Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv

Terrorism

Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv

Politiker och ersättningar

Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Prinsessbröllopen

Foto: Scanpix
Henrik S Järrel om valrörelsens blåblodiga jokrar:

Så gynnas Alliansen av prinsessbröllopen

De monarkivänliga partierna gynnas av att valrörelsen sammanfaller med två prinsessbröllop. De påminner väljarna om att med monarkin som statsskick möjliggörs glada och festliga tilldragelser för folket. Det skriver HENRIK S JÄRREL, grundare av Riksdagens Rojalistiska Nätverk.


Om författaren

Henrik S Järrel är journalist, f d riksdagsledamot och grundare av Riksdagens Rojalistiska Nätverk.

 

 

En aspekt, i monarkier, som någon gång skymtat fram i de mediala reflexerna kring förlovningar och giftermål i de kungliga husen är huruvida monarkivänliga partier inför val kan dra fördel av den självklara uppmärksamhet som t ex ett bröllop inom den kungliga familjen ger.

Givetvis kan man på motsvarande sätt undra om republikvänliga partier i republiker gynnas av förlovningar och bröllop och andra större tilldragelser i presidentfamiljers krets?

Kan en mer eller mindre plötslig död hos t ex en regerande kung, drottning eller sittande president utlösa stärkande band till monarkins respektive republikens statsskicksbevarare?

Har s k familjeskandaler av större eller mindre dignitet i slutändan någon avgörande betydelse för väljarnas grundläggande inställning till monarki eller republik som statsskick? Eller är behovet av "skådespel", som underhållning, att betrakta med samma vardagliga naturlighet som "brödet" åt folket, utan att det är några konstigheter med det?

För det är nog i allmänhet så att monarkier, i kraft av i många fall lång tradition och historia - måhända inte alltigenom ärofull - bakom sig och en eller flera kungaätter har förmått skapa ett slags solenn nimbus av fest, färg, glans, högtidlighet, "pompa och ståt" som, åtminstone i det avseendet, lätt får republiker att förblekna. Ett slags skådespel, om man så vill.

Spelade t ex prinsessan Dianas person, levnadsöde och tragiska bortgång de monarkivänliga krafterna i Storbritannien i händerna? Stärktes de monarkivänliga partierna i valet till andra kammaren 1973 av gamle kungens, Gustaf VI Adolf, tragiska borgång? Gynnades den borgerliga regeringens makttillträde efter valet hösten 1976 av den unge kung Carl XVI Gustafs sagoliknande sommarbröllop med fröken Silvia Sommerlath tidigare samma år? Kommer 2010 års båda prinsessbröllop att gynna den sittande monarkivänliga alliansregeringen vid valet nästa höst?

Så kan man fortsätta även när det gäller presidentfamiljer. Det kan f ö noteras i sammanhanget att när man ibland kommenterar familjen Kennedy i USA brukar det i jämförelserna stundom heta att den familjen är det närmaste amerikanarna kommer motsvarande en kungadynasti. Men annars - presidenter hinner knappast bygga upp en nimbus kring sig och sin familj på samma sätt som kungar och drottningar i arvmonarkier, där man "regerar" av Guds nåde och vanligen livet ut, medan presidenter i allmänhet sitter under någon eller några tidsutmätta valperioder varefter de byts ut. Samtidigt får man historiskt konstatera att det har varit vanligare att monarkier förvandlats till republiker än tvärtom.

Såvitt bekant har den statsvetenskapliga forskningen ännu inte ägnat frågorna om huruvida specifika händelser som förlovningar, bröllop och andra högtider inom kunga- respektive presidentfamiljer ger några direkt röstmässiga utdelningar hos monarki- respektive republikvänliga partier någon djupare uppmärksamhet, trots att de borde ha visst intresse. I brist på kända bevisade samband kan man ju alltid, med den risk som ofta följer därav, spekulera i saken mer eller mindre löst.

Även om s, v och mp i sina partiprogram har inskrivet kravet på republik så är det få riksdagsledamöter eller dito kandidater som aktivt vågar driva frågan eftersom monarkins och kungafamiljens ställning i vårt land är så grundmurat stark. I enlighet med den uppgörelse som träffades mellan s, m, fp och c i den dåvarande grundlagsutredningen sommaren 1971(den s k Torekovskompromissen) bevarades det monarkiska statsskicket mot att resterna av statschefens politiska inflytande försvann och uppgifterna blev uteslutande representativa och ceremoniella. Det har blivit en hederssak att stå fast vid denna överenskommelse och även kd, som förordar monarki och kom in i riksdagen senare, har sedermera anslutit sig till denna hållning.

Detta är i allt väsentligt också bakgrunden till att frågan om monarki eller republik aldrig dyker upp som ett ämne i valrörelserna. Däremot händer det att debatten kan ta fart i mellanvalsperioderna, oftast då kopplad till någon enskild händelse inom kungafamiljen som av medierna blåses upp till mer eller mindre rimliga proportioner.

Men i och med att frågan om statsskickets grunder sällan eller aldrig tillåts bli en fråga i valrörelserna är det också svårare att avläsa frågans direkta dignitet, i förhållande till andra frågor, när det gäller väljarnas uttalade preferenser. Man kan i stort sett bara luta sig mot de opinionsundersökningar som med jämna mellanrum görs och publiceras mellan valen rörande svenska folkets inställning till monarki eller republik. Vid en eventuell folkomröstning enkom i denna fråga skulle däremot debattengagemanget och agitationen på gator och torg bli översvallande på ömse sidor, om än med tyngdpunkten hos monarkibevararna.

I och med att statschefen med familj också - rimligt nog - förutsätts iaktta strikt politisk neutralitet ska heller inte något specifikt politiskt parti gynnas.

Även om väljarkåren bakom röstskärmen i allmänhet är mer benägen att fästa betydligt större vikt vid andra frågor som ligger närmare deras egen vardag än just frågan om monarki eller republik, tror jag ändå att man vågar påstå att de monarkivänliga partierna kan dra viss röstmässig fördel av den underliggande medvetenheten hos många av deras väljare om att genom partiernas försvar av monarkin som statsskick möjliggörs också glada, festliga tilldragelser för folket och positiv uppmärksamhet för landet genom t ex förlovningar och bröllop inom den kungliga familjen. I så fall är det kanske ett gott tecken att 2010 års val omgärdas av två prinsessbröllop...!?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/11006

23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bröd och skådespel för folket. Det var kejsar Neros recept för att hålla folket vid gott humör och vända uppmärksamheten och misstankarna bort från sig själv om att det var han som stod bakom Roms brand. Är prinsessbröllopen ett sätt för Alliansen att vända bort uppmärksamheten från sina misslyckanden och istället glänsa ihop med kungahuset och därmed blända befolkningen med denna "glada och festliga tilldragelse för folket"? Tyvärr borgarna, folket är nog smartare än så. Det är era gärningar/politik ni blir dömda för, precis som kejsar Nero.

Permalänk | Anmäl #1 Ivanovici, 2009-09-14, 15:23

Intressant artikel. Henrik tar upp saker som jag aldrig tänkt på.

Och personligen vore det inte fel om de båda prinsessbröllopen hade en påverkan på valet 2010. Åt allianshållet.

Permalänk | Anmäl #2 Kaj, 2009-09-14, 16:00

Vad, allianspartirna monarkivänliga? Jag har nog ändå fått uppfattningen att det är rätt gott om republikaner i de partierna, även på tongivande poster.

F.ö. är man knappast alliansväljare om man är gammal hederlig socialkonservativ person; det är väl snart bara Sverigedemokraterna som tillgodoser den åsiktsriktningen i vårt kära proggiga Sverige....

Permalänk | Anmäl #3 Nisse i Hökarängen, 2009-09-14, 16:10

Det förvånar mig ständigt att de rödgröna anser att de är det bättre regeringsalternativet.
Bland kommunanställda och kommunalare verkar det vara någon sorts regel.
Dags att ta bort skygglapparna och inse att alliansen vinner nästa val.
De rödgröna fansen är också bra på att hitta på idiotiska resonemang som detta inlägg om prinsess bröllop.
Alliansen vinner för att de är kompetenta.
Sahlin är inte rumsren därför förlorar hon. Hon är socialdemokratins sämsta partiledare igenom tiderna.
Snart dyker det upp något gammalt i hennes bakgrund som orsakar ännu en skandal. Alliansen har några hemliga kort i rockärmen.

Permalänk | Anmäl #4 Omar Kalb, 2009-09-14, 17:41

Jag föreslår att Sveriges rojalister betalar bröllopen och vi andra slipper. Fram med plånboken nu Henrik!

Permalänk | Anmäl #5 Daniel Laurin, 2009-09-14, 18:01

MONARKIN STÄRKER VÅR IDENTITET

Vi har inte valt vår kung och drottning.

Vi har inte heller valt våra föräldrar, våra mostrar och fastrar, farbröder och morbröder eller våra kusiner och deras äkta hälfter. Vi har levt med dom sedan vi var små. Vi har gemensamma minnen och traditioner, som blivit en del av vår egen identitet. Det gäller även för våra kungligheter.

Att de ingår i vår egen identitet blir särskilt tydligt, om man råkar vara i ett annat land just då våra kungligheter gästar det. Medvetandet om vår samhörighet visas mycket tydligt av alla man träffar där.

Monarki är en tillgång, som dessutom tycks borga för politisk stabilitet bättre än presidenter att döma av historien. De skandinaviska länderna plus Storbritannien ger en liten indikation om detta.

Jag skulle knappast känna någon samhörighet med en avdankad politiker, som den andra halvan av folket valt till president.

Fortsätt med nätverket Henrik !

Permalänk | Anmäl #6 Erik i Lund, 2009-09-14, 18:50

Den ingressen förtjänar att bli klassisk i sin aningslösa stupiditet.

Permalänk | Anmäl #7 Peter Ingestad, 2009-09-15, 09:19

#6 Det här är GENANT. Vilket jolmigt fjäsk! Dagisninivå! - Princessbröllopens intryck av Bröd & Skådespel på folket är nog inte av särdeles gigantisk betydelse för kommande val. Skulle sedan det där fartdåre- & partajarpatrasket stärka vår identitet, vad är det för dumheter. Monarkin stärkte vår identitet i historien när vi hade kungar med verklig makt och kapacitet. UT med bÄrnaduttarna! De gör den historiska svenska monarkin och hela sitt eget lilla lismande följe med HS Järrel i spetsen, till allmänt åtlöje. Sen kan vi snacka monarki igen.
.
Märk väl: jag har ingenting emot monarkin i princip, det är kungen PERSONLIGEN som jag vill komma åt.
.
Heliga Birgitta, vilken otroligt dum artikel!

Permalänk | Anmäl #8 Peter Ingestad, 2009-09-15, 09:28

Två mer kontrastivt olika personer än Henrik S Järrel (Stig Järrels son?!?) och Peter Ingestad kan man väl knappast tänka sej... Ytterligheterna - i språkbruk och attityd - kanske även politisk hemmahörighet - verkar vara så stora så det nästan är skrattretande - man kan i alla fall dra lite på mu...

Permalänk | Anmäl #9 Marianne Johasson, 2009-09-15, 10:54

;o) Månne inte DET kunna gå för sig...!

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2009-09-15, 12:09

Monarkin är inte förenlig med demokratin så länge statschefsämbetet ej tillsätts genom allmänna val. Detaljer som att regenten är åtalsimmun och inte får välja sin tro fritt är ju stötande i sin absurditet.

Jag applåderar de politiskt aktiva som vågar stå för sin åsikt även om det inte är "väljartaktiskt". De som egentligen är republikaner är dessutom många fler än vad Henrik S. Järrel tror.

För övrigt bör de tvenne bröllopen betalas ur kungahusets befintliga budget alt. monarkens personliga förmögenhet. En förmögenhet som är uppbyggd av skattemedel.

Permalänk | Anmäl #11 Willy Viitala, medlem i Moderaterna, 2009-09-15, 15:43

"Jag applåderar de politiskt aktiva som vågar stå för sin åsikt även om det inte är "väljartaktiskt". " - Till dem hör nog Järrrel i och för sig.

Permalänk | Anmäl #12 Peter Ingestad, 2009-09-15, 16:45

Ja Ivanovici slog ju huvet på spiken i #1. Hovet har ansökt om Bidrag. Det är nog inte överdrivet populärt, varför Överdådig Festlighet på de fattigas bekostnad lär hölja monarkin i Mindre Glans. Så långt tänkte inte Järrel.

Permalänk | Anmäl #13 Peter Ingestad, 2009-09-15, 16:47

Inte bÄrnaduttarna heller, vilket förvånar Nobody.

Permalänk | Anmäl #14 Peter Ingestad, 2009-09-15, 16:50

#1

Svenska folket är nog inte smartare än så tyvärr... kryss, träff och sänkta kommer bli bli nästa år. sen är det fanimig bara att emigrera till kuba.

Permalänk | Anmäl #15 arvid, 2009-09-16, 23:24

Dessa giftermål är av största betydelse för nationen det är här nationens kommande statschef skall avlas. Har riksdag ännu gett sitt godkännande, har man vidtagit nödiga åtgärder för att säkerställa att avelsmaterialet är av prima kvalitet? Att avelsmaterialet äro dugliga för uppgiften? Dessa frågor är av yttersta vikt för nationens framtid.
 
Våran statschef och tronarvingar måste ju vara av den evangelisk-lutherska läran enligt den Augsburgska bekännelsen, hur står de till med kunskapen om den lutherska katekesen hos de unga damerna, nåja så unga är de inte längre. Ett offentligt husförhör hade varit på sin plats så vi vet att de är av den rätta läran och är seriöst troende. Som de stadgades i 1686 års kyrkolag: "Och skall ingen trolofvas, som icke kan Lutheri Catechismus och hafver begått Herrens nattvard"

Permalänk | Anmäl #16 Klerken, 2009-09-17, 02:25

Våran riksdag har ju med stor majoritet röstat för samkönade äktenskap, man frågar sig hur de skulle ha ställt sig om tronarvingen hade velat gifta sig med en person av samma kön. Om de nu godkänt ett sådant giftermål hade det dugt att adoptera en liten parvel från t.ex. Bangladesh som näste tronarvinge eller hade det fått bli fråga om insemination och anonym donator.
 
Jag kan inte påminna mig att successionsordningen beaktar dessa frågeställningar.

Permalänk | Anmäl #17 Klerken, 2009-09-17, 02:40

Det är visserligen sant.

Permalänk | Anmäl #18 Peter Ingestad, 2009-09-17, 03:30

Jag har inga som helst problem med kommande bröllop mellan Viktoria och Daniel.För väl att Lars Ohly tackade nej av den anledningen att han inte är släkt eller bekant med kungafamiljen.Tror inte att han hade platsat på en så festlig tillställning.Nej kommunalgrått Cuba,Nordkorea-stuk skall väl det vara för vänsterpartiets partiledare som aldrig lyckas skaka av sig sitt förflutna.Den mannen är klart farlig ,kan förvränga huvudena på Mona-Maria i kommande val..Ser fram emot att via TV få deltaga i festligheterna 19/6 ovch hoppas att paret får ett bra liv de är dom värda.

Permalänk | Anmäl #19 Agneta Berglöw, 2010-04-14, 20:47

Vi ska vara nöjda med att vi har en familj som står i täten för landet och sprider PR med pompa, ståt och glans över världen.
Människor som sedan barnsben fått lära sig vilka koder som gäller och utför dem i exakt rätt ögonblick, rätt klädda och med rätt distans till omvärlden. Det är ett ovärderligt instrument som vi ska vara rädda om.
Vem vill exvis se Mona Sahlin med make som landets främsta PR-par? Man skulle skämmas ögonen ur sig.

Permalänk | Anmäl #20 Christina Lundqvist, 2010-04-15, 05:27

Tack och lov finns det många i mitt parti, folkpartiet, som är motståndare till den unkna konservativa och odemokratiska institution som kungahuset är. Jag ser det som en skam för Sverige att vi inför resten av världen så glatt visar upp denna odemokratiska del av vårt politiska system. Kungahuset är en dyr dokusåpa som sprider unkna värderingar och bör avskaffas omedelbart.

Permalänk | Anmäl #21 Fredrik Holmgren, 2010-04-15, 13:04

Det gäller att gripa efter halmstråna. Dessutom tycker jag det av medias skvaller mer verkar som det blir ett bröllop och en bruten förlovning snarare än två bröllop.

Permalänk | Anmäl #22 Sven Ohlsson, 2010-04-16, 21:03

Kungahuset har mist sin glans och "mystik" för länge sedan eftersom medlemmar av kungahuset kan och får gifta sig med "vem som helst". Därmed borde Victorias bröllop vara en ren familjeangelägenhet för kungahuset.
Att Sverige inför republik innebär inte att vi anammar historielösheten.
Tids nog kommer vårt statsskick att moderniseras i takt med det ökade ointresset och likgiltigheten för familjen Bernadotte.

Permalänk | Anmäl #23 Ivar Johansson, 2010-04-19, 22:27


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.