Så får vi jämställda löner

Och vad tjänar hr Anders Milton?

Det finns ju inga löneskillnader - män och kvinnor har samma lön för samma arbete. Så lägg ned det här och ta itu med något riktigt problem.

But read more, and you learn things that don't get much notice on Equal Pay Day. As the report acknowledges, women with college degrees tend to go into fields like education, psychology and the humanities, which typically pay less than the sectors preferred by men, such as engineering, math and business. They are also more likely than men to work for nonprofit groups and local governments, which do not offer salaries that Alex Rodriguez would envy.

As they get older, many women elect to work less so they can spend time with their children. A decade after graduation, 39 percent of women are out of the work force or working part time -- compared with only 3 percent of men. When these mothers return to full-time jobs, they naturally earn less than they would have if they had never left.

Even before they have kids, men and women often do different things that may affect earnings. A year out of college, notes AAUW, women in full-time jobs work an average of 42 hours a week, compared to 45 for men. Men are also far more likely to work more than 50 hours a week.

Buried in the report is a startling admission: "After accounting for all factors known to affect wages, about one-quarter of the gap remains unexplained and may be attributed to discrimination" (my emphasis). Another way to put it is that three-quarters of the gap clearly has innocent causes -- and that we actually don't know whether discrimination accounts for the rest.

I asked Harvard economist Claudia Goldin if there is sufficient evidence to conclude that women experience systematic pay discrimination. "No," she replied. There are certainly instances of discrimination, she says, but most of the gap is the result of different choices. Other hard-to-measure factors, Goldin thinks, largely account for the remaining gap -- "probably not all, but most of it."

The divergent career paths of men and women may reflect a basic unfairness in what's expected of them. It could be that a lot of mothers, if they had their way, would rather pursue careers but have to stay home with the kids because their husbands insist. Or it may be that for one reason or another, many mothers prefer to take on the lion's share of child-rearing. In any case, the pay disparity caused by these choices can't be blamed on piggish employers.

June O'Neill, an economist at Baruch College and former director of the Congressional Budget Office, has uncovered something that debunks the discrimination thesis. Take out the effects of marriage and child-rearing, and the difference between the genders suddenly vanishes. "For men and women who never marry and never have children, there is no earnings gap," she said in an interview.

That's a fact you won't hear from AAUW or the Democratic presidential candidates. The prevailing impulse on Equal Pay Day was to lament how far we are from the goal. The true revelation, though, is how close.

Kvinnor prioriterar annat än pengar och det är den största anledningen till att det finns skillnader i löner.
Kvinnor är efter universitetsstudier psykologer, humanister eller arbetar inom offentlig sektor. Män väljer i högre utsträckning att arbeta inom områden med fler risker och mer pengar, notera att ingen lag finns som hindrar kvinnor från att arbeta övertid, pendla längre, ta större risker. Det är helt enkelt valfritt för kvinnor och de väljer helst familjen och barnen framför ett osäkert yrke i höglönesektorn, det finns studier i Sverige som påvisar sambandet mellan barnafödelser och kvinnors minskande lön. Det finns också studier som påvisar att 7/10 kvinnor är nöjda med denna situation medan 4/10 män är nöjda (män vill stanna hemma mer med barnen)
I USA är de flesta studierna överens om att det inte finns någon sexistisk lönesättning, läs bla Harvard ekonomen Claudia Goldin eller June O'Neill, en ekonom på Baruch College och före detta chef för Kongressens budget byrå. Den sistnämnde har dessutom sett att om man tar bort barnafödelser och föräldradagar så försvinner skillnaderna i löner.
Det är dags att svenskar och i synnerhet akademiker läser på rejält innan de anklagar arbetsgivare för att ge kvinnor lägre löner. Dagens logiska tankeställare borde vara detta att om kvinnor arbetar för lägre lön så skulle det skapa en obalans på den fria marknaden då arbetsgivare enbart eller i första hand bara skulle vilja anställa kvinnor.
I dessa tider när vissa ser strukturer och könsmaktsordningar överallt så är det viktigt att vi människor håller Oss till sanningen.
Kvinnan är inte beredd att ge upp sin maktarena så enkelt, därför tjänar de mindre.

Jag håller med # 1 i samtalet. Det finns mycket vi kan få jämställdigt , för mycket för att kunna lösa. Det finns så mycket problem i dagens samhälle, ex för höga skatter. Om vi hade haft lägre skatter så hade ingen klagat på lönen. Vi hade fått en lägra arbetslöshet och en helt annan arbetskraft i Sverige och då hade vi växt som industriland. Att få jämställdiga löner tror jag aldrig kommer att gå därför tycker jag att Sverige ska ta tag i ett mycket större problem tex skatterna.

Vi behöver aktivt arbeta för att löneskillnader mellan könen minskar. Det är viktigt. Inte någon av alla förklaringar till varför män tjänar mer än kvinnor håller. Självklart ska människor ha samma lön för samma arbete. Skillnader mellan tex kommunalanställdas löner ska kunna motiveras.

#3 Adam Weisshaupt: Det finns även svenska undersökningar som visar att när man börjar räkna in faktorer såsom arbetstid och liknande så försvinner löneskilldnaden allt mer. Om man tar hänsyn till alla parametrar går skillnaden mot noll, eller i varje fall ganska nära noll. Och det är ju positivt, vi har en ungefär jämställd arbetsmarknad. Och jag tror personligen att ungefär jämställd är det närmaste som är möjligt att komma, det rimliga att sträva mot. Studier finns bland annat återgivna i Pär Ströms "6 feministiska myter".

Det är också märkligt att "jämställda löner" = "högre kvinnolöner". Det finns bevisligen branscher där det omvända råder, det så kallade "inverterade lönegapet". Sveriges ingenjörer menar att kvinnor erbjuds 1000kr mer i ingångslön än deras manliga kollegor bland deras medlemmar. Varför diskuterar man inte detta som något ojämställt? Min slutsats är att "jämställdhetsarbete" = "kvinnokamp", vilket innebär att "jämställdhetsarbete" != "Arbete för jämställdhet". Det är ju lite märkligt när ord och begrepp snurras till sådär. Jag som jämställdist måste säga att jag tycker det är tragiskt att begreppet "jämställdhet" kidnappats av en grupp feminister att använda i deras könskrig. Jämställdhet måste ses från två håll. Och man måste våga driva frågor även där män diskrimineras.