Vad regeringen missar: Återskapa ett begripligt skattesystem!

Förra regeringen införde en skattereduktion för den allmänna pensionsavgiften. Nuvarande regeringen har infört ett jobbskatteavdrag, med ett fjärde steg i årets budgetproposition. De senaste åren har inkomstgränsen för statlig skatt räknats upp enligt index för att förhindra att allt fler betalar statlig skatt. I år gjordes dessutom en extra höjning av den inkomstgränsen. Det ser ut som om målsättningen att högst 15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig skatt, i år kan nås för andra gången sedan målsättningen sattes upp - för tjugo år sedan. Bra.

Fokus har varit att minska skattebetalningarna för låg- och medelinkomsttagare. Jobbskatteavdraget och skattereduktionen för allmän pensionsavgift har, liksom grundavdraget, syftet att öka lönsamheten av arbete för dem som inte arbetar eller som arbetar deltid.

Idag har vi skatter som troligen är långt bättre än vad de hade varit utan den stora skattereformen för två decennier sedan. Men på avgörande punkter lever vi åter under ett snårigt system, istället för ett enkelt och överskådligt. Införandet av värnskatten och valet att då och då strunta i uppräkningar av inkomstgränsen för statlig skatt, höjde både skattetrycket och marginalskatterna. Förvärvsskatteavdragen sänker istället beskattningen och, åtminstone för låg- och medelinkomsttagare, marginalskatterna. Oavsett om dessa förändringar bidragit till höjt eller sänkt skattetryck, samverkar de till att åter ha skaffat oss ett lapptäcke av regler på beskattningens område. Ändå är det företagsbeskattningen som regeringen vill utreda, när den presenterade budgeten.

Ett annat problem är att den högsta marginalskatten är oförändrat hög. Värnskatten och kommunala skattehöjningar har bidragit till att Sverige är ett av tre länder som har högst marginalskatter, över 50 procent. I år är Danmark det enda land som har en högre högsta marginalskatt än Sverige, visar en genomgång av 86 länder, utförd av KPMG. Den danska högsta marginalskatten på arbete sänks för övrigt nästa år från 63 till 56 procent. Sänkningen är resultatet av en dansk skattekommission.

Finanspolitiska rådet, vars uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik, skrev redan i sin årsrapport för 2008 att " Vi tror att regeringen kommit nära - eller rentav överskridit - den punkt där selektiva skattesänkningar kan ha negativa nettoeffekter på den samhällsekonomiska effektiviteten.". Saco menar att det inte är tillräckligt att sluta med selektiva åtgärder. Sverige bör följa det danska exemplet och pröva skattesystemet i en utredning. För att säkra ett långsiktigt stöd över blockgränserna bör utredningen vara parlamentariskt sammansatt. Den bör söka inte bara en bred kompromiss, utan även system som är begripliga och någorlunda enkla. Den bör omfatta socialförsäkringarna vilka ju innehåller ett stort skatteinslag, och är dolt omfördelande.

Från Saco vill vi bidra till att låta frågan åter få en grundlig och systematisk genomgång. Vi har på 80 sidor beskrivit olika aspekter i dagens system (saco.se). Vi tror att rapporten fungerar väl som plattform för en analys av hur en ny skattereform borde se ut. Därför vågar vi utmana politikerna med två frågor: Vill ni fortsätta med att sy på skattelapptäcket tills ni inte ens själva vet vad ni gjort? Eller vill ni ha det som förra generationens politiker åstadkom, alltså ett skattesystem som bygger på en uppsättning allmänna och enkla principer, som har förutsättningar att hålla över åtskilliga decennier?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11466

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad du inte tycks förstå är att antalet pengar i samhället är konstant. Det spelar alltså ingen roll om pengarna hamnar i Svenssons ficka eller statens. Antalet slantar är ändå detsamma.

Fördelning är det enda vapnet. Och här har socialisterna firat många triumfer.

På bekostnad av den enskilde, arbetande individen.

Ska vi ha det så?

Permalänk | Anmäl #1 Ulf, 2009-09-22, 15:16

Det begripliga systemet som Anna hyllar höll bara några år innan det började malas ner.

Permalänk | Anmäl #2 goran, 2009-09-23, 08:44

Varför inte bara säga att alla ska betala 25 % av sin inkomst i skatt men utan möjlighet till avdrag av någonform. 25 % på första kronan och 25 % på sista kronan.

Att ha progressiv skattsats är enligt mig socialistiskt.

Att ha jobbskatteavdrag är orättvist mot pensionärerna eftersom pensionen är pengar man själv tjänat in.

Att ha skatteavdrag gynna slöaktighet, den som lever så att inga skatteavdrag kan göras borde inte bestraffas som idag.

Att ha olika skatt i olika kommuner gynnar knappast avfolkningskommunerna, eftersom dessa ofta har högre skatt vilket knappast fungerar som en befolkningsmagnet.

Plus att ifall alla betalade lika mycket skatt skulle antagligen några miljarder tjänas in som idag går åt att hålla systemet igång. Plus att det skulle bli offantligt mycket lättare att deklarera :D

Permalänk | Anmäl #3 David Dilner, 2009-09-24, 13:11

Varför inte ta bort inkomstskatten och låta alla företag betala så många procents skatt som behövs för den politik man vill föra? Då kan vi minska byråkratin och låta kunniga människor på dagens skatteverk hjälpa småföretag att växa.

Permalänk | Anmäl #4 Americanen, 2009-09-26, 08:00

Nej, tacka vet jag sossarnas system med 110 % skatt, det är skatt det.
Inget tramsande med lapptäcken.

Permalänk | Anmäl #5 Kryckan, 2009-09-26, 09:16

Lösningen heter PLATT SKATT (%) på samtliga skattebaser samt att eliminera samtliga möjligheter till avdrag och särskilda undantag. Det är det enda seriösa sättet på vilket man skapar balans i skattesystemet.

Permalänk | Anmäl #6 a b, 2009-09-29, 15:14