Bülows agerande exemplifierar (S) oförmåga att hantera (SD)

Socialdemokraternas främste talesperson i Blekinge, Sydöstrans politiske chefredaktör, Hans Bülow, känner sig oförskyllt påhoppad och menar att denna debatt avslutades i maj på lokalplanet, men nu fortsätts på ett stickspår. Men detta visar inte bara på Hans Bülows, och med honom, socialdemokraternas, ovilja till självkritik, men också framförallt oförmågan till att lyfta debatten om SD till ett högre plan. Det den politiske chefredaktören ser som ett angrepp på egen person, var att låta hans skriverier exemplifierar den socialdemokratiska hållningen.

Debatten handlar om hur det politiska etablissemanget skall bemöta Sverigedemokraterna, men detta tycker socialdemokraterna genom Hans Bülow vara ett stickspår. Svaret på frågan är inte entydigt och Sverige är inte ensamt om problematiken. Fil Dr Anders Hellström vid Malmö Högskola visar i sin forskning om SD, att två olika strategier valts i Europa, i bemötandet av populistiska och främlingsfientliga partier. I exempelvis Danmark, Nederländerna och Norge har det politiska etablissemanget valt att ta över sakfrågorna från de populistiska partierna. Detta i ett försök att marginalisera dem, men istället har effekten varit den motsatta. I Belgien har det främlingsfientliga och separatistiska Vlaams Belang mötts med tystnad, i hopp om att partiet skulle kunna tigas ihjäl, men också här har effekten varit den motsatta.

Samma strategi har valts i Sverige, med samma resultat som i övriga Europa. Svensk medias skuldbeläggande av partiet har dessutom underbyggt SD:s martyrskap. En mer framkomlig väg, är att föra en sakpolitisk debatt om SD:s politiska budskap och denna linje företräder undertecknad.

Hans Bülow menar sig ta debatten, men hans och partiets hittillsvarande försök får anses vara kontraproduktiva. Stämplingen av SD som fascistiskt har redan nämnts, inför kyrkovalet fokuserades analysen av SD:s deltagande på att en prästvigd person figurerade på partiets valsedel och i SVT Debatts direktsändning valde SSU som argument mot SD att översträcka en DVD om Adolf Hitler. En argumentation som redan visat sig vara verkningslös och istället stärkte SD perioden 2002-2006. Men ändå fortsätter Hans Bülow, med en dåres envishet.

Den lösning Hans Bülow ständigt återkommer till, är en bred blocköverskridande koalition, för att åsidosätta osäkerheten med Sverigedemokraterna som vågmästare. Men det scenario som då uppstår är att SD blir det enda oppositionspartiet, ställda mot ett politiskt etablissemang, som redan är härjat av politikerförakt och misstroende, vilket SD:s blotta existens är nog bevis för. Väljarnas ända möjlighet till protest mot den styrande blocköverskridande koalitionen, blir en röst på SD. Och detta kommer att få en mycket menlig inverkan på vår demokratiska trovärdighet. Det tyska valresultatet på söndagen den 27 september 2009 borde dessutom vara varnande exempel nog för de svenska Socialdemokraterna.

I ett historiskt perspektiv ter sig Hans Bülows fokuseringen på Sverigedemokraternas eventuella vågmästarroll som något märklig. På 1980-talet regerade Socialdemokraterna med indirekt stöd från Vänsterpartiet Kommunisterna, ett parti med starka band till de kommunistiska folkmordsregimerna på andra sidan Östersjön. Dessa regimer var starkt antidemokratiska och exempelvis Folkrepubliken Tyskland, DDR, mördade 200 000 av sina egna medborgare. Detta ursäktar inget parlamentariskt osäkert läge efter valet 2010, men Socialdemokraterna har ännu inte gjort upp med denna historia.

Det är också något i min civila yrkesutövning som retar, då Hans Bülow i sitt resonemang ständigt återkommer till min profession som präst, där det ömsom förvånar honom "att en teolog hamnar i ständig konfrontation med socialdemokrater" eller för in mig i fållan av "gammalmoderater", som inför moderaternas partistämma i Gävle 2007. Detta samtidigt som tre andra prästvigda varit aktiva för socialdemokraterna på lokalplanet i Karlskrona.

Nej Hans Bülows resonemang är märkliga och det går att ställa frågan vem det är som är inne på ett stickspår, samt vem som grälsjuk är. Som varandes en av socialdemokratins opinionsbildare borde Bülow istället vara intresserad av att analysera, skärskåda och upplysa om Sverigedemokraternas politiska budskap, för att sedan bilda opinion mot dessa. Istället fortsätter politiske chefredaktören samma strategi som under socialdemokratiskt styre, 2002-2006, stärkte det sverigedemokratiska väljarstödet i Karlskrona kommun.

Ann-Louise Trulsson (16 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11762

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nu är Ann-Louise Trulsson plötsligt begriplig. Hennes förra artikel i detta ämne var oklar och ofokuserad. Men nu vet vi klart vad hon vill: partierna ska öppet bemöta andra partier och säga precis vad dom vill. Och det har hon givetvis rätt i.
Det är det enda rätta. Andra taktiker som att marginalisera, vilseleda, måla fan på väggen o.s.v. är givetvis förkastliga.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2009-09-29, 16:05

(sd) bemöts bäst med tydliga klara fakta utan att nödvändigtvis gå i debatt om allting.

(sd) bemöts också genom politiska program och initiativ som lyfter fram invandrare som resurser och inte som kostnadsposter i en budget. Integrationspolitk måste grundas i det bra som finns och inte i det som eventuellt saknas.

(sd) lever på politikerförakt. I debatt kan de spela ut detta och få spelrum för sin retorik. Debatter innebär alltid att man skarvar med sanningen för att få en retorisk poäng. Hederlig politisk debatt innebär att man begränsar detta skarvande av fakta till en acceptabel nivå. Det finns ingen anledning att debattera med någon som inte förstår detta. De lever på att skarva och plocka detaljinformaton ur sitt större sammanhang. Det är i princip omöjligt att bemöta hur kunnig man än är.

(sd) är i grunden ett djupt oärligt parti. Sätt igång och exponera dem istället för att diskutera hur de skall bemötas.

Permalänk | Anmäl #2 Utlandssvensk, 2009-11-25, 07:56