Välkomna till min verklighet, Sturmark och Lindenfors

Publicerad: 2009-09-23 08:09, Uppdaterad: 2009-09-23 13:09

Nyansera bilden av vad tro är och ge oss en religionskritik värd namnet, skriver teol dr Annika Borg, som menar att okunskapen om kristendomen och Bibeln i vår tid är förbluffande.

7 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Annika Borg är teol dr, författare och präst i Svenska kyrkan.

Hon är aktuell med boken "Bibeln på mitt sätt" (Bonnier Existens),

där hon vill visa att man kan vara både kritisk och kristen.

Kyrkan ska vara kyrka, kristendomen ska vara kristendom och Gud ska sitta på ett moln och vara en löjlig figur med patetiska anhängare. Tro är per definition oförenligt med vetande och kunskapssökande. Religion är ett gammalt paket som den tänkande och öppna nutidsmänniskan gör bäst i att låta samla damm någonstans. Så kan man summera den bild av religion som Humanisterna har. Det är dags för Svenska kyrkan att ägna sig åt kristendomen, slår Christer Sturmark och Patrik Lindenfors fast i sin artikel på Newsmill.

Själv slås jag av en sanning som jag och mina kollegor då och då talar om: det finns inga människor som vill tala så mycket om Gud, som är så ockuperade av tanken, som ateister.

Men varför Humanisterna envisas med denna ensidiga och okunniga bild av religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet, är en gåta. Varför gör man inte gemensam sak med oss kritiskt sinnade liberala kristna som ser såväl religionernas faror och problem, som deras betydelse i mänsklighetens historia och möjligheter för den enskilda människan? Det skulle behövas i en tid då den religiösa fundamentalismen ökar.

Det är så man börjar längta efter den gamla stammens religionskritiker, som filosofiprofessorn Ingemar Hedenius. Med tankeskärpa och kunskap satte han fingret på kristendomens svaga punkter och fick - får - sina läsare att inse att tro inte är detsamma som att vara tvärsäker.

Så, det är dags att ge oss en religionskritik värd namnet Sturmark & co, och sluta att stå och sparka i gruset!

Delar av den retorik Sturmark och Lindenfors använder: att kyrkan ska vara kyrka och kristna vara kristna delar de med konservativa kristna i alla läger. Extremerna möts.

Som kritiskt tänkande människa, och kristen, står man således i korseld: de konservativa kristna fnyser åt din form av kristendom och ateisterna pekar finger åt den.

Att kyrkan ska ägna sig åt människan och hennes angelägna frågor, olika i olika tider, och att tro handlar mer om sökande än om underkastelse och accepterande av en rad trossatser, är ett synsätt som är provocerande för såväl ateister som konservativa kristna.

Att man kan vara så historielös, som Sturmark och Lindenfors ger prov på, så att man inte vet att det bland annat är kristna tankar som fött idén om till exempel jämställdhet, är förbluffande, men tyvärr symptomatiskt för vår tid.

Okunskapen om kristendomen och om Bibeln skapar en stumhet i vår kultursfär som gör att vi snart inte fullt ut kommer att kunna begripa vissa motiv inom idéhistorien, konsten, litteraturen och musiken. Visst, Bachs musik kan vara vacker att lyssna till ändå, och Selma Lagerlöfs böcker har alltid ett värde, men är det inte viktigt att åtminstone något känna till deras tankevärldar? Och när konstnären Dan Wolgers kommenterade bibeltexter med hjälp av antikt skrot, vågar jag påstå att lite kännedom om bibelberättelserna fördjupade upplevelsen av verken.

Och hur ska vi förhålla oss till det faktum att kristendomen fortsätter att skapa mening i människors liv?

Visst, vigslar kan vara rena cirkusen, men det är inte när paren växlar ringar som allvaret syns som mest, utan det är under välsignelsen. Är de löjliga, Sturmark och Lindenfors?

Och de som låter döpa sin barn, begår de verkligen ett övergrepp? Lite vatten på det mjuka huvudet, några böner, en berättelse om en man som satte barnen i centrum. En tro på att livet är större och att barnet får vila i en beskyddande hand. Är det nonsens, Sturmark och Lindenfors?

De sörjande som inte orkar med bördan, utan behöver vila i hoppet om att livet inte tar slut, hur vet ni att de är helt fel ute, herrar humanister? De som upplevt att det som är själva livet, eller själen, har lämnat den döde, men inte till ett ingenting, utan till ett någonting, är de fåniga?

Besök gärna min verklighet, Sturmark och Lindenfors.

Och låt oss tala allvar om tro, mening och liv.

Annika Borg (9 artiklar)
http://passagen/annika-borg / www.annikaborg.se

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] liberalteologers sätt att arbeta är det belysande att läsa dessa två inlägg från Annika Borg (ett, två), präst och teologie doktor. Hon är intressant nog aktuell med en bok betitlad [...] Blogg:Lindenfors blogg » Religiös etik är förbluffande l, 2009-10-06, 09:35

[...] rubriken Välkomna till min verklighet tar den liberala teologen och prästen Annika Borg till orda på Newsmill. Det är inte alla [...] Blogg:Är inte verkligheten gemensam? « Christer, 2009-09-26, 08:09

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11548

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Är det kristendomen som gör jämlikhet????
Sverige räknas som ett land med majoriteten ateister OCH mest jämlikhet relativt andra länder.

Hur menar Annika att kristendom och jämlikhet hör ihop?
Borde inte fler kristna ge mer jämlikhet???

Permalänk | Anmäl #1 Danne, 2009-09-25, 23:34

"Och de som låter döpa sin barn, begår de verkligen ett övergrepp? Lite vatten på det mjuka huvudet, några böner, en berättelse om en man som satte barnen i centrum. En tro på att livet är större och att barnet får vila i en beskyddande hand. Är det nonsens, Sturmark och Lindenfors?"

Snacka om att du slår på halmgubbe. När exakt har humanister ansett att "lite vatten på det mjuka huvudet" skulle vara ett "övergrepp"?

Däremot kan man väl se det som någon form av "övergrepp" att göra spädbarn till medlemmar i en religiös organisation. Det några månader gamla barnet har lika stora uppfattning om huruvida han/hon är kristen eller socialdemokrat. Låt barnet göra ett aktivt val i myndig ålder om de vill bli medlem i Svenska Kyrkan.

Permalänk | Anmäl #3 Mats Tjernkvist, 2009-09-26, 22:44

Danne, du läser slarvigt. Så här skrev Annika: "att det bland annat är kristna tankar som fött idén om till exempel jämställdhet". Som FÖTT idén. Dvs historiskt från romartiden och framåt. Förstår du skillnaden mot hur du tolkade det? Att det sen även begåtts övergrepp från kyrkligt håll är en annan sak. Sådana begicks även i samma antika Grekland som födde de första idéerna om demokrati, och har för all del även begåtts i vårt eget land i modern tid. Att jämlikhetstankarna har gått ännu längre i vårt sekulära land är också en annan sak, än i vilket sammanhang tankarna först började spira.

Mats, känner inte till om det finns ett sådan officiellt uttalande från "Humanisterna" att dopet i sig skulle vara ett övergrepp. Men det finns en sådan stark övertygelse bland iaf vissa av medlemmarna. Kolla runt lite på Humanistbloggen så ser du själv.

Bra skrivet f.ö. av Annika. "Humanisterna" kör bara med det trista halmgubbeargumentet. Dvs att pådyvla de utsedda meningsmotståndarna förvrängningar och förenklingar av deras idéer, för att det blir lättare att argumentera mot då. Helst vill de att alla kristna ska bekänna sig till den mest bokstavtroende avarten, just för att den varianten är så lätt att kritisera. Vill man inte det ska man tvärtom förstå att man inte är en riktig kristen och avsäga sig tron. Ett sätt att argumentera som egentligen diskvalificerar "Humanisterna" från att tas på allvar.

Permalänk | Anmäl #4 Lennart W, 2009-09-29, 09:33

Annika har rätt i att kristendomen fött humanismen, ateismen, demokratin och vetenskapen. Det hon försöker säga med detta är givetvis att om frukten är god så är trädet det också. Men motsatsen: att döma någon eller något efter dess ursprung kallas rasism och är bland det värsta man kan ägna sig åt, så varför är den sortens logik plötsligt ok när det är till kristendomens fördel?

Kristendomen har gett upphov till mycket gott, ofta genom att föregå med gott exempel (tex kyrkoval) men minst lika ofta genom dåligt exempel (tex Gallileo). En delvis älskande och delvis misshandlande förälder kan ge upphov till underbara barn, det betyder inte att föräldern är god.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Välkomna till min verklighet, Sturmark och Lindenfors

Om författaren

Pingbacks som länkar till denna artikeln

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar