Tempot måste öka i förnyelsen av vården visar ny Europeisk studie

Publicerad: 2009-09-29 12:09, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Vi behöver blocköverskridande överenskommelse för att skapa en bred sjukvårdsreform som behåller den höga medicinska kvaliteten och förbättrar patientens inflytande samtidigt som kostnaderna kan hållas under kontroll.

16 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Näringspolitisk chef för Vårdföretagarna

Den årliga undersökningen om sjukvård i Europa (Euro Health Consumer Index 2009) visar att Nederländerna sticker ut som det överlägset bästa landet att vara patient i. Genom att ha en finansiering som innebär att medborgarna väljer var de vill vara sjukförsäkrade, har det skapats en dynamik och konkurrens som lett till en klart bättre sjukvård. Och kostnaden hålls i schack av att det finns en organisatorisk åtskillnad mellan finansiärerna och vårdgivarna.

Trots högklassiga medicinska resultat tappar Sverige placeringar i jämförelsen. Det hjälper inte att svensk sjukvård är bäst, när det är så svårt att komma i kontakt med den. De reformer som regeringen och flera landsting har gjort, har ännu inte givit några mätbara resultat. Trots kömiljarden som regeringen initierat är det Albanien, som för första gången är med i undersökningen, som i praktiken inte har några väntetider för att komma till en läkare. Men det har Sverige.

I Europa finns det i huvudsak två olika sätt att finansiera och organisera sjukvården. Det ena bygger på en bred socialförsäkring med en mångfald av försäkringsgivare som är oberoende av vårdgivarna. Det andra systemet har finansiering och vård inom samma organisation.

Det första systemet kan kallas för det kontinentala eller "Bismarck" och finns bland annat i Nederländerna och Tyskland. Det andra systemet är nordiskt och även Storbritannien har ett sådant system, i EHCI-rapporten kallas detta system för "Beveridge".

Slutsatsen från EHCI 2009 är att Bismarck-systemet slår Beveridge-systemet. Länder med en lång tradition av mångfald både för finansiering och vård, och där patienterna kan välja mellan olika försäkringsbolag och sjukkassor, som i sin tur inte diskriminerar någon typ av vårdgivare, klarar sig bättre i jämförelsen än länder där en organisation ska erbjuda samtliga medborgare bästa möjliga vård.

De nordiska länderna tycks klara sig väl, tack vare en ganska liten befolkning, vilket gör att systemen kan hanteras. I länder med större folkmängd blir sjukvårdsorganisationen otympligt stor, svårmanövrerad och lojalitet uppstår mer mot själva organisationen än mot patienterna.

De medicinska resultaten är i topp. Tillgängligheten är bottendålig. Enhetliga sjukvårdssystem tenderar att fokusera mer på produktionen än konsumtionen. Med mångfald blir patienten viktigare.

Vad behöver göras för att vi som land skall komma ikapp övriga Europa?

Vad kan Sverige göra för att komma i kapp eller förbi andra länder i kommande sjukvårdsjämförelser? Den politiska beredskapen för att fatta de beslut som är skulle kunna bidra till detta, tycks vara liten. Det kanske till och med är orealistiskt att tänka sig att de förändringar som skulle ge de bästa resultaten kan genomföras i stor politisk enighet.

Det som verkar vara den tydligaste slutsatsen av EHCI 2009 är att mångfald är bra och bidrar till en bättre fungerande vård. I Sverige har utvecklingen av sjukvård i en riktning mot mer valfrihet bara börjat. Den utvecklingen måste fortsätta om vården ska upplevas som bättre och tempot måste öka. Vi inom Vårdföretagarna ser nu den politiska uppgiften att i ett nytt svenskt sjukvårdssystem skapa tydliga och förutsebara regler, och se till att vården är så pass heltäckande att ingen riskerar att bli utan nödvändig behandling, samt att fastställa kriterier för uppföljning och utvärdering av kvalitet. Här har tagits steg i rätt riktning från såväl regeringen som hos Socialdemokraterna. Men vi har en bra bit kvar för att komma ikapp exempelvis vårt grannland Danmark.

Ur ett vårdföretagarperspektiv ser vi ett brådskande behov en blocköverskridande överenskommelse för att skapa en bred sjukvårdsreform som behåller den höga medicinska kvaliteten och förbättrar patientens inflytande samtidigt som kostnaderna kan hållas under kontroll. En sådan reform skulle till formen kunna likna pensionsöverenskommelsen, där det blocköverskridande garanterar stabiliteten.

På kort sikt finns det några områden som är värda att omedelbart intensifiera arbetet kring. Patientinformation och möjligheten att göra jämförelser, är en förutsättning för att valfriheten ska fungera i praktiken. Informationen måste i sin tur bygga på en oberoende utvärdering. Nederländerna lyfts i rapporten fram som ett föredöme inom patientinformation. Att detta inte finns på plats i Sverige är en skamfläck för svensk sjukvårdspolitik.

Ett annat område som vi behöver ta nya tag kring är tillgängligheten. Långa köer och svårigheten att komma fram till en läkare inom den tid som vårdgarantin avser, kan bara lösas med fri etablering och valfrihet för patienten. Lagen om valfrihetssystem, LOV, är frivilligt för kommuner men behöver bli obligatoriskt i hela landet. Ett högre tempo i effektiviseringsarbetet i offentlig sektor och ett nationellt vårdval med tvingade regler på områden som kvalité, patient inflytande och konkurrensneutralitet. Samtidigt måste reformen för ett utvidgat vårdval få ett snabbspår och inte tillåtas skjutas ner av det landstingskommunala maktperspektivet.

Hans Dahlgren (47 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11792

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Dahlgren fortsätter och fortsätter att producera påståenden om hur viktigt det är att låta privata vårdföretag få överta hanteringen av de 350 miljarder skatte-SEK/år, som ligger och väntar i "sjukvårdsbranchen". Och det är bråttom.

I artikel efter artikel hävdas, helt avproblematiserat, hur mycket vi egentligen behöver vinstdriven mångfald och valfrihet för att erhålla nödvändig kostnadseffektiv kvalitet och tillgänglighet inom vården. Och som vanligt backas påståendena upp enbart med uppgifter från Health Consumer Powerhouse (EHCI), det bolag som drivs av Timbroaktivisten och privatiseringspolitikern Johan Hjertqvist. Några andra synpunkter, grundade på andra data, insamlade ur annat perspektiv, anser Dahlgren inte behövas för att fatta detta brådskande beslut.

För att bemöta ev ifrågasättande och problematisering av detta gigantiska affärsprojekt, på just detta område av mänskliga villkor och förutsättningar, försäkrar Dahlgren att det hela naturligtvis ska ske under "reglerade former" och "oberoende utvärdering". Men det enda som tydligt anges om dessa "regler" är att vinstintresset INTE får begränsas, vilket väl också är en slags regel. Ej heller hemligheten i själva affärerna får ifrågasättas. Implicit framkommer dock med all tydlighet att Dahlgren i stället ämnar sätta svensk sjukvård under slutgiltig reglering av Aktiebolagslagen mot vilken intentionerna i Hälso- och Sjukvårdslagen torde väga lätt, när det gäller. Överblick och insyn för en välgrundad uppfattning av t ex kontinuitetsaspekter inkl upphörande/uppköp/försäljning av verksamheter osv får alltså vänta på fullbordat faktum, dvs tidigast när försäljningskontraktet skrivits eller kontrollbalansräkning verkställts inför ställningstagande till likvidation resp konkurs.

Hur kan någon med anspråk på argumentationsmässig och politisk ansvarskänsla fortsätta på detta makabert lättsinniga vis, i artikel efter artikel? T o m utan minsta blick åt kalabaliken i USA:s hälsovård, där ju fullständigt konsensus råder om att for-profit-maskineriet INTE har lyckats med vare sig kostnadseffektiv kvalitetsproduktion eller jämlik fördelning av sjukvårdstjänster. Trots ett oslagbart försök med "mångfald" och "konsumentval". Trots ett oupphörligt och professionellt räknande på produktionskostnader och produktpriser på varje upptänklig nivå. Trots en uppsjö av uppföljande kvalitetsmätningar och index, som tydligen inte alls förmått förhindra sjukvårdens sammanbrott med enorma konsekvenser även på federal budgetnivå.

Oppositionen mot Obamas reformförsök bygger inte på en annorlunda tolkning av fakta utan på rätt bisarra extrapoleringar av reformens följder för den "fria människan". En fantasifull blandning av Hitler, socialistiska regeringsstyrda dödskommittéer, serietidningsdemoner etc sägs hota hela USA. Och Dahlgren bidrar på sitt sätt, på samma vis, med bilden av svenska planekonomiska politiker, som bara önskar sleva i sig alla 350 miljarderna för egen del (se föregående artikel på Newsmill), år efter år. Eller så använder han utan vidare diskussion Albanien som värdeladdad referens för hur illa det egentligen står till i svensk sjukvård.

Jag frågar igen: var finns den seriösa diskussionen om detta omvälvande projekt? Där affärer i denna skala offentligt kan beskrivas och diskuteras, även på makronivå, i de vedertagna businesstermer som ju självklart används av själva ägar-/investeringsproffsen. Fast då i helt andra och mycket ljudisolerade rum. Det idylliska skenet runt projektet, som gavs i det inledande skedet för nu 15-20 år sedan, om att det hela bara rör sig om implementering av Sörgårdsbarnens oskyldiga och garanterat snälla affärslekar kvartsår på ett allt obehaligare vis.

Permalänk | Anmäl #1 Jan O Lindgren, 2009-09-29, 18:59

"blocköverskridande överenskommelse" nu behövs inte ordet partier längre men varför skulle det vi har nu precis som i USA 2 partier som tänker lika och agerar lika men säljer sina argument annorlunda.
Är inte priserna på läkemedel tillräckligt höga? Och om de får igenom det hur blir det med försäkringar när priserna gått igenom taket, säkerligen kommer de bli dyrare, högre självrisk och troligtvis kommer det att bli svårare att få ut pengar (precis som i USA).
Allt som kommer att hända vid utförsäljningar av statliga företag är att monopol ersätts med oligopol med högre priser för konsumenter dvs en försämring troligtvis inte bara i pris utan även kvalitet för vem har råd med första klass vård (man är ju inte politiker)?

Permalänk | Anmäl #2 Hob, 2009-10-01, 07:36

Och vem bryr sig om "europeiska studier" det låter dessutom vagt, är det en beställd studie där resultatet bara skulle "bevisa" vad politiker och bolag tror är vedertagen sanning?

Permalänk | Anmäl #3 Hob, 2009-10-01, 07:38

Lägg ner nu Hans Dahlgren!
Detta är bara spam av en ideologiskt förvirrad mörkerman.

Permalänk | Anmäl #4 Daniel, 2009-10-02, 08:50

Har efter lite letande hittat tre studier som värderar svensk sjukvård i internationell belysning. Så vitt jag förstår vägs i dessa studier flera faktorer samman, bla kvalitet, tillgång och kostnad. I alla tre studierna placerar sig Sverige bland topp tre internationellt.

Säkert finns det både fler och nyare studier med andra resultat. Har dock inte lyckats hitta sådana från oberoende forskargrupper utan egenintresse i visst utfall (jmfr EHCI).

Säkert placerar är Sverige inte den bästa av världar. Det är ju ett svårt problem att hålla ner kostnaderna, se till att resurserna till största del används där de behövs mest och samtidigt ha god tillgänglighet för alla. Det är rätt uppenbart att det är på sista punkten Sverige brister mest, men det är en avvägning jag tycker känns OK.

Studierna jag syftade på är:
1) The conference Board of Canada.
Understanding Health Care Cost Drivers and Escalators. Publication 565-04.
Topp-länder: 1: Schweiz, 2: Sverige, 3: (delad Spanien, Frankrike, Italien)
2) Social and Cultural Planning Office of The Nederlands (SCP).
Public Sector Performance, 2004.
Topp-länder: 1: Frankrike, 2: Sverige, 3: Österrike, 4: Luxemburg, 5: Tyskland
3) Nolte E and McKee Measuring the health of nations.
BMJ 2003:327:1129
Topp-länder: 1: Sverige, 2: Norge, 3: Australien, 4) Kanada, 5) Frankrike.

Hoppas någon fortfarande läser tråden. Det provocerar mig med denna iver till privatisering av den Svenska sjukvården. Hittills har jag inte sett en enda trovärdig studie som visar att svenska skattebetalare skulle vinna på det.

Permalänk | Anmäl #5 DrGrön, 2009-12-07, 00:45

då ska jag ge dig en:

Svensk sjukvård som en framtida
exportindustri?
En industriekonomisk analys1
Gunnar Eliasson

du får söka själv då jag inte sparat adressen utan bara artikeln. den stämmer väl överens med mina och mina medpatienters upplevelse av svensk vård det senaste deceniet.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Tempot måste öka i förnyelsen av vården visar ny Europeisk studie

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar