Skyll inte ojämställda relationer på arbetsgivarna

Inte sällan hör man i debatten om lika löner att arbetsgivare missgynnar mammor på olika sätt. De flesta håller med om att det är självklart att man ska belönas och befordras på grundval av sina prestationer och ingenting annat. Men det är väl ingen tokig gissning att en person som har ett jobb vid sidan av sitt ordinarie arbete antagliga presterar sämre. Och de flesta håller antagligen med om att det krävs väldigt mycket tid att ta hand om ett eller flera barn.

Jag anser att alla människor har rätt att leva det liv de själva vill. En del tar lika mycket ansvar för barn och hem som sin partner, del tar mer eller mindre ansvar, en del tar själv hand om sina barn, andra har inga barn och en del lever själva. Ur en arbetsgivares perspektiv borde det egentligen vara ointressant vilket liv deras anställda lever men i praktiken styrs de anställdas prestationsförmåga mer eller mindre av vilket liv de lever utanför jobbet.

Det är rimligt att anta att en person som bara tar lite eller inget ansvar hemma kan fokusera på jobbet i större utsträckning. Samtidigt som en person som tar det största ansvaret för barn och hem och kanske även sin partner inte kan fokusera på jobbet i lika stor utsträckning, dessutom kommer personen ifråga antagligen vara frånvarande oftare. En person som lever i jämställt förhållande kommer borde hamna i mittemellan. Låt oss anta att det ofta är kvinnor som tar det största ansvaret för barn, hem och även sin partner, borde inte vara en bidragande faktor till att löneskillnaderna ser ut som de gör? Är det arbetsgivarnas fel och därav de som ska stå för kostnaden?

Men ingenting är svart eller vit självklart kan man få mycket energi av att ha barn man älskar precis som omhändertagandet av barn kan vara en värdefull erfarenhet för en del jobb. Även om jag har lite svårt att se hur en revisor eller programmerare skulle kunna utnyttja den erfarenheten.

Det är en självklarhet i Sverige att det ska gå att förena familj med karriär. Att ha barn och ta hand om dem samtidigt som man gör karriär är något som ger hög status i Sverige, åtminstone om man ska tro Marie Söderqvist Tralau. Men för del flesta vanliga människor går inte den ekvationen ihop då finns några alternativ att båda satsar halvmycket på karriären, att den ena tar större ansvar för barnen medan den andra gör karriär, att man inte skaffar barn eller möjligtvis att man låter någon annan ta hand om sina barn.

Men alla har ju inte de möjligheterna en del bor ensamstående med barn, andra kan inte få barn medan en del inte hittar någon att skaffa barn. Men i millimeterrättvisans Sverige anses det vara en självklarhet att alla både ska kunna göra karriär och ta hand om sina barn. Man glömmer bort att både barnen och arbetet ofta blir lidande av det valet. I rättvisans namn är det rättvist att de som inte har barn, frivilligt eller ofrivilligt, ska kunna få satsa lite extra på sin karriär? Annars är det väl rättvist

Låt jämställdhetsdebatten handla om hur människor ska få möjlighet att leva det liv de själva vill istället för hur arbetsgivarna ska bestraffas för att folk lever i ojämställda relationer. Personligen tycker jag det är relevantare att ställa sig frågor som exempelvis varför industriarbetare tjänare mer än högskoleutbildade sjuksköterskor och grundskolelärare.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11732

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Annars är det väl rättvist" i slutet av näst sista stycket ska inte vara med!

Permalänk | Anmäl #1 David Dilner, 2009-09-27, 14:50

Gillar vinkeln. Kan bara hålla med om att det är en snedvriden debatt kring vems ansvaret för löneskillnaderna är.
Däremot anser jag att det ligger i varje god företagares intresse att se till så att de anställda mår bra. Ett erkänt effektivt sätt (se t.ex. Google) är att uppmuntra den anställde att ha ett aktivt liv på sidan om jobbet. Familj, hobbies och liknande gör faktiskt mer nytta än skada för prestationen på arbetsplatsen (givetvis inom rimliga gränser får man anta).

Så ja, det är inte chefens fel att lönerna är som de är. Men det är ändå en dålig chef som uppmuntrar de utan fritid att satsa ännu hårdare på arbetet. Tyvärr är ju inte alla chefer bra chefer, så lite kritik kan nog vara på sin plats, även om den är på lite fel grunder.

Sen ett allmänt tips till nästa artikel. Låt någon du vet är mycket skicklig med det skrivna språket korrekturläsa. Skriv om och få korrekturläst om och om igen tills personen inte ser några fel.
Man kan tycka det är fel, och det är nog sant, men den karga sanningen är att människan är en fördomsfull figur. Första intryck är viktiga. Därför kommer det alltid vara viktigt att skriva tydligt och korrekt, om man vill framstå som en intelligen person som vet vad man pratar om. Tufft, men sant.

Själv skriver jag bara en kommentar och inte en officiell artikel, så jag slipper undan med att läsa min egen text några gånger. Har säkert missat något ;)

Permalänk | Anmäl #2 Alex, 2009-09-29, 16:27