Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-09-15 18:09, Uppdaterad: 2009-09-15 19:09
Parapsykologernas förespråkare beskyller i en insändare i DN skeptiker för att tro sig ha rätt. En missuppfattning av skepticism och ett dåligt motargument.
Jag är doktorand i Miljövetenskap vid Lunds Universitet
I en insändare i DN den 12/9 kommenterar Göran Brusewitz från John Björkhems Minnesfond och Adrian Parker, professor i psykologi i Göteborg, tv-serien om Parapsykologi, "Det stora grå" i två delar på TV4. De menar att det kommer alltmer stöd för dessa fenomen och samtidigt att det måste till mer forskning eftersom det inte har kommit fram några klara besked. Två lite motsägelsefulla påståenden kan man tycka, men låt gå. De menar vidare att "En viktig faktor för att avgöra vem man ska lita på vad gäller paraspykologi, skeptiker eller förespråkare, är frågan vilka som skapar störst förtroende". Om jag ska vara beredd att hålla med om det beror på vad som menas med förtroende. Som artikelförfattarna beskriver en debatt i TV-serien så var det "den ganska lugne förespråkaren Jan Fjellander" som ingav mest förtroende och inte "den klart mer bestämde och tvärsäkre skeptikern, humanisten Christer Sturemark". Denna definition av förtroende leder dock till ett ganska slappt krav på vad man ska tro på eller inte.
Jag såg själv inte serien men att Brusewitz och Parker påstår att de uppfattade det som att Sturemark "verkar vilja bestämma att vi kan vara säkra på att dessa fenomen inte finns" känns igen. Ett vanligt argument mot skeptiker, tex ateister, bland förespråkare för fenomen som inte är vetenskapligt bevisade, är att man tror sig ha rätt och att det är lika mycket tro att inte tro eller vara skeptisk. Det är ungefär som att säga att, att inte utöva en sport är också en sport. Detta är nog mer ett tecken på att inte ha några effektiva rationella argument själv, där man kan hänvisa till vetenskapliga referenser. Något som borde vara ett bättre kriterium för att inge förtroende och avgöra vem man ska tro på och inte.
Sturemark uppfattas helt enkelt onyanserad och "säker på att ha rätt" vilket är att missuppfatta det hela, det handlar inte om att har rätt eller fel, det är ingen tävling. Om man finner vetenskapliga bevis för fenomen som vi idag bör vara skeptiska till så kan man ändra sig. Så länge det inte finns vetenskapligt vederlagda bevis för något så bör man vara väldigt skeptisk helt enkelt. Det kunde ju vara så att troll fanns, men eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för dem finns det ingen anledning att tro på dem. Detsamma gäller parapsykologiska fenomen.
Darwin, tex, hade de flesta vetenskapsmän på den tiden emot sig, de trodde inte på hans hypoteser om evolutionen med naturligt urval som förklaringsmodell. De var i och för sig väldigt påverkade av kyrkan och de flesta trodde på gud och den kristna förklaringen om livets uppkomst, men ändå. Det kom att ändra sig, hans teori höll för upprepade vetenskapliga experiment och observationer. Om det vi undersöker inte kan verifieras så ska vi fortsätta att vara skeptiska.
Denna skeptiska inställning är av någon anledning väldigt hotfull för många människor. Kanske för att man vill tro på vissa saker, man vill att det ska finnas lite oförklarliga förmågor, parapsykologiska fenomen, och kanske en högre makt som vakar över oss. Vår hjärna vill också hitta förklaringar till olika saker, en bra egenskap. Tyvärr föredrar många dåliga eller falska förklaringar utan bevis framför ingen förklaring alls, en dålig egenskap, men kanske förståelig.
David Hume hade ett argument mot mirakel som också kan användas mot vissa parapsykologiska förmågor. Erfarenheten säger oss att det är så mycket mer troligt att man tagit fel om ett oförklarligt fenomen än att det skulle vara ett mirakel som skett. Man måste fråga sig vilket som är mest troligt: att naturlagarna har upphört gälla, för din skull, eller att man misstagit sig. Detta gäller speciellt när man fått något berättat av andra som säger sig upplevt något mirakulöst.
En mer skeptisk hållning tror jag skulle gagna demokratin och samhällsutvecklingen helt enkelt eftersom människor skulle börja ifrågasätta olika påståenden inom olika områden och kräva mer rationella och vetenskaplig grund för olika beslut.
Man skulle heller inte lika lätt bli lurad av olika grupper som vill tjäna pengar på en eller få en att tro på en viss sak som det inte finns skäl att tro på. Detta kan vara religiösa sekter, kvacksalvare, politiska partier eller företag som vill tjäna pengar på att sälja prylar man absolut inte behöver eller som inte fungerar som det påstås.
Skepticism är alltså inte att tro att man har rätt utan en inställning som kräver att man har rationella argument och bevis för det man ska tro på.
Att sticka hål på poppsykologiska myter

Var lobotomisterna kvacksalvare?
Forskningsfanatismen fortfarande farlig

"Att stå på giganters axlar eller att blanda lite av varje och hoppas på det bästa"

Psykologerna har fel om determinismen



Upp till kamp mot kvacksalvarna!
Forskningsfanatismen är farlig för folkhälsan

Poppsykologerna fördummar befolkningen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"Skepticism är alltså inte att tro att man har rätt utan en inställning som kräver att man har rationella argument och bevis för det man ska tro på."
Bra sammanfattning!
Märkligt att skriva en artikel som diskuterar ett tv-program, Det stora grå, utan att ha sett programmet och utan att kunna stava Sturmark rätt.
I programmet förfäras Sturmark över hur bedragare lurar godtrogna människor på pengar, men själv har han nog lurat aktiesparare på mångdubbla belopp när han sålde sina aktier i Cell Network för 120 miljoner i tid innan it-bubblan sprack...
"Giljotin", eftersom det är Parkers och Brusewitz insändare i DN Andersson kommenterar torde det inte ha någon avgörande betydelse att han inte sett TV-programmet.
Att Andersson stavar Sturmark fel är kanske mindre olyckligt än att han förväxlar "vederlagda" med "vedertagna." Icke desto mindre finns det all anledning att vara mycket tveksam när herrarna Parker och Brusewitz saluför tanken att en påstådd vetenskap skall bedömas efter hur trevliga dess protagonister är. I ett arbete från 2003, A Compendium of the Evidence for Psi, listar de två en rad exempel på forskning som enligt dem utgör evidens för PSI. Går man igenom kompendiet finner man snart att det är forskning som sedan länge dömts ut på grund av bristfällig metodologi. Parker och Brusewitz drar sig inte heller för att fabricera andra forskares utlåtanden. Om det finns något korn av substans i paranormala fenomen är Parker och Brusewitz disciplinens värsta fiender, eftersom den aldrig kan tas på allvar när två av dess mest högljudda vurmare saknar vetenskaplig insikt.
Måhända, Garvarn, men då är nog den högljudde Sturmark skeptikernas värsta fiende och svår att ta på allvar.
Andersson skriver om en mer skeptisk hållning att : "Man skulle heller inte lika lätt bli lurad av olika grupper som vill tjäna pengar på en eller få en att tro på en viss sak som det inte finns skäl att tro på. Detta kan vara religiösa sekter, kvacksalvare, politiska partier eller företag som vill tjäna pengar på att sälja prylar man absolut inte behöver eller som inte fungerar som det påstås."
Läs denna artikel från DN och bedöm sedan hur mycket förtroendekapital Sturmark har: http://www.dn.se/ekonomi/manga-av-sturmarks-bolag-har-gatt-i-konkurs-1.2...
@Giljotin
Något i stil med detta alltså?
1. Sturmark har dirivt bolag som gått i konkurs.
2. Sturmark.är skeptiker.
3. Alltså har Sturmark fel (modus ponens?).
För det är väl inte så att du gör dig skyldig till ett felslut där du menar att om man har gjort "dåligt" ifrån sig i en fråga, att man automatiskt har fel i en annan?
Sturmark är inte bara skeptiker utan också ordförande i Förbundet humanisterna och deras ansikte utåt. När han förklarar sitt engagemang med att han blir upprörd över bedragare som lurar pengar av människor så tycker i vart fall jag att han inte är trovärdig.
http://www.expressen.se/debatt/1.634702
Ber om ursäkt för att ha stavat Christer Sturmarks efternamn fel.
@Garvarn
Ja, jag menar ju vedertagna naturligtvis. Gick lite fort där.
Karl Popper menade ju att en vetenskapligt riktig hypotes bör kunna falsifieras. Kanske ska då en poppersk skepticist vara skeptisk mot det som inte kan vederläggas på något sätt heller...? :-)
@Peter D
Tack för komplimang!