Nina Rehnqvist borde välja mellan SBU och Svenskt Näringsliv

I alla fall för en menings skull var det värt att läsa Vårdföretagarnas långa partsinlaga på Newsmill 9/9. Näringspolitiska chefen Hans Dahlgren skriver: "För att förbättra vården i Sverige bör det svenska sjukvårdssystemet vara utformat så att patienten får det han eller hon önskar."Just så! Vårdföretagarna bekräftar i denna mening det de annars förnekar, att sjukvården i deras modell kommer styras på basen av efterfrågan, inte behov.

En sjukvård som styrs av patientens önskemål är oförenlig med en solidarisk, offentlig finansiering. Dahlgren glömde dock att lägga till en viktig sak - att det lika mycket är producenten som patienten, den s.k. kunden, som i hans system avgör vårdkonsumtionen och kostnaderna. Det är därför en blodtryckspatient i privata försäkringssystem under medicinsk täckmantel kan förledas att gå 10 gånger om året för att kolla sitt blodtryck hos läkaren - och tycka det är jättebra. Detta istället för att som i svensk offentlig primärvård en gång om året gå till läkaren med någon blodtryckskontroll hos distriktssköterskan däremellan.

En forskningssajt (www.dartmouthatlas.org) i USA berättar om denna typ av incitament, vilka Sverige nu snabbt inför - om än inte i blåkopia. Problematiken uppstår hos privata aktörer men också inom offentligt drivna vårdinrättningar, om de inför marknadsliknande ersättningssystem. Det gäller hur offentliga medel för sjukvård fördelas i USA - och här i Sverige. Ersättningsmodellen för de privata producenterna styr utbudet och vårdens innehåll väsensskilt från Dahlgrens illusioner om vårdstyrning utifrån patientens "önskemål".

Både mellan stater och inom stater i USA gäller för kroniska sjukdomar principen att ju större kapacitet, ju mer vård levereras. Detta oberoende av om den behövs eller ej. För samma sjukdomstillstånd varierar kostnaderna per patient med en faktor 4 mellan sjukhusen i Carlifonien och nästan lika mycket i det polikliniska specialistutbudet. I regioner och på sjukhus som producerade mycken vård förbättrades inte de medicinska resultaten eller patienternas tillfredsställelse. Tvärtom, när volymen vård ökade minskade snarast kvaliteten och patienternas nöjdhet.

Även om "non-profit"- vård finns i USA, och enligt studier synes vara billigare och mer effektiv, talar inte resultaten från nämnda databas för vårdforskning för att konkurrens på sjukvårdsmarknaden ger några sammantagna effektivitetsvinster eller förbättringar i de medicinska resultaten.

Under senare år har i Sverige föreställningen spritts - den ventileras också i debatten här på Newsmill - att konkurrens ger och privat vård är samma sak som billig vård. Medicares kostnader (offentliga medel) för sjukhusvård i Carlifonien varierade från 20 till 90 000 $ per person under de två sista åren före patienternas död. Bara 39% av variationen berodde på sjukhusens dygnspris. Det är således intagningsfrekvens och vårdtid, faktorer som läkarna håller i sin hand och under medicinsk flagg kan styra - inte konkurrens - som i första hand bestämmer kostnaderna. Ett privatiserat sjukvårdssystem med s.k. mångfald stimulerar detta utbud och är kostnadsdrivande.

En föraning om vart vi är på väg gavs häromdagen i avslöjandet att fem stora vårdbolag i Sverige 2008 gjorde en rörelsevinst på 3 miljarder - när landstingen samtidigt får dra ner och avskeda personal. Det är de svenska skattebetalarnas pengar som i hög utsträckning slussas till skatteparadis (www.dn.se , 11 och 12/9). Socialminister Göran Hägglund kommenterade: "Om man får pengar över, så visar det att det går att driva verksamheten billigare". Denna heltäckande analys i den högre skolan ligger väl i linje med standardfrasen från kapitalägarnas ombud, riskkapitalister eller inte: att effektiviteten är så mycket bättre i de privata bolagen än i den offentligt drivna vården. Det är en fras som det finns all anledning att ifrågasätta utifrån de mångåriga erfarenheterna i USA (se ovan) hur vårdproducenterna styr innehållet i sina åtaganden.

Även om systematisk forskning på detta område är tabu i Sverige finns många exempel på hur privata entreprenörer avgränsar sina insatser till det lönsamma. Det gäller t.ex. selektion av vilka man vill operera och att man låter den offentligt drivna vården ingripa när det passar, t.ex. vid infektioner postoperativt, då komplikationer med intensivvårdsbehov tillstöter eller när långtidsresultaten inte blir vad som utlovats och patienten får olika funktionsnedsättningar som kräver omfattande insatser- av den offentligt drivna vården.

Dahlgren och Vårdföretagarna har med sitt inlägg 9/9 avslöjat bluffen, som politiker av olika kulörer börjat torgföra! Att driftsformen inte spelar någon roll! Att det är den s.k. kvaliteten på vården som ska avgöra! Men driftformen spelar stor roll! En sönderdelning av den sammanhållna offentliga vårdorganisationen spolierar fundamentala värden - det som bl.a. gjort att Sverige har ett av de högsta betygen i behandlingsresultat vid internationella jämförelser- och banar väg för ett systemskifte.

Att mätetalen för vad vården gör i högsta grad är manipulerbara, och att kvalitetsregister och öppna jämförelser har avgörande brister, låtsas Näringslivets nya informationscentral (www.omvard.se) vara ett mindre problem som snart kommer att lösas - se Kerstin Beckmans artikel på Newsmill 8/9. Men så är inte fallet! Svenskt Näringsliv har emellertid fattat galoppen, förstått dynamiken i dessa falska kvalitetsmått och jämförelser; att de kan spränga den sammanhållna svenska offentligt drivna och finansierade vården, göra vården till en marknad och lägga patienterna - kunderna - för bolagens fötter. Förutom att skattepengar då görs till vinst för kapitalägare hägrar i kort perspektiv tilläggsförsäkringar, i förlängningen ett helt annat sjukvårdssystem byggt på betalningsförmåga. Då blir det Svenskt Näringsliv som är dirigent - inte en massa omständliga, demokratiska, icke affärsmässiga överväganden att ta hänsyn till.

Införandet av OmVård.se är en lektion i samhällskunskap. Vem som har, utnyttjar och tillskansar sig makt. DN, som i eftervalsanalysen för 2006 beslogs med att även på nyhetsplats vara den för alliansen mest partiska tidningen (Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet, 2007), öppnade 1/9 sin DN.DEBATT för Svenskt Näringsliv. Tre välkända läkare, med SBU-ordförande Nina Rehnqvist i spetsen, gjorde synnerligen smart reklam för Näringslivets nya sajt. Men det var just annonsering!

Inte ett spår av en ett års lång diskussion i Läkartidningen om kvalitetsregisters otillförlitlighet och att centrala ting som tröst, omvårdnad och individualiserad behandling, detta utifrån en etisk helhetssyn, kommer att trängas ut om vården styrs av kvalitetsregisters mätdata. Än mindre omnämndes att Läkartidningens läsare, som mest torde vara läkare, till mer än 80 % i en webbenkät ansåg att benämningen "kvalitetsregister" bör ändras. Ändras till "Register för utveckling och forskning" för att "minska risken för missuppfattningen att kvalitetsregister mäter vårdkvalitet".

Aftonbladets kultursida kommenterade 2/9 det märkliga med DN "som låter en läkarsajt finansierad av Svenskt Näringsliv marknadsföra sig med en "debattartikel". 2/9 följde DN upp Svenskt Näringslivs artikel från föregående dag med en stort uppslagen ledare. Den prisade OmVård.se - om än för trovärdighetens skull med några mindre reservationer. Från absolut säker källa vet jag att DN inte tog in en replik som debattsidan fick på den famösa artikeln 1/9 - refusering "av platsskäl" som det brukar heta när tidningsredaktioner bedriver censur eller vinklad opinionsbildning. Snart får DN en ny vd och chefredaktör - från samma Bonnierkoncern och näringslivspositiva Dagens Industri. Finns det anledning att tro på någon förändring av vårdens opinionsbildare nr ett, inte mint på debatt- och ledarsidan?

Näringslivets OmVård.se har nu här på Bonnierdelägda Newsmill ett "seminarium". Detta är min andra artikel bland många inlägg, där Filippa Reinfeldt fick starta 7/9 och ange tonen. Efter följde ett antal privatiseringsförespråkare, näringslivsombud, ytterligare moderata landstingsråd, Filippas eko i skrud av chefsläkare från Stockholm etc. Även några S-märkta företrädare har visat sig.

När jag tackade ja till att delta på Newsmill framgick inte att OmVård.se var en sponsor och intressent, eller så var jag ouppmärksam och förstod inte förutsättningarna. Jag erbjöds till och med ett arvode för min första artikel 8/9. Kanske pengarna kommer från Svenskt Näringslivs OmVård.se? Det är ju ett intelligent drag när man som intressent har ett syfte - att ta med någon kritiker - när ändå helheten på en artikelserie uppfyller den avsikt som funnits. Endast läsaren av denna sajt kan i slutändan avgöra om artikelupplägget uppfyllt OmVård.se:s ambitioner - att uppmärksammas och att påverka opinionen.

Jag har inget ont att säga om Newsmills redaktion. Jag har behandlats med stor vänlighet och det är bra att sajten talar om vem man har "seminarium" tillsammans med. Men otvivelaktigt säger saken något om vem som idag styr opinionsbildningen i bl.a. vårdfrågor, sätter agendan, formulerar problemen. Det är ju inte precis de hatade 68:orna,70-talets vänsterextremister som länge påståtts behärska svensk press styrande journalistiken.

Opinionsbildning och makten över den är en sak. Här vet man ändå var man har sina pappenheimare. Då är det mer illavarslande för framtiden att svenska myndigheter flyter in i kommersiella intressen, får dubbla lojaliteter och riskerar att inte längre står för oväld, saklig ämbetsmannautövning. Är det någon institution på vårdområdet som ska göra det är det SBU.

SBU är en statlig myndighet satt att med högsta integritet bedöma kontroversiella metoder som förs in i vården, bl.a. av kommersiella skäl, och stå för evidensbaserad vetenskap. Är det lämpligt att denna myndighets ordförande med sitt namn och SBU:s goda rykte legitimerar en Näringslivets informationscentral? En sajt vars syfte är att bana väg för en marknadsanpassning och i förlängningen ett systemskifte från offentligt vård till försäkringslösningar baserade på köpkraft. Tillika på basen av otillförlitliga kvalitetsregister, som definitivt inte är evidensbaserade.

Nina Rehnqvist säger i veckans Läkartidning (www.lakartidningen.se, nr 37/09) att hon sitter i Näringslivets "medicinska råd" för OmVård.se som privatperson. Är det trovärdigt? Är det en acceptabel förklaring? Vad gör journalister egentligen när de inte deltar i drev som på LO-ordföranden med hennes lojalitetsproblem i AMF:s styrelse? Är det bara vissa offentliga personer som ska granskas?

Varför har ingen journalist frågat SBU:s styrelse om de godkänt att dess ordförande medverkar i Näringslivets propagandasajt? Är frågan diarie- eller protokollförd? Varför har ingen journalist tagit reda på om Rehnqvist är arvoderad av Svenskt Näringsliv? Varför har ingen journalist granskat hennes uppdrag från Regeringen som ordförande i "Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen"? Här tydliggörs kopplingen mellan näringsliv och de olycksaliga kvalitetsregistren. I direktiven framkommer tom att näringslivet är initiativtagare till önskade förändringar om s.k. samverkan i den kliniska forskningen (www.sou.gov.se/samverkanklinforsk/aktuellt.htm).

Rehnqvists företrädare på SBU, nestorn i svensk medicin, professor Lars Werkö skriver i veckans Dagens Medicin tillsammans med bl.a. professor Tore Scherstén, en annan tidigare ledamot i SBU: "Vi bör prioritera ett samhälle där staten och dess myndigheters verksamhet är obundna av kommersiella intressen" (www.dagensmedicin.se, 37/09). Det gällde Livsmedelsverkets ovetenskapliga grunder för sina kostråd. Men det gäller i lika hög grad SBU.

Nina Rehnqvist! Avgå från Näringslivets "medicinska råd" eller lämna ordförandeposten för SBU!

Bengt Järhult (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10974

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ständigt denne Järhult! Alltid lika förutsägbar och tillför inget konstruktivt.

Permalänk | Anmäl #1 Leif, 2009-09-13, 22:58

Privatisering sker först i begränsad omfattning som med friskolorna som minsann INTE skulle gå med vinst. Sedan har vi fått en massa friskolor de är nu mäktiga intressenter för att helt övergå i privatskola MED vinst. Samma mönster ser vi nu med vården. De privata vårdföretagen börjar nu generera så stora vinster att de kan vara en högljudd lobbygrupp för sina intressen. Både privatskolor och vårdföretag är i sin opinionsbildning politiska institutioner. Och då ska då enskilda privatpersoner som typ Bengt Järhult försöka motverka det på egen hand. Det blir tungt. Det hjälper inte att argumenten för övergång till privat vård är svaga sett till tillfredsställandet av mänskliga behov.

Permalänk | Anmäl #2 Ping Lin Pong, 2009-09-13, 23:04

Ja, "Leif". Du var ju konstruktiv i din kritik av Järhults artikel. Tack för det!!

Permalänk | Anmäl #3 Peter, 2009-09-14, 08:30

Det är konstigt att Järhult tycker sig med någon auktoritet kunna uttala sig för hela distriktsläkarskrået. Jag kan som egenföretagare inom distriktsläkeriet störa mig något oerhört på denne socialists ständiga papegojande.

Permalänk | Anmäl #4 Tina, 2009-09-14, 08:48

Att avfärda en artikel är lått. Socialist, "papegojande", Okonstruktiv... Jag förutsätter å att Tina inte är "socialist" utan tycker det är bra att näringslivsintresse och offentliga utvärderingsinstitut går hand i hand. Jag får nog kalla mig socialist jag med, i så fall.

Permalänk | Anmäl #5 Peter, 2009-09-14, 10:25

Peter: Du kan hoppa upp och sätta dig på att jag inte är socialist, det har du helt rätt i. Att Järhult är en gammal inbiten marxist är ingen hemlighet så när han börjar gaffla om bias åt näringslivshåll så tar jag honom helt enkelt inte på allvar.

Permalänk | Anmäl #6 Tina, 2009-09-14, 15:14

Nej, det gäller ju att ha "rätt" bakgrund för att kunna delta i en diskussion.
Att bara ta intryck från meningsfränder är ett gammalt vänstermisstag från 70-talet.
Jag tror det är viktigt, socialist eller ej, att de som ska granska och utvärdera vården ( skolan?) står fria från misstankar om egenintressen. Nu när "marknaden" sedan en tid får allt mer tillträde till det "offentliga" behöver de granskas. Trots allt är ju kapitalisters huvudintresse vinst. Oavsett man är liten eller stor. Synd om SBU förlorar i trovärdighet.

Permalänk | Anmäl #7 Peter, 2009-09-14, 16:09

Peter: Jag kan alla hans argument och de är betonggrå 70-talssocialistiska och jag är hjärtligt trött på dem och orkar inte vara saklig längre. Det biter inte på honom ändå.

Permalänk | Anmäl #8 Tina, 2009-09-14, 19:02

Uttalar Bengt sig som representant för Ryds vårdcentral eller privatperson? Kanske finns det ett protokollfört beslut från Ryds vårdcentral som kan klarlägga detta...

Permalänk | Anmäl #9 RD, 2009-09-14, 20:13