Skolan var ett ensamt kaos för mig som har Asperger syndrom

Jag tycker det här är fruktansvärt. Går själv på utredning efter att hela in ungdomstid haft "svårt för mig" trots att mitt intellekt är en bra bit över det normala. Informationen fastnar liksom inte om det inte är inom det fält jag är intresserad av, och när jag nån gång försökt varit stolt och visa vad jag kunnat så har man fått skit för det med.... det är inte socialt accepterat att vara anorlunda.
Att solbergaskolan tror att de kan lösa pojkens problem med lite extra undervisning så har de helt missuppfattat hans situation. De vanliga pedagogerna har inte en aning om vad som krävs för att nån med hans funktionshinder ska må bra och klara skolan. Det är lagstadgat att alla barn ska få det stöd de behöver, men det verkar inte skolan bry sig om. Vore jag förälder på den skolan skulle jag snarast byta skola och uppmana till bojkott. Stäng av idioten till rektor!
Och du som i kommentaren antydde att det handlar om att man har lågt intellekt eller är lat, tänk igen! Det finns gott om personer med neuropsykiatriska funktionshinder som är bra mycket smartare än dig.

Tycker det är så fantastiskt att den neurovetenskapliga forskningen går framåt - med stormsteg, som det verkar. En av mina hjältar heter Martin Ingvar, han kan han! Och i takt med att denna kunskap om hur känsliga våra hjärnor är, och att dopamin, serotonin och andra signalsubstanser samt sist men inte minst placebo, kan verka på olika sätt och frambringa olika personligheter med tillkortakommanden/talanger, ger oss ju också möjligheter att låsa upp normal-onormal-blockeringarna, så att mer kunskap bibringas pedagogiska modeller, vilken typ av medicinering i de fall det behövs, hur en människas speciella hjärnkapacitet kan tillvaratas och komma samhället till del på helt nya sätt., etc. etc.

Din artikel är värdefull! Den ökar kunskapen om oss själva!

En av mina bästa vänner har alla de drag som Harry räknar upp, och fick diagnosen Asperger. Det hade underlättat med större förståelse, precis som Harry skriver. På 80-talet hittade jag på beteckningen 'social analfabet' för honom. Då hade vi ju inte hört talas om Aspergers syndrom.
Men samtidigt fanns det en begränsad förståelse. Betraktad mer eller mindre som ett geni ända sedan barndomen på 60-talet, så hade han alltid en nisch som den mindre sociala, högpresterande och tankspridde 'professorn'. Särskild inom akademierna har detta länge varit väl kända och accepterade drag.

Slutligen finner jag Harrys beskrivning av de senaste upptäckterna om adhd felaktig. Det handlar inte alls om "förhöjd halt av dopamin i hjärnan" - se t ex http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/8243354.stm för en mer adekvat beskrivning.

Bra skrivet. Viktigt att människor får mer kunskap om denna diagnos.
(arbetar med människor inom autismspektrat)
Kör hårt.....

men, lilla micke, är det inte bra att man kan hitta en förklaring på det?

Tack ska du ha Harry. Jag tror att de flesta håller med dig om att pojken måste få gå i en skola där han kan fungera, men det är tydligen rektor Ann-Katrin Averstedt som i ensamt majestät får bestämma detta.

För henne väger uppenbarligen pojkens välfärd mycket lätt. Människors ondska tar många former och maktmissbruk är en av dem.

Bra skrivet.
Skriv gärna mer i ämnet, alla kunskapsbidrag behövs.

Även om Hans Asperger kom detta funktionshinder på spåren för länge sedan, så är forskningen och rönen något ganska nytt. Ännu finns mycket att lära och förstå.

Det som händer "Fredrik" är en form av övergrepp som säkert är resultatet av rent oförstånd och ovilja att sätta sig in i problematiken. Precis som Mike Nilsons kommentar (#7) är exempel på.

Frågan är vad som kan göras?

Jag har själv Asperger Syndrom och gick ut gymnasiet med 1.3/5 i medelbetyg. Jag har left på A-kassa/sjukbidrag i större delen av livet. Jag fick en andra chans som vuxen efter min diagnos vilket inleddes med ett rehabiliteringsår på komvux. Utöver mobbningen hade jag en far med alkoholproblem, det var i samband med hans bortgång som jag kom tillbaka i skolan.

Min fördel är att jag har en IQ nivå som hör till Sveriges övre 2%. 2,5 år senare hade jag 20.0 i det nya gymnasiesystemet och läser nu till att kunna forska. Jag hoppas på att jag med mitt annorlunda perspektiv kan hitta intressanta aspekter av hur samhällen bildas, fungerar och går isär.

Hade det inte varit för rehabiliteringsåret och en sambo villig att betala för min studieperiod så hade jag förmodligen stannat arbetslös livet ut. Nu hoppas jag på att jag kan ge något tillbaka istället.

Vill bara tillägga en liten del: Självterapi fungerar utmärkt på många människor, även sådana som har asperger eller andra autistiska drag (Gäller alltså om man har en LÄTTARE variant på detta). Det gäller bara att införliva beteenden i sitt schematiska tänkande som gynnar en i den verkliga världen. Sedan kanske en psykolog kan sätta perspektiv på saker och ting, men för mig gjorde det ingen skillnad, eftersom jag förstod i tidig ålder att jag är den ende som kan göra något åt min egen livssituation... Psykologen är bara ett verktyg.

Hej Harry!

Ja så lätt omvänder man en sann Aspbergerskeptiker: Man ger dem en egen diagnos!

Idag gäller det framförallt att ha en förklaring till varför man själv inte blev rockstjärna/kirurg/framgångsrik företagare. Om det inte vore för att ... så skulle jag minsann inte sitta här.

Men jag gillar dig ändå! Keep it up. /Kalle

Som Forssblad påpekar så är det mycket riktigt så att vi med ADHD har för LÅG halt av dopamin, och den är alltså inte förhöjd.

Detta är orsaken till att många med ADHD söker kickar i livet för att få ett påslag. Det kan ske genom ex vis hård träning, extremsporter, etc. Tyvärr väljer många droger som utväg. Och med droger syftar jag inte på mediciner, utan på missbruk av tyngre droger.

Om skolan sätter av lite resurser och ger de här eleverna lite stöd och rätt bemötande fungerar skolgången tämligen problemfritt. Vi har ett par resurspedagoger för våra Aspergerelever, och därigenom kan de framgångsrikt delta i studierna och ha god kontakt med kamrater.

Det är inte särskilt kostsamt att göra detta, men det ger mycket värdefulla resultat.

Mycket bra att flera berättar sin historia!
Ett annat sätt att säga samma sak är att se hur enormt stora resurser gång på gång slängs på sopptippen bara för att det inte passar in i de gänglse "ramarna". Ser man nu bakåt så blottar sig en nautilussnäcka av nonchalansens kalla snålblåst.

Gång efter gång visar det sig dock att just dessa personerna inte så sällan har en hel del speciella talanger som någongång i bland också får utvecklas. Tänk om fler fick den chansen, samtidigt som skolan självt kanske kan visa att den har någon typ av inlärningsförmåga eller någon typ av förståelse kring sin egna uppgift. Dörrarna in är fyrkantiga och de enda utvägarna från skolan som inte är det verkar vara soppnedkastet. Dags för pedagogiken att lära sig något?

Jag blir ledsen då jag läser det du skrivit, blev länkad till detta på grund av att vi kämpar för att våran son ska få en diagnos.
Både jag ,sonen själv som nu är inne på sitt 16:e år ,min make (som är styv pappa- eller som sonen själv säger, "det är han som uppfostrar mej,då är han min pappa,min bio pappa är bara kallad pappa på papper ) mina föräldrar,sonens faster & flera med oss är övertygade om att sonen har funktions hinder.
Jag själv misstänker högfungerande autism.
Skolans utredning blev klar i 8:an men den biologiska pappan skriver inte under så att sonen kan få komma till Bup.
Då jag läser det du skriver om morgon rutinerna, så föll en tår & jag läste högt för maken som skrattade, du kunde lika gärna beskrivit våran son.
Lika dant med skolan.
Sonen tycker det funkar med skolan - så länge han VET vad som kommer att hända.
Om gymnastik läraren skulle råka glömma skriva i pappret vad det är för gymnastik., då blir sonen frustrerad & dagen är sabbad, han skiter helt enkelt i att vara med.
Medans dottern å andra sidan, garderar sej & tar med för både ute & inne gymnastik exempel.
Sonen satt sina första 6 år inlåst på en toalett på skolan, vi hade åtskilliga möten om detta.
Jag sa redan då han gick i 3:e klass att jag ville att dom skulle studera honom lite bättre.
Jag har själv jobbat med barn som har funktions hinder & har en bror med ADHD.
Min make har en syster som är lika gammal som sonen som har Aspberger & Adhd, & hon brukar säga att man kan undra vem av dom två som har aspberger.
Men skolan skylde på det enklaste då sonen sa "konkreta saker", tex då han berättade för en lärare vilken dålig andedräkt han hade, eller då han sa till en annan att "hon var bra som människa, men urusel som lärare för han förstod ingenting" och så vidare, då skyllde man så klart på att barnet var skilsmässo barn & det blev massa utredningar om hemmet i stället.
Men nu är det på gång, & kanske,kanske kan sonen innan gymnasiet få en diagnos som han själv önskar få, så det underlättar skolgången för honom.
Men det funkar bra här hemma, för här är vi enkla & konkreta, här hemma pratar han som de andra barnen, i skolan är han mera tyst & ensam varg som dom säger.
I bland blir vi bara så fulla i skratt , tex då jag bad honom kasta ut soporna.
Så kommer maken hem & undrar varför det ligger en sop påse på gården ??
Men mamma sa åt mej att kasta ut soporna säger sonen.
Trots att sop tunnan stod bakom dörren.
Men då sa han att :
"Hade ni sagt åt mej att slänga soporna i tunnan så hade jag gjort det"
Ja ,vi tycker det är underbart & jag blev rörd & mycket glad att du fått din diagnos, vilket underlättar massor för både dej & din fru kan jag tro.
Nu hoppas vi på att sonen får sin diagnos som han så väl behöver.