Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-09-25 12:09, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
LO presenterade idag sin rapport om kvinnopotter inför avtalsrörelsen. Det är anmärkningsvärt att LO hävdar att kvinnopotter fungerar för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor när det faktiskt är precis tvärt om. Nu vill Almega se en offensiv satsning, tillsammans med facken, för jämställda löner med metoder som fungerar.
Jonas Milton är vd för Almega
Almega är Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag, vi är en förbundsgrupp som har cirka 9 570 medlemsföretag med sammanlagt 457 000 anställda. Medlemsföretagen representerar ett 60-tal branscher inom den svenska tjänstenäringen. Almega är den största förbundsgruppen inom Svenskt Näringsliv.
LO pekar sin rapport på att löneökningarna för kvinnliga arbetare varit 8,7 procent de senaste åren och att männen fått 8,3 procent. Men de siffrorna innebär att löneskillnaden mellan män och kvinnor ökat om man räknar i kronor och ören, vilket är det som folk får i plånboken.
Idag tjänar de manliga arbetarna i genomsnitt 22 500 i månaden, kvinnorna tjänar 19 600. Det är en skillnad på 2 900kr. Innan löneökningarna var skillnaden 2 744 kr. Inkomstskillnaden mellan män och kvinnor har alltså ökat med 156 kronor i månaden. Det är märkligt att LO väljer att hävda att löneskillnaderna då minskar trots att de faktiskt ökar.
Vi kan alltså konstatera att kvinnopotter inte fungerar. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar trots ansträngningar med potter. Nu är hög tid att bryta detta negativa mönster. De första stegen bör tas inom tjänstesektorn, där Almega och våra fackliga motparter, däribland Unionen, har ett gemensamt ansvar.
Från Almegas sida vill ha en mer offensiv hantering av frågan om mäns och kvinnors löner. Till att börja med, kan vi slå fast att vi inte vill ha lönediskriminering på arbetsmarknaden. Oavsett hur statistiken ska tolkas, finns det ingen anledning att försvara en lönesättning som är osaklig. Lön ska bestämmas utifrån de resultat som den enskilde medarbetaren uppnår i sitt arbete och av hur hon/ han utvecklas i sin yrkesroll. Om personen i fråga är kvinna eller man får inte påverka lönen.
Vi måste snarast överge metoder som inte bara är ineffektiva, utan som faktiskt har motverkande effekt. De generella lönepåslagen i centrala avtal, oavsett om det kallas individgarantier eller något annat, är kanske det tydligaste exemplet.
Satsningarna på så kallade kvinnopotter har varit ett stående inslag i de senaste avtalsrörelserna. De följer samma mönster, där generella höjningar i kvinnodominerade branscher genast följs av kompensation från andra grupper. I längden kvarstår skillnaderna. Satsningarna på kvinnopotter bör därför överges.
Generella lönehöjningar leder till ökad löneskillnad mellan män och kvinnor i kronor och ören! Det finns två orsaker till det. Den första handlar om att då den generella lönehöjningen ska smetas ut på samma procentnivå i hela företaget, så tar den bort det utrymme som kunde ha använts till att hantera osakliga löneskillnader.
Den andra handlar om mönster på arbetsmarknaden. Det är inte helt ovanligt i privata näringslivet att män dominerar bland de medarbetare som har lång erfarenhet i arbetslivet, många gånger på olika chefspositioner, och med en lång lönekarriär bakom sig. De motsatta gäller i allmänhet för kvinnor, även om det förstås finns undantag. De är något yngre och har inte samma stabila och raka lönekarriär med chefsjobb att luta sig emot. Detta kan avspeglas i löneskillnader, även om de baseras på historiska förhållanden och inte aktuella resultat. Som vi ser i exemplet från LO förstärker generella lönepåslag de skillnader som finns på arbetsmarknaden. De som redan tjänar mest är de som får högst lönehöjning vid generella lönepåslag i kollektivavtalen.
Ett avgörande steg för jämställda löner är att kvalitetssäkra den lokala lönebildningen. Lönesättningen på den enskilda arbetsplatsen ska bygga på de resultat som varje enskild medarbetare uppnår i arbetet. Och lönesättningen ska vara en strukturerad process, där mål formuleras och följs upp. Lönen ska sättas av chefen efter en nära dialog med medarbetaren. För att den lokala löneprocessen ska fungera, måste det vara tydligt kommunicerat vad som påverkar möjligheterna till löneutveckling. De krav som ställs får på intet sätt vara godtyckliga och bygga på fördomar.
Erfarenheterna av lokal lönebildning är överlag positiva. En undersökning som Saco presenterade i somras visar att det individuella lönesamtalet har gynnat kvinnor mer än män. Kvinnor är många gånger bättre förberedda och pålästa inför sitt lönesamtal. Det har lönat sig.
Men det finns mer att göra för att kvalitén ska bli den önskade. En nödvändig grund är att det finns ett lönebildningsavtal som tecknats av fack och arbetsgivarorganisation. Ett sådant avtal anger hur en kvalitetssäkrad löneprocess ska gå till. Här kan också finnas exempel på könsneutrala kriterier för bedömning av arbetsprestationer.
Lönebildningsavtal av den här sorten finns redan på flera av Almegas områden, inte minst med akademikernas fackliga organisationer. På övriga områden får hoppet sättas till Unionen, som är den stora fackliga organisationen inom tjänstesektorn. Här skulle Almega och Unionen kunna stå för avgörande insatser för jämställda löner. Men det kräver att vi tar ett gemensamt ansvar. Att vi tillsammans utvecklar avtal som bildar ett stöd till dem som ska hantera lönesättningen i företagen.
Almega kan som en fortsättning på ett lönebildningsavtal se gemensamma utbildningar eller konferenser. Där vi tillsammans med den fackliga motparten ger motiv och kunskap om lönesättningen.
Det finns en samsyn mellan Almega och Unionen om målet att få bort osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Nu måste de metoder som inte fungerar överges. Tillsammans kan vi pröva något nytt.
Byggnads varslar om sympatistrejk för Handels. Är kraven på högre löneökningar än i industrin rimliga?

Epokgörande löneavtal i offentliga sektorn

Kålsoppa till alla om HRF får bestämma

Därför sympatistrejkar vi för jämställdhet

En sjuksköterskelön på minst 24 000 kr, tack!

Vi får den forskning vi betalar för

Politiker måste också ta ansvar för jämställda löner

Nyutbildade sjuksköterskor kräver minst 24 000 kronor

Höga löner ökar arbetslösheten bland invandrare och ungdomar

Konkurrens driver upp kvinnolönerna i vården

Det handlar inte bara om lönerna

Rättvisa kräver bättre förhandling om lönestrukturen

Lättare att få jobb med löneskillnader

Arbetsgivarnas hån mot låglönesektorn

Individgarantier ökar orättvisan i lönesättningen

Alla gillar lönesamtal - men få är nöjda med resultatet
Skyll inte ojämställda relationer på arbetsgivarna
Lönesänkningar skapar högre sysselsättning

Direktörsskrået prövar skamgränsen

Facket agerar som Laval i Vaxholm: för låga löner

SEB: Pensionen bestäms inte av börsen utan av eget arbete

Vi säger absolut nej till lönesänkningar

Lönesänkningar gjorde miljontals människor arbetslösa under trettiotalsdepressionen
Skall lönerna bara gå ned för låg- och medelinkomsttagare?

Därför vill vi frysa lönerna i Älmhult

Metalls genidrag helt i miljöpartiets anda

Därför säger TCO nej till lönesänkningar
Ett politiskt svek som vinner röster
Metalluppgörelsen, höjd a-avgift, omfördelad arbetstid och lägre efterfrågan.

IF Metal – Välkommen in i spelet


Lönesänkningen en följd av sänkt a-kassa och ingår i regeringens strategi
Metall sänker lönerna - regeringens skattepolitik dämpar effekten
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Och vad tjänar hr Anders Milton?
Det finns ju inga löneskillnader - män och kvinnor har samma lön för samma arbete. Så lägg ned det här och ta itu med något riktigt problem.
But read more, and you learn things that don't get much notice on Equal Pay Day. As the report acknowledges, women with college degrees tend to go into fields like education, psychology and the humanities, which typically pay less than the sectors preferred by men, such as engineering, math and business. They are also more likely than men to work for nonprofit groups and local governments, which do not offer salaries that Alex Rodriguez would envy.
As they get older, many women elect to work less so they can spend time with their children. A decade after graduation, 39 percent of women are out of the work force or working part time -- compared with only 3 percent of men. When these mothers return to full-time jobs, they naturally earn less than they would have if they had never left.
Even before they have kids, men and women often do different things that may affect earnings. A year out of college, notes AAUW, women in full-time jobs work an average of 42 hours a week, compared to 45 for men. Men are also far more likely to work more than 50 hours a week.
Buried in the report is a startling admission: "After accounting for all factors known to affect wages, about one-quarter of the gap remains unexplained and may be attributed to discrimination" (my emphasis). Another way to put it is that three-quarters of the gap clearly has innocent causes -- and that we actually don't know whether discrimination accounts for the rest.
I asked Harvard economist Claudia Goldin if there is sufficient evidence to conclude that women experience systematic pay discrimination. "No," she replied. There are certainly instances of discrimination, she says, but most of the gap is the result of different choices. Other hard-to-measure factors, Goldin thinks, largely account for the remaining gap -- "probably not all, but most of it."
The divergent career paths of men and women may reflect a basic unfairness in what's expected of them. It could be that a lot of mothers, if they had their way, would rather pursue careers but have to stay home with the kids because their husbands insist. Or it may be that for one reason or another, many mothers prefer to take on the lion's share of child-rearing. In any case, the pay disparity caused by these choices can't be blamed on piggish employers.
June O'Neill, an economist at Baruch College and former director of the Congressional Budget Office, has uncovered something that debunks the discrimination thesis. Take out the effects of marriage and child-rearing, and the difference between the genders suddenly vanishes. "For men and women who never marry and never have children, there is no earnings gap," she said in an interview.
That's a fact you won't hear from AAUW or the Democratic presidential candidates. The prevailing impulse on Equal Pay Day was to lament how far we are from the goal. The true revelation, though, is how close.
Kvinnor prioriterar annat än pengar och det är den största anledningen till att det finns skillnader i löner.
Kvinnor är efter universitetsstudier psykologer, humanister eller arbetar inom offentlig sektor. Män väljer i högre utsträckning att arbeta inom områden med fler risker och mer pengar, notera att ingen lag finns som hindrar kvinnor från att arbeta övertid, pendla längre, ta större risker. Det är helt enkelt valfritt för kvinnor och de väljer helst familjen och barnen framför ett osäkert yrke i höglönesektorn, det finns studier i Sverige som påvisar sambandet mellan barnafödelser och kvinnors minskande lön. Det finns också studier som påvisar att 7/10 kvinnor är nöjda med denna situation medan 4/10 män är nöjda (män vill stanna hemma mer med barnen)
I USA är de flesta studierna överens om att det inte finns någon sexistisk lönesättning, läs bla Harvard ekonomen Claudia Goldin eller June O'Neill, en ekonom på Baruch College och före detta chef för Kongressens budget byrå. Den sistnämnde har dessutom sett att om man tar bort barnafödelser och föräldradagar så försvinner skillnaderna i löner.
Det är dags att svenskar och i synnerhet akademiker läser på rejält innan de anklagar arbetsgivare för att ge kvinnor lägre löner. Dagens logiska tankeställare borde vara detta att om kvinnor arbetar för lägre lön så skulle det skapa en obalans på den fria marknaden då arbetsgivare enbart eller i första hand bara skulle vilja anställa kvinnor.
I dessa tider när vissa ser strukturer och könsmaktsordningar överallt så är det viktigt att vi människor håller Oss till sanningen.
Kvinnan är inte beredd att ge upp sin maktarena så enkelt, därför tjänar de mindre.
Jag håller med # 1 i samtalet. Det finns mycket vi kan få jämställdigt , för mycket för att kunna lösa. Det finns så mycket problem i dagens samhälle, ex för höga skatter. Om vi hade haft lägre skatter så hade ingen klagat på lönen. Vi hade fått en lägra arbetslöshet och en helt annan arbetskraft i Sverige och då hade vi växt som industriland. Att få jämställdiga löner tror jag aldrig kommer att gå därför tycker jag att Sverige ska ta tag i ett mycket större problem tex skatterna.
Vi behöver aktivt arbeta för att löneskillnader mellan könen minskar. Det är viktigt. Inte någon av alla förklaringar till varför män tjänar mer än kvinnor håller. Självklart ska människor ha samma lön för samma arbete. Skillnader mellan tex kommunalanställdas löner ska kunna motiveras.
#3 Adam Weisshaupt: Det finns även svenska undersökningar som visar att när man börjar räkna in faktorer såsom arbetstid och liknande så försvinner löneskilldnaden allt mer. Om man tar hänsyn till alla parametrar går skillnaden mot noll, eller i varje fall ganska nära noll. Och det är ju positivt, vi har en ungefär jämställd arbetsmarknad. Och jag tror personligen att ungefär jämställd är det närmaste som är möjligt att komma, det rimliga att sträva mot. Studier finns bland annat återgivna i Pär Ströms "6 feministiska myter".
Det är också märkligt att "jämställda löner" = "högre kvinnolöner". Det finns bevisligen branscher där det omvända råder, det så kallade "inverterade lönegapet". Sveriges ingenjörer menar att kvinnor erbjuds 1000kr mer i ingångslön än deras manliga kollegor bland deras medlemmar. Varför diskuterar man inte detta som något ojämställt? Min slutsats är att "jämställdhetsarbete" = "kvinnokamp", vilket innebär att "jämställdhetsarbete" != "Arbete för jämställdhet". Det är ju lite märkligt när ord och begrepp snurras till sådär. Jag som jämställdist måste säga att jag tycker det är tragiskt att begreppet "jämställdhet" kidnappats av en grupp feminister att använda i deras könskrig. Jämställdhet måste ses från två håll. Och man måste våga driva frågor även där män diskrimineras.