Budgetens förlorare

Det är dags att återigen sätta eld i baken på hela det politiska etablissemanget. Detta därför att det är ett enormt resursslöseri att så många av de som studerar och tar sin examen inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är ekonomiskt dåligt för de individer som anstränger sig och först utbildar sig och samtidigt söker jobb, men inga jobb får, att sedan hamna vid sidan om samhället efter examen.

Speciellt problematiskt har det blivit med det borttagna studerandevillkoret för de som gått något längre samhällsvetenskapligt program med dålig samverkan med arbetsmarknaden.

Det är många som inte fått denna information innan de började sin utbildning, däribland jag själv.

Men, det är bara till att ta tag i sin egen situation och försöka göra det bästa av situationen. Vill ingen ge en chansen någonstans så får man väl ta den enkla vägen ut och söka om så kallad Personlig konkurs eftersom det tyvärr är enda utvägen i dagens samhälle. Jag har varit i kontakt med arbetsförmedlingen och de säger rakt ut att de varken kan eller vill hjälpa arbetslösa akademiker och att det är någon annan som har allt ansvar.

Just att många av de nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade står helt oskyddade därför att de precis som jag aldrig kommit in på arbetsmarknaden trots att man började i god tid och sökte många olika jobb inom många olika områden över hela Sverige. Att då bli utkastade ur samhället samtidigt som efterfrågan på ens kompetens är rätt så svag och förväntas vara så under en mycket lång tid enligt de jag haft kontakt med på arbetsförmedlingen.

Eftersom de inte bryr sig ett skit om oss så fann jag heller ingen anledning att vara registrerad som arbetssökande. Deras attityd stinker helt enkelt, precis som resten av samhället idag.

Jag har valt att istället satsa på att utveckla min egen kompetens och det utan stöd från något håll utom från mina föräldrar. De är de enda människorna som överhuvudtaget bryr sig det minsta om mig och hur jag mår.

Problemet är att vi kan inte ha ett samhälle där man tvingar de anhöriga att ta över statens ansvar. Det är ju så att när man är över 18 år vilket jag är så har inte föräldrarna något försörjningsansvar längre.

Själv så har jag också varit utomlands och studerat för att vidga mina vyer och för att jag tror det är viktigt att inte bli så förbannat indoktrinerad. Har också bott i Amerika när jag var yngre så jag läser, skriver och talar flytande engelska. Detta har jag haft stor nyta av för att kunna inhämta information och analysera information från andra länder. Genom min kompetens i omvärldanalys har jag kunnat se att Amerika och Kanada har lyckats mycket bättre i sin samverkan mellan högre utbildning och samhället, än vad som är fallet i Sverige. Jag har läst in mig på mycket av den forskning som finns på det här området från både Amerika och Kanada så jag vet vad jag pratar om.

Det gedigna material som jag samlat in och analyserat kan jag konstatera att när jag jämför utexaminerade samhällsvetare tex statsvetare och freds- och konfliktvetare från Sverige, med de i Kanada och Amerika så är det en enormt stor skillnad. I Sverige är de flesta arbetslösa under flera års tid efter examen, medan de i Kanada och Amerika får jobb direkt efter examen just på grund av att samerkan fungerar utmärkt, tex Federal Student Workers Experience program och The Canada School of Public Service i Kanada. Dessa program förbereder studenterna för jobb inom federala och nationella myndigheter och de är mycket eftertraktade och behöver inte oroa sig det minsta för att bli arbetslösa efter examen. I Amerika så har de något som heter University-Community Partnerships. Ett partnerskap mellan högre utbildning och olika aktörer ute i samhället som behöver hjälp med att tex lösa olika samhällsproblem eller sociala problem. De får då möjlighet att ta hjälp av studenterna vid olika universitet och college för att lösa de specifika problem som finns i deras närområde. På detta sätt får de den erfarenhet de behöver under sina studier och får praktisera sin kunskap på verkliga problem. Samtidigt får de mycket gångbara referenser för vägen ut på arbetsmarknaden efter examen.

Dessutom har de i Amerika och Kanada nägot som heter Entry Level Jobs - No Experience Needed. Ett system som innebär ingångslöner och där de inte behöver ha erfarenhet för att få jobb, utan de får en enkel väg in på arbetsmarknaden och dessutom så innebär dessa jobb att de får en mycket bra potential att utvecklas och klättra inom det företag eller den organisation där de fått jobb efter examen.

Dessutom har man i Amerika satsat stort på meriterande Internships för just samhällsvetare och andra liknande akademiker. Detta ger dem ytterligare mycket goda möjligheter för att skaffa sig mycket värdefull erfarenhet från tex olika NGOs. Detta kan ni läsa mer om på idealist.org

Så om vi satsar på att göra likadant och utveckla Entry Level Jobs med ingångslöner, dvs inte låglönejobb utan riktiga jobb med riktiga löner. Dessutom satsar på att utveckla meriterande internships för samhällsvetarna, så skulle vägen från utbildning till arbete inte behöva bli den omöjliga situation som det är idag. Dessutom måste givetvis samverkan mellan universitet, högskolor och det civila samhället och olika typer av NGOs , men även myndigheter bli mycket bättre. Detta för att de som går dessa utbildningsprogram inte skall behöva leva med den KAFKA liknande situation som är idag.

Det handlar om att ge människor framtidstro.

Ingen skall behöva trilla utanför samhället bara för att universitet och högskolor inte samverkar med olika typer av aktörer som kan ge dessa meriterande arbete. Det fungerar inte för oss med bemanningsbolagen oavsätt vad politikerna säger. De är inte intresserade av att ta tillvara vår kompetens och vi vill ha jobb där vår kompetens tas tillvara och där vi uppskattas som människor och inte används som slavar.

Det kan också vara lämpligt att satsa på samverkan med aktörer utanför EU där jag ser att det finns efterfrågan tex riktigt professionella rekryterings och bemanningsbolag i Amerika och Kanada tex AppleOne Employment Services, Aerotek, Ultimate staffing, Spherion osv som dagligen annonserar efter olika kompetenser via Monster.com och Monster.ca

Detta kan dock bara göras om man ser till att det går att få fram de arbetstillstånd som EU medborgare måste ha för att få jobba utanför EU. De bolag jag just nämnt ovan kräver nämligen vad de kallar Work authorization dvs arbetstillstånd för Amerika eller Kanada.

Detta löser man bäst på Regeringsnivå och inte på individnivå pågrund av att lagstiftningen idag ser ut som den gör. Förut kunde dessa tillstånd sökas via ambassaden, men sedan September 11  2001 så går detta inte längre därför att lagar och regler har ändrats till Europas nackdel.

Allt måste göras för att undvika att fler blir förlorare och hamnar vid sidan av samhället. Ingen skall behöva hamna i den situation att de blir bortsorterade överallt på arbetsmarknaden bara för att de tex har en examen inom discipliner som statsvetenskap eller freds- och konfliktvetenskap.

Allt fler av oss börjar tröttna på den svenska hållningen att vägra både prata med oss och att erkänna vår situation. Vi är trötta på er retorik och låter oss inte luras av en falskklingande retorik.

Högre utbildning måste löna sig för alla som investerar i det. I dagens Sverige så är det i princip bara naturvetare, tekniker och medicinare som är vinnare och alla andra är förlorare.

Eftersom regeringen pratar sig varm för arbetslinjen, så är det väl ändå bättre att man förser oss med de tillstånd vi behöver än att vi sitter fast utanför samhället. Ingen vinner ju på att socialtjänsten i Sveriges kommuner skall tvingas ta ansvaret för att universitet och högskolor prioriterar sin frihet framför att göra studenterna anställningsbara. Det är väl inte så svårt att förse de som behöver med de arbetstillstånd som behövs. Ni måste väl ändå tycka att det är bättre att vi kan lösa vår situation och skaffa oss ett arbete öven om det är utanför EU än att vi skall sitta fast i utanförskap utanför samhället på överskådlig framtid som Arbetsförmedlingen uttrycker saken.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11581

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men Mikael. När föräldrarnas försörjningsansvar upphör (vid 18 eller när ungdomen går klart gymnasiet) går det inte över till staten utan till individen/ungdomen.

Det är det det innebär att bli vuxen: Man måste ta ansvar för sig själv. Det innebär att man ibland måste ta jobbiga beslut, som att börja arbeta med okvalificerade jobb, medan man fortsätter söka jobb man skulle vilja ha.

Det kan låta hårt och hjärtlöst, men jag lovar dig att ju fortare du tar detta till dig, desto fortare kommer du också att få ditt drömjobb. Om du däremot väntar dig att andra ska göra det åt dig, kommer du få vänta länge.

Lycka till

Permalänk | Anmäl #1 Johan Låga, 2009-09-24, 13:16