Karriären i första hand. Karriärdomare i stället för rättssäkerhet.

Han visar bland annat att varken jurist- eller domarutbildningen innehåller något moment som stärker domarens färdighet i detta avseende för att ifrågasätta om trovärdighetsbedömningar ensamma kan läggas till grund för fällande brottmålsdomar. Han menar att bedömningar av typen "bär det självupplevdas prägel" är så belastande att trovärdighetsbedömningen som ligger bakom borde bannlysas.

Makabert med Thomas Quicks bekännelser av åtta mord är att samtliga godtas genom trovärdighetsbedömning av hans bekännelser trots att de vid straffprocessen var påfallande tunna - i en del fall desavouerade av hans egna beskrivningar. Och så kallad stödbevisning fanns ej.

Genom den nu pågående granskningen av hans bekännelser tillkommer komplikationen av att han varit starkt drogpåverkad vid sina berättelser, att polisen inplanterat uppgifter för att staga upp trovärdigheten och annan polis tvingats undanhålla för hans trovärdighet belastande uppgifter. Det har faktiskt utbrutit en hetsig strid om trovärdigheten i Thomas Quicks bekännelser.

Enligt kriminologen Jerzy Sarnecki förklaras det höga tonläget på ett för byråkrater känt fenomen: att många söker göra karriär på enskilda fall. Att åtta mord så komfortabelt slinker igenom rättsmaskineriet uttrycker ej Thomas Quicks manipulatoriska talanger, utan är tyvärr en värdemätare på förfallet inom rättsskipningen. Verkligen värd att diskutera