Om Chefsåklagare Torsten Angervågs historielöshet och bristande rättsmedvetande!

Torsten Angervåg anser att det är dags att förbjuda kriminella organisationer av det här slaget och drar parallellen till Tyskland som i sin grundlag skrivit in förbud mot nazistiska organisationer. Såsom skäl för sitt yrkande anför han: - Tyvärr räcker det inte med den kunskap vi har om organisationen och att vi vet att de livnär sig på grov brottslighet. Som lagen är uppbyggd måste vi i princip vara säkra på att vårt syfte med husrannsakan kommer att uppfyllas.

Detta är inte första, och med all sannolikhet heller inte den sista, gången Angevåg attackerar mc-klubbarna i Sverige. I artikeln: "Med våldet som vapen" http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/artikel.aspx?articleid=4473419 utvecklade Angervåg ett antal häpnadsväckande tankegångar som jag bemötte som följer i Paybackbloggen: När det kommer till mc-klubbar upphör plötsligt människors logik och rationella tänkande och hjärnan går igång med att omtolka verkligheten för att göra vardagliga händelser och handlingar till något suspekt som ytterligare kan misskreditera mc-kulturen och dess företrädare.

Hur har det blivit så att saker som är normala för andra människor plötsligt framställs såsom ytterst suspekt när samma händelser och företeelser dyker upp inom bikerkulturen? I ovanstående artikel hänvisas till:"De ska bland annat skura golv, bädda sängar och gå ut med sopor. - Den här listan är ett tydligt exempel på att de utnyttjas. Att de får utföra förnedrande "slavjobb" och smutsiga arbeten som de inte kan säga nej till." Är inte bädda sängen, skura golv och gå ut med sopor något som alla gör till vardags? I vilken värld lever chefsåklagare Torsten Angervåg som gör bedömningen att vissa hushållssysslor är förnedrande slavjobb? Har han då alltid hushållerska till att utföra alla dylika sysslor? Betraktar han då följaktligen henne såsom sin slav? Är hans eventuella hustru, en person han håller såsom slav och utnyttjar för förnedrande hushållssyslor? För på något annat sätt är det svårt att tolka hans uttalanden! Någonstans har misstänkliggörandet av mc-klubbar nu verkligen spårat ur vilket torde vara uppenbart för alla personer med tankeverksamheten intakt.

Jag ställde frågan till Feministiskt Initiativ och Gudrun Schyman vad hon ansåg om dessa uttalanden och fick följande svar: " Att städa, slänga sopor och skura golv har f.f.a. kvinnor gjort i alla tider. Oftast obetalt men också som anställda mot låg betalning. Att det är fråga om "hederliga" arbetsuppgifter tror jag inte någon tvekar om. Problemet är att det sällan betalas en "hederlig" lön. Eftersom det dessutom betraktas av många som en "kvinnosyssla" kan det naturligtvis användas för att markera vissa mäns lägre status. Att låta män göra "kärringgöra" är i vissa kretsar ett uttryck för bestraffning och förnedring.
När det gäller mc-klubbarna utgår jag från att det är stor skillnad mellan de olika klubbar. Att en del sysslar med kriminell verksamhet får väl anses bevisat men det betyder naturligtvis inte att alla som kör mc är kriminella.

Den sista meningen är vi klart oense om men i övrigt delar Schyman bedömningen att uttalandet görs i hänsyftning till att förnedra mc-klubbarna.

Detta var en parantes för att påvisa vissa fakta om Angervågs moral- och kvinnosyn i allmänhet och att han gör oövertänkta uttalanden som han inte förmår sätta in i ett bredare eller historiskt sammanhang, varför han inte heller kan vare sig förutse eller betänka sina förslags konsekvenser.

Angervåg beklagar sig över den juridiska bristen på möjlighet att genomföra husrannsakningar utan bevis för att konkret brottslighet föreligger och att en allmän tillåtelse borde föreligga att utföra sådana husrannsakningar utefter vad han menar är bevisat: att mc norrköping livnär sig på grov brottslighet. Det faktum att lagen idag inte ger tillfälle för åklagare att besluta om husrannsakan, utan att misstanke om konkret brottslighet föreligger, tar han därför till utgångspunkt för att kräva ett förbud mot kriminella organisationer. Han drar därvidlag en parallell med Tysklands förbud mot Nazistiska organisationer.

Att en åklagare förespråkar husrannsakning utan att laglig grund för sådan föreligger gör att Angervåg sällar sig till den skara där också sociologen Mats Björck förekommer som vill bedriva brottsbekämpningen i en form av juridiskt halvmörker. Husrannsakan är en åtgärd av yttersta integritetskränkande natur och varje människa med någon form av rättskänsla förstår att misstankar om att grov brottslighet föreligger måste vara ett alltid närvaranade kriterie för att en sådan åtgärd skall få vidtas! Att en åklagare förespråkar en sorts godtycklig husrannsakan är djupt oroväckande och borde föranleda en vidare granskning av denna åklagares moral, rättskänsla och etik.

Låt oss granska de två andra aspekterna i Angervågs uttalande: Är mc-klubbar regelrätta  brottsorganisationer och frågan om kriminalisering av olika föreningar.

Vi börjar med frågan om mc-klubbarna kan stämplas som brottsorganisationer?
Såsom ett övergripande argument att inte tillåta en skrivning som hänvisar till kriminella organisationer vill jag hänföra följande: Enligt svensk straffrätt kan en juridisk person inte begå brott, och därför inte heller ställas eller hållas ansvarig för ett brott. Därav följer också logiskt att en organisation inte kan bestämmas vara kriminell i ett land som inte har denna kollektiva straffrättsmöjlighet då organisationen som sådan inte kollektivt kan vara fälld för ett brott och därmed juridiskt kriminaliserad.

Vad i övrigt kan sägas om mc-klubbarnas kriminalitet står att läsa i artikeln: http://www.payback.name/#bikerkriminaliteten Däri konstateras för det första att mc-kriminaliteten är ett resultat av enskilda individers kriminalitet som inte kan härledas tillbaks till klubbarna. Går man dessutom igenom den grundläggande, officiella statliga statistiken kan man enkelt konstatera att brottsligheten är förbluffande låg; till största delen består av mindre brottslighet såsom trafikbrott och ringa narkotikabrott för eget bruk; att siffrorna för de brottstyper som länge utpekats vara de grunläggande och särskilt belastande för mc-klubbarna såsom utpressning, indrivning, narkotikahandel m.m är väldigt låga och aldrig kan ses såsom systematiskt iscensatta; samt att närmare hälften av alla medlemmar närmast är ostraffade.

Vad därefter gäller tanken på kriminalisering har Advokatsamfunder grovt motsatt sig en sådan åtgärd då det skulle få orimliga konsekvenser. Vidare är det ju ett faktum för den som känner historien att frågan om kriminalisering av organisationer redan varit föremål för en statlig utredning som avslagit tanken då den även i detta fallet får orimliga, icke avsedda konsekvenser.

Jag skall här först citera Advokatsamfundets remissyttrande och sedan valda delar ur den statliga kriminaliseringsutredningen.

Ur Ju2008/499/L5 över promemorian Ds 2008:6, Sveriges antagande av rambeslutet om organiserad brottslighet: "Advokatsamfundet vill inledningsvis understryka den stora betydelse för det demokratiska rättssamhället som bekämpandet av allvarlig och gränsöverskridande brottslighet har. För att kunna bekämpa vad som ofta benämns som organiserad brottslighet krävs dock att det är helt klarlagt vad detta är. Samtidigt är det angeläget att framhålla det fundamentala i att värnandet av det demokratiska rättsamhället förutsätter en respekt för individers grundläggande fri- och rättigheter. Varje inskränkning eller ingrepp i dessa rättigheter måste därför föregås av en noggrann och grundlig prövning av åtgärdernas ändamålsenlighet, nödvändighet och effektivitet. Enligt Advokatsamfundets mening medför tillnärmandet av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller kriminaliseringar och påföljder för brott som rör deltagande i en kriminell organisation en uppenbar risk bland annat för att rambeslutet får negativa effekter och till och med inskränker den i regeringsformen skyddade mötes och föreningsfriheten. Därför måste regelverket kring en kriminalisering och påföljder för deltagande i kriminella organisationer ovillkorligen prövas mot individens grundläggande fri- och rättigheter."

"Advokatsamfundet är starkt kritiskt till att över huvud taget kriminalisera ett deltagande i en kriminell organisation som sådant. Mot bakgrund av den mötes- och föreningsfrihet som råder i vårt land under skydd av regeringsformen, är det högst anmärkningsvärt att ett deltagande i sig, utan något individuellt brottsligt agerande, skall vara kriminaliserat. Trots befintliga europeiska instrument till reglerande av en sådan kriminalisering (t.ex. den gemensamma åtgärden 1998/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, Palermokonventionen etc.), anser Advokatsamfundet att utformningen av artikel 2 i rambeslutet väcker frågor om bestämmelsens förenlighet med kraven i regeringsformen och Europakonventionen. För det fall begreppet "kriminell organisation" skall förstås så att en sammanslutning skall betraktas som en sådan organisation oavsett om brott inte begåtts genom organisationens försorg, ens på planeringsstadiet, skulle detta i så fall innebära ett krav på kriminalisering som avviker från svensk rättstradition och en utvidgning som måste ifrågasättas i ljuset av regeringsform och Europakonvention. Sett till hur artikel 2 som sådan är formulerad torde även ledande av och aktivt deltagande i organisationen vara kriminaliserat, även om något individuellt straffbelagt handlande inte har begåtts. Detta är inte rimligt och skulle i så fall vara något som ställer krav på att självständiga straffbestämmelser måste införas i svensk lagstiftning, något som även regeringen tidigare har noterat, se Regeringskansliets Faktapromemoria 2004/05:FPM53".

Vidare saxade skrivningar från Statens Offentliga Utredningar, SOU 2000:88, Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella, m.m. straffansvarets räckvidd:

S172: Ett ytterligare krav som måste ställas i sammanhanget är att införandet av en straffsanktion framstår som en åtgärd genom vilken det oönskade beteendet någorlunda effektivt kan motverkas. I kravet på effektivitet ligger bl.a. att det skall vara möjligt att i praktiken upprätthålla kriminaliseringen.

En straffbestämmelse måste sålunda ges en sådan utformning att polis och åklagare har en rimlig möjlighet att få till stånd ett hållbart underlag för ett åtal. Rättsväsendet måste också ha resurser för att klara av den ytterligare belastning som en ny kriminalisering normalt sett innebär. Undantagsvis kan dock ett lägre mått av effektivitet accepteras, t.ex. om en kriminalisering har en mycket framträdande symbolfunktion. Av de krav på legalitet och förutsebarhet som gäller på straffrättens område följer vidare att en kriminalisering skall vara utformad på ett begripligt och  precist sätt. En straffbestämmelse måste ha ett sådant innehåll att det är möjligt för den enskilde att iaktta lagens krav. I någon mån skall också kunna förutses vilken reaktion som kan följa på en överträdelse av bestämmelsen.

S181 En fråga i sammanhanget är emellertid om en sådan kriminalisering likväl skulle kunna medföra att möjligheterna till politisk opinionsbildning inskränktes på ett otillbörligt sätt. I våra direktiv konstateras att det inom miljörörelsen och fredsrörelsen i dag finns grupper som, för att uppnå politiska mål som i och för sig är accepterade i ett demokratiskt samhälle, använder sig av metoder som är brottsliga och genomför sina aktioner i organiserad form. Även om de brottsliga gärningarna som sådana givetvis måste beivras så kan det, enligt vad som anförs i direktiven, inte komma i fråga att ingripa mot deltagandet i eller stödet till sådana organisationer i och för sig. Som skäl för denna ståndpunkt anförs just att ett sådant ingripande skulle innebära att möjligheterna till politisk opinionsbildning skulle kringskäras på ett sätt som vore oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

S182Som vi ser det kan det inte gärna komma i fråga att utforma straffbestämmelserna på ett sådant sätt, att skillnad skulle kunna göras mellan olika sammanslutningar beroende på vilka mål dessa vill uppnå med de brottsliga aktiviteterna. Man kan alltså inte bortse från risken för att bestämmelser av här diskuterat slag skulle kunna leda till resultat som från de i direktiven angivna utgångspunkterna skulle framstå som oacceptabla. Vi anser mot bakgrund av det anförda att övervägande skäl talar för att de här diskuterade straffbestämmelserna inte bör införas. Det sagda innebär att vi gör bedömningen att någon utvidgning inte bör ske av det kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till sammanslutningar där det förekommer allvarlig brottslighet.

Således kan vi konstatera att både Sveriges Advokatsamfund samt regeringen redan avvisat tanken på en kriminalisering av organisationer. Och vem är då Torsten Angervåg att sätta sig över dessa slutsatser och tro sig själv om att förstå konsekvenser och nyttan av ett sådant förbud bättre än dessa parter? Och att dessutom dra en jämförelse mellan nazistiska organisationer med ett stort antal miljoner döda på sitt samvete och Sveriges mc-klubbar? Att jämförelsen haltar är nog uppenbart för alla och envar med historisk kunskap men att bara komma på tanken att på allvar uttala denna jämförelse torde starkt ifrågasätta Chefsåklagare Angevågs framtida ställning och lämplighet för denna sin befattning.

Peter Schjerva för Nättidningen Payback och ABATE Sverige

Peter Schjerva (39 artiklar)

Anmäl