Kvalitetsmätningar en teater som bryter ner samarbetet i vården

Vad är det som säger att den statliga vården har mest och bäst utbildad personal eller står för den odelat "höga" kvaliteten i patientomvårdnad i jämförelse med den privata?

Exemplet med de privata Friskolornas framfart fick knappast sin början pga av den existerande och "fantastiska" kvalitet som statlig/kommunal skola erbjuder sina elever.

Om vård och skola i statlig regi "blir sämre" för att det finns privata alternativ och konkurrens, då är det illa.
Då får vi stänga igen hela vårt samhälle vars ide av fri konkurrens är vår uppbyggda ekonomi.

Pust! Det var en gripande artikel!

Vilket dravel!
All verksamhet måste kunna öppet redovisa hur allt står till. Speciellt den skattefinansierade sektorn som inte har en naturligt sållning i en öppen marknad, där pris, kvalitet och utbud hela tiden reglerar dess existens.

Bengt Järhult har i ett otal artiklar, även denna, undvikit att ta ställning till om den "gamla goda" sjukvården, som nu i rask takt blir ett minne blott, var så välfungerande. Att den till slut fått allt sämre funktion. Att den enskilde läkarens, sjuksköterskans med fleras patientinsatser inte räknas lönemässigt. För att maximera sina lönepåslag ska man syssla med projekt och forskning inte med patienter. "Skötsamhet" är inget positvt lönekriterium.

Arbetsrättsligt behöver man inte utföra något inom det offentliga, det räcker att komma till arbetet.

Nej, Bengt Järhult, kom med förslag hur din sjukvård ska "räddas".

Viktigt med debatt i frågan, jag tror själv det kommer att gå åt helvete när landstringet ska sälja ut psykiatri Stockholm. De kunniga läkarna följer inte med och vill inte underkasta sig den nya organisationens vinst- och effektivitetskrav. Rörelsen heter NGM, new goverment managemnet och går förenklart ut på att rationalsiera oche ffektivisera gnom upphandling när de offenliga medeln inte räcker till. Politikern ska vara beställare och entreprenörer utförare.

jag är själv övertygad marknadsekonom, dvs jag tror på det privata ägandet, rätten till frukten av ditt eget arbete, som grund för välfärd och välstånd. Men när det gäller sjukvård, militär eller polis är jag övertygad centralist. Titta vad som hände i Irak och Afgansiatan när USA privatiserat militära stridskrafter, det blev inte billigare, det blev dyrare och sämre. Vad avser sjukvård är det naivit att tro att "vårdval gynnar de svaga. Systemet gynnar oss som är friska. Framför allt gynnar systemet en massa skruppellöa entreprenörer som lovar runt och håller tunt. Vi är usla på uppföljning och revision i Sverige, vi struntar i kontroll, ta tex kunskapsutvecklingen (kunskapsraset) inom skolan som varit i kris i 40 år.

Politker kan inte mäta och konstruera system som fångar upp deras intentioner. marknadsaktörerna är mycket smartare och hinner tjäna storkovan på fem år innan det är dags för nästa upphandling. VI kommer få in entreprenörer som är motorcykelklubbar, organsiasrad brottslighet eller bara almänna skumraskare. Vi får in en massa fullständigt skruppelfria entreprenörer som täljer guld med träkniv eftersom de är för obegåvade att bedriva annan verksamhet, som marknaden faktiskt kan bedriva i konkurrens, tex bilar, cyklar, båtar eller tom hus.

ALla med vett, kunskap och ärlighet kan inte bedriva denna verksamhet.

Varöfr är då moderaterna och Filippa så in i helvete dumma?
Ingen vet, kanske tror de att deras tjänstemän i landtingen kan detta med uppföljning och kontroll, men det tror jag inte, jag tror det är så enkelt att man vill slippa ansvar, skylla på entreprenörern när det går fel, fö det gör det som amen i kyrkan. Inte fan blev energin billigare när moderaterna och sossarna sålde ut Stockholm energi till en monopolaktör i Finland, den blev dyrare.

Kan inte moderaterna fatta att denna utförsäljning är det sämsta av alla välrdar, monopolism med privat vinstintresse av personer som har felskruvad moral och gör det kompetenta personer inte kan.

har man inte lärt sig av skandalerna kring Shori Zands flyktingmedicinskt centrum, trots upprepade anmälningar och varningsignaler samt massavhopp från kvalificerade läkare fick eländet fortsätta.

jag ger artikelförfattare helt rätt, dessa upphandlingar är inget annat än självbefrägeri, kostnderna kommer öka, för marknaden kommer snabbt hitta på metoder som gör folk sjukare istället för friskare, så tjänar man ännu mer pengar.

Bästa exemplet på att marknaden inte fungerar är livsmedelsindustrin. En massa köpta läkare som försvarare kost som leder till döden. alla dessa tillsatser och färdiglagad mat tjänar man mer pengar på. Det går snart intg att köpa vanlig youghurt, det finns visserlgien, omgärdad av 20 alternativ som innehåller socker, tillstser eller magiska medel som ersätter fett.

Ska vi effektivisera sjukvården gäller helt andra metoder. Ge makten till läkarna och sjuksköterskorna ute på vårdcentralerna, ge interna incitament, se till att avskaffa landstingen i dess nuvarande form när ingen begriper anvar och konsekvens. Patienten förstår inte alltid sitt bästa, marknaden förstår avkastnignegns bästa, läkaren är ine perfekt, man kan åtminstone något balansera galenskaperna mellan politiker som inget begriper om marknadsanpassning och vinstkrav respektive privata företagare som inget begriper om moral eller medicin.

Den mest fungerande och populära äldrevården i Stockholm la ner i år, eftersom de inte ansåg sig kunna bedriva vården under villkoren, alltså la man ner, hedervärt, undrar vilken kreativ företagare som börjar tälja guld med träsked.

FÖr övrigt är friskolorna samma elände, fullt med företagare som inte begriper ett dugg annat än avkastning, förlorare är eleverna, hur i helskotta ska de kunna välja bland alla sockrade bud. Man har ersatt ett idotiskt system med lika idiotiskt. Det är bedrövligt.
heja artikelförfattaren, stå på dig, starta ett vårdparti och samla alla landstingskokmmunala läkare och syrror i hela Stockholm. Vi är många som kommer ge er vår röst.

Stockholms läns läkar- och sjuksköterskeparti. SLLOSP. Journalisterna kommer älska er och ni komner få 10 % av väljarna, bli vägmästare och kunna tämja dessa landstingspolitiker.
Kunde vi skala bort 90 % sjukvårdsadministratörer och ersätta dem med sakkunnigt folk i ett offentligt system som premierade det enskilda initiativet och produktivitet, samt med ersättningsnivåer som ger långsikig avkastning, dvs hälsa, ja då är saken löst. Det är ju det skattebetalarna betalar för.

Det finns inget som säger att vården blir högre kvalitet för att den betalas av försäkringsbolagen, men det finns heller inget som gör den offentliga vården skulle ha en hög kvalitet.

Det som garanterar kvalitet och låga priser är kvalitetsystem, kombinerat med ett system där man får betalt(Budget) för antalet behandlade patienter.

Patientens rättigheter och möjligheter till skadestånd vid felbehandling måste höjas, detta skappar ett intresse hos vårdproducenterna att göra rätt.

vi kan vara säkra på att vi får en dyrare och mer otillgänglig vård om vi väljer försäkringsmodellen. den billigaste modellen är en skattefinansierad sjukvård med en blandning av privata och offentliga producenterer.

Eftersom begreppet sjukvård innefattar ett så brett spektrum av problem är det inte konstigt att alla försök till debatt tenderar att fara iväg i alla väderstreck beroende på den enskildes personliga erfarenheter och ideologi.

Enkelt avgränsbara tillstånd, t ex operation för grå starr, är förhållandevis enkla att kvalitetsgradera utifrån resultat, vilket skulle kunna tjäna den enskilde som hälp vid val av vårdgivare.

Den åldrade, oftast multisjuka, ibland dementa människans återkommande vårdbehov torde vara närmast omöjligt att kvalitetsgradera objektivt. Dessa människors behov utgör en stor och växande del av vad sjukvården i praktiken ägnar sig åt. Det är knappast de här människorna som kommer att söka på nätet efter den mest tilltalande vårdgivaren. Deras ofta komplexa (social)medicinska behov innebär också att de är tid- och resurskrävande, dvs inte särskilt populära rekryteringsobjekt i prestationsbaserade ersättningssystem.

Eftersom det inte finns någon naturlig gräns för vad den medicinska verksamheten kan, respektive förväntas, erbjuda måste de svagas rätt skyddas från de starka och högröstade. Åtminstone så länge som vi inte har obegränsade resurser att avsätta för vård.
Erfarenheter från omvärlden ger entydigt stöd för uppfattningen att efterfrågestyrd sjukvård är både dyrare och sämre än offentligt reglerad. Hittils saknas, såvitt jag vet, belägg för att en ökad grad av personlig vinning hos vårdgivaren medför en högre grad av samhällsnytta i resursanvändningen.

jaan väärt
invärtesmedicinare

Sedan kan Filippa ställa frågan om hur man mäter kvalitet till de som kan, fråga särskilt universitetskanlsern om hur lätt det är att mäta kunskap och forskning...

Kan Filippa och moderaterna sambandet mellan regressionsanalys och Kano-modellen? Dvs att de som blir mätta snabbt lär sig vad man ska göra för att uppnå hög kvalitet, men det är inte samma som kvalitet, bara uppmätt kvalitet. Att kunna skilja på:
- basbehov (omtanke, närhet, etc )
- linjära behov, sådan som har ett proportionellt samband mellan reurs och effekt
- oförväntade behov, överraskningar, som ger mycker kvalitetseffekt för liten insats.

Tror inte att våra landstingspolitiker ens är kapabla att anställa chefer och administratörer som begriper detta. och gjorde de detta skulle de inte få jobbet, för när man mäter kvalitet avseende basbehoven blir det riktigt svårt.
läkare är också människor, att lämpa över ansvaret på läkare som ska vara anställda av entreprenörer tror jag är en dålig idé, det går inte att konstruera ersättningsnivåer för komplexa problem, patienterna blir en prislapp som skal ingeom snabbt. Läkarna kommer bara att bli ännu mer avtrubbade från patientens verklighet och dessutom känna sig frustrerade.

Mycket bra och intressant artikel. Utförsäljningarna har blivit ett mål i sig, och målet är att folk ska få tjäna pengar på vården, inte att en god vård ska komma alla till gagn. Det är bara fernissa-retorik, som man kör med för att detta systemskifte inte skulle gå att genomföra annars.
När ska man på allvar reagera mot synen på patienten som en kund, och hur detta jämställs med en demokratisk människosyn?
Som tur är är jag frisk och kry och hyfsat ung och stark än så länge, men jag bävar t.ex inför den dag jag kommer att bli gammal, sjuk och skröplig.

Det mesta Bengt Järhult skriver är jag beredd att hålla med om, även om frågorna är väldigt komplexa, och Bengt ibland blir lite väl politiserande.

För det första: det som styr vårdvalsivrarna är fanatisk politisk ideologi, lobbying från privata storföretag, samt tron att man ska kunna göra besparingar. Inte någon omsorg om patienterna. Det bevisas ju inte minst av att inspirationen kommer från USA och förs över till Sverige, som har haft bland den bäst fungerande sjukvården i världen.

För det andra: "sjukvårdsmarknaden" kommer om några år att kontrolleras av ett antal storföretag (jfr utvecklingen inom t ex media, energi, äldreomsorg). På vilket sätt kommer dessa odemokratiska aktörer att vara bättre än de demokratiskt valda med ansvar inför medborgarna? Hela retoriken om att "patienten ska själv få välja" är äcklande bluff: kunden/patienten är alltid svag, som medborgare är vi starka.

För det tredje: se citationstecknen kring "marknad" ovan. det är ju egentligen ingen marknad utan skattefinansierad tvångsmarknad. Privata alternativ som saknar egen bärkraft ska helt plötsligt sponsras av våra skattepengar (det har ju gått alldeles utmärkt att få privat sjukvård redan innan, mot betalning). Att få del av den offentliga sektorns enorma skatteintäkter är den ultimata våta drömmen för alla entreprenörer.

För det fjärde: även om det inte låter roligt, så är centralisering och stordrift nödvändig inom modern sjukvård. Högkvalificerad apparatur och forskning kostar. I det läget går det inte att satsa skattepengar på en massa utsmetade alternativ, som i slutänden ändå inte kommer att ha den rätta utrustningen och kompetensen (jag har egen erfarenhet av detta - "tyvärr har vi inte den och den grejen här, den finns bara på universitetssjukhuset, du får gå tillbaka dit")

För det femte: precis som Järhult säger så kommer samordningen (som i och för sig redan är akilleshälen i den svenska sjukvården) att bli ännu sämre när vårdcentraler får som incitament att konkurrera med varandra, snarare än att samverka.

Det mesta Bengt Järhult skriver är jag beredd att hålla med om, även om frågorna är väldigt komplexa, och Bengt ibland blir lite väl politiserande.

För det första: det som styr vårdvalsivrarna är fanatisk politisk ideologi, lobbying från privata storföretag, samt tron att man ska kunna göra besparingar. Inte någon omsorg om patienterna. Det bevisas ju inte minst av att inspirationen kommer från USA och förs över till Sverige, som har haft bland den bäst fungerande sjukvården i världen.

För det andra: "sjukvårdsmarknaden" kommer om några år att kontrolleras av ett antal storföretag (jfr utvecklingen inom t ex media, energi, äldreomsorg). På vilket sätt kommer dessa odemokratiska aktörer att vara bättre än de demokratiskt valda med ansvar inför medborgarna? Hela retoriken om att "patienten ska själv få välja" är äcklande bluff: kunden/patienten är alltid svag, som medborgare är vi starka.

För det tredje: se citationstecknen kring "marknad" ovan. det är ju egentligen ingen marknad utan skattefinansierad tvångsmarknad. Privata alternativ som saknar egen bärkraft ska helt plötsligt sponsras av våra skattepengar (det har ju gått alldeles utmärkt att få privat sjukvård redan innan, mot betalning). Att få del av den offentliga sektorns enorma skatteintäkter är den ultimata våta drömmen för alla entreprenörer.

För det fjärde: även om det inte låter roligt, så är centralisering och stordrift nödvändig inom modern sjukvård. Högkvalificerad apparatur och forskning kostar. I det läget går det inte att satsa skattepengar på en massa utsmetade alternativ, som i slutänden ändå inte kommer att ha den rätta utrustningen och kompetensen (jag har egen erfarenhet av detta - "tyvärr har vi inte den och den grejen här, den finns bara på universitetssjukhuset, du får gå tillbaka dit")

För det femte: precis som Järhult säger så kommer samordningen (som i och för sig redan är akilleshälen i den svenska sjukvården) att bli ännu sämre när vårdcentraler får som incitament att konkurrera med varandra, snarare än att samverka.

En utmärkt beskrivning av Bengt Järhult hur en del gamla id´eer från näringslivet - typ lean production, kvalitetsindexar av alla de slag - nu dammas av inom vården - idéer som mest ger en god inkomst till en massa konsulter, och urlakar företag och organisationer på både kraft och kreativitet. Samma sak gäller skolan och förskolan. Oändlig pappersexercis och mindre tid med elever, barn.

Mycket av detta "kvalitetstänkande" har övergivits av många företag, eller skalats ner till en rimlig nivå. Arbetade för drygt 15 år sedan i försäkringsbranschen, och var om att driva igenom en del av dessa nya idéer, och var också med om att avveckla en massa "idiotbyråkrati" . Nu gör kommuner och landsting samma resa. Hoppas vi kan få en rejäl debatt med ansvariga och en analys av vilka vinster/förluster detta kvalitetsarbete genererar.

En utmärkt beskrivning av Bengt Järhult hur en del gamla id´eer från näringslivet - typ lean production, kvalitetsindexar av alla de slag - nu dammas av inom vården - idéer som mest ger en god inkomst till en massa konsulter, och urlakar företag och organisationer på både kraft och kreativitet. Samma sak gäller skolan och förskolan. Oändlig pappersexercis och mindre tid med elever, barn.

Mycket av detta "kvalitetstänkande" har övergivits av många företag, eller skalats ner till en rimlig nivå. Arbetade för drygt 15 år sedan i försäkringsbranschen, och var om att driva igenom en del av dessa nya idéer, och var också med om att avveckla en massa "idiotbyråkrati" . Nu gör kommuner och landsting samma resa. Hoppas vi kan få en rejäl debatt med ansvariga och en analys av vilka vinster/förluster detta kvalitetsarbete genererar.

En mycket välskriven debattartikel. Kärnproblemet för författaren verkar vara hur rätt abstrakta ord som kvalitet och uttryck som "god vård" ska operationaliseras. BJ har rätt i sin kritik om att politiker och mätinstrument är förenklade. Så här är det: Man kan bara bestämma vad orden betyder i intervjuer med de som arbetar i och brukar verksamheten. Kvalitet bestäms viktigast NERIFRÅN (och inte uppifrån). Jag skulle ställa rätt öppna frågor tex. till läkarna på en vårdcentral. Hur ser du på ditt arbete och verksamheten här? Ser du några problem? Jasså det är ett problem, på vilket sätt är det ett problem? osv.

Om man systematiskt utredde på det vis som jag föreslog skulle man kunna få fram underlag som man kunde lösa massor av praktiska problem för både vårdpersonal och patienter. Detta är ett djupt vetenskapligt sätt att arbeta. All vetenskap handlar om problemlösning.

Tyvärr har både politiker, tjänstemän och allmänhet en dimmig uppfattning om vad utredning innebär. Man anställer en nationalekonom som utifrån en förenklad uppfattning om vad som är kvalitet tex. tillgänglighet sedan räknar, räknar och räknar. Det är viktigt att göra så OCKSÅ. Men är ej tillräckligt.

Utmärkt artikel vid en första genomläsning. Sjukvården är ännu ett område det det metafenomen visar, som mer än allt annat definierar svensk poltik, nämligen de ständigt ökande klyftorna i vårt samhälle. Om detta skrev jag redan i min debutartikel här på Newsmill. Några moraliska synpounkter vill jag inte anblägga. Så här är det, soch det skall alla i meningsfullhetens namn vara medvetna om, om också outtalat.
.
Så närmare till saken. Min patienterfarenhet är att sjukvården prioriterar rationellt. Tillgängligheten för vård av mindre akuta besvär är ganska låg, framför allt med långa väntetider. Jag tycker inte att det är ett stort problem. Däremot får man prompt och adekvat behandling vid allvarlga akuta sjukdomsfall, och särskilt imponerad är jag av den mycket koncisa och utförliga information jag har fått av behandlande läkare OCH sjuksköterskor. Det är två i huvidsak förstklassiga yrkesgrupper enligt min begränsade personliga erfarenhet. Sedan finns det en systemisk diskriminering på så sätt, att vakna och engagerade patienter som tar tag i sin egen sjukdom har stora möjligheter att påverka sin egen behandling positivt. Det är en utmärkt poch sytnnerligen demokratisk diskriminering. Sjukvården är, så vitt jag kan se, ett av de områden som fungerar bra i Sverige. Svensk sjukvård är bra, och troligen spelar det mindre roll vilket politiskt block som för tillfället sitter vid makten.
.
Den positiva helhetsbilden modereras förtjänstfullt av Bengt Järholt.

Bengt Järhult är en av de få som klarsynt kan och modigt vågar stå
för sans och vett i vårddebatten. Jag vet att väldigt, väldigt många
i vården håller med honom men orkar inte lägga ner samma
tid och kraft på att argumentera.

Problemet är att det uppenbarligen inte räcker med sakargument
och hänvisning till forskning, det behövs också ett opinionstryck.
Om BJ eller någon annan sammanfattade den kritik som Järhult
framför, men utan partipolitik, så tror jag att väldigt många skulle skriva under, särskilt bland de som arbetar i vården. Det behövs
en motsvarighet till Magna Charta för att möta de krafter som vill
göra vården till en marknadsplats, en riksomfattande namninsamling företrädesvis inom vården mot systemskiftet
till marknadsstyrning.

Egentligen tycker man att det bör räcka med sunt förnuft. Vill man slå vakt om vård efter behov på lika villkor där de mest sjuka har
företräde (HSL), inte inför man då marknadsstyrning av vården.
En som är sjuk och inte har medicinsk utbildning kan inte regelmässigt agera som kund på en marknad. Tjäna pengar kan läkare däremot göra genom att på ett oseriöst sätt profitera på människors oro i ett marknadssystem.

En alternativ väg till förbättring och effektivisering kan man hämta
från den s.k. Trondheimsmodellen. Där har man alltmer övergivit
tidigare införd marknadsstyrning och köp-och-sälj inom kommunal
verksamhet. Istället kartlägger man systematiskt problemen till-
sammans med personal och brukarrepresentanter och gör förbättringar som efterhand utvärderas med mätningar på ett seriöst sätt. Det är en modell som spritt sig till flera kommuner.

eeeehhhm, nog är det bättre med konkurrens och olika approacher - minns med fasa televerket va god dröj, samt taxi va god vänta då de hade monopol!

det sossa ej fattar är att det behöver ej va antingen eller, verkligheten ÄR ingen simpel röstffiskeribifurkation!

Värden kan va offentligt finansierad via "vårdcheck" som precis som skolcheck funkar så att pengarna följer kunden!

men olika leverantörer (privata och offantliga) konkurrerar med varandra! Se där en lösning man har i tex Schweiz o Frankrike där vården ÄR MKT bättre än i Sverige!

jag TRÖTT på svenska vården där AVSAKNAD av Vinstintresse/sann konkurrens/"vårdcheck" SKAPAR oskälig väntan och tvingar den sjuke bort från arbete för att istället bli sin egen jurist, rehabexpert, hjälpmedelsmästare mm - se
http://www.cederholm.net/Swedish-health-care-sicker-than-sicko.htm

-Swedens' specialized care is among the worst in the west, example Sweden only has half as many neurodoctors per capita even as neighbours Denmark, Norway and Finland! Thirteen (13) highly qualifid leading expert doctors wrote about this and other examples of how Swedens health-care ”sucks” in biggest daily newspaper DN, april 1, 2007 (no, unfortunately, it's not an aprils' fools joke)

- "Svensk högspecialiserad vård bland de sämsta i Västeuropa", see http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=634794