Våga vara tydlig i ditt stöd för vinstdrivande vårdföretag, Mona Sahlin

Idag kommer socialdemokraterna i Stockholms stadshus bjuda in till ett ekonomiskt seminarium om vinst i privat utförd vård. Vi i vårdbranschen är inte inbjudna att delta och lägga fram vår syn. Därför lägger jag istället fram det jag skulle ha sagt om jag fått chansen här på www.newsmill.se. Jag hade inlett med att beskriva min fasta övertygelse att för att klara framtidens vårdbehov behöver vi få till stånd en kraftig effektivisering av vården, vi måste bli bättre på att använda våra gemensamma resurser effektivt. Sverige behöver mer konkurrens och ett ökat inslag av privata vårdaktörer - stora som små, ideella som vinstdrivande.

Inte minst eftersom resultaten av privat utförd vård talar för sig själv. Personalen i vården kan nu i högre grad välja bland fler arbetsgivare, och trivs bättre i privata vårdföretag samt att patienter är nöjdare med privat utförd vård. För att den utveckling skall fortsätta i hela landet och även påverka offentligt utförda vården positivt krävs fortsatt utveckling av valfrihet med ett utvidgat vård val till all hälso och sjukvård men det förutsätter etableringsfrihet och företag som får gå med vinst. Det kräver även att vi i ett valfrihetssystem har en fungerande kvalitetsuppföljning med ett patientperspektivet. Där förespråkar vi därför en oberoende utvärdering som skall ha mandatet att identifiera och utveckla relevanta mätetal och mått, samla in fakta från vård och omsorg, sammanställa dessa och presentera för användning av vårdväljare/patient, huvudmän/skattebetalare samt vårdgivande enheter.

Innan debatten om privat utförd sjukvård är något som behövs och kan utveckla vården bör fokus vändas till den landstingsdrivna verksamheten med frågan: Är svensk offentligt sjukvård kostnadseffektiv? Enligt ett effektivitetsindex som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, presenterar i rapporten "Svensk vård i internationell jämförelse" 2008 placerar sig Sverige på en tredje plats efter Finland och Spanien i effektivitet. I indexet jämför man kostnaderna för vården med de medicinska resultaten, exempelvis hur många dör av stroke per hundratusen invånare. Svenska medborgare får i detta index en vård av relativt hög kvalitet per spenderad krona. Men - och detta är ett mycket stort men - Sverige har även Europas näst längsta vårdköer. Bara Lettlands medborgare står i vårdköer mer än vad svenskarna gör, visar Health Consumer Powerhouse 2008.

I svensk sjukvård går tankarna till en planekonomi där tjänsten mer finns till för politikerna än för medborgarna. "Effektiviteten" i svensk vård definieras snävt och på ett sätt som de flesta medborgare inte skulle känna igen sig i. Det är inte konstigt, eftersom medborgarna upplever hur svåråtkomlig vården är. Värnar vi välfärden är det tydligt att vi behöver effektivisera vården. SKL beräknar att vårdbehovet kommer att öka med 50 procent fram till år 2030. Kostnaderna för vården ökar, och vårdköerna kostar samhället mycket i form av uteblivet arbete och sjukskrivningar. Olika lösningar på problemet har presenterats. En ökad andel privat finansiering i välfärden är ett förslag som presenterats från den socialdemokratiske tidigare statssekreteraren Per Borg i ESO-rapporten "Välfärdens långsiktiga finansiering."

Men en första satsning måste rimligtvis vara att maximalt öka effektiviteten inom befintliga, gemensamt finansierade system. Omfattande litteratur pekar på svensk sjukvårds effektiviseringspotential. I promemorian "Iakttagelser om landsting" från Finansdepartementet bedöms effektiviseringspotentialen till minst 30 miljarder kronor på tio år. I en rapport från Tillväxtverket menar man att vården skulle kunna effektiviseras med 20 procent genom organisatoriska förändringar. Vilken är då de privata vårdföretagens roll för att göra vården mer effektiv? Forskningen visar att effektivisering kommer till av konkurrens. Med ett stort antal vårdaktörer blir effektivitetsvinsterna därmed större. Enligt en forskningsöversikt från IFN, Institutet för Näringslivsforskning, menar att en ökad andel privata utförare i välfärdstjänster såsom exempelvis vården sänker kostnaderna på upp till 33 procent.

Tyvärr har det alltför länge ansetts provocerande att nämna ordet effektivisering och sjukvård i samma mening. Den förhärskande synen har varit att vård- och omsorgssektorn inte kan effektiviseras, åtminstone inte som andra sektorer kan göra det. Vissa kritiker har tagit upp ett tankeexempel som utvecklats av ekonomen William Baumol. Baumol liknade effektivisering i vården med att effektivisera framförandet av ett musikstycke. Man kan inte be kören att sjunga snabbare eller ta bort vissa instrument för att få musiken att låta bättre, menade Baumol. Idag vet vi att Baumol hade fel. Det går alldeles utmärkt att öka effektiviteten både i musik och i vård. Sker det inte genom nya organisationsmodeller så sker det genom tekniska innovationer. I dag kan vilken orkester som helst gå in i en studio och producera musik som miljoner människor kan lyssna på.

När den socialdemokratiske riksdagsmannen Pär-Axel Sahlberg utredde förslaget om en stopplag inom vården konstaterade han att den offentligt finansierade hälso- och sjukvården lätt blir en arena för politisk konflikt eftersom den aldrig helt kommer att kunna tillgodose medborgarnas alla behov och önskemål. För att undvika osäkerheten dessa konflikter medför efterlyste han en större politisk samsyn i vårdfrågor, inte minst när det gäller villkoren för privata entreprenörer som han hävdade har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla och effektivisera olika behandlingsformer.

Socialdemokraternas i Stockoholms tankar om stopp för utdelning av vinster för företag inom välfärdssektorn är typexempel på den skadliga politisering som Sahlberg varnade för. Tydligast är det när Carin Jämtin på DN Debatt den 28/7 kopplar de utdelningar på sammanlagt 84 miljoner kronor som olika friskoleaktörer tog ut under 2007 till att mer än var tionde elev gick ut nian utan att ha behörighet till gymansiet. Att kopplingen är orimlig framgår av att beloppet utgör mindre än tre tusendelar av en procent av BNP. Trots det ökar utspelet osäkerheten för producenter av välfärdstjänster eftersom det är osäkert hur kongressen och en eventuell vänsterregering kommer att ställa sig.

Det är bra att Mona Sahlin har tagit ställning för privata alternativ i välfärdssektorn och för att möjligheten till vinst är en viktig drivkraft som kan leda till ökad kvalitet och effektivitet, och därmed till att vi får ut mer för våra skattepengar. Men det räcker inte för att minska osäkerheten på grund av det stora motstånd mot privata aktörer som har rått inom socialdemokraterna alltsedan privata dagis förbjöds 1986 genom Lex Pysslingen. Många kommer därför också i fortsättningen att avstå från att satsa fullt ut på företagande inom välfärdssektorn, med negativa konsekvenser för konkurrensen och därmed på den kvalitets- och effektivitetshöjning som privata aktörer kan bidra med som följd.

Samtidigt kommer de som trots osäkerheten ger sig in på marknaden också i fortsättningen i vissa fall kunna göra vinster som framstår som omotiverat stora. Trots att dessa "övervinster" är ett resultat av osäkerheten och den svaga konkurrensen riskerar de att underblåsa kritiken mot privata alternativ ytterligare, och då är risken stor att välfärdsföretagandet hamnar i en negativ spiral.

En bilaga från Statskontoret till Långtidsutredningen 2008 visar vad restriktioner, men också osäkerhet om villkoren, kan leda till. Avregleringar i början av 1990-talet hade lockat utlandsägda vårdföretag till Sverige som under de kommande åren snabbt expanderade sin verksamhet. Mot slutet av 1990-talet ledde diskussionerna om att införa en stopplag till en kraftig nedgång inom den specialiserade sjukhusvården, där antalet anställda i utlandsägda företag sjönk från knappt 700 år 1997 till nära 0 år 2000. När den temporära föregångaren till stopplagen infördes år 2000 sjönk antalet anställda inom vård och omsorg i särskilt boende från nära 5 000 år 1999 till under 1 000 år 2002. Samtidigt valde de svenskägda vårdkoncernerna att förlägga sin expansion utomlands från år 2000 och framåt - mellan år 2000 och 2004 ökade antalet utlandsanställda från knappt 1 000 till 7 500.

Stopplagen gjorde inte bara att Sverige gick miste om mycket av den dynamik som internationellt verksamma vårdföretag kan erbjuda. Den gjorde också att antalet privat anställda inom den specialiserade sjukhusvården halverades mellan 2002 och 2004, från 26 000 till 13 000. Som en följd av bland annat detta ligger andelen av de offentligt finansierade tjänsterna som produceras av privata aktörer på en låg nivå jämfört med många andra länder inom EU - år 2005 utgjorde privat producerade men offentligt finansierade tjänster 3 procent av BNP jämfört med 8 procent i Holland och Tyskland.

Socialdemokraternas tvehågsenhet till privata alternativ har också påverkat, och fortsätter att påverka, kvinnors företagande negativt. Detta gäller speciellt antalet kvinnor som driver företag med anställda, eftersom dessa företag är betydligt mer utsatta för ändrade förutsättningar än företag utan anställda.

När den förra borgerliga regeringen avskaffade Lex Pysslingen ledde det till en stark expansion av både antalet kvinnliga företagare och av antalet kvinnor som drev företag med anställda. När socialdemokraterna kom tillbaka 1994 föll kvinnornas företagande tillbaka på grund av oklarheter om möjligheterna att driva företag inom välfärdssektorn, som är den enda sektor där kvinnliga företagare är överrepresenterade. I samband med att den temporära stopplagen infördes år 2000 minskade återigen antalet kvinnor som drev företag med anställda kraftigt, medan männen kunde fortsätta som tidigare.

Trots att alliansregeringen har en mer positiv syn på företagande inom välfärdssektorn har antalet kvinnor som driver företag med anställda inte ökat sedan valet 2006. En stor del av nyföretagandet inom området sker också i liten skala - företag med en omsättning under 30 000 kr per år svarade för 70 procent av ökningen år 2007. Att utvecklingen har varit så svag kan sannolikt till stor del förklaras av de oklarheter som fortfarande råder kring privata alternativ i produktionen av välfärdstjänster på grund av socialdemokratiska utspel om bland annat återinförd stopplag och vinstförbud.

För att minska denna osäkerhet och de negativa konsekvenser den medför borde Mona Sahlin i ljuset av att hon bildar allians med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ta initiativ till att Sverige gör tydliga utfästelser inom ramarna för de internationella handelsavtalen om att inte utestänga vinstdrivande företag från produktionen av välfärdstjänster. Ett sådant åtagande skulle stärka Mona Sahlins trovärdighet i frågan om välfärdens fortsatta utveckling och det skulle ge både svenskägda och utlandsägda företag den förutsägbarhet som krävs för ett långsiktigt engagemang inom välfärdssektorn. Dessutom skulle ett sådant åtagande minska skadan av oförutsägbara populistiska utspel som Pär-Axel Sahlberg varnade för, och Carin Jämtin och andra gjort sig skyldiga till.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11602

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Denna Dahlgrens högerattack av S börjar mest bli pinsam.
Kan vilken högerskurk som helst kalla sig socialdemokrat idag?

Permalänk | Anmäl #1 Anton, 2009-09-24, 19:25

Alltså, jag är själv liberal men mannen har gått beserk. Han slutar aldrig skriva och han skriver samma sak (felstavat) i ytterst små variationer. Kan han sluta? Kan Newsmill själva sluta ge honom utrymme? Det han säger har bärkraft, men det är dags för andra att utveckla.

Permalänk | Anmäl #2 Adam, 2009-09-24, 21:30

Kära Mona Sahlin!
-
Eftersom alliansen sannolikt kommer att förlora regeringsmakten nästa år eftersom de har legat för långt till höger för svenska folkets smak, så kan väl du i din egenskap av vänsterpolitik föra en politik som är lika långt till höger som alliansens? Det kan du väl lova?
-
Kära hälsningar, puss och kram,
-
Din Hans

Permalänk | Anmäl #3 Ann sidbrant, 2009-09-25, 02:59

En pinsam partsinlaga från en som borde kalla sig för f-d socialdemokrat. HD har sällat sig till samma gäng som en tidigar Södersten m.fl gjort. Nästa steg från HD är väl bara att han också börjar tala sig varm för privata försäkringslösningar inom vården och att pengarna då ska avgöra vem som får vilken kvalitét från den allt mer specialisrerade vården. Människosynen som han hittills visat fram talar inte för annat än en renodlat marknadsliberal syn på såväl individer som hela välfärdssektorn. Till den som har ska mer vara givet - från den som inget har ska även det den har tagas. HD borde fundera en liten aning över varför Obama kämpar för reformer i USA ...

Permalänk | Anmäl #4 Fritänkare, 2009-09-25, 09:57

Dahlgren producerar en till synes överväldigande, outtömlig och entydigt positiv argumentuppsättning för behovet av vinstdriven vård. Ändå framstår det genomgående grundargumentet "vinst är alltid ett kvitto på kostnadseffektiv kvalitet" lika ostyrkt, lika trosvisst oproblematiserat, i artikel efter artikel. Just i dessa tider, nu när just vinstdriven produktion av finansiella tjänster - marknadsekonomins hjärtverksamhet - har havererat och därmed hotat att totalt torrlägga de internationella betalningssystemen för allt från löneutbetalningar till nödvändig underhållsinvestering i annars fungerande företag, just då försöker Dahlgren övertyga om att just vinstdriven sjukvård och omsorg är räddningen! Och just nu, när dessutom for-profitmekanismen i USA:s sjukvård kollapsat under stor kalabalik!

I sanning ett tungt jobb, javisst, men Dahlgren ser ändå inga som helst problem med sin mission. Och skulle någon tveka om sanningshalten i hans argument ber han att få hänvisa till "oberoende utvärdering", framför allt den som tillhandahålls av Health Consumer Powerhouse. Ett aktiebolag drivet av Timbroaktivisten och moderate privatiseringspolitikern Johan Hjertqvist.

Hur många siffror, procentsatser och statistikhänvisningar Dahlgren än använder sig av, så kvarstår alltid kärnfrågan obesvarad: Är verkligen vinstdriven marknadskonkurrens Lösningen för sjukvård och omsorg? Är den ens lösningen på tillgänglighetsproblematiken? För allt från snuviga barn med eller utan örsprång till åldringar med multipla akuta/kroniska sjukdomar och därtill ofta konfusions- och demensproblematik? Hur löser egentligen vinstintresset, även som opersonlig bolagsdrivande grundprincip, denna prioriteringsfråga?

Det sägs ofta att en "solidarisk skattefinansiering" av vinstdriven vård skulle garantera en rättvis, jämlik resursallokering, produktion och fördelning av erbjudna tjänster. Eller att detta endast är en affärsjuridisk, kontraktsteknisk fråga som "mellan vilken beställare/finansiär resp säljare/producent som helst". Inga störande asymmetriproblem där inte. Och den vinstdrivna (pris)konkurrens som ger utlovad och allra bästa kostnadseffektiva kvalitet fixas av själva det "fria konsumentvalet" bland en (tillräckligt stor) mångfald av vård- och omsorgsgivare.

Men de anonyma siffrornas stränga och opersonliga aritmetik i rörelseresultat och balansräkningar påverkas inte ett dyft av om intäkterna är "solidariska" eller ej. Och därmed inte heller bolagens grundläggande styrmekanismer, inkl basåtagandet maximal ägaravkastning. De styrmekanismer som ska säkerställa överlevnad i enlighet med marknadskonkurrensens speciella spelregler. Och Aktiebolagslagens hot om och verkställande av likvidations- och konkursförfarande kommer alltid att fälla sista avgörandet för företagens handlingsplaner och fortbestånd. Precis som för vinstdrivna producenter av hårschampo, bilar, hus osv.

Dahlgren undviker också konsekvent att kommentera den välkända, grundläggande svårigheten som själva prissättningen av så individuella och varierande tjänster som sjukvårdsproduktion utgör. Svårigheten framkommer tydligt för enskilda diagnoser. Ännu svårare blir det med multipla, interagerande sjukdomstillstånd. För att inte tala om kombinationer med olikartade rehab- och omvårdnadsbehov i samband med sjukdom.

Hur kostnadseffektiv och kvalitetsproducerande blir, egentligen, en vinstdriven marknadskonkurrens utan noggrann priskoll på produktionsprocesser och därmed också på slutprodukterna? Är det då inte stor risk att det mer lättkalkylerade sortimentet blir det mest attraktiva att erbjuda? De varor och tjänster som efter professionell kostnadsanalys visar sig ge optimal vinst för just det vinstdrivna företaget? Dvs cash cows som de ohymlandes kallas på vedertaget businesspråk, även inom "den nya sjukvårdekonomiska skolan".

Slutligen. För att visa att han på ett anständigt och professionellt vis verkligen fattat vad det hela rör sig om, tar Dahlgren musiken som exempel på att det visst är bra med vinstdriven marknadskonkurrens även i sjukvård. För "precis som vilken orkester som helst kan gå in i en studio och (kostnadseffektivt) producera musik som miljoner människor kan lyssna på" så kan ju vilken ...? som helst gå in i ...? och producera ...? för miljontals sjuka människor. Eller hur?

Låt gärna Dahlgren fortsätta på Newsmill och DN-debatt hur länge som helst. Men finns det ingen, inte en enda seriös förespråkare av vinstdriven sjukvård som kan diskutera detta på allvar, dvs genom argumentationsmässig problematisering beakta i alla fall väl kända, grundläggande svårigheter med projektet att i stor skala låta en ostörd vinstdriven marknadskonkurrens styra över resusrallokering, produktion och fördelning av sjukvård och omsorg? Och som kanske också har tillgodogjort sig den aktuella debatten om just profit-mekanismens sammanbrott i US Healt Care, där alla ju är överens om just bristande kostnadseffektivitet är ett huvudproblem, t o m på federal budgetnivå. De som motsätter sig Obamas reformförsök har inga seriösa invändningar mot denna slutsats. Däremot ser de faror av ett annat slag: regeringsstyrda dödskommittéer, leninistnazistisk marxism, ondska av Batman-Jokerkaraktär etc. Dahlgren nöjer sig lite mer modest med att varna för en svensk "planekonomi" där sjukvården skulle skapas enbart för politikernas egennytta.

Hur står Vårdföretagarna ut?

Permalänk | Anmäl #5 Jan O Lindgren, 2009-09-25, 10:31

Nu har det gått så långt att Socarna ska börja stödja kapitalet istället för arbetarna. Tror någon verkligen på att kapitalet bryr sig om oss?

Permalänk | Anmäl #6 Arb, 2009-09-27, 14:42