Rädsla berövar handlingsförmåga och medmänsklighet

Förra veckan blev jag sjuk. Ont i halsen först, sedan kom snuvan och muskelvärken. Svininfluensan?? Lite lätt panik utbröt hos mig och spred sig sedan vidare till vänner och familj i takt att ordet spred sig. Efter ett samtal till vårdguiden lugnade jag mig dock, ett "rekvisit" för svininfluensan är att man ska ha minst 38 graders feber, och det hade inte jag.

När jag tredje dagen av min sjukperiod började få andningsproblem och enorma hostattacker blev jag dock rädd. Det kom och gick lite i vågor, vissa stunder kändes det som att andas genom ett sugrör. Satt upp i sängen och försökte andas lugnt men det gick inte, luften jag fick ner i lungorna var nästan obefintlig och jag började få panik. Klockan tre på morgonen ringde jag Vårdguiden, kvinnan som svarade rådde mig att omedelbart åka till Danderyds akutmottagning, hon ringde till och med dit och förberedde dem på att jag skulle komma. Pappa kom och hämtade mig och vi åkte, i bilen på vägen dit började det kännas lite bättre, andningen blev lättare och när vi kom fram kändes det bättre än det gjort på hela dagen.

Vid ingången fanns en lapp, har man influensasymptom ska man ringa på klockan. Gjorde detta och ut kom en sjuksköterska. Jag berättade varför jag var där, och blev ombedd att vänta utanför, på parkeringen, mitt i natten. Efter en stund kommer han ut igen, med ett inbetalningskort på 315 kr, alltså, kostnaden för besöker PLUS expeditionsavgiften eftersom jag inte betalade direkt på plats. Han ber mig vänta igen och försvinner. Efter en stund kommer det ut en annan sjuksköterska med munskydd. Hon frågar mig vad jag har för symptom och tar tempen, ingen feber, hon har sällskap av en läkare som lyssnar på mina lungor och konstaterar att det hörs "pipljud". Ingen aning om vad detta innebär men tydligen är det inte så farligt för de säger åt mig att åka hem. Jag är inte tillräckligt dålig för att få komma in. Jag försöker förklara att jag stundvis inte kan andas, att det är väldigt obehagligt och att jag är rädd. "Du är jättevälkommen tillbaka om du blir sämre" är vad jag får till svar. Eftersom jag berättar att jag just nu kan andas relativt bra i jämförelse med för 20 minuter sedan ger de mig rådet att vara ute. "Det är bra med frisk luft" .

Jag åker hem igen, gråtandes och med ett inbetalningskort på 315 kr. Undrar för vad jag har betalat och känner mig arg, frustrerad och rädd då andningen börjar bli svårare igen.

Väl hemma har jag privilegiet att ha en underbar lillebror som sitter uppe med mig hela natten, orolig att jag ska kvävas om jag skulle råka somna. Orolig, för det låter verkligen hemskt när jag andas. Klockan åtta ringer jag vårdcentralen, berättar att jag har andningssvårigheter och får en akuttid.

Det visar sig att jag har ASTMA och jag får medicin direkt på plats varpå min andning börjar förbättras.

Symptomen är olika beroende på om man har lindriga, måttliga eller svåra besvär, kan man inte ligga ner, som jag inte kunde göra, är besvären minst måttliga. "Pipljud" från lungorna är ett av de vanligaste symptomen har jag läst mig till nu i efterhand.

Min fråga lyder, Får det gå till på detta sätt? Hur kan man skicka hem en person som har andningssvårigheter? Som tagit sig hela vägen till akuten mitt i natten för att vårdguiden inte rekommenderat, utan kommenderat detta.

Det är otäckt hur skräcken som byggts upp kring svininfluensan gör att utbildad och, tveksamt i detta fall, kompetent sjukvårdspersonal blir så blind. Som en häst med skygglappar vägrar man vidga sitt perspektiv, ser inget annat än potentiella "smittbärare" som måste förvisas och skickas tillbaka till sina redan kontaminerade hem.

Jag, och mina medmänniskor är helt maktlösa i denna situation. Vi åker till akuten, som vi blir tillsagda och betalar 315 kr, som vi blir tillsagda, men hjälpen uteblir.

Dagen efter, på min lokala vårdcentral i Jakobsberg fick jag däremot ett värdigt och mänskligt bemötande, fick en diagnos, och även medicin. För bara 140 kr!! Betalade mindre för mer. Kanske skulle man sänka kostnaden för akutbesök, kanske skulle man betala för vård när man faktiskt får den? Jag vet inte, vad tycker ni?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10897

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tråkigt att du inte själv hade då några mentala skygglappar, för då skulle du inte ha sett något och vore lycklig! Den mänskliga omänskligheten är så stor att ibland vore det bättre att vara planta än sten. Så det skulle inte förvåna mig om det så småningom börjar växa en ny sjukvård: Piratsjukvården, piratläkaren... Historien har slutat för länge sedan, inget nytt har hänt sedan Napoleon om inte sedan människan blev människan. Det börjar bli dags att sätta fart på den igen, vad man än vänder sig ser man grova brister att sätta pirattänderna på!

Permalänk | Anmäl #1 Orwell, 2009-09-12, 17:16

Bra reflektion! Det är otäckt när vi blir så skrämda att vi helt glömmer bort att vara medmänskliga. Man ska inte vara dumdristig men att sluta ta folk i hand, dränka sig med handsprit och att vägra släppa in sjuka människor på sjukhus, känns alltför ociviliserat och degenerat. Tror vi att det så vi ska rädda världen och mänskligheten?

Permalänk | Anmäl #2 Maria, 2009-09-16, 16:42