denna utmaning?

Kanske det bästa jag någonsin har läst från ett fackförbund! Mycket bra och nyanserad inställning.

Varför skall jag som skattebetalare använda mina pengar för att försörja friska arbetsföra människor (de som driver företaget)?

Vården och skolan är _våra_. De är inte företag och kan inte diskuteras utifrån de begrepp som används på den kommersiella, konkurrentutsatta marknaden. Kom in i matchen istället för att kapitulera, SN:s retorik är se enormt lätt att genomskåda, ge tillbaka istället.

Jag instäömmer i ovanstående. Att överhuvudtaget diskutera vinster i vården är att ge efter för en nyliberal agenda.
Vård och skola ska drivas offentligt, av folket för folket. Kapitalister har gott om andra områden att exploatera!

Ännu ett utfall från timbrobunkern...
.
:o(

"Att överhuvudtaget diskutera vinster i vården är att ge efter för en nyliberal agenda."
.
Självklart! Diskutera får man INTE göra. :o(