Vill Schottenius verkligen preskribera nazisternas konststölder

Ett väldigt långrandigt sätt att säga att konsten i våra muséer som samlats ihop under århundraden inte tillhör oss, utan folk som aldrig satt sin fot i Europa men har förfäder som eventuellt ägt en tavla vid något tillfälle och nu kommer sälja den för att finansiera sitt leverne.

Härligt! Kan vi inte bara skicka alla pengar i hela Sverige till Israel på en gång och vara av med det?

Mord har preskription i Sverige. Våldtäkt har preskription i Sverige.

Anser Katarina Renman Claesson att dessa brott är lindrigare än att några nu döda människor stal "konst" från andra nu döda människor?

Jag har aldrig blivit beskylld för att vara en filantrop precis, men jämfört med Katarina Renman Claesson kanske jag har en chans ändå. För även om det är taskigt att norpa en tavla av någon så tycker jag faktiskt mord och våldtäkt (och en hel del andra saker) är värre och jag hade nog propagerat för slopandet av preskriptionstid baserat på det snarare än tavelstölder.

Vad är stöld och icke stöld när det gäller stora förmögenheter? Har inte en hel del av alla dessa stora kapitalägare en gång i sin tur på ett visserligen mycket vackert eller varför inte kalla det raffinerat sätt tillskansat sig mycket stora tillgångar på bekostnad av andra människor? Varför då detta "hallåande" över vissa föremål i muséernas samlingar.

Det finns tydligen inga gränser för hur långsökt man kan bli i sitt resonemang om ordet "nazist" går att klämma in i texten. Varför har vi en så stor andel människor som är så sugna på att framställa sig som moral apostlar i nazist relaterade texter?

*gäsp*

Att ni bara orkar göra det här till en stor grej....lägg ner för sjutton har ni inget bättre att göra? Förlåt förresten, är man forskare i upphovsrätt och konstjuridik har man nog inte det haha

Den intressanta frågan är ju förstås hur lång preskriptionstid Katarina Renman Claesson vill ha. Eller menar hon att det inte ska finnas någon?

Familjen Deutsch har för övrigt redan kompenserats för förlusten av tavlan redan 1962 av tyska staten. Med andra ord så vore det inte mer än rätt att arvingarna, om de vill ha tavlan, köper den av svenska staten som trots allt har betalat för den. Eller menar Renman Claesson att familjen ska ges pengar av tyska staten och få tavlan gratis av svenska staten? Snacka om en lottovinst hos det dödsboet!

Ska vi inte ha någon preskriptionstid och tvingas kompensera folk och deras arvingar flera gånger så kan vi nog lämna tillbaka en hel del av den konst och de böcker som finns i Sveriges samlingar. Jag talar självklart om alla krigsbyten från de svenska stormaktskrigen som erövrades från kontinenten och krävs tillbaka av diverse stater på mer eller ofta mindre goda grunder.

Självklart tycker fru Renman Claesson att Sverige dessutom ska betala skadestånd till arvingarna i den mån man kan hitta några? Bevare oss!

PS: Några exempel på vilka skatter som skulle återbördas och kompenseras kan man läsa om på Kungliga Bibliotekets hemsida och gick även att beskåda på Livrustkammarens utställning "Krigsbyte" fram till mars i år.

KB:s hemsida:
http://www.kb.se/codex-gigas/Svensk-Codex-Gigas/long/handskriftens/krigs...
Bilder på Livrustkammarens föremål som Renman Claesson vill (?) lämna tillbaka till kontinentala länder:
http://www.ueforum.se/recensioner/0802krigsbyte.php

Självklart ska krigsbytet i Livrustkammaren inte återlämnas. Under den tid bytet togs var plundring en integrerad och fullt accepterad del av internationell lag och folkrätt, och alls inget att gnälla över.

Re Johan L. Och varifrån hade de av Johan L omhuldade familjerna (enligt Johan L i Israel) fått sina jätteförmögenheter. Genom hederligt och hårt arbete eller genom s.k. smarta affärer där man dragit andra vid näsan? Vad tror Johan L.

I Fundersams tidigare inlägg skall stå omnämnda och icke omhuldade.

Uppfattningen att allvarliga krigsförbrytelser inte skall preskriberas har bred förankring. Länder som Danmark, Finland, Island, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien och Tyskland har infört bestämmelser om att internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och allvarliga krigsförbrytelser inte skall preskriberas. Också Sverige föreslås i en departementspromemoria (Ds 2007:1) anpassa lagstiftningen till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och bl.a. avskaffa preskription för folkmord och allvarliga former av folkrättsbrott. Se http://www.regeringen.se/sb/d/8221/a/75929

Tycker du, Katarina Renman Claesson, att konststöld är en allvarligt krigsförbrytelse jämförbar med folkmord? Om inte så är det ju helt irrelevant för eventuell diskussion!

Dessutom har ju detta fall inte preskriberats, utan som jag skrev ovan har konstverkets ägare redan kompenserats för förlusten en gång. Därmed är ju ärendet ur världen, förutsatt att familjen inte köper konstverket från svenska staten.

Jag väntar för övrigt tålmodigt på svar på mina tidigare frågor.

Eftersom de familjer som drabbades av nazismen redan kompenserats ekonomiskt av Tyskland måste naturligtvis de familjer som vill ha tillbaka den konst som familjen ägde förut KÖPA tillbaka "sin" konst. Annars får dom ju betalt och får behålla konsten. Vi kan väl vara ganska säkra på att Tyskland både fick kompensera det mänskliga lidandet och de ekonomiska förlusterna.
Det är ju inte undra på att så många icke-judar har problem med judarna när dom håller på och bråkar och förhandlar och gnider hela tiden. (Vi ser ju nu hur dom behandlar sig själva i Israel med de ortodoxa som trakasserar "felklädda" kvinnor, små barn och liknande.)
Men, om de familjer som blev av med konst och kompenserats vill, kanske en lag om att de har rätt att köpa tillbaka konst kan accepteras. Allt annat är instutionaliserad stöld av skattebetalarnas tillgångar och det gynnar inte judarnas position som grupp betraktat även om någon förstås kan förstärka sin privatförmögenhet. Det bör även Katarina Renman Claesson förstå.