En oansvarig finansminister

Av rent populistiska skäl har Anders Borg valt att vänta med sina krisåtgärder till höstbudgeten. För att skattemedel ska användas så effektivt som möjligt och den ekonomiska krisens verkningar minimeras bör kriser bekämpas så snabbt som möjligt. Inte när lågkonjunkturens värsta del är redan förbi. Men det är klart, nu är vi sex månader närmare valdagen.

Finanspolitik är svårt. Inom nationalekonomin är anhängarna av keynesiansk finanspolitik i konjunkturutjämnande syfte numera få. Men i djupa lågkonjunkturer med låga räntor, kraftigt vikande efterfrågan och risk för deflation är ekonomkåren enig om att aktiv finanspolitik är ett viktigt och kraftfullt instrument.

Sunda statsfinanser är viktigt. Men syftet med att spara i ladorna under goda tider är att skapa manöverutrymme för kraftfulla åtgärder när krisen väl kommer. För att de krissatsningar som görs ska vara så effektiva som möjligt pekar nationalekonomisk forskning på några riktlinjer: Stimulanserna måste vara vältajmade, alltså sättas in så tidigt som möjligt. Stimulanserna ska vidare vara träffsäkra och temporära. Teoretiskt sett borde stimulanserna sättas in redan innan lågkonjunkturen börjat, men i praktiken är detta omöjligt, så säkra framtidsprognoser finns inte. I praktiken innebär det att satsningarna måste komma så fort den sjunkande efterfrågan konstaterats, för att dämpa fallet och påskynda vändningen, och definitivt innan vändningen redan skett. Målet med krisåtgärderna är att stimulera efterfrågan och för att vara så effektiva som möjligt ska de riktas mot grupper som har hög konsumtionsbenägenhet. Krisåtgärder ska dessutom vara just krisåtgärder, det vill säga temporära, om satsningarna blir permanenta riskerar de att urholka statens finanser.

Människors handlingar och beslut styrs av förväntningar. Efterfrågan minskar inte bara för att människor blir av med sina jobb eller att börsen dyker, utan också för att människor är rädda för att bli av med sina jobb och rädda för att se sina besparingar försvinna. I tider av osäkerhet och negativa förväntningar om framtiden minskar konsumtionsbenägenheten, folk sparar för en osäker framtid, och därmed faller efterfrågan. Den enskilda individens fullt rationella beslut att spara för framtiden skapar en negativ spiral på samhällsekonomisk nivå. Konsumtionen sjunker, lågkonjunkturen blir djupare och folk sparar än mer. Det är alltså av största vikt inte bara att satsningar görs, utan att dessa så snabbt som möjligt kommuniceras. Förväntningar påverkas inte bara genom handling utan också genom löften om framtida handling. Även om det inte innebär mer pengar i plånboken idag, leder minskad osäkerhet och positiva framtidsutsikter till att efterfrågefallet dämpas, stress och oro minskar samt att lågkonjunkturen dämpas.

Även om arbetslösheten är fortsatt hög ser det nu ut som att botten passerats och konjunkturen vänt. Efter störtdykningen sista kvartalet 2008 har BNP-fallet bromsats upp och under årets andra kvartal var BNP marginellt lägre än förra året. I regeringsförklaringen är bedömningen att de offentliga finanserna utvecklas bättre än förväntat och därmed säger man sig nu ha råd med de krisåtgärder som man tidigare sade sig behöva en extra sedelpress för. Resonemanget är ur en nationalekonomisk synvinkel helt bakvänt. Poängen med konjunkturpolitik är att de offentliga utgifterna ska öka när konjunkturen kräver det, inte när det finns budgetutrymme. Men med ett år kvar till val är strategin såklart strålande.

En av regeringens utlovade krisåtgärder i den budget som presenteras på måndag är kraftigt ökade statsbidrag till kommuner och landsting. Att stärka offentlig verksamhet i kommuner och landsting är helt rätt strategi: kommunerna slipper skära ned, och välfärd och sysselsättning upprätthålls. Men av valstrategiska skäl kommer satsningen alldeles för sent. I månader har kommunerna och dess invånare utsatts för osäkerhet och oro för nedskärningar och arbetslöshet, negativa förväntningar har hopats och efterfrågan har hämmats. Helt i onödan. Allt detta hade kunnat undvikas om regeringen hade aviserat satsningen redan i våras. Men det är klart, nu är vi sex månader närmare valdagen.

En annan satsning är höjningen av studiemedlet. Detta är inte en krisåtgärd, utan tänkt som en permanent höjning. Ekonomkåren enig om att planerade projekt som fungerar efterfrågestimulerande i kristider bör tidigareläggas. Höjning av studiemedlet är ett utmärkt exempel. Studenter är en grupp med hög konsumtionsbenägenhet och efterfrågeeffekten av satsade pengar blir därför hög. Att höja studiemedlet var ett vallöfte och skulle ändå göras, att göra det redan i våras hade inte på något sätt äventyrat statsfinanserna. En höjning av studiemedlet när efterfrågefallet var som värst hade inte bara underlättat studenters redan hårt pressade ekonomi, utan också haft för samhället gynnsamma effekter både på efterfrågan och konsumtion. Men det är klart, nu är vi sex månader närmare valdagen.

Ju mindre vältajmade satsningarna är, desto mindre effektiv är användningen av skattemedel. En satsad skattekrona när krisen är som djupast är en bättre investering än en satsad skattekrona när konjunkturen redan är på väg upp.

Vi kritiserar alltså inte i första hand vare sig satsningarnas storlek eller art. Vi vet att Anders Borg är en påläst och kompetent ekonom. Valet att vänta med dessa satsningar till nu, när valet närmar sig, är alltså inte ett misstag eller felberäkning, utan just ett medvetet val. En finansminister som av populistiska skäl medvetet riskerar Sveriges återhämtning i en djup lågkonjunktur är inte en ansvarsfull politiker.

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.



Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/11428

4 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för din medverkan!
Om du är inloggad kan kommentaren omedelbart läsas av alla när du publicerar den. Om du inte är inloggad skickas den till redakören för godkännande.

Mycket bra. Ser dock inte att Mona med sina permanenta "krisåtgärder" skulle vara ett bättre alternativ. Men analysen är mycket bra, åtgärderna skulle verkligen satts in i ett tidigare skede.

Permalänk | Anmäl #1 Erik Nilsson, 2009-09-21, 16:36

Jag köper argumentet om en populistisk politik till viss del, vad ni dock inte nämner är att även om konjunkturen nu ser ut att ha vänt så är botten på arbetslösheten inte nådd, utan förutspås att bli upp till 12 % innan en vändning kommer. Det är främst en minskad arbetslöshet och en snabbare återhämtning för de arbetslösa som är i regeringens fokus snarare än att stimulera själva konjunkturen. En kris är en kris, men med rätt åtgärder kan man se till att de som blir arbetslösa inte fastnar i åtgärdsprogram utan kommer tillbaka snabbare, exempelvis genom att tillföra ytterligare bidrag till kommuner och landsting (en parantes i sammanhanget kan även vara att kommuner och landsting är lika skyldiga att spara i ladorna för sämre tider och att bygga sportarenor och liknande är inte särskilt ansvarsfullt. Det är lätt att kräva självständighet i goda tider för att sedan ropa på mamma och pappa när det kniper). Er kritik är dock befogad men kunde ha behövt ytterligare perspektiv.

Permalänk | Anmäl #2 Åsa Meltzer, 2009-09-21, 18:05

@ Åsa. Precis som du säger behövs det krisåtgärder i kristider. Att tillföra ytterligare bidrag till kommuner och landsting är helt rätt, men det borde gjorts mycket tidigare. Har arbetslösheten väl gått upp är det väldigt svårt att få ner den igen, vilket inte minst nittiotalskrisen visat, det är så att säga effektivare att bekämpa arbetslöshet innan den uppstått. Därför borde beskeden om höjda kommun- och studiebidrag kommit för längesedan, när de gett största möjliga effekt på sysselsättning och konjunktur. Genom att vänta till höstbudgeten är risken att man behöver betala väldigt mycket mer för att få samma effekt. Slöseri med skattemedel helt enkelt.

Angående kommunernas ansvar är det inte så enkelt. Balanskravet gör att de inte kan spara i goda tider på det sätt de borde, och inte heller föra en tillräckligt expansiv politik när det krävs. Med nuvarande regelsystem är konjunkturpolitik statens ansvar.

Permalänk | Anmäl #3 Axel Ingvarsson, 2009-09-21, 21:11

Årets bild!

Permalänk | Anmäl #4 Adam, 2009-09-22, 05:41

Klicka här för att kommentera