Hemmafruar

Johanna Lundstedt om Hemmafruar

Grumligt tänkande om hemmafruar

Publicerad: 2009-09-17 15:09, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

57 millningar
2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag har en fil.kand. i medie- och kommunikationsvetenskap och har sett på nära håll hur kvinnor kan fara illa av att vara ekonomiskt beroende av sina män.

Jag ser inget fel i sig med hemmafruar så länge kvinnan har valt det själv och inte känner någon press från sin make. Roland Poirier Martinsson skriver den 15/9 på newsmill.se att han uppskattar en hemmafru eftersom middagen står på bordet, huset är städat och barnen är hemma. Vem skulle inte tycka om det? Jag är kvinna och jag skulle gärna vilja ha en barnvakt och hushållerska… förlåt hemmafru. Skämt åsido, Poirier Martinsson skriver ingenting om vad hans fru tycker om arrangemanget men att de har valt detta tillsammans. Jag hoppas att frugan gillar det lika mycket som han tycks göra.

Roland Poirier Martinsson säger även ”Men att hävda att den genomsnittliga hemmafrun i Sverige i dag är kedjad vid spisen av en förtryckande man och en fördömande kultur är givetvis rena rappakaljan, en grov förolämpning och en reflektion av eget grumligt tänkande”

Kortsiktigt tror jag inte att de kvinnor som väljer att vara hemmafru lider särskilt mycket men det finns tyvärr långsiktiga konsekvenser. Som kvinna blir man totalberoende av mannen då man inte har någon inkomst och kanske inte någon utbildning. Har man dessutom varit borta från arbetsmarknaden under en lång tid kan det vara svårt att få ett jobb då hon vill återvända. Om kvinnan skulle vilja skilja sig efter en tids äktenskap kanske hon ändå inte gör det om det är omöjligt att klara sig själv ekonomiskt. Detta innebär, om hemmafrun har otur, att hon kan bli illa behandlad av mannen både psykiskt och fysiskt men ändå tvingas stanna kvar.

Så på sätt och vis är kvinnan ”fastkedjad vid spisen”. Att vara ekonomiskt beroende av någon innebär inte fullständig frihet. Poirier Martinsson har ingenting att säga om de negativa konsekvenserna av att vara hemmafru. För det inser han väl att det finns? Skulle han själv kunna tänka sig att vara hemmaman och vänta in frun i ett skinande rent hus med middagen stående på bordet? För att sedan få problem med ett återinträde till arbetsmarknaden eftersom han varit borta för länge. Eller var hans artikel bara ”… en reflektion av eget grumligt tänkande”.

Jag förstår att Poirier Martinsson är nöjd och glad med att ha hemmafru eftersom det inte är han, utan hans fru som antagligen kommer att uppleva negativa konsekvenser. Vad händer med kvinnans självförtroende när barnen flyttar ut? En hemmafru bygger upp hela sitt liv runt barnen och sedan behövs hon inte längre på samma sätt. Mannen har fortfarande kvar sitt arbete där han kan känna att han kan utvecklas och har tillgång till sociala kontakter på ett helt annat sätt. Vad har kvinnan kvar? Tja… hon kan ju fortsätta att städa huset.

Johanna Lundstedt (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11232

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Suck, vad trött jag blir, varför skulle det vara fel att bygga upp sitt liv kring sina barn? En väl fungerande relation med sina barn slutar väl inte bara för att barnen flyttar hemifrån?När mina barn flyttade hemifrån kände jag mig inte misslyckad av att inte ha någon yrkeskarriär . Att vara hemmafru betyder att du själv kan planera hur du vill jobba. Och tro mig att vara hemmafru är ett yrke som alla andra. Att laga mat , baka bröd,kakor,organisera i hemmet etc är inget att förringa.Kvinnor nuförtiden är inte kvinnor utan strävar efter att bli män. Kvinnor lär sig tidigt att se sig som ett offer och att män är ett djävulens påfund. Vårt samhälle håller på att slåss i spillror och kärnfamiljen är ständigt angripen och ses som något fult och mesigt. Staten har medvetet gjort det svårare och i dom flesta fall omöjligt att rent ekonomiskt kunna klara sig med en endast en inkomstkälla per hem. Staten vill hellre att deras indoktrineringsanstalter (dagis,skolor) fylls med oskyldiga barn som sedan uppfostrar av främlingar på så sätt kan dom lättare få fram politiskt korrekta och kollektivt tänkande individer . Det var nazisterna som först började med dagis undra varför . Folk måste få lov att välja mer fritt över sina liv utan att storebror staten lägger sig i.
Tack för ordet ,Anna, 41

Permalänk | Anmäl #1 41 årig Hemmafru, 2009-09-29, 10:48

För det första vill jag kommentera Anna i detta inlägg. Författaren av detta inlägg har inte kommenterat något om barnen så jag förstår inte varför du tar det som argument mot henne. Jag själv är uppväxt med min mamma som hemmafru. Hon var hemma tills jag var 6 år och jag kommer ihåg den tiden som väldigt ensam. Alla mina kompisar var ju på dagis och jag var ensam hemma om dagarna. Mina systrar var 6 och 8 år äldre och hade skola. Mamma såg att jag var ensam och började därför jobba lite som dagmamma, så jag kunde få någon att leka med. Det var väl sådär och man var ju inte alltid sugen på att leka med samma person. När jag var runt 6 år började jag på lekis. Det var den roligaste tiden i mitt liv: jag träffade komisar och dagisfröknarna ägnade sin tid åt oss. Det kunde inte min mamma göra jämt hemma för hon skulle städa, tvätta och laga mat. Jag känner inte att jag fick en bättre relation varken till min mamma eller pappa pga att hon var hemma. Tvärtom var tiden ganska jobbig. När det var nedskärningsdags på pappas jobb kände jag av det, även fast jag var så liten. Det var oroligt hemma för de hade ju bara en inkomst. Min mamma tog ett jobb, men det enda hon kunde få var som städtant. Inte hennes drömjobb men hon ville inte sätta sig framför skolbänken då hon kände att de flesta som pluggar är runt 20 år. I decennier fick hon städa men pappa ville inte ändra sitt levnadsätt så hon fick ändå laga mat när hon kom hem. Min pappa gick bort relativt ung och visst fick min mamma pengar från försäkringsbolag osv, men inte så hon kunde leva fullt ut på det. Hon fick fortsätta städa och idag säger hon ofta hur hon hellre skulle velat leva som vi unga idag: i ett jämlikt förhållande. Jag tror henne! Hon stöttar mig oerhört i att plugga och säger "Gör aldrig som jag gjorde, utan utbilda dig och jobba med något du vill". Personligen tror jag hemmafruar tror att deras jobb är så mycket viktigare än det verkligen är! Jag hade hellre velat varit på dagis och träffat kompisar än ensamheten jag, 23 år senare, fortfarande kommer ihåg.

Permalänk | Anmäl #2 Åsa Karlsson, 2009-11-01, 16:09