Hemmafruar

om Hemmafruar

Det är långt till Hollywood

Publicerad: 2009-09-17 23:09, Uppdaterad: 2009-09-18 00:09

Anna Anka säger att hon vill vara en förebild för svenska kvinnor. Men utgående från de hon skriver i sin debattartikel här så måste jag faktiskt säga att jag hoppas att hon misslyckas med det målet. Det finns redan idag för många killar som vill bli såna män som Anna Anka förespråkar och för många tjejer som vill bli såna kvinnor som Anna Anka förespråkar.

30 millningar
1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Är universitetstudent och har träffat mitt livs kärlek på just universitet där vi studerar tillsammans. Allt behöver inte vara lika men jag tror att det är bra om man är "på samma nivå" i ett förhållande.

Jag och Anna Anka lever i två helt olika världar.

Det finns mycket som kan ifrågasättas i Annas artikel men jag väljer att rikta in mig på ett stycke:

"Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

I min värld är det INTE alls underbart!

I min värld så är chansen att bli välbetald elitidrottare, rockstjärna eller motsvarande så gott som obefintlig (således även att hitta en sådan person att gifta sig med). Att lyckas med att skaffas sig en bra akademisk utbildning däremot är något som de flesta, om det väljer något som passar dem och kämpar hårt, kan lyckas med. Det är hårt arbete, ofta i kombination med en bra utbildning, som är nyckeln till framgång. Det finns de som startar egna företag och blir rika på det medan en del får så pass mycket pengar att de klarar sig.

I min värld finns det väldigt duktiga musiker och idrottsutövare som ändå måste försörja sig på ett "vanligt jobb". En del är ledsna för att de inte lyckats förverkliga sina drömmar och andra är glada att de hitta rätta. I min värld finns det tyvärr många människor som förgäves har försökt uppnå något som ligger utanför vad de kan påverka. Att skriva 2,0 på högskoleprovet för att komma in på läkarprogrammet trots att man knappt hade godkänt på gymnasiet är uppnåbart för de flesta. På samma sätt är det i många möjligt för en kraftigt överviktig 15-åring att några år senare lyckas bli antagen till de mest fysiskt krävande värnpliktsutbildningarna. Men att bli lyckas försörja sig på sin musik kräver att man är jävligt duktig på det och dessutom en massa tur.

I min värld ska man sträva efter att uppnå sina drömmar men man ska också inse sina begränsningar. Man ska tro på sig själv men inte vara naiv. Det är en svår balansgång för föräldrarna de ska uppmuntra sina barn att satsa på det de tycker är roligt men samtidigt ska det inte gå för långt så att barnen känner att de inte ska göra föräldrarna besvikna. Barnen måste få känna sig älskade även om de inte blir antagna på MIT eller rekryterade till fotbollslandslaget. Något som tyvärr ofta glöms bort är att idrott och musik precis som vetenskap och företagande måste vara förknippat med glädje och nöje. Bara för att man inte kan försörja sig på sitt idrottande, musikspelande eller företagande så betyder det inte att man ska sluta med det. Precis som man inte ska sluta med sin forskning bara för att man inte lyckas få nobelpris eller bli publicerad i topp-rankade tidskrifter.

Jag studerar på teknisk högskola och de flesta av oss här kommer antagligen få helt vanliga ingenjörs- eller forskarjobb men några kommer förstås bli företagsledare eller professorer. Jag skulle bli förvånad om någon jag träffat under mitt liv blir rockstjärna eller välbetald elitidrottare. Men så lever jag inte heller i Hollywood, där finns det nog lite större sannolikhet att lyckas med en sån karriär.

Jag är glad att många svenska mammor, och pappor, uppmanar sina döttrar, och söner, att skaffa sig en ordentlig utbildning. För när skiter sig privat, regionalt, nationellt eller globalt då har man en trygghet. Och det är väl vad en föräldrarna vill ge sina barn, trygghet!

Jag är glad att min flickvän är ihop med mig av kärlek och inte för att hon är i en beroendeställning. Att det finns människor som lever ihop med någon för att de i princip skulle bli hemlösa om de skilde sig är fel. Jag kan se fördelarna av att en av parterna i ett förhållande stannar hemma eller jobbar deltid för att ta hand om barnen. Men jag kan faktiskt inte förstå varför man skulle vilja ägna sitt liv åt att hitta en idrottskille eller kändis att gifta sig med.

Men återigen jag lever som sagt i en annan värld än Anna!

(807 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11273