Författaren Maria Sveland går i dag till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt? Läs (32) Skriv

Publicerad: 2009-09-16 18:09, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Alliansens utbildningspolitik har varken varit särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Våra önskemål är enkla: satsa på kvalitet. Satsa på studenters levnadsvillkor. Se till att äldre studenter och studenter med barn också kan vara studenter. Höj studiemedlet, behåll avgiftsfriheten, inför ett minimum för antalet lärarledda timmar, bygg bort bostadsbristen, stöd grundforskning och den breda forskningen.
Kajsa Borgnäs - ordförande s-studenter
Frida Johnsson - språkrör gröna studenter
Mia Sand - ordförande vänsterns studentförbund
Det är nu ett år kvar till riksdagsvalet 2010. För fyra år sedan lovade allianspartierna guld och gröna skogar åt landets studenter, liksom åt alla dem som anser högre utbildning och forskning vara viktigt. Utbildningspolitiken var Folkpartiets absoluta paradfråga, men i stället för fler Nobelpris bäddar regeringen för försämrad kvalitet i den högre utbildningen. Låt oss ge några exempel.
Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna lovade alla ett höjt studiemedel med 1000 kronor i månaden till alla studenter. Den studiesociala utredningen som tillsattes rekommenderade 700 kronors höjning för att ge studenter en skälig nivå att leva på. I måndags aviserade Björklund en höjning om 350 kronor, vilket är välkommet, om än inte tillräckligt. Att skylla den låga höjningen på dåliga statsfinanser eller finanskris går inte: kan man sänka skatten kan man också höja studiemedlet! Studenter lever dessutom på så små marginaler att all inkomstökning går till konsumtion - något som ju i sig hjälper ekonomin på fötter.
Regeringen sade sig vilja förbättra studentinflytandet och en utredning om slopat kårobligatorium tillsattes. Utredningen föreslog ett statligt anslag till kårerna om 310 kronor per student och år för bibehållen kvalitet, men regeringen anslog ungefär en tredjedel. Att världens starkaste studentrörelse om några år kommer att vara ett minne blott, har vi att tacka den borgerliga regeringen för.
Regeringspartierna lovade satsningar på ökad kvalitet i den högre utbildningen, något som verkligen behövs då utbildningen på sina håll bedrivs med inte mer än fem timmars lärarledd undervisning i veckan. Några kvalitetspengar eller extra anslag har dock inte heller synts till. I stället föreslog den studiesociala kommittén i våras att man skulle korta den automatiskt studiemedelsberättigade tiden till fyra år: ett förslag som förkastats av både studenterna, CSN, fackförbunden och högskolorna själva. Studenterna skulle plugga snabbare, verkade regeringen resonera, utan att undervisningen förbättrats.
Vidare lovade alliansen satsningar på forskningen, för ökad kvalitet också där. Detta har utmynnat i en satsning på strategiska forskningsområden och trendig spetsforskning, inte den helt avgörande grundforskningen. Satsningar på dem som bedriver forskningen - doktoranderna - uteblir helt. Vad forskningen behöver är inte en ökad politisk styrning - forskarna behöver resurser att forska med.
För någon vecka sedan föreslog alliansen dessutom att Sverige ska införa avgifter för utomeuropeiska studenter. Förutom att det inte finns några trovärdiga beräkningar som visar att detta skulle ge några inkomster till staten (dessa avgifter skulle behöva kompletteras med ett omfattande stipendiesystem), så kommer det att betyda att det inte är de bästa studenterna som söker sig till Sverige - utan de rikaste. 29 av 30 länder som infört avgifter för utländska studenter har inom några år också infört det för inhemska studenter. Detta steg bort från principen om avgiftsfri högre utbildning är därför en oroande föraning om hur det framtida klassamhället Sverige kan komma att se ut - långt ifrån visionen om det inkluderande kunskapssamhället Sverige.
Alliansens utbildningspolitik har varken varit särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, Komvux har skurits ned, studentbostäderna är alldeles för få, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. Högerns utbildningspolitik reducerar högskolan till ett löpande band där högsta effektivitet för några få är målet snarare än kunskap och utveckling för många. Det är varken en särskilt framåtsyftande eller människovänlig politik.
Vi är besvikna. Alliansen lovar ett och gör ett annat. Våra önskemål är enkla: satsa på kvalitet. Satsa på studenters levnadsvillkor. Se till att äldre studenter och studenter med barn också kan vara studenter. Höj studiemedlet, behåll avgiftsfriheten, inför ett minimum för antalet lärarledda timmar, bygg bort bostadsbristen, stöd grundforskning och den breda forskningen - låt forskarna själva avgöra vad som är bra forskning. Låt studentinflytandet utvecklas - inte avvecklas. Låt studenterna vara studenter - inte extraknäckande pluggmaskiner. Nu är det ett år kvar till valet 2010: för studenternas och kvaliteten i den svenska högre utbildningens skull - begränsa inte studenterna och den högre utbildningen - bygg i stället ut och bygg nytt.
[...] ärende på Newsmill var att läsa det, kan jag rekommendera Kajsa Borgnäs och hennes kollegers debattinlägg om utbildning på sidan. Vad är det som gör att folk fortfarande försvarar en röst på Alliansen? Visst kan [...]
Regeringen skapar en svensk högskola i världsklass!
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag er utbilldad i den gammla skollan och tyker den var bra. Tak för artikkeln.
Jag er utbilldad i den gammla såsseskollan och tyker den var bra. Tak för artikkeln.
Hej! Allt beror på vi menar med att "misslyckas". Visst måste vi satsa på kvalitet i utbildningen. Men, då blir ju frågan hur mäter man "kvalitet". Vilka indikatorer är de viktiga?. Här finns mycket att göra fortfarande. Man skulle ju tex kunna tänka sig en sådan indikator som: Hur många får jobb inom sitt utbildningsområde. Anställningsbarheten måste prioriteras så att fler inte trillar mellan stolarna efter examen. Det handlar bland annat om att göra dessa utbildningar mer användbara. Många utbildningar innehåller en massa ämnen som saknar koppling till "verkligheten" enligt Svenskt Näringsliv. Det är stora brister i samverkan med näringslivet. Men, problemet är att vissa utbildningar inte har den inriktningen utan är inriktade mot det offentlga....tex statsvetenskap, freds- och konfliktvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap, systemvetenskap och sociologi.
Det tar tid att ändra och anpassa utbildningar när universitet och högskolor månar om sin frihet och med det att inte anpassa sig efter vad som efterfrågas. Detta drabbar i sin tur studenterna som då blir oanställbara enligt Svenskt Näringsliv.
Det är en balansgång vad som måste göras. Men, vi får inte fortsätta offra studenterna. De skall inte behöva ta hela smällen ensam som en bricka mellan politiker och den högre utbildningen.
Man måste hitta olika modeller för olika utbildningar. Tex att vissa utbildningar kan man tänka sig att man tar bort Magister eller Mastersutbildningarna för därför att de som går dessa inte får några jobb. Då kan det vara smartare att man inom dessa områden samarbetar istället med länder där det finns efterfrågan på denna kompetens. Tex att man gör bara A-nivån och B-nivån i Sverige och sedan gör man tex resten vid ett samarbetsuniversitet i Kanada eller Amerika där samverkan med det omkringliggande samhället fungerar bättre och där arbetsmarknaden för dessa fungerar mycket bättre därför att det finns en stor efterfrågan som inte finns i Sverige eller EU.
Studiemedlen måste också korrigeras uppåt en hel del för att ge studenterna "skälig levnadsnivå". Pengar finns om man bara lyfter blicken lite. Vi kan frysa politikerlönerna på en mycket lägre nivå än idag. Tex kan vi fatta beslut om att ingen i Riksdagen eller någon minister skall få tjäna mer än vad en Professor gör på Universitetet. På så vis blir det pengar över till där det behövs bättre.
Sedan kan man ju alltid sälja Regeringsplanen för att få in pengar till statskassan. Vi behöver inte Regeringsplanen längre eftersom det finns ingen hotbild mot våra politiker. Det är bara en lögn att det finns en hotbild. De kan åka reguljärt som alla andra och då kan vi spara in pengar som sedan kan användas för att förbättra kvaliteten i utbildningen och för att kunna höja studiemedlen och för att kunna sätta av pengar för att bygga billigt boende för studenterna.
Vi behöver en studentvänlig regering där det sitter med nyutexaminerade studenter som vet hur det ser ut för dagens studenter. Vi behöver helt enkelt föryngre hela politikerkåren och ha en övre åldersgräns för när man kan bli invald till Riksdagen.
Man borde faktiskt lagstifta om att man inte får kandidera till Riksdagen om man är över 45 år.
Vi måste göra allt för att föryngra politikerkåren så att politikerna förstår ungdomarnas situation i samhället.
Vi kan lära oss mycket av organisationen YPA - Young Politicians of America. De driver just det här med att få fram unga förmågor till politiken med rätt så stor framgång.
Vi måste också få in folk i politiken som har empatisk förmåga och som inte bara är ideologer. Idag behövs att man kan se på politiken ifrån ett lite större perspektiv. Det är inte höger eller vänster, blå eller röd. Vi kan lära oss jättemycket av den kampanj som Obama och Biden bedrev i USA , mycket tack vare gräsrötterna som organiserade sig och som bedrev en aktiv kampanj och lyckades få folk att gå och rösta för förändring. Det var unga människor ifrån bland annat Generation WE som ser helt annorlunda på politik och samhälle än vad deras föregångar gör. Generation WE är inte höger eller vänster, blå eller röd, utan för dem är det snarare viktigast att vara progressiv och de brukar använda som slogan inte höger - inte vänster - men framåt!. Detta kan vi lära oss mycket av för att ta Sverige i en fundamentalt ny riktning. Vi behöver nämligen en tydlig förändring till det bättre.
Att citera en färsk, internationell, jämförande undersökning om studieresultat och kunskapsnivåer hade verkligen varit på sin plats under den rubriken. Du vet ju inte om regeringens utbildningspolitik fungerar eller inte, eller hur? Du bara gissar och snackar på som om du visste.