Katederundervisning kan vara farlig för hälsan

Man måste väl inte vara inne i en lågpresterande fas för att skriva dyligt dravel, men troligt är det nog. Hur kan man fantisera ihop att katederundervisning är en negation till välgymnastiserade kroppar? Inte heller finns det där någon koppling till vegeterande envägskommunikation i lärandesituationen.

Det vi däremot vet med säkerhet är att flumskolans kunskapssökande och forskande elever kan allt mindre och har allt svårare att förhålla sig kritiska. De är dessutom sämre gymnastiserade än på Caligulas tid, vilket kanske inte är så konstigt. Gymnastikundervisning och vikten av kroppsrörelser i skolan är ju en i grunden borgerlig tradition.

#1 Olaus Petri:

Jag rekommenderar att du åtminstone läser artikeln i läkartidningen, eller ännu hellre den forskningsrapport den refererar till. Så vitt jag förstår kan man vara hur vältränad man vill, sitter man stilla stor del av dagen ökar risken för hjärt-kärlsjukdom ändå.

Och alternativen behöver inte vara flumskola eller kadaverdisciplin, det finns fler möjliga vägar.

Ytterligare ett bevis på att skolan kommer att försämras alltmer när man inte förstår att det är just detta som behövs. Bilden behöver inte alls vara gammal.
det finns en nytagen bild av den duktige eleven....
Det finns en gammal bild av den duktige eleven. Rak i ryggen, med läroboken uppslagen och pennan i högsta hugg, som sitter tyst och still och lyssnar uppmärksamt på Den Store Läraren.
Intressant att du lägger med automatik in DEN DUKTIGE ELEVEN. Förmodligen vad han/hon duktig just för att han lyssnade på den Store lärare. Märkligt ord förresten byt ut den store mot den kunskapsbärande så blir det bättre

Jonas, vill du alltså inte föra fram budskapet att katederundervisning är en antites till micropauser, rörelseglädje och tvåvägskommunikation?

Om inte får du nog ta och slipa lite på formuleringarna.

Bra talat. Katederundervisning är skitflum. Den pedagogiska effektiviteten lika med noll komma fem. In med datorer och internet i de elitära elitskolorna! För den kommunala skolan finns däremot inget hopp. Politkerna är för korkade.

#4 Olaus Petri:

Jo, jag tror nog att katederundervisning, som den utövas i praktiken, i genomsnitt är en antites till tillräcklig fysisk aktivitet, rörelseglädje och dialog.

För många elever tror jag också att den är en antites till effektiv inlärning. Jag har både privat och i jobbet stött på ett antal intellektuellt begåvade personer som vantrivts i skolan på grund av stillasittandenormen i utbildningsväsendet, och av samma skäl valt bort vidareutbildning. Skolan är så vitt jag kan bedöma fortfarande dålig på att både se och tillvarata elevers potential om de har andra huvudsakliga inlärningsstilar än sitta still, läsa, lyssna, fråga, skriva.

#3 Jonas:

Vad gäller sakfakta så är de allra flesta lärare på grundskolenivå betydligt sämre kunskapsbärare än engelska Wikipedia. Inom de närmaste åren förmodligen också sämre än den svenska "utgåvan". Detta har inte att göra med brister i lärarutbildningen, utan med Wikipedias fantstiska kvalitet, bredd, djup och lättillgänglighet. På lågstadiet är lärarens KUNSKAPSFÖRMEDLANDE roll helt central, men den minskar drastisk ju äldre eleverna blir, och i högstadiet BÖR den bli alltmer perifer och komplementär, framför allt som en resurs för "svagare" elever.

Formuleringen om "den duktige eleven" var bland annat en kritik mot den, alltför vanliga, trångsynta enkelspårigheten i synen på vad som är en duktig elev. Och även mot tilltron till att läraren alltid har rätt i vad han/hon pratar om. Lärare är, precis som alla andra, ute och cyklar mellan varven, och alltför stor respekt för lärarens utsagor kan vara en hämmande faktor i en elevs kunskapsutveckling.

Med datortekniken kan vi optimalt komprimera den vitalt grundläggande korvstoppningsfunktionen genom pedagogiskt optimerade dataspel som utformats i enlighet med spetskunskap inom inlärningspsykologi. Eleverna lär sig lustfyllt och lekfullt så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, varigenom tid och utrymme fortlöpande frigörs för övriga pedagogiska parametrar som som större sammanhang, fostran, självständigt tänkande, utvecklande av empati, gymnastik och idrott, m m. Därmed behöver inte lärarna känna sig hotade. Allting kostar hursomhelst, och skolan får naturligtvis underkasta sig samma sparbeting som alla andra oråden. Det är för mig obegripligt att en borgerlig opinion, i övrigt så angelägen att sänka skattetrycket, kan hävda den superbt kostnadsinneffektiva katederundervisning, som alltså inte bara är pedagogiskt undervisning. Angreppen på flumskolan är givetvis befogade, men varför erbjuda pest i stället för kolera, när man kan bli frisk? Problemet är naturligtvis att vårt undermåliga politiska ledarskap saknar förmåga till tänkande överhuvud taget; att saker kan göras på ett NYTT sätt förmår de helt enkelt inte föreställa sig. Flumpedagogiken hade åtminstone den fördelen att begåvade elever kunde disponera sin tid i skolan någorlunda fritt och därmed effektivt. Under katederpedagogiken framstår det snarast som effektivt att skolka för att på så sätt ersätta bortkastad dödtid med självstudier. Arnqvist träffar också en vital punkt med sitt betonande av kroppsaspekten. Stillasittandet är onaturligt, plågsamt och distraherar eleven med starkt försämrat studieresultat. Personligen anser jag att en gymnastiklektion hör hemma på varje dagsschema. Sorglig är dumheten, sorgig trögheten, sorglig, sorglig, sorglig den totala bristen på vidsynthet och kreativitet inom vår skola. Sorgligast av allt våra politiska makthavares intellektuella undermålighet. Det vilar en kväljande unkenhet över alltihop. Det viktiga nu är att rädda vad som räddas kan. Till det ändamålet gäller nu att slugga ner korkbogerlighetens skolfördärv med katedekult och allt på det enda som som fungerar politiskt, alltså med brutal råkraft.

Själv lärde jag mig nästan ingenting i skolan. NU lär jag mig något nytt varenda minut.

Ja Jonas, och sämre och sämre blir skolan på att ta tillvara potentialen hos våra barn. Jag känner massor av begåvade barn (och numera även vuxna) som inte lärde sig mycket i flumskolan, utom då det möjligtvis bedrevs GOD katederundervisning. De andra "metoderna" fungerade nämligen väldigt sällan, goda intentioner till trots.

Sedan har jag genom åren haft den tveksamma förmånen att handleda ett stort antal lärarstudenters examensarbeten. I dessa refereras gärna till "Wiki" och jag kan lova dig att de "länkarna" ofta innehåller sådana källkritiska fallgropar att resonemangen i uppsatserna knäcks som stickor när opuset (uppsatsen) landar hos en som "inte tror på allt som står i Wikipedia". Wikipedia erbjuder oftare fallhöjd än djup, vilket alltså är två skilda saker. Brett är det däremot.

Lärarstudenternas förmåga till kritiskt tänkande har också drastiskt försämrats, och då är det ändå just sådant de förväntas lära ut till barnen när de kommer ut på marknaden.

Stjärnögda pedagogiska utopister har raserat stora delarna av kunskapssamhället via storstilade floskler om "förförståelser", "lärandeprocesser" och, inte minst, ett ideologiskt grundat (men samtidigt grundfalskt) polariserande av nu och då där "Caligula" på något underligt vis fått bli sinnebilden för hur "dom andra" vill ha det, alltså sådana som jag som inte tror (och vet) att utopiska pedagogiska modeller duger som möblemang i en verklig klassrumssituation.

Barn och klassrumsmiljöer är nämligen för komplicerade. Jag har sett många fall där eleven de facto får bära skulden för att de inte passar in i "mallen" som just den pedagogen bekänner sig till, allts tvärt emot de problem som "modellen/metoden" skall mota i grind.

#10 Olaus Petri:

"Jag har sett många fall där eleven de facto får bära skulden för att de inte passar in i "mallen" som just den pedagogen bekänner sig till" Jamen det är just det som är en av mina poänger! Hur har du missat det???

Jag är inte ute efter att förhärliga den så kallade "flumskolan" även om forskningen (enligt skolverkets rapport) visar på att både elevernas upplevda trivsel i skolan och deras upplevda engagemang i skolarbetet i genomsnitt ökat på senare år.

Jag tror det är viktigt att förstärka kunskapsfokuset samtidigt som man stärker förmågan till kritiskt och självständigt ställningstagande till den information skolan och andra förmedlar. Jag tror det är viktigt att tillhandahålla en tydlig och trygg ramstruktur för skolarbetet. Jag tror att förväntningarna på elevernas förmåga att själva vara kreativa, motiverade, initiativkraftiga och skapa sin egen arbetsstruktur ofta har varit helt frikopplade från verkligheten. Jag tror att det verklighetsfrämmande synsättet att alla som inte är direkt begåvningshandikappade är MINST normalbegåvade har gjort stor skada. Jag tror också att kvalitetskraven på lärarutbildningarna kan ha varit väl låga ibland, något som även drabbat andra utbildningar inom samhällsvetenskap och humaniora. Inklusive psykologutbildningen. Mellan varven klagar ju till och med studenterna själva på att de har det för lätt.

Angående wikipedia så pratar jag om engelska wikipedia i dagsläget. I de fall jag haft orsak och möjlighet att kolla är den ofta snäppet vassare än motsvarande information i kurslitteratur på högskolenivå. Svenska varianten är fortfarande inte av någon vidare kvalitet, men det tar sig så sakta. Naturligtvis ska man inte lita blint på någon informationskälla, men på wikipedia är man åtminstone mycket noga med att påpeka detta faktum för läsaren, länka till referenser och andra källor, påpeka om referenser saknas o.s.v. Sen går det ju att läsa precis ALLT som f-n läser bibeln ...

Jag tror att de ideologiska skygglappar som både höger- och vänsteralliansen verkar ha när det gäller skolan är farliga. Bägge sidor blundar för sådant som inte stämmer med den egna ideologin. För mig är inte alternativen det ena eller det andra, utan det tredje. Man behöver inte hoppa i sidled mellan etablerade ytterligheter, man kan röja nya vägar och gå framåt. Jag tror på fullt allvar att det går att skapa utrymme för mer individanpassade arbetssätt, utan att för den skull ge efter för kaos eller splittring av gemenskaper. Jag tror att det går att stärka kunskapsinriktningen utan att återgå till den traditionella lärarrollen. Jag tror däremot inte på att hålla sig till EN pedagogisk modell, oavsett vilken. Ta det som visat sig vara mest matnyttigt från de olika modellerna och integrera det. En utmaning? Javisst!

Sen kan man ju också fundera på om det finns några kunskapsformer som dagens unga DEFINITIVT blivit bättre på de senaste decennierna. IT-hantering i vardagen är ju ett område där de slår sin föräldrageneration med hästlängder, och som nog får ses som nödvändig kunskap i dagens samhälle. Utrymmet för inlärning är ju begränsat, och det kanske är en omprioritering på gång angående vad som är viktig kunskap och inte.

Gud så dumt. Varför la jag tid på att läsa det här?

Jonas, för det första är det en myt att dagens kids kan orientera sig bättre i det nya kunskapssamhället. De är däremot bättre än sina far- och morföräldrar. Barnen är dock ofta bättre än sina föräldrar på att spela olika dataspel.

För det andra behöver man en stor dos kunskap för att kunna värdera kunskap, exempelvis från Wiki. Det har inte barn, särskilt inte de som tillbringar sin studietid i kravlösa men stimmiga miljöer. Tillbaks till läroböckerna med andra ord.

För det tredje smakar din förhoppning om en individanpassad idealskola som ett gammalt avkok från den näringsfattiga 68-sluringen: Inte en enda fläskbit, men väl så mycket floskler. Allt det du önskar (om individanpassning) är precis det som pedagogerna försökt åstadkomma med sina modeller om "förförståelser" och "läroprocesser". Och det är därför vi är där vi är idag Jonas. Nedmonteringen har pågått länge av både lärarutbildningen och skolan.

Problemet är att dessa modeller är abstraktioner utan förankring i verkligheten. Det hjälper inte att de gärna är försedda med en riklig mängd tvåvägspilar och cirklar. Det är ett mycket stort problem att det ämne som är tänkt som ett praktisk styrmedel i klassrumssituationen numera är det mest teoretiska av alla ämnen.

För det fjärde har inte behovet av nya kunskaper ökat dramatiskt. Däremot har förutsättningarna för att lära sig blivit sämre, vilket vi redan har avhandlat något om ovan.

# 13 Olaus Petri:

Eftersom du verkar mer intresserad av att spy galla och i nedlåtande ton tillrättavisa "de okunniga" (mig), än av att föra en konstruktiv dialog som leder framåt, ser jag inget större värde i att fortsätta detta meningsutbyte. Om du är eller har varit lärare, hoppas jag innerligt att du inte haft det här förhållingssättet och tonfallet även i klassrummet.

Att tonen blir lite gäll från min sida beror på att du, och det du torgför, är normalen i den pedagogiska diskursen. Det blir därför väldigt frustrerande när ännu en välvillig flumapologet (du) utmålar sig som representant för något progressivt och nytt som motarbetas av konservativa krafter.

Allt det du skriver är gammal ideologi som inte har blivit verklighet av det enkla skälet att den är just utopiskt. Att denna utopi också inkluderar en degradering av lärarens professionella roll gör den än mer skadlig för utbildningskvaliteten. Vilket annat fackförbund skulle gå med på det som hänt med lärararens status? Denne har gjorts till en bifigur som i sin pedagogiska gärning surrar under arslet på skolledning, föräldrar och elever.

Beklagar om du jag låter bitter Jonas, men det du representerar är precis det som gjort att Sveriges utbildningssystem nu hänger på ringrepen. Vi behöver inte ännu mer av idealistiskt trams utan en anpassning till verkligheten.

Ett steg i den riktingen vore att separera pedagogiskt arbete och forskning.

#15 Olaus Petri:

Äh, jag kan inte låta bli.

Jag tror du tillskriver mig en del uppfattningar och åsikter jag inte har. Mina "förslag" förutsätter bland annat (förutom mindre stillasittande):

- Betydligt högre prestationskrav/nivå under lärarutbildningen
- Stärkt lärarauktoritet
- Mindre skadlig dumsnällhetsnorm i skolan (att inte kunna ge tydliga och tidiga besked om när det inte funkar bra för en elev)
- Tydligare krav på eleverna vad gäller både ordning och arbetsinsats.

Jag har sett bra exempel på hur delar av "flumpedagogiken" funkat utmärkt när lärarna (bland annat) inte varit rädda för att ta kommando vid behov, varit tydligt verklighetsförankrade vad gäller hur människor fungerar i verkliga livet, haft stort inflytande själva över upplägget, samt varit välutbildade och haft rimligt med resurser. Det här har inte varit i "skyddad verkstad" med bara välartade elever, utan i en verksamhet med hyfsat befolkningsrepresentativt elevunderlag.

Jag håller med att delar av arbetssätt och attityder i "flumskolan" varit verklighetsfrämmande och utopiska. Men inte allt. Jag tycker det är mycket rimligare att göra en grundlig (verklighetsförankrad) analys av VILKA av de nya arbetssätten och attityderna som varit destruktiva och vilka som varit konstruktiva. Och för vilka elever. Det arbetssättet är normalt förfarande i alla seriösa verksamheter. Lägg gärna ut åtminstone delar av uppdraget på externa konsulter knutna till näringslivet, som är vana att ha ett distinkt resultatfokus. Det, i stället för att bara ge upp och backa tillbaka, tycker jag är att ta ansvar för framtiden.

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum