Fackets ansvar för arbetslösheten

SSR ger sig med friskt mod ut i LAS debatten på DN-debatt. Min första tanke när jag ser rubriken på DN:s hemsida är; vad spännande ett akademikerfack som kanske vill vidga perspektivet på vad som är trygghet idag? Men inte, det blev LO-rollen trots att SSR är ett i många stycken modernt akademikerfack. Perspektiven är desamma som de brukar vara. Facket tar ett stort kliv in i trygga hörnet och anklagar arbetsgivarna för en felaktig verklighetsbild. Hela artikeln går ut på att bevisa att LAS har inget med ungdomsarbetslösheten att göra. Ingen intellektuell kraft ägnas åt individen eller omställningsperspektivet i en ekonomi allt mer präglad av kunskap och den egna prestationen.

Jag för egen del tycker att fackförbundet SSR helt missar det för människor relevanta perspektivet nämligen att idag är "trygghet på arbetsmarknaden" inte är antalet år som du varit anställd. Folk har i åratal blivit inpräntade att de kan känna sig trygga på arbetsmarknaden genom LAS, samtidigt som uppsägningarna sveper över landet erfar folk att trygghet faktiskt är de erfarenheter och utbildning man bär med sig som ger trygghet. Hur än LAS är utformad så är resultatet detsamma varsel och uppsägningar kommer när svensk ekonomi drabbas av den internationella lågkonjunkture

När man väl står där som arbetslös är alla anställningsår inte mycket värda när man som individ blir utlämnad till arbetsförmedlingens coacher och mer eller mindre effektiva arbetsmarknadspolitiska program eller i bästa fall trygghetsrådet om man varit anställd en tid. En arbetsmarknad som inte uppmuntrar rörlighet, nya erfarenheter och utbildning stagnerar och tvingas för eller senare till tuffa förändringar som ytterst drabbar människor som trodde trygghet var en lapp i kön. Här har svensk fackföreningsrörelse ett stort ansvar att förklara och verka för ett samhälle som stötar människor utveckling och inte främst tänka på den egna organisationens roll. För svensk arbetsmarknads framtid, är frågan om LAS var eller inte vara felställd. För att klara framtidens behov på arbetsmarknaden behöver vi få till stånd en fungerad omställningsförsäkring och vi måste också bli bättre på att se att dagens företags behov i en allt mer konkurrensutsatt värld där kunskap är konkurrensfaktorn.

Jag tycker fackföreningsrörelsen behöver lyfta perspektivet ifrån sin egen roll som part på arbetsmarknaden och vidga perspektiven till samhällsutvecklingen i stort och de verktyg som människor behöver för att kunna gå vidare vid arbetslöshet. Det måste bli ett slut med att på ett populistiskt sätt utbilda medlemmarna i att trygghet fås genom LAS på en modern tjänstemarknad.

Att se på trygghet som om stor industrins tid är nu, i en tid när tjänstesektorn står för 50 procent BNP visar tydligt att SSR inte har tagit till sig hur nya jobb växer till i en modern ekonomi. Det hade på något sätt varit förståligt om dagens DN-debatt hade skrivits på slutet av 1940-talet i industrialismens tidevarv då arbetsplatserna var stora och kompetens inte var unik till individen. Idag ser verkligheten annorlunda ut. I en tjänsteverksamhet kan lönekostnaderna stå för upp till 80 procent av kostnaderna. Detta innebär att medarbetarnas kompetens och kunskap är centrala för att kunna leverera de lösningar som kunderna efterfrågar. Verktyg för omställning är med andra ord en central fråga för såväl individer som samhället i stort.

Min huvudpoäng är att LAS idag endast är ett turnummer ut i arbetslöshet i synnerhet för de som är nya på arbetsmarknaden. Visst kan man skapa turordningskretsar som passar de behov som en del företag har osv. men hur hjälper man alla till omställning dvs. ung som gammal?

Vad är det som ger trygghet idag? Hur ser vi till att trygghet säkras i en alltmer konkurrens utsatt värld? Trygghet är själva förutsättningen för vilja och kunna ställa om i tider som dessa. Om du själv upplever att du står stark både i din utbildningsbakgrund men även med dina erfarenheter då tror jag att oron blir mindre i tider av oro i världsekonomin. För att få jobb idag behöver du ha rätt erfarenheter och rätt utbildning. Kraven på rätt utbildning och rätt erfarenhet förändras hela tiden och vår grundutbildning och utbildningar på arbetsplatsen räcker inte till. Vi behöver därför en ny trygghetslösning för en ny tid. Jag tror på en omställningsförsäkring som ger dig möjlighet att ställa om och få en ny chans istället för som idag att endast ha ett könummer ut i arbetslöshet helt styrt av din anställningstid eller för den skull beroende på en facklig förhandling.

Jag vill se en lösning där individ, företag och staten tillsammans sätter (av löneutrymmet) av en månadslön om året som faller ut till dig om du hamnar i arbetslöshet. Om man blir arbetslös efter exempelvis 10 års anställning, så har man då runt 200,000 kr (beroende på månadslön) att köpa sig en utbildning eller praktik som ger en rejäl andra chans. Detta samtidigt som du har rätt till A-kassa. Staten skall inte beskatta sönder beloppet och det brinner inne om du inte blir arbetslös. Rimligtvis kan man diskutera både golv och tak i ett sådant system. Det viktiga är att det skall ge individen verktyg till utbildning eller praktik som den själv bedömer som central för att få ett nytt jobb. Det går förstås att diskutera hur långvarig arbetslösheten skall vara innan omställningsförsäkringen faller ut och det behövs en ordentlig utredning av hela frågan.

För och vara tydlig. Självklart behövs en rättsordning som ser till att man inte blir oskäligt uppsagd. En sådan rättsordning kan bygga som idag på den kompetens som krävs för att klara jobbet och tydliga sanktioner när detta inte följs. Det är förstås centralt att en ny trygghetslösning landar i en ordning som ger ett rejält skydd för den enskilde.

Jag ser gärna att SSR och andra akademikerfack ger sig lika friskt ut i debatten om omställningstrygghet som SSR idag kramar LAS, istället för att debattera individens möjlighet till omställning.