Publicerad: 2009-09-17 16:09, Uppdaterad: 2009-09-17 19:09
Med ett år kvar till valet börjar nu äntligen vänsterföreträdarna att tala sig varma för kvalitet inom den högre utbildningen. Det välkomnar alliansens studentförbund mer än gärna, det skriver Pär Gustafsson, Caroline Garsbo och Karin Ernlund.
Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter
Caroline Garsbo, ordförande Moderata studenter
Karin Ernlund, ordförande Centerstudenter
Det är inte lätt att hänga med i alla de rödgröna girar som skett sedan den tidigare regeringen hade makten, då socialdemokraterna, frenetiskt påhejade av sina stödpartier satsade hårt på kvantitativa mål framför de kvalitativa.
Alliansen har genomfört flertalet kvalitetssatsningar inom utbildningsområdet. Ett tydligt exempel är att partierna i Allians för Sverige nyligen enats om att satsa närmare 4,5 miljarder kronor på att under 2010 och 2011 utöka antalet utbildningsplatser med cirka 23 000 årligen. Vidare har man genomfört en forskningsreform av historiska mått. Med de fem miljarder som regeringen skjuter till på forskningsområdet är den satsningen i sig mer än dubbelt så stor som den närmast föregående och större än de tre senaste sammantaget.
Regeringen höjer nu studiemedlen med 430 kr i månaden och fribeloppstaket med 30 000 kr per år. Det skall vägas mot många andra viktiga välfärdsreformer under finansiella kristider som dessa. Studentförbunden till vänster verkar ha en tämligen endimensionell syn på ekonomin: skattesänkningar som stimulerar till arbete är inte i närheten av så kostsamt som ökade bidrag!
Förbättringen kan dessutom med fribeloppsreformen i spetsen inkluderas i arbetslinjen. Alliansen skickar nu en tydlig signal om att de studenter som tar större ansvar för sin ekonomi inte ska straffas framöver. En höjning av fribeloppet medför att studenter nu kan välja bort svarta pengar och sluta att trixa med löner under sommaren. Att kalla de studenter som är flitiga och själva väljer att arbeta vid sidan av sina studier för "extraknäckande pluggmaskiner" är att förödmjuka väldigt många unga människor. Det finns dessutom en rad andra positiva faktorer med att jobba vid sidan av sin utbildning. Det är inte en tillfällighet att studenter som arbetat parallellt med sina studier också har lättare att få jobb.
Även om kårobligatoriereformen inte är perfekt är det utmärkt att fokus för studentinflytandet läggs på kärnverksamheten. Kårerna har länge varit en skyddad verkstad, där tvångsanslutningen gjort att kårens företrädare föga behövt ta hänsyn till studenternas intressen. Reformen banar väg för ett studentinflytande som bygger på frivillighet och, inte minst viktigt, där en större mångfald av aktörer släpps in på banan.
Höjt studiemedel med 1000 kronor. Högre bostadsbidrag. Satsningar på studenter med barn. Behålla avgiftsfriheten för utländska studenter. Införa ett minimum för lärarledda timmar. Finns det någon bortre gräns för vänsterpartiernas populistiska rop efter allt till alla? Vänsterföreträdarna vill att alla ska plugga och att alla studenter ska leva på bidrag. Det är inga hållbara incitament att utforma utbildningspolitiken utifrån. Högre utbildning är en investering från statens sida, men även från studentens egen sida. Sådana investeringar måste få avkastning i någon vettig form, annars är de bara slöseri med resurser.
Alliansen höjer nu studiemedlen i större utsträckning än vad den tidigare regeringen lyckades med under sina sammanlagda 12 år vid makten. Detta välkomnas starkt av alliansens studentförbund. Att mitt i den kanske värsta finansiella kris sedan 30-talet höja studiemedlen och fribeloppstaket visar på hur tydligt regeringen prioriterar utbildningsområdet.
Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter
Caroline Garsbo, ordförande Moderata studenter
Karin Ernlund, ordförande Centerstudenter

Alliansen har misslyckats i utbildningspolitiken
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Allt det här är jättebra satsningar. Men om högskolan i Sverige ska ha en hög kvalitet på ALLA utbildningar bör ALLA utbildningar ligga under forskningsministern. Som det nu är har det i det fördolda (se lärartidningen) skett en omfördelning av just lärarutbildningen, som Jan Björklund har ansvar för. I många år har lärarutbildningen kämpat för att bli integrerad i akademin och på Lars Lejonborgs tid blev lärarutbildningen i Stockholm integrerad med universitetet. HELA högskolan och universitet är involverade i lärarutbildningen genom att studenter läser på olika institutioner för att få sin ämneskompetens. Det handlar också om att fortsätta utveckla forskningen så att den kan komma lärarstudenterna till godo. Detta måste förändras och lärarutbildningen måste ligga under forskningsministern för att få legitimitet. Verkar inte som om skolministern vet hur stor lärarutbildningen är på högskolor och universitet i förhållande till andra utbildningar.
Allt det här är jättebra satsningar. Men om högskolan i Sverige ska ha en hög kvalitet på ALLA utbildningar bör ALLA utbildningar ligga under forskningsministern. Som det nu är har det i det fördolda (se lärartidningen) skett en omfördelning av just lärarutbildningen, som Jan Björklund har ansvar för. I många år har lärarutbildningen kämpat för att bli integrerad i akademin och på Lars Lejonborgs tid blev lärarutbildningen i Stockholm integrerad med universitetet. HELA högskolan och universitet är involverade i lärarutbildningen genom att studenter läser på olika institutioner för att få sin ämneskompetens. Det handlar också om att fortsätta utveckla forskningen så att den kan komma lärarstudenterna till godo. Detta måste förändras och lärarutbildningen måste ligga under forskningsministern för att få legitimitet. Verkar inte som om skolministern vet hur stor lärarutbildningen är på högskolor och universitet i förhållande till andra utbildningar.
TLDNR
Hej! Om vi skall kunna uppnå ett mål om en högskola i världsklass, så tror jag att man måste våga prioritera anställningsbarheten. Idag är den inte prioriterad alls. Det är ju den högre utbildningens frihet som styr. Vi ser att det missgynnar många som tar sin examen då många trillar utanför samhället efter examen då de enligt många arbetsgivare har en utbildning som inte är anpassad efter vad arbetsmarknaden efterfrågar. DN har tidigare uppmärksammat att många som tar examen jobbar med något som inte kräver en utbildning eller examen eftersom det är de ända jobb de kan få idag. Dvs, det är många som nu får gå tillbaka till den typ av kortare sommarjobb som de hade på gymnasiet och de får därmed ingen nytta av sin högre utbildning.
Man måste titta över samverkansmöjligheterna. Här kan vi lära av Kanada. I Kanada har man tex en utbyggd och väl fungerande samverkan mellan den högre utbildningen och de federala/nationella myndigheterna. Detta genom Federal Student Workers Experience Program. Detta är ett program där akademisk utbildning och kvalificerad arbetslivserfarenhet kopplas ihop så studenten får möjlighet att jobba med kvalificerade arbetsuppgifter som är direkt kopplade till deras akademiska utbildningsprogram.
Man har även i Kanada satsat stort på något som heter The Canada School of Public Service, för att federala/nationella myndigheter skall kunna tillföras nya kompetenser och kunskaper från olika akademiska utbildningar. De finns specialkurser efter examen som är specialanpassade för de som vill satsa på en karriär inom federala/nationella myndigheter. De som går dessa blir alltid rekryterade till de federala myndigheterna och behöver inte oroa sig över någon risk att bli arbetslös.
I Amerika så har de något som heter University-Community Partnership, som är ett partnerskap där studenternas kompetens tas tillvara av olika aktörer i samhället för att lösa olika typer av samhällsproblem eller sociala problem. Detta har man därför att dessa aktörer själva inte har den kompetens som behövs, och då samverkar man med universitet och college så att organisationerna kan få hjälp av studenterna för att lösa många av de svåra samhällsproblem och sociala problem som finns i närområdet. Detta har visat sig fungera mycket bra, och det är många som på detta sätt får mycket meriterande erfarenhet och sedan inte behöver riskera att bli arbetslösa efter examen.
Sedan har de den stora organisationen AmeriCorps, som är en organisation som jobbar mycket med olika viktiga frågor som direkt berör samhället och dess funktionssätt. Tex så jobbar de med elever och skolor i utsatta områden, de jobbar med lokal/regional krishantering. Tex så såg de till att beredskapen och krishanteringen fungerade efter orkanen Katrina, då Bushadministrationen inte klarade av detta. De jobbar också med att bygga billigt boende som alla har råd med, vilket kommer fattiga och ungdomar till del eftersom dessa ofta inte har mycket pengar. Vem som helst som är Amerikansk medborgare eller som har permanent uppehållstillstånd kan gå med i AmeriCorps och på så sätt bidra till samhället. I Amerika så drivs man nämligen av det här med Serve your community and Serve your country. De som väljer att tjänstgöra inom AmeriCorps får dessutom hela sin utbildnings betald av den Amerikanska staten som tack för att man tjänstgör och ställer upp för sitt land.
Så om vi vill nå målet med en högskola av världsklass så måste fokus vara på anställningsbarhet och samverkan och mindre på den högre utbildningens frihet.
Vi har helt enkelt inte råd att fler trillar utanför samhället. Det är för dyrt för samhället. Varje person som trillar utanför efter examen är en enorm förlust för samhället och kostar väldigt mycket i form av mycket långvarigt socialbidragsberoende därför att ingen vill ta del av deras kunskaper och kompetens. Idag är det i första hand olika samhällsvetare som har stora problem att komma in i samhället efter examen, just därför att dessa utbildningar är mycket teoretiska och att man enligt Svenskt Näringsliv har en för dålig samverkan med näringslivet.
Men, det är inte bara näringslivet som spelar roll för ett land. Även den offentliga sektorn är viktig. Våra statliga myndigheter och regionala myndigheter skulle kunna starta samverkan med universitet och högskolor för att rekrytera ny arbetskraft direkt ute på universitet och högskolor. Det kan tex röra sig om att rekrytera nya handläggare när de som pensioneras försvinner helt naturligt från myndigheterna. Det är viktigt att snabbt får nya unga akademiker på plats som handläggare för att garantera rättssäkerheten.
Det finns särskilda kurser för att förbereda personer att jobba som professionella handläggare. Själv går jag en sådan utbildning , och den är jättebra. Man lär sig jättemycket kring juridik, rättssäkerhet, handläggning av ärenden, osv.