Mänsklig rättighet att undervisa barnen hemma

Sverige fick undantag från Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter i just detta fall. Man ansåg att barnens rätt till en allsidig och oberoende utbildning vägde tyngre än föräldrars rätt att välja utbildning för sina barn. Barn definierades alltså i Sverige som potentiellt autonoma individer vars rättigheter går före föräldrarnas. Sverige fick senare rätt i Europadomstolen. Att välja åt en annan individ är ingen rättighet, knappast i liberala termer i alla fall. Det är ingen mänsklig rättighet att välja åt en annan människa, även om det är ens barn.

Daniel, du har fel i sak. Undantaget togs bort 1995 och idag är Europakonventionen i sin helhet svensk lag, och ska dessutom vara vägledande för övrig svensk lagstiftning.
Dessutom är det inte allsidigheten och sakligheten som är stridsfrågan. Få svenska hemundervisare invänder mot läroplanen. Däremot önskar många en annan pedagogisk filosofi. Därmed är Europakonventionen i hög grad tillämplig på hemundervisning.
Lägg dessutom till att FN:s Rapporteur i sin tolkning av FN:s MR-konvention uttryckligen säger att skolplikten måste inrymma möjligheter till hemundervisning och distansundervisning.
Att staten skulle ha rätt att välja utbildning före föräldrarna har hittills bara gällt diktaturer. Förutom Tyskland så tillåter praktiskt taget alla andra jämförbara demokratier hemundervisning.
För föräldrar är det en mänsklig rättighet att välja undervisning för sina barn. Läs artikel 26.3 ur FN:s MR-konvention ovan!

Dessutom är det ju så att det ALLTID är någon som väljer åt barnen. Om föräldrarna inte får välja så väljer ju staten åt dem. Barn tillfrågas sällan själva. Och när hemundervisade barn tillfrågas om de vill hemundervisas eller gå i skolan väljer de flesta att hemundervisas. Och många barn i skolan säger att de hellre skulle vilja hemundervisas än gå i skolan.

Man tolkade det inte så, även om det kan verka så. Se prop. 1995/96: 200:

"I propositionen betonades vikten av att de fri- och rättigheter som Sverige åtagit sig att respektera verkligen kan garanteras i förhållande till alla medborgare. I de fall skolans hållning strider mot den övertygelse som en förälder hyser bryts dock två delvis skilda synsätt mot varandra. Ett synsätt utgår från föräldrarnas ansvar som fostrare och samhällets plikt att respektera de val som föräldrarna träffar. Ett annat synsätt är det som bl.a. kommer till
uttryck i barnkonventionen och som fäster avgörande vikt vid barnets rätt till en utbildning som utvecklar respekt för demokratiska värderingar.

Dessa båda synsätt behöver emellertid inte vara oförenliga, vilket också framgår av ett beslut av Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter. I sitt avgörande uttalade kommissionen att föreskriften i artikel 2 i tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 om respekt för föräldrars religiösa och filosofiska övertygelse måste läsas tillsammans med artikelns första mening som föreskriver att ingen må förvägras rätt till undervisning . Eftersom denna mening inleder och dominerar artikeln måste enligt kommissionen slutsatsen dras att föräldrars övertygelse endast kan respekteras i den mån den inte står i konflikt med barnets grundläggande rätt till utbildning. Det innebär att föräldrar inte på grund av sin rätt till övertygelse kan vägra barnet rätten till utbildning [av den demokratiska sorten, vilken alltså inte kan garanteras i hemmet].

Regeringen förklarade att den fäste avgörande vikt vid det allmänna synsätt som kommissionen anlagt, nämligen att det grundläggande är barnets rätt till undervisning och att föräldrars rätt till respekt för sin övertygelse måste ses i ljuset härav. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.

Mot den här angivna bakgrunden bedömer regeringen att de internationella konventioner som finns inom detta område inte utgör hinder för att upphäva rätten till befrielsen enligt 3 kap. 12 § andra stycket skollagen. Den föreslagna förändringen bör tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1997. "

Jenny: Tanken är att statens utbildning, som är 'peer-reviewed' av samhället, är mer neutral än den som man får hemma (inte med nödvändighet naturligtvis, men man kan inte kontrollera hemmet lika enkelt). Först efter en sådan utbildning har man kunskap att välja själv. Detta är naturligtvis det liberal-sekulära argumentet; men sekulär liberalism är grunden till de mänskliga rättigheterna, vilket är anledningen till att alla jurister i liberala demokratier måste döma som Sverige dömt i detta fall. Som Ronald Dworkin påpekat är legal teori en gren av politisk teori, som i sig är en gren av moralfilosofi. Den liberala moralen sätter den autonoma individen först, varför samhället måste kunna garantera en neutral utbildning som ger tillfälle till kritisk reflektion. Sverige bryter inte mot konventionen. Vill man kritisera att hemundervisning inte är tillåtet måste man visa hur den undervisningen kan kvalitetssäkras så att de liberala målen nås, eller argumentera för en annan moral.

Daniel, tack för dina klargöranden. Men jag ifrågasätter dem:

1) Menar du alltså att länder som USA, England, Holland, Frankrike, Australien, Nya Zealand, våra nordiska grannländer och många andra, inte har förstått det där med liberal demokrati? Skulle liberal demokrati i skolfrågor vara något som initierades i Tyskland 1938? Är Sverige och Tyskland mer försigkomna i demokrati i skolfrågor än alla de länder som tillåter hemundervisning, enligt din mening? Ursäkta den retoriska argumentationen, med frågan måste ställas.

2) Barn och ungdomar inte är autonoma individer. Barn och unga vill inte vara autonoma individer. De vill knyta an emotionellt till någon som kan lära dem om livet; allt från de praktiska kunskaperna till ett filosofiskt förhållningssätt. Oavsett var och hur de lär sig detta, kommer de som vuxna, i ett fullt fritt samhälle, att ompröva ungdomens lärdomar och skapa sin egen syn utifrån egna erfarenheter. Detta kallas individuation på psykologspråk, och handlar inte om vilka böcker man läste i skolan, utan om kärlek och psykologisk mognad. Idag uppmuntras föräldrar att behandla unga som autonoma individer. Men unga vill ha emotionell anknytning. Om de vuxna inte ställer upp, så väljer de unga sina kompisar. Eftersom kompisarna inte är mogna uppgiften blir resultatet stökiga klassrum, mobbning, psykisk ohälsa, självdestruktivitet och våld, i alldeles för hög grad. Men vilka vuxna ska då ge de unga en emotionell kontakt? De förment neutrala "peer-reviewade" lärarna som har 30 barn var i klassrummet? De har inte en chans, det ser vi tydligt idag. Föräldrar som hjärntvättats neutrala av framtida statliga föräldrautbildningar? Knappast, sådana föräldrar kommer inte att kunna ge ett autentiskt kärleksfullt stöd. Nej, det som återstår är vanliga goda föräldrar som i sin nära kärleksfulla kontakt oundviklingen överför sina värderingar och sin syn på livet till sina barj - sånt är livet. Men spelar roll? Vare sig dessa föräldrar är kristna, ateister, muslimer, agnostiker, liberaler eller buddister, så kommer deras vuxna kärlek att vara mycket mer välgörande för de unga än enbart kompisarna.

3) Studerar du forskningen på hemundervisade barn upptäcker du snabbt att de når häpnadsväckande goda akademiska och sociala resultat. Får du tillfälle att med öppet hjärta träffa några hemundervisade barn så kommer du sluta ifrågasätta hemundervisning. Då förstår du att vad jag skrivit ovan är sant.

4) Undersöker du sedan deras kunskaper så kommer du att upptäcka att de i allmänhet är mycket mer allsidigt utbildade än en skola någonsin förmår - helt enkelt därför att hemundervisning är mer effektiv än skolundervisning. Dessutom vill även hemundervisande föräldar vill att deras barn ska få en allsidig utbildning.

5) Den svenska liberala drömmen om den perfekta "neutrala" utbildningen förblir en utopi av flera skäl: a) Avsaknad av föräldrainflytande hämmar ungas emotionella utveckling. b) Det finns ingen neutral utbildning - därför att ingen kan förhålla sig neutral till de existentiella frågorna. Den liberala utopin försöker skapa godhet med enbart hjärnan. Tyvärr så går det inte, hjärtat måste vara med.

Lår därför människor vara ifred och leva sina liv och uppfostra sina barn. Även om föräldrar inte är perfekta så är de klart bättre fostrare än staten, det visar faktiskt en stor del av forskningen idag.

@ Daniel: "Sverige fick undantag från Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter i just detta fall." Vilket fall? Menar du reservationen från 1953?

Proposition 1993/94:117 - "Under hänvisning till att dagens skolundervisning skall vara objektiv och eleverna således inte tvingas bevista en undervisning som strider mot föräldrarnas övertygelse samt till att gällande skollag ger möjlighet att fullgöra skolplikten genom fristående skolor eller genom hemundervisning, föreslår kommittén att den svenska reservationen återkallas."

Hemundervisningen = ett sätt att uppfylla konventionen! Det sättet kan inte tas bort. Det gäller. Fortfarande. OCH efter att vi får ny skollag.

Glöm heller inte Föräldrabalken 6 kap. 2 §: "Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning."
I Sverige och andra människovänliga demokratier (dock inte Tyskland) KAN föräldrarna antingen:
1. Ta det ansvaret för utbildningen själva, eller
2. Delegera ansvaret till någon form av skola

Grannländerna Finland, Danmark och Norge har absolut inga problem med lagskyddad hemundervisning, inte heller med hemundervisade barns resultat. Även grannländerna har insyn från kommunalt håll, som garant för kvalitén i hemundervisningen. Varför skulle Sverige behöva utmärka sig - och härma Tyskland? Är grannländerna rättsvidriga mot sina barn?

Internationellt är Sverige nu under luppen, inte bara för nya skollagförslaget, utan även för hur illa myndigheter beter sig, när man till och med utövat frihetsberövande åtgärder med enda skälet: Barnet går inte i skola. Fy skam på oss!

Nej det finns bara en väg att gå, för att inte närma oss statlig tvångsskola (som i Tyskland) - det är att bevara rätten till hemundervisning.

Glömde:
- Alla hemundervisnings-fall som förlorats i EU-domstolen för mänskliga rättigheter, handlar om att föräldrarna genom hemundervisning vill beskära nationell läroplan för sina barn.
Det vill inte svenska hemundervisare.

OCH
Propositionen 1995/96:200 talar ENDAST om befrielse från religionsundervisning - det är inget som är på tapeten i denna artikel eller bevarandet av hemundervisning som utbildningsform handlar om. Punkt.

Mischa: Ja, den reservationen som blev aktuell igen i samband med EU-inträdet. Då blev frågan viktig därför att Europakonventionen är införlivad i EG-rätten och skulle därmed upphöjas till svensk lag genom medlemsskapet i EU. Kommissionen kom fram till att utfromningen av konventionen stödde den svenska ståndpunkten, vilket framgår i den citerade propositionen. Det handlade inte bara om religionsundervisning utan om all undervisning som inte 'utvecklar respekt för demokratiska värderingar'. Dessa värderingar definierades senare i SOU:2000:1. Min poäng var inte att hemundervisning inte kan fungera i princip utan att hänvisningen till Europakonventionen är ett svagt argument -- starkare hade varit hänvisningar till den moral som underligger konventionen samt hur hemundervisning måste utformas om utbildningen ska vara i linje med de liberala principerna (alla har lika värde och bör sålunda ha rätt till lika mått frihet etc.). Jag håller med Jonathan om nästan allt, förutom att det är oklart varför kunskap måste inhämtas i hemmet, och inte bara den kärlek och fostran i autonomi (båda vilka Arnstberg kallar 'typiskt svenska' f.ö.) som blir en naturlig konsekvens av *en viss sorts fostran*. Problemet i en värld som inte är så homogen som Sverige varit i ca tusen år är att fostran ser enormt olika ut beroende på vart man växt upp. Om man godkänner hemundervisning i princip så kan man inte undanta dem som söker den sorts religiösa fostran som Mischa (antar jag) vänder sig emot. Det är därför både mer praktiskt och bättre att förbättra den allmänna skolan där alla kan gå tillsammans än att enbart de som råkar ha turen att växa upp i ett hem där man kan få den kärlek och omvårdnad som behövs för att bli självständiga individer också får bli sådana individer. Den neutrala utbildningen, liksom den neutrala staten, är givetvis utopisk. Just därför måste utbildning vara allmän (eftersom 'kärleksfostran' inte är neutral eller universell, utan ett specifikt moraliskt ideal), försåvida inte vi vill ha ett konfliktsamhälle av Amerikansk karaktär där man behöver mer övervakning och starkare lagar för att hålla koll på alla fall där hemundervisningen inte ledde till de värderingar man hade hoppats på.

Notera också att jag skrev 'potentiellt autonoma', och detta av en anledning..

Daniel, du förstår ändå inte vad jag menar. Du förefaller tro att värderingarna om allas lika värde och lika rätt till frihet uppstår ur en pedagogisk lärandesituation med allsidiga böcker och neutrala lärare. Så är inte fallet. De uppstår ur en psykologisk utvecklingsprocess, en process som tyvärr alldeles för få barn får del av idag - det ser du lätt i verkligheten. Orsaken är för lite föräldrakontakt - många barn skulle utvecklas bättre och bli mer autonoma med hemundervisning.

Tittar du i forskningen så ser du också att dessa demokratiska grundvärderingar oftare finns hos hemundervisade barn. Se Medlin, "Home Schooling and the Question of Socialization". Sätter du dig sedan in i anknytningspsykologin och neurobiologin - se Gordon Neufeld - så inser att det beror på att hemundervisade barn får sin främsta influens från vuxna, förvisso med olika livssyn, men med en hög nivå av villkorslös kärlek som grund. I teorin ska skolbarn få sin främsta influens från förment neutrala lärare och allsidiga skolböcker, men i praktiken får de sin främsta influens från kompisarna. Kunskap räcker inte, huvud räcker inte. Kärlek behövs och den är mest neutral när den är villkorslös - vilket fodrar en nära relation.

Grovt uttryckt: Valet står inte mellan kärleksfulla föräldrar med olika livssyn å ena sidan, och neutral lärare i en allsidig skola å andra sidan. Valet står mellan kärleksfulla föräldrar eller kompisar. Du kommer inte ifrån föräldrapåverkan, den fullt ut neutrala uppfostran är en utopi. Men det är inget problem eftersom emotionellt mogna människor kommer att klara att finna sin egen inre övertygelse i sin egen livsprocess. Autonomi växer ur emotionell näring och nära relationer, inte genom neutrala lärare i ett klassrum med 30.

Att i praktiken förbjuda hemundervisning som föreslås i den nya skollagen, är att mycket drastiskt kasta ut barnet med badvattnet. Skolan idag är brutal och grym mot tiotusentals barn och förmår inte ge lärdom till nära hundratusentals barn. Nära 200 år av skolutveckling har inte kunnat lösa dessa problem i nationell skala i något land. Det kommer inte Jan Björklund heller att klara av, han förstår inte att skolan som form inte förmår ge näring åt den psykologiska utvecklingsprocessen hos en mängd barn, oavsett hur många lagar han stiftar. Alldeles bortsett från MR-konventionerna så är det i dagens läge fullständigt omänskligt att tvinga barn till skola, när föräldrarna är redo att göra jobbet själva, redo att vara allsidiga och redo att låta insyn från skolan att ske. Det är att helt sakna sinne för proportioner.

Skulle ett "amerikanskt konfliktsamhälle" bero på hemundervisning? Det får du allt försöka belägga. Snarare har hemundervisning i USA vuxit därför att den amerikanska skolan misslyckats i vissa regioner, precis som den svenska håller på att göra. All forskning tyder på att hemundervisning ger fredligare barn.

Till Daniel
1) Barn är inte autonoma individer idag,
om de vore det skulle barn inte behöva vårdnadshavare, i de fall föräldrar eller vårdnadshavare har försökt agera som om barn vore autonoma brukar staten överta vårdnaden.
2) Jag skulle gärna vilja veta var i den nya skollags förslaget liberala mål står? jag hittar inget om liberala mål i skollagen.
3) Var i skollagen står det att utbildningen är neutral ? Jag hittar bara att den ska vara saklig och allsidig det är inte samma sak som neutral.

Egentligen är allt sagt men jag tycker till ändå:

Självklart har alla barn rätt till undervisning. Men jag skulle gärna byta ut det ordet mot kunskap. Undervisning är att bli undervisad vilket kan betyda att dagen efter prov finns det ingen kunskap kvar. Någon annan har styrt elevens handlingar. Det barn som själv styr sin handling till kunskap med hjälp av en trygg, kärleksfull och inspirerande omgivning skaffar sig ”på egen hand” kunskap, som därmed lättare finns kvar i minnesbanken.

Lika lite som någon utomstående kan garantera demokratisk utbildning i alla hem, lika säkert vågar jag påstå att en demokratisk tillvaro i skolvärlden tyvärr är en utopi. Ändå finns skolorna kvar! Demokratins viktigaste grundtankar är att alla människor har lika värde, samt har rätt att uttala eller skriva om sina tankar, åsikter och känslor. Har man verkligen det i skolan? Vågar alla vara sig själva, vågar alla säga vad de vill och tror på, vågar alla ställa upp för en oliktänkande kompis eller lämna en mobbande grupp eller ett urspårat klassrum eller en odemokratisk lärare. Om du tänker själv i skolvärlden kan det få påföljder! Demokratisk undervisning… knappast!

Med tanke på hur mycket en hemundervisande förälder försakar av sitt eget ego-liv och ekonomi för att kunna ha sina barn hemma, så är det ett beslut som är noga övervägt. Hemundervisande föräldrar förvägrar inte sina barn utbildning. Man väljer bara ett annat sätt att ge dem möjlighet att ta in kunskap. Slutresultaten blir ungefär de samma eller bättre än i skolan, oftast med ett stort + för självständighet, frimodighet, självkänsla, ansvar och en livsbejakande social kompetens.

Betyder en demokrati att vi alla skall vara lika eller att vi alla har rätt att vara olika?
Vem/vilka och varför... lägger man ner så stor möda på att hindra något som bevisligen fungerar bra för barn och ungdomar?